torsdag 10 december 2009

Climategate & COP15


Alla långtgående förhoppningar på att Köpenhamnsmötet skulle bidra till verklig förändring och globala överenskommelser grumlades redan innan mötet började. Det så kallade Climategate debatterades hett förra veckan då det uppdagades att Klimatforskare som anlitats av FN:s klimatpanel, IPCC, har blivit påkomna med att manipulera data. Det gav vatten på klimatförnekarnas kvarnar. På mötets andra dag framkom existensen av den så kallade Danska texten. En text som författas innan mötets början och i stora drag går ut på att utvecklingsländernas utsläpp ska begränsas till låga nivåer samtidigt som västländerna ska kunna fortsätta släppa ut högre mängder CO2. Dessutom skulle FNs roll i klimatförhandlingarna försvagas. På 350.org rapporterades om mötets första dag då den Sudanesiske ledaren Lumumba Di-Aping brast i gråt innan ett eldigt tal där han beskrev det som att de ombads skriva på en självmordspakt. En tvågradig temperaturhöjning i väst är lika med en 3.5 graders höjning i Afrika vilket kommer resultera i mer torka, svält och död. Han påpekade även att många afrikanska ledare kan korrumperas och mutas för en påskrift av avtalet. Chansen att något konkret kan åstakommas i Köpenhamn ser mörk ut.
Angående Climategate spelar det mindre roll om klimatforskningens siffror skulle vara fel. Det är ingen ursäkt att forsätta vårt destruktiva levnadssätt. Det stoppar inte sopbergen, försurningen av vatten och försämringen av den luft vi andas. Det påverkar inte det faktum att vi använder upp alla våra oersättbara naturtillgångar, stör kretslopp, djurliv och ekobalans. 

tisdag 8 december 2009

Miljövänlig turné


Det här är den absoluta motsatsen till U2s 400 lastbilar och privatflygplan. Systrarna Piroth har åkt tåg genom sju europeiska länder och genomfört 20 spelningar på vägen. Man har kunnat följa dem på deras blogg och se många romantiska bilder tagna genom regnblöta tågfönster. Det är inte en logistisk möjlighet för många band men ett väldigt bra initiativ.

fredag 4 december 2009

Historien om grejer


En miljöaktivist vid namn Annie Leonard har gjort en bra jobb i att komprimera årslång research ner i en 20 minuter lång animerad film som väldigt lättbegripligt beskriver hur konsumtionscykeln fungerar, hur vi hamnat i den, hur dina inköp påverkar tredje världen och världen i stort och vad vi kan göra åt saken. Det är hur konsumtion fungerar för dummies helt enkelt. Perfekt att visa för de som ännu inte är medvetna om läget. 

Kolla in filmen på Story of Stuff.

tisdag 1 december 2009

Grön julklapp och julkalender

Jag har nyligen börjat volontera för Ett klick för skogen. Håller fortfarande på att sätta mig in i hur allting funkar men vad jag vet säkert är att de handgripligen gör något för att förbättra miljön. Det är lätt att bli frusterad med miljöorganisationer som kämpar och vill väl men drunknar i politisk ovilja och allmänt ointresse. Här görs något väldigt konkret; utrotningshotad  gammelskog köps upp och bevaras för framtiden. Djur och växtliv får leva ostörda, vi kan njuta av skogen via allemansrätten och den fungerar som en viktig kolsänka, den suger upp och behandlar koldioxid i luften.

Idag startar Ett klick för skogens julkampanj där man köpa en gran och ge bort i julklapp. Den "gamla fina traditionen" med att hugga ner ett träd och släpa in det i sitt hus borde ha avskaffats för länge sedan och ersatts av den goda traditionen att bevara ett levande träd i skogen där det gör så mycket mer nytta. Gå hit för att köpa en grön julklapp.  
Kolla även in julkalendern här.

måndag 30 november 2009

Grisen


Djurrättsalliansen har gjort ett gediget jobb med att undersöka svenska grisgårdar. I medierna har det funnits idel shockade uttryck, jag kan dock inte göra mer än att uppgivet rycka på axlarna. Har svårt att förstå hur det är en nyhet för folk att grisar inte lever i ett härligt grisparadis till de smärtlöst dör och hamnar på deras tallrikar. Jag antog att människor vet om hur det går till men väljer att ignorera det och glatt äter kött iallafall. Så är uppenbarligen inte fallet, det är som Jonathan Safran Foer pratar om i sin bok Eating Animals (parafraserat); folk associerar ordet djurfarm med ord som gräs, himmel, bonde med grep osv och verkligheten kunde inte vara mer annorlunda. De flesta har ingen aning om var deras mat kommer ifrån och det kanske är en naturlig reaktion att stoppa huvudet i sanden då. Förhoppningsvis kommer det här påverka folks konsumtion i framtiden men jag hörde en intervju med en pr-konsult i samband med grishärvan som sa något i stil med att det är tre veckor kvar till jul och att folk kommer ha glömt det här när det är dags att köpa skinka.

Hittade en artikel om labbodlat kött på The Guardian. Det är en skräckblandad förtjusning jag överväger om man skulle äta labbodlat kött. För min del skulle det bli nej. Om det här nu skulle kunna framställas på ett prisvärt och enkelt sätt så är det fantastiskt. Det blir ett filosofiskt dilemma i huvudet när man är kött men inte från en levande varelse. Känner inga som helt behov att tugga kött så avstår men bra för de som fortfarande har köttsug.

Överhuvudtaget är köttsubstitut alldeles för naturtrogna. Bara härom veckan fick jag och mitt sällskap av misstag köttburgare istället för vegoburgare. Jag han tur som var inte bita i min. Ickekött behöver inte se ut som kött, skulle mycket hellre vilja att det inte alls såg ut som kött så att man slipper undra vad det egentligen är man äter. Det påminner mig om det stora och utmärkta reportaget Filter hade om grisindustrin i våras. En läsare kommenterade om att det säkerligen var mer miljövänligt att äta närproducerad ekologisk gris än torkat sojakött som flugits från andra sidan världen. Det är säkert sant. Det är mycket som ska tas inom beaktande.

fredag 20 november 2009

Plane Stupid och isbjörnar

Jag gillar Plane Stupid, de är en aktionsgrupp som har en reell plan för att minska klimatpåverkan - vi måste helt enkelt flyga mindre. Det kanske känns bra att klimatkompensera sin flygresa men faktum kvarstår att du har flygit och bidragit till enorma mängder utsläpp. Flygbolag försöker nu desperat att framstå som miljövänliga, alla har miljöpolicies och har olika program för att kompensera och i sammanhanget totalt meningslösa initiativ som återvinnbara muggar på flygplanen. Heathrow i London till exempel har som mål att bli en klimatneutral flygplats. Självklart borträknat flygplansutsläppen. Att de byter till lågenergilampor och återvinner skräp har ingen som helst effekt så länge de fortsätter att flyga och landa ett antal plan i minuten. Inte heller om de får igenom sitt förslag om en tredje landningsbana som det lobbas för.

Plane Stupid har gjort en ny och vad som ser ut som påkostad reklamfilm i syfte att upplysa om flygutsläpp. Jag tvivlar på att den kommer visas på TV så länkar den här:


Polar Bear from Plane Stupid on Vimeo.

tisdag 17 november 2009

Idiotiska cykelbanor


Förra veckans inlägg om lådcyklar och deras nya roliga parkeringsbilar fick mig att minnas och bli stegrande upprörd över hur dåliga cykelförhållandena är i Storbritannien.

Jag har bott ett antal år i Skottland och otroligt nog cyklade jag i många år utan hjälm, det faktum att jag fortfarande är här är smått fantastiskt. Folk klagar på cykelbanorna i Sverige och det är långt ifrån perfekt men man är åtminstone för det allra mesta åtskild från trafiken och har alltsom oftast bara fotgängare att krocka med. I Edinburgh däremot är gatorna trånga, trafikmängden hög och det går ungefär fem bussar i minuten i innerstaden. Cyklister är ungefär ett steg upp från pedofiler och terrorister enligt invånarnas åsikt.

Inte sällan vevar bilister ner rutan för att skrika svordomar åt dig, tuta eller bara räcka upp ett finger. Och det är när man försöker att inte vara i vägen. Ibland är man helt enkelt i vägen för att man cyklar på gatan och den är inte bred nog att köra om en cykel. Trots detta har det aldrig kommit på tal att kanske göra om gator för fotgängare. Inte ens på en av världens äldsta och historiskt mest intressanta gator Royal Mile finns det begränsningar för biltrafik.

Båda bilderna är takna från flikrgruppen The World's Worst Cycle Lanes. Inte oväntat nog är merparten av bilderna från Storbritannien. När man går igenom bilderna kan man inte låta bli att skratta men egentligen är det inte alls roligt, enbart tragiskt. Dels att kommunerna lägger pengar på att måla cykelbanor och sedan inte ens lyckas få till en bana man faktiskt kan cykla på. Är samtliga kommunala cykeltrafikplanerare cykelhatare eller har väldigt skruvad humor? Kanske värt att undersöka.

Den nedre bilden är från en nymålad cykelbana i Edinburgh. Det här är ett vanligt scenario. Man cyklar så långt in i vägkantan man kan (och försöker samtidigt hålla avstånd från alla parkerade bilar längs vägen så att man inte får en dörr i styret) när en dubbeldäckad buss kommer i hög fart bakom och svänger in framför dig för att stanna till vid busshållplatsen. De brukar inte ha för vana att kolla efter cyklister vare sig när de svänger in eller ut från hållplatsen. Här har de dock försökt lösa det problemet genom att måla en smal cykelbaka längs med kanten, problemet är att du måste upp på trottoaren för att ens komma in i luckan och när du cyklar förbi bussen kommer du krocka med av- och påstigande passagerare. De började också för några år sedan med att måla röda cykelrutor längs fram vid stoppljusen. Det var en smart idé men tyvärr fungerar det inte då bilister konstant lägger sig i cykelrutan så att man måste åka ut i vägbanan för att hamna framför dem. Det är ett ständigt problem. Förra året dog en man som hamnade bakom en svängande sopbil som ställt sig i cykelrutan. Trots att det görs osannolikt svårt för cyklister att faktiskt cykla så har de blivit fler och fler. Det är roligt att se, förhoppningsvis leder det förr eller senare fram till en tipping point där cyklister faktiskt tas på allvar. 

onsdag 11 november 2009

Lådcykelbilar


Köpenhamns kommun genomför just nu ett pilotprojekt för cykelparkering. Den som besökt den danska huvudstaden har säkerligen lagt märke till alla de ”lådcyklar” som fyller gatorna och används till att transportera allt från barn till shoppingkassar. Det har dock visat sig vara ett problem att parkera cyklarna i vanliga cykelställ och när de ställs på gatorna tar de för mycket plats. Därför har det i stadsdelen Vesterbro ställts ut ett antal exemplar av vad som ser ut som en gigantisk godisbil.

Bilen tar upp lika mycket plats som en vanlig bil men rymmer fyra lådcyklar. Den har solpaneler som laddas upp under dagen. På kvällen lyses bilens strålkastare upp och det finns även en lampa inuti bilen som slås på när man öppnar luckan för att parkera. Det finns även hängare och torkställ för regnkläder inuti bilen.

"De många köpenhamnare som investerar i en lådcykel bidrar till att göra Köpenhamn till en mer hållbar och beboelig metropol. Vi måste naturligtvis låta cyklarna beaktas vid planeringen. Och det gör vi genom att erbjuda dem riktiga parkeringsplatser", säger Klaus Bondam ansvarig för projektet vid Köpenhamns kommun.

Parkeringsprojektet kommer att testas under sex månader och sedan utvärderas.

torsdag 5 november 2009

Jonathan Safran Foer


Jonathan Safran Foer har skrivit två fantastiska böcker vid ung ålder. När han blev pappa började han dock fundera på mat och vad för mat han och hans familj åt. Det ledde till boken Eating Animals. Han blev nyligen intervjuad på Ellen Show. När Oprah för många år sedan tog upp köttindustrin i ett program föll Nordamerikas köttkonsumption med en femtedel väldigt snabbt (vet inte hur länge det höll i sig, gissningsvis inte länge). Det visade hur en enorm inverkan hennes program hade på befolkningen. Ellen Degeneres har ungefär samma status idag och att ha en person på TV som uttrycker åsikter som Jonathans är smått fantastiskt. Till exempel, Ellen frågade om pengafrågan, många familjer är fattiga och behöver ställa något billigt på bordet, ”De har inte råd att äta på annat sätt” och han svarar:


De har inte råd att äta på det här sättet. Det enda försvaret för köttindustrin är att de gör billig mat för massorna men faktum är att de gör den dyraste maten i mänsklighetens historia. Du går till kassan och betalar ett pris men kostnaden är en annan. Köttindustrin är den främsta orsaken till den globala uppvärmningen, det är minst 40% mer skadlig än all transport kombinerad, det spelar ingen roll vilken bil du köper. Det är den främsta orsaken till luftförorening, vattenförorening, främsta orsaken till minskandet av biologisk mångfald, den gör antibiotiska mindre effektiv, den är orsaken till svininfluensan.

Han pratar även om hur svininfluensan härstammar från en svinfarm i North Carolina men att detta tystats ner. Förhoppningsvis lyssnar Middle America.   



torsdag 22 oktober 2009

Vi har inte råd att vänta


Pricksäker reklamkampanj från WWF.
Det är bara någon månad kvar till toppmötet i Köpenhamn. Många länder har nu miljömål i stil med "minska koldioxidutsläppen med 20% till 2040". Men i alla policies finns ingen känsla av brådska. Göteborgs till exempel har klara miljömål samtidigt som de satsar skattemiljarder på nya vägförbindelser mitt i stan. Vågar man hoppas på några konkreta planer i Köpenhamn? Kanske att alla länder kommer överrens om att vi måste sluta leva i överflöd energislöseri NU, inte imorgon och inte 2040. I en perfekt värld hade US Chamber of Commerce gått ut i en presskonferens och sagt att de totalt bytt ställning och nu stödjer de klimatmål som eftersträvas och att de tänker sluta lobba emot "the Kerry-Boxer bill". Det är vad som hände häromdagen.

Det tog dock inte lång tid innan det stormade in en faktiskt representant från Chamber of Commerce och avslöjade det hela som en bluff. Han var väldigt enträgen med att bevisa sin riktiga identitet med ett visitkort. Personerna som höll presskonferensen var medlemmar av The Yes Men, en aktivist grupp som infiltrerar riktiga organisationer eller snarare poserar som riktiga organisationer. En annan rolig sak de gjort är att trycka upp en upplaga av New York Post fast med bara goda nyheter och sedan dela ut den på gatorna.
Fox News är lika professionella som vanligt och gick ut med storyn:

fredag 16 oktober 2009

Stäng av kranen när du borstar tänderna

Igår vad det Blog Action Day när många av alla miljoner existerande bloggar lade kollektiva krafter på att blogga om klimatet. Ett återkommande tips som man alltid hör och läser då folk vill dela med sig om vad man kan göra för miljön är "stäng av kranen när du borstar tänderna". Jag har aldrig förstått varför man inte skulle göra det. Vad är meningen med att låta vattnet rinna? Det här är kanske en av de avgörande frågorna där det antingen är jag som är normal och alla andra är konstiga eller tvärt om men jag gissar starkt på det förstnämnda.

onsdag 14 oktober 2009

Manhattan 1609

 Jag finner mig ofta nostalgisk för tider jag inte levt i och platser jag aldrig varit på. En sådan är New York. Vad jag inte hade givit för att få vara gäst i New York på 1880-talet när den industriella boomen utlöstes, kvinnor promenerade i Central Park i perfekta klänningar och hatt och hästdroskor var det givna transportmedlet. Eller 1920-talet, flapperns tid när F Scott Fitzgeral besökte salongerna. Aaaaahh. Hur som helst. Jag avviker i dagdrömmar. Wildlife Conservation Society har i ett massivt projekt återskapat en exakt 3D-karta över hur Manhattan såg ut år 1609. Genom att studera gamla kartor och bilder och se sammanhang i symbiosen mellan djur och växtliv har de skapat en karta. Manhattan som nu är en av världens mest befolkade platser, i stort ett landskap av stål och glas, skyskrapor och miljoner människor i rörelse, var en gång ett vilt naturområde. Några stammar av urinvånare använde halvön som odlingsmark. Det är fantastiskt att se hur det vi förknippar med en världsstad en gång var orörd. En av initiativtagarna Eric Sanderson beskriver i ett TEDtal hur hela projektet gick till och han har en fin slutsats där han hoppas att staden i framtiden kan vara ett hem för både människor och natur. Där staden som länge varit självförsörjande kan återgå till att använda staden som grogrund och låta mänsklig trafik få företräde framför bilköer. 

fredag 9 oktober 2009

Konsumtionen äter framtiden

Optimistisk titel på ett inlägg eller hur, men det är titeln på en riktigt bra artikel i New Scientist. Det är mycket läsvärd. Ett citat som stod ut är:
All we're doing is what all other creatures have ever done to survive, expanding into whatever territory is available and using up whatever resources are available, just like a bacterial culture growing in a Petri dish till all the nutrients are used up. What happens then, of course, is that the bugs then die in a sea of their own waste.

Mycket talande, förutom att djur och naturvärlden ofta lever i symbios med varandra. Till exempel; djur gödslar jorden så att grödor kan växa som djuren sedan äter. Människan har ställt sig helt utanför naturen i någon sort högfärdig uppfattning om att vi är allsmäktiga och oförstörbara. I samma anda tror vi att världen är oförstörbar och använder den både som förråd och toalett.

torsdag 8 oktober 2009

No Impact Man & Huffington Post

År 2006 började skribenten Colin Beavan sitt projekt - att leva ett år med minsta möjliga påverkan på klimatet. Han blev No Impact Man. Han och hans familj (som aningsvis måste ha gett medtyckande) bor i New York och började cykla överallt, köpa närproducerat, skippa förpackningar och onödig konsumtion osv. Sedan dess har det blivit en mycket välbesökt blogg, en dokumentärfilm och en bok. Nu kommer No Impact Week i samarbete med Huffington Post där läsare uppmanas att prova en vecka med liten påverkan. Trots namnet handlar det inte om noll påverkan utan om minskad påverkan. Den 18 oktober inleds No Impact Week och det vore ju fantastisk om många deltar. Samtidigt samlas pengar in för att fortsätta sprida information om klimatkrisen och vad alla kan göra för att hjälpa till.

torsdag 24 september 2009

Ingenting försvinner, allt finns kvar

Om någon av någon anledning kommer ihåg det var det ledmotivet till Tippen; grymt sommarlovsprogram på 90-talet vars slogan satte sig i huvudet på mig, kanske för att jag redan då var en långtgången miljövän. Hursomhelst, jag hittade den här listan idag som snabbt berättar hur lång tid det tar för det du använder i några minuter att brytas ner igen:

Papperspåse - en månad
Äpplekärna - åtta veckor
Apelsin- och bananskal - två år
Cigarettfimp - 18 månader till 500 år
Plastpåse - tio till 20 år
Plastflaska - 450 år
Tuggummi - 1 miljon år
Hur de har räknat ut det med tuggummit vet jag inte men listan förekom i en artikel i The Guardian om hur vandringsleder nu är överfulla med bananskal eftersom människor slänger dem till höger om vänster då de tror att de bidrar med näring till jorden. Jag visste inte heller att det tog så lång tid som två år att bryta ner men jag har ibland tänkt att det kanske är konstigt att slänga en tropisk frukt i ett skandinaviskt klimat och inte gjort det av den anledningen.


Läs även andra bloggares åsikter om , ,

torsdag 27 augusti 2009

Bli vegetarian i 30 dagar

Peta är kända för att göra extrema och mediaflirtande kampanjer och stunts. Ett av de senaste är inte alls så kontroversiellt. De ber dig att lova dig själv att äta vegetariskt i 30 dagar. Det känns väldigt milt men kanske är en stor utmaning för många. Då andra försöker få människor att ha en köttfri dag i veckan kanske en hel månad är ett enormt krav för vissa. "Pledge to be veg" kallar de det och det är ett kontrakt du skriver med dig själv på Petas webbsida. De kommer skicka recept, goda tips och uppmuntringar till dig under månaden.

söndag 23 augusti 2009

Peter Stilbs

Sitter med P4 på i bakgrunden och uppmärksammar plötsligt att det är en väldigt okarismatisk och uttråkad röst som fyller ljudbilden. Just därför börjar jag lyssna och inser att det är Elisabeth Höglund som intervjuar Peter Stilbs. Peter Stilbs, professor i fysykalisk kemi vid KTH sitter i radion och klagar på att han och hans likar aldrig får utrymme i media. De som vågar stå upp och tala sanning tystas enligt honom. Det är kanske därför han får 45 minuters obegränsad oemotsagd radiotid i nationell radio. Han talar bland annat om att hela världens koldioxidutsläpp endast uppgår till 2% av den naturliga uppkomsten av koldioxid. Vidare att vi är på väg in i en ny istid och att vi förvisso behöver ersätta fossila bränslen eftersom de håller på att ta slut men att det inte är någon idé att fiffla med naturlig energi och att kärnkraft är det enda svaret. Och allt det här får han säga oemotsagd. Den enda negativa invändning Elisabeth Höglund gör är att påpeka att vissa anklagar klimatförändringsförnekare för att vara köpta av oljebolag. Helt absurt tycker han att det påståendet är. Jaha.

tisdag 11 augusti 2009

Greenpeace hindrar trålare

Det rapporterades i nyheterna idag om Greenpeaces aktioner i Östersjön. I ett försök att stoppa stora trålare har Greenpeace placerat ett antal stenblock på uppåt några ton på havsbotten, syftet är att stoppa trålnät från de båtar som draggar havsbotten ren på fisk och skaldjur. Det här har skett på ett område mellan Danmark och Sverige. Ett område som sedan 2003 skyddas av avtalet Natura 2000 för att skydda havet mot bottentrålning.

"Den svenska regeringen måste uppfylla sina åtaganden att skydda områdena och införa ett permanent fiskeförbud i områdena. I Europas vatten existerar marint skydd bara på papper. Våra hav kan inte vänta längre, deras överlevnad står på spel och politikerna måste agera för att införa lagar som kan skydda havsmiljön idag och i framtiden." sa Isadora Wronski, talesperson i havsfrågor på Greenpeace till GP.

Det här har fått danska jordbruks- och fiskeriministern Eva Kjer Hansen vansinnig och hon hotar att avbryta alla samarbeten med miljöorganisationen. Hon anser att de reagerar överhastat. Trots att båda regeringar har skrivit avtal om att skydda havet sedan sex år tillbaka har ingenting hänt och Greenpeace har nu gjort jobbet åt dem. För att stödja aktionen, skicka ett brev till regeringen genom Greenpeace här.

fredag 24 juli 2009

Den sjuka fiskpolitiken

Saxat från Isabella Lövins krönika:
Sämst: Att finfin sill från svenska Västerhavet
går fryst på export – för att mata tonfisk
med i Medelhavets tonfiskfarmer.
Samtidigt har Sveriges enda Kravmärkta
fiskebåtar så liten ranson att de inte kan
leverera Kravsill till konsument året om.
Fiskeripolitiken måste göras om!

tisdag 21 juli 2009

Matmissbruket

Det här gör lite ont att se men en ögonöppnare för de som ännu inte insett vidden av hur mycket onödigt slängande av mat som försigår. Företagspolicy, marknadsfluktuationer och allmän slöserimentalitet gör att enorma mängder mat odlas och produceras totalt i onödan, till stor kostnad för klimatet. Jag har allvarligt funderat på att bli freegan men måste komma över min bacillfobi först innan jag dyker ner i containrar och soptunnor.

tisdag 14 juli 2009

Berlinsk bordell erbjuder cyklister rabatt

Det här måste vara dagens mest bisarra nyhet. Jag har inte källkollat den så kanske ska tas med en nypa salt. Eller inte när man ponerar att det är Tyskland det handlar om. En bordell i Berlin har klurigt nog hakat på miljötrenden och erbjuder 5 Euro rabatt för de som anlänt på cykel. Jag undrar hur många tyskar som förenar miljömedvetenhet med en tvivelaktig kvinnosyn?

måndag 6 juli 2009

Phillippe Starck skapar omodigt mode

Phillippe Starck är en mångkonstnär, en designer som nu ger sig in i klädbranschen. Han har tidigare haft projekt med miljövänlig prägel men när han skapar kläder gör han det med tanke på hållbarhet och kraftiga miljövänliga material. Tillsammans med det skotska klädmärket Bannantyne ska hans arkitektiska linjer och "intelligenta cashmere" appliceras på kläder men han vill inte kalla det för mode. Han säger att "I will never be idiotic enough to do fashion" och att kläderna inte kommer synas mycket i medierna men att intelligenta människor kommer att upptäcka dem ändå. De kommer att tillverkar i en fabrik i Skottland och saluföras i oktober.

Festivaler för miljön

Way out West tillsammans med Roskilde och Øyafestivalen satsar på miljöinitiativ för att sätta press på konferensen i Köpenhamn senare i år. De har gemensamma krav som är följande:

• ett internationellt klimatavtal som säkrar att den globala genomsnittstemperaturen inte ökar med mer än 2 grader. Sverige, Norge och Danmark ska minska sina utsläpp med 40 % innan 2020.

• ett rättfärdigt avtal som säkrar fattiga människors rätt till utveckling.

• att de rika länderna förpliktigar sig att betala för utveckling i fattigare länder genom överföring av miljvövänlig teknologi. Detta i tillägg till annat redan planerat bistånd.

Festivalerna jobbar med att undika spill och svinn, återvinning, transporter. Ekologisk mat kommer erbjudas på området. Tydligen ska fordon köras på biobränsle. En festival kan inte i sin definition vara miljövänlig med influgna artister, plastmuggar, transport osv men det är roligt att se att de tar initiativ. Speciellt bra är Way out Wests samarbete med SJ då de erbjuder rabatt på tågresor.

söndag 21 juni 2009

På den sjunde dagen gav vi djuren en sportslig chans

Paul McCartney, skalbagge och allmänt levande legend har startat ett finfint initiativ: Köttfri måndag. Ett utmärkt och vettigt förslag som man tycker borde vara standard för de flesta ändå. Även om man är köttätare måste man väl inte nödvändigtvis äta kött varje dag? Och om man inte har koll på vegetarisk mat så är det ett utmärkt tillfälle att välja en dag i veckan då man provar något nytt och inser att mat inte behöver innebära dödande av djur. Miljöpåverkan av köttproduktionen är enorm och en minskning av köttätande skulle göra väldigt stor skillnad. Paul McCartney hade följande att säga:
Having one designated meat-free day a week is a meaningful change that everyone can make, that goes to the heart of several important political, environmental and ethical issues all at once,” he said. We should care about climate change because if we don’t, we are going to leave our children and their children in a hell of a mess.

Självklart kommer det här störa någon och i detta fallet var det brittiska National Farmer's Union som tyckte att McCartney överdriver köttproduktionens miljöpåverkan och att ens diet är ett personligt val som ska respekteras. Ursäkta min franska men, nej, det tål att diskuteras och ställas krav. För tillfället går massiva subventioner till köttproduktionen och det är inte ok. Är det verkligen ett rättighet att ta en annan varelses liv bara för att du råkar tycka att deras kött är gott? Är det verkligen så svårt att mindre kött när vi vet om hur stor miljöfaran är och att alla våra handlingar räknas?

onsdag 17 juni 2009

Passivhus


För mig är det obegripligt att inte alla planerade husbyggen i Sverige är för passivhus. Självklart är det inte det billigaste sättet att bygga men det man vinner i hållbarhet är ovärdeligt. Man garanterar att ett hus har ett konstant värmesystem, inte utsätts för prisuppgångar på energi och inte bidrar till det enorma energianvändandet. Ett hus som fungerar som ett kretslopp. Det är dock roligt att se att det ploppar upp fler och fler. Som de i Bollstanäs planerade Gösta Westerberg Energihus. Det är fyra planerade hus och de är riktigt snygga.

måndag 15 juni 2009

Grön glob


Den här enorma glasbubblan, ett uppseendeväckande och ganska fagert landmärke är ett förslag som kan bli verkligehet. Det är det svensk-amerikanska företaget Plantagon som byggt en prototyp för stadsodling. I Glasgloben ska en spiralformad odlingsbana ligga som grund till enorma odlingar och tillgodose plantors behov på bästa sätt. Det är meningen att globen ska placerat mitt i en stor stad. Miljön skyddar mot föroreningar och odlingarna kan förses med friskt vatten. Att placera den mitt i stan betyder att man skär ner på transportkostnader. Fantastisk idé som tydligen kan bli verklighet inom tre år. En gissning är dock att kan bli ganska dyrt.
Stadsodling är överhuvudtaget ett spännande projekt. Varför inte utnyttja alla takytor som staden erbjuder? Det skulle kunna ge staden en grön kant och erbjuda närodlad mat.

torsdag 11 juni 2009

Tomas Ledin hjärta Volvo


Blev något häpen att höra, först av allt att Tomas Ledin fortfarande förpestar ljudvågorna med sin musik och för det andra att han bjudit med Volvo och Saab på turné. Tydligen ska Volvo och Saab "helt utan ersättning" följa med på Ledins turné "Ut på vägarna igen".

Herr Ledin säger:
Jag är stolt över Sverige, den uppenbara kreativiteten och framåtandan som finns i vårt lilla land, här långt upp i norr – och inte minst våra svenska bilmärken. Jag ville samtidigt göra en liten insats när det blåser motvind och känns allmänt motigt. I grunden handlar det om Volvo och Saab, de som jobbar med att bygga dessa unika bilar, bolagens underleverantörer och återförsäljare – men lika mycket om svenska varumärken, teknikkunnande, design och marknadsföring.


Jag må vara cynisk men jag tycker detta luktar fisk. Om man nu av totalt välgörande anledning (inte ens en liten gratisbil?) vill befrämja svenska företag så kan jag tänka på mängder av bättre företag som dels faktiskt är svenskägda och inte stora döende avgasmastodonter.

onsdag 10 juni 2009

Valkraft


Det danska initiativet INDEX:Design to Improve Life ger priser åt design som förbättrar världen. En av produkterna som fick mitt öga att lyftas var Whalepower. Ett vindkraftverk som hämtat inspiration från knölvalars fenor. Rotorbladen på vindkraftverket är taggade och genererar tydligen 20% mer energi än en vanligt blad och minskar dessutom oljudet. Ännu ett exempel på att naturens design är oerhört smart.

Hemma

Om du någonsin glömmer av hur vacker och underbar världen är, se den här filmen och bli påmind. Fantastiskt filmad av Yann Arthus-Bertrand.

Se på Youtube i HD.

torsdag 28 maj 2009

Är köttätare rovdjur?

Ännu en djurhållningsskandal har uppmärksammats. Det dyker upp en var och varannan månad verkar det som. Danska grisar misshandlas och dör under transport, vissa grisar har skållats levande. Inte oväntat blir det ramaskri. Jag ser en vanlig medborgare läsa dessa rubriker i sin morgontidning, bli upprörd och kanske till och med skriva en insändare till tidningen där han uttrycker sitt missnöje och att hävda att något måste göras. Sedan viker han ihop sin tidning, tar sina kassar och går till affären för att köpa prisnedsatt fabrikskött. Mänsklighetens förhållande till djur är minst sagt mycket konstig och inkonsekvent. Grisar ska man äta, katter ska man gulla med, vargar ska man skjuta, hundar ska man klä på kläder och stoppa i väskor.

Det går inte ihop att ha en kost där kött är huvudfödan, behandla djur på ett empatiskt vis och sälja kött till ett billigt pris. Om du köper svenskt ekologiskt kött med högt kilopris vet du att djuret antagligen hade ett behagligt liv. Köper du billigt kött vet du med all säkerhet att det inte haft ett bra liv.

På aftonbladet idag publicerades ett debattinlägg med titeln "Sluta äta kött - nu!". Skribenterna menade på att hela industrin är ett systemfel och att själva akten att ta en levande varelses liv är fel. Nedan inlägget följer hundrtals kommentarer. De flesta som väntat väldigt aggresiva och enfaldiga. Den översta kommentaren lyder:
INGEN ska tala om för MIG vad jag ska eller inte ska äta! Så det så!

Det här verkar vara en ganska vanlig reaktion närhelst man diskuterar köttätande. I Sverige har det inte ens varit en diskussion. Kom ihåg debatten i höstas om köttätandets effekt på miljön, regeringens ståndpunkt var att köttätande är en rättighet. Och det verkar vara den allmänna inställningen: Det är en rättighet. För att försvara detta används många argument så som: eftersom vi är herre över djuren har vi rätt att äta dem, vi har alltid ätit dem och den vanligaste: det är gott.
Det kan man inte motargumentera så mycket med. Ja, det är klart det kan vara gott men då måste man som människa ta ställning till om något som ger en njutning är värt lidandet för den man tuggar på. Och det tycker många uppenbarligen att det är.

Jag tror det är fel tillvägagångssätt att utropa köttstopp. Den är en så laddad fråga för många att de bara stänger av. Däremot förstår jag inte varför folk måste äta sådana mängder kött. Även om människor i lång tid har ätit kött så har det aldrig varit en huvuddel av kosten. I bondesamhället till exempel så åt man kött när ett djur var färdigt för slakt. Resten av tiden åt man grödor. Det har aldrig varit en huvudsaklig föda. Min personliga aning är att många äter kött på slentrian. Kött är billigt och tillgängligt så varför inte äta en skinkmacka istället för en ostmacka när man kan? Jag skulle vilja föreslå köttfria dagar eller kanske bara köttfria måltider. Om alla hade en köttfri dag i veckan skulle det göra så stor skillnad.

Ett annat gammalt trött argument är: Vaddå, om alla slutar äta kött, vad skulle hända med alla djuren då?
Inte ens i en fantasivärld skulle alla sluta äta kött samtidigt men om folk gradvis börjar skära ner på köttkonsumtionen och börjar bry sig om var djuren de äter kommer ifrån och betala det faktiska priset för bra kött så skulle vi på sikt kunna komma ifrån dessa köttfabriker där djur behandlas som köttfyllda pengarpåsar.

tisdag 26 maj 2009

Hållbar design tar form efter havsdjur


Chui Yee Tang är ursprungligen från Malaysia, har studerat konst och design i USA och bor för tillfället i Göteborg där hon studerar hållbar design på Högskolan för Design och konsthantverk. Fram till 31 maj kan man se hennes lampa ”Jellyfish” på utställningen Uppvunnet på Sickla Köpkvarter i Nacka.

Kan du berätta lite om hur du kom in på design och hur du hamnade i Sverige?

- Jag har alltid haft en passion för design och konst sedan jag var liten. Det var inte förrän jag kom till USA, efter jag hade skaffat en examen i marknadsföring som jag hade den chans att utöva och utveckla passionen. Den dubbla masterexamen i konst och design som jag förvärvade är högst tillfredställande och den mer eller mindre fastställde min framtida karriär.

Den största anledningen till att jag hamnade i Sverige var att min man skulle studera på Chalmers. Det här underbara landet är början på ett nytt kapitel i mitt liv med konst och design. Jag märkte att hela det skandinaviska folket är mycket miljömedvetna och har kommit väldigt långt i utvecklingen av hållbar design. Därför bestämde jag mig för att gå tillbaka till skolbänken och lära mig mer om hållbar design på Göteborgs Universitet.

Vad är den bakomliggande motivationen för din design. Är det ett miljöintresse, experimenterande med ovanliga material eller något helt annat?

- Faktum är att jag tycker väldigt mycket om hållbar design som koncept även fast det inte var särskilt populärt i USA när jag var där. Jag har alltid försökt använda återvunna material för mina designer. Alltså, att försöka ta något värdelöst och omvandla det till något användningsbart, vackert och meningsfullt. Jag gillar inte bara idén med ”recycle” men också att ”upcycle” det som folk anser vara meningslösa material och göra det med minimala resurser och energianvändning.

Hur kom du på idén till lampan?

- Jag hade researchat och jobbat med en serie planscher som handlade om att minska användandet av plastpåsar och vikten av att återanvända dem eftersom det här börjar bli ett mer och mer allvarligt problem världen över. Planscherna var menade att upplysa allmänheten om hur miljön förorenas av plastpåsar. Medan jag arbetade med det visuella upptäckte jag de många sätt man kan återanvända plastpåsar i andra former av designpresentation. Kort efter att jag var klar med planscherna började jag utveckla iden och skapade ett tredimensionellt objekt. Manetlampan är baserad på faktumet att för harmlösa djur i havet så ser plastpåsar ut som maneter, och det är väldigt skadligt och ibland dödligt för djuren när de konsumerar denna osmältbara och onaturliga ”mat”. Kärnan av designen för manetlampan är att påminna människor om de sorgliga havsdjuren som är de slutgiltiga offren för människans oansvariga användande av plastpåsar. Genom att återvinna, återanvända och minska mängden plastpåsar kan vi rädda djuren och i det långa loppet rädda vår egna miljö.

Hur är situationen för hållbar design, hur är mottagandet och intresset för det?

- Hållbar design får för tillfället ständigt mer och mer uppmärksamhet tack vare de märkbara efekterna av den globala uppvämningen, snabb utarmning av naturresurserna och även finanskrisen. Nu känner många, speciellt amerikaner, stressen världen genomgår medans de kämpar med väderförändringar som hotar deras leverne och att kostnaderna för deras kapitalistiska livsstil ökar.
När världens största konsument och supermakt – USA jobbar för att förändra sin livsstil så väcker det intresse för övriga att göra det samma. Jag tror att hållbar design är trendigt nu och kommer så vara en lång tid framöver.

Tror du det är möjligt att massproducera hållbar design?

- Ja, jag tror det är möjligt. För det här projektet var metoderna väldigt enkla och jag tror att vem som helst som har tillgång till använda plastpåsar och ett strykjärn enkelt kan producera dem. För att uppnå massproduktion är det ultimata jobbet för designern att förutse alla möjliga problem som kan uppstå. Lyckligvis finns det många grupper idag som är hjälpsamma med att lösa dessa problem för oss, så som reklamkampanjer för att utbilda människor till att bli mer vänligt inställda mot hållbart designade varor men också tillgänglighet av råmaterial och produktionstekniker som är miljövänliga.

Vad är ditt nästa projekt?

- Jag kommer fortsätta med liknande research och utveckla mer och annorlunda designer som smycken gjorda av återvunnen plast och andra miljövänliga material.

måndag 18 maj 2009

Bilfria städer

Jämfört med många andra Europeiska städer är Göteborg väldigt bra för cyklister. Det är försvinnande få ställen där det inte finns någon cykelbana att tillgå. Samtidigt är biltrafiken mycket närvarande i staden. Ingen plats har tagits från bilvägarna för att ges åt cykeltrafiken. På ett sätt är det bra att skilja cykeltrafiken så långt som möjligt från biltrafiken, sett till säkerheten. Samtidigt är det lite farligt att ge biltrafiken så mycket utrymme, bilisterna behöver sällan dela utrymmet med cyklister så de gånger de två faktiskt möts, i korsningar och sträckor där cykelbanan går in i bilvägen kan olyckor uppstå. Mitt igenom Göteborg går Allén som har potential att vara ett fantastiskt promenadstråk förbi de vackraste delarna av staden men istället är det mer eller mindre en autobahn. Speciellt på sommaren kan man märka om man sitter i den intilliggande parken att samma sportbilar och motorcyklar kör förbi i hög fart gång på gång. Det är som någon slags uppvisningsbana mitt i city. Bilar kommer upp i väldigt hög fart och korsar Avenyn där gångtrafiken är hög. Samtidigt pågår för tillfället tre stora trafiksatsningar runtom staden. Miljarder kronor går åt att underlätta biltrafiken i staden. I skuggan av detta hittade jag en text om Amsterdam från början av 90-talet där det hölls referendum om att minska biltrafiken. Åtgärder som att minska hastigetsgränsen, höja parkeringspriser och parkeringsböter samt stänga vissa gator för trafik var på tapeten. Amsterdam och andra Europeiska städer har kommit mycket långt i att begränsa biltrafiken och göra staden säkrare och renare för alla och hade dessa frågor på bordet för 20 år sedan. Är det inte dags att Sverige tar riktiga åtgärder och framstår som den förebild på miljöfronten som vi faktiskt är i resten av världen?

torsdag 14 maj 2009

Uppvunnet

Fick nys om en designutställning som endast visar produkter som skapat med redan befintliga material. Genialiskt och det borde såklart vara mer en norm än en specialutställning i periferin.
Det är enormt inspirerande att se hur sådant som förrut betraktats som skräp lätt kan omformas till något vackert och användbart. En snabb koll på deras utställare visar parkettgolv tillverkar av gamla bildäck och en manetformad lampa tillverkad av plastpåsar. Även en snabb googling av hållbar design visar att det här håller på att explodera och att människor nu är allmänt öppna och intresserade av detta. Detta tar plats i Sickla Köpkvarter i Nacka 27 - 31 maj.

Länkat från Uppvunnet fanns även en designtävling för smarta lösningar på återvunnen design. Alla kan skicka in bidrag för en chans att vinna 15,000 kr.

måndag 20 april 2009

Highway to Hell?

Efter en incident med Västtraffik häromkvällen (där ca. 40 poliser, väktare och kontrollanter belägrade en spårvagn och tog alla som inte hade giltlig biljett oavsett om de rimligen inte hade hunnit stämpla då hållplatsen innan är ca. 20 sekunder resväg bort) föranledde mig att kolla upp planka.nu

Jag har länge varit medveten om dem men aldrig känt mig manad att kolla upp dem då jag slarvigt nog antagit att de är anarkister mer än något annat. Jag uppsökte dem för att jag var något förvånad över grovheten av kontroller nuförtiden. Det verkade något utstuderat att sikta in sig på en ödslig hållplats i ett fattigt invandrartätt område, jag såg dels en tjej bli upptryckt mot en busskur och människor bli tillsagda att de inte får ta foton. Vilket i båda fallen är fel. Dessutom kan man fundera över effektiviteten i att använda flertalet poliser för de här övningarna. Tyvärr är inte fallet att vi är skonade från grov brottslighet och har ett överflöd av polisresurser.

Hur som helst fann jag att planka.nu har ett solitt politiskt manifest som innefattar miljöfrågor och nolltaxering av kollektivtraffik. Jag fann bland annat ett skrift de framställt som kommentar till Förbifart Stockholm, det föreslagna vägbygget som ska användas till att minska biltraffiken (ja, logiken är ju strålande), kallad Highway to Hell? Enligt dem skulle kollektivtrafiken som redan till hälften är subventionerad av skatter kunna nolltaxeras genom en liten höjning av landstingsskatten. Det skulle betyda att de fattigare som mest behöver den får den i stort sett gratis och att de som har mer betalar efter medel. Dessutom skulle de stora summor som idag läggs på biljettsystem och biljettkontroll kunna omstyras till gratis och tätare färdturer. Miljön sparas, speciellt i stadsmiljöer där dålig luft är ett konstant problem, likaså rörligheten och säkerheten som hotas av bilismen. Det här låter ju som en genomtänkt och genomförbar idé. Debatten existerar dock inte, istället har vi i alla storstäder miljardplaner på att bygga ut bilframfarten samtidigt som sverige i stort och kommuner på lokalnivå skrivit på miljömål för att sänka utsläpp. Jag kanske är en imbecill men jag ser inte hur det går ihop.

söndag 19 april 2009

Jakten på paradiset

I SVTs En bok - en författare intervjuades Jennie Dielemans om sin bok Välkommen till Paradiset – reportage om turistindustrin. Boken släpptes förra året och jag minns att jag har sett henne debattera i andra program, om jag inte minns fel i clinch med en representant för ett av de stora resebolagen. Annat än det har det inte hörts så mycket om den här boken, som handlar om den andra sidan av turismen, Apollohotell i Thailand byggda av barnarbete, sexturism, lokalbefolkning som motas bort från sina egna områden av turistpolis, miljöpåverkan osv.

Det här är ett av de områden där människor har de största skygglapparna på. Många är beredde att göra små skillnader som egentligen inte påverkar deras liv i någon större grad, som att byta till lågenergilapmpor eller köpa ekologisk mat men när man börjar tala om stora viktiga ämnen - där saker verkligen måste ändras om vi ska ha någon chans så tar det genast stopp. Folk är inte beredda att offra sina semestervanor för vår framtida överlevnad. En utlandssemester har blivit en mänsklig rättighet för västerlänningar. Det skulle inte förvåna mig om fler svenska barn kan peka ut fler thailändska regioner på en karta än de kan svenska landskap.

Dielemans säger dels att hon inte är naiv och tror att folk kommer sluta resa i någon större grad men också att hon är optimistisk och tror att saker går att ändra. Det tror jag med. Antagligen med politiska medel. I nuläget är flygbiljetter oändligt mycket billigare än tågbiljetter. Med ökade möjligheter att billigt ta sig ut i europa med tåg och dyrare långflygsresor tror jag att en del av befolkningen skulle tänka över sina semestrar.

torsdag 16 april 2009

Plastfältet

Det har också kallats en plastsoppa - en yta lika stor som Texas innehåller bortkastade plastförpackningar av olika form och storlekar som ligger i en oändlig cirkelresa i indiska oceanen. Det är välkänt nu men upptäcktes för circa 10 år sedan av en seglare. Det ställer till enorma problem för fågel- och fisklivet och läcker dessutom ut giftiga ämnen i vattnet. Arvtagaren David de Rothschild har byggt en båt av återvunnet plastmaterial som han kallar Plastiki, som en homage till Heyerdahls Kontiki. Han planerar att åka med sin båt till plastfältet och blogga, ta bilder och vattenprover från området. Resan är sponsrad av International Watch Company och Hewlett-Packard. Allt för att väcka mer uppmärksamhet antar jag. Däremot säger George Monbiot att det är lönlöst att kämpa emot den överdrivna plastanvändningen så länge folk fortsätter flyga som de gör.

onsdag 8 april 2009

Bryt upp, bryt upp. Den nya dagen gryr.

För ungefär tio år sedan började jag läsa Elin Vägners Väckarklocka. Jag vet inte riktigt vad som hände men jag läste aldrig färdigt. Vilket misstag. För ett tag sedan blev jag dock påmind om den igen. Av Birger Schlaug på ett föredrag han höll om Elin.

Jag har nu sträckläst den och är förbluffad och förstummad av hur denna klarsinniga välformulerade bok som är så väldigt aktuell idag kan ha skrivits för 68 år sedan. Och att ingen vaknade. Hur frustrerad måste hon inte ha varit då hennes uppriktiga varning blev bortskuffad och förlöjligad delvis på grund av hennes kön.

Det finns så mycket högaktuellt sprängstoff i den här boken men en sak som stack ut för mig är det här stycket:
Hemmens allt större hjälplöshet inför den situation staten råkar befinna sig i återspeglar den enskilda statens hjälplöshet i förhållande till världssituationen.
Jag var även förvånad över hur hon beskriver samhället som totalt industrialiserat och inlemmat i kapitalismen. Hur Sverige var på brinken av att förlora all gammal vetskap om jordbruk, hushållning och hantverk. När jag tänker på 1941 tänker jag att människor fortfarande i viss mån levde med naturen på det sättet att de brukade den på bästa sätt och inte levde i överflöd och slit-och-släng. Elin Wägner beskrev ett samhälle där kvinnlig visdom har blivit ersatt av automatiserad produktion och vinstdrivande storföretag och det här är innan massbilismen, plastens introduktion, fabriksuppfödning av djur och storjordbruk.

Vad skulle hon ha sagt om hon sett oss idag?

Jag har dessutom fått reda på att en av mina favoritdikter Karin Boyes "I Rörelse" var skriven som en hyllning till Wägner och hennes världsbild i Väckarklocka. Helt plötsligt får den ännu en mening.

onsdag 1 april 2009

Att medverka, inte motverka

Det är lätt att känna sig modlös när man tänker på de enorma problem som mänskligheten står inför och hur maktlös den lilla människan är gentemot regeringar och ansiktslösa auktoriteter. En person som bestämde sig för att ta aktion är Rebecca Hosking from Devon i England. Ni kanske minns att hon för ett par år sedan fick en hel stad att ge upp plastpåsar, fick uppmärksamhet världen över och prisades till höger och vänster. Uppståendelsen fick även regeringen att lyssna och ta upp frågan om de överdrivna mängder plastpåsar vi använder och som hamnar i vatten och marker och i djurmagar. På tal om plast i haven finns ett mycket bra föredrag om detta på TED.

Rebecca var en naturfilmare och bakgrunden till den plastpåslösa staden Modbury är en resa hon gjorde till Hawaii, hon var där för att filma delfiner men möttes istället av diverse döda eller döende djur med magarna fulla av plastbitar. Nu har hon lämnat filmandet och rest tillbaka till Devon för att ta över familjens gård. Hennes pappa och farbror har drivit gården hela sina liv och upplyst henne om att det är väldigt mycket jobb för nästan inga pengar. Rebecca är dock inställd på att ta över gården men är med tanke på jordbrukets stora beroende på olja är hon orolig över framtiden och besluten på att förändra gården och anpassa den för hållbart jordbruk. Hennes resa kan ses i programmet A Farm For The Future och är otroligt intressant. Några av de mest tänkvärda ideerna i programmet är de från en liknande gård i Shropshire där en bonde hade problem med att jorden inte innehöll något liv. Han gick in i den närliggande skogen och såg att den var sprängfylld av liv och att marken bestod av flera lager av växtlighet. Kontenten är: plöj inte. Det låter helt galet men samtidigt vettigt. Deras argument är att ploga jorden är som att slita av en människas skinn.

Att växa grödor i jorden är något naturligt men dagens jordbruk har blivit en storindustri. De största och mest energikrävande momenten i jordbruket är att hålla jorden i ordning och att motverka den naturliga växtligheten, alltså att träd och andra grödor tar sig in på de öppna fälten. Och att bespruta för att ta död på ohyra och oönskade grödor. Jordbruket handlar alltså mycket om att motarbeta naturen. När vi istället borde arbeta med den. Naturen är otroligt smart och extremt balanserad. Om man låter den vara bildar den egna perfekta ekosystem där djur och grödor lever av varandra, växterna ger djuren mat och djuren ger växterna näring.

Flera bönder intervjuas som driver småskaliga jordbruk där naturen får ta över och sköta sig själv samtidigt som den kan föda en stor familj. Självklart kan inte alla människor gro sin egen mat men det här är absolut det hållet vi behöver gå emot. Småskaliga jordbruk, odling i städer, modernisera gamla metoder och gör jordbruket hållbart. Det finns så väldigt mycket att säga om detta men det sägs bäst i filmen.

tisdag 31 mars 2009

Hur kan vi lösa mat- och energikrisen?

För några månader sedan bidrog jag med en essä till en tävling där de efterlyste en lösning på frågan "Faced with a food and energy crisis, how can society improve its well-being?". Det var intressant att fundera på och lika intressant att läsa andras funderingar. Idag redovisades vilka som vunnit tävlingen. Jag var inte en av dem tyvärr men fick en hel del kommentarer på min essä. Jag publicerar den här i helhet:

Summary:
At this moment in time where the economy is in turmoil and global warming is impossible to ignore, there is opportunity for change. A crisis can bring people together and give birth to new ways of living and inventive solutions. People need to be encouraged and rewarded for making conscious choices. While slowing down and working less we could all benefit from the riches of a simpler life. Improvements could include rationing and community activities which would bring people together and generate produce locally for everyone’s benefit. Key to improve society’s well-being is a collective willing for change.

Essay:
--------------------------------------------------------------
For most people, their world today is very different from what it was a year ago. Even though everyone has not been personally affected by the crisis in the economy, they will know someone who has lost their job, been unable to sell their house or has had to cancel their skiing holiday. Several countries have officially entered recession and this is devastating news for hundreds of thousands of people. In these dark times for the economy there are always spots of light and in a twisted turn this is great news for the environment.

Every day we hear reports of consumption slowing down along with lower amounts of waste and fewer holidays abroad. In a society that has got used to 24 hour shopping and multiple yearly vacations, the necessary changes in peoples spending may be painful for many. It has been internationally agreed that something needs to be done about CO2 emissions and whether it is done through government policy or individual or collective efforts doesn’t really matter.

Frugal living might be one of the key words for the future and this brings a whole lot of golden opportunities for society to improve its well-being. Somewhere along the line the true cost and value of things has been lost. Mass production of cheap products with a short life-expectancy has replaced hand made labours of love, built to last with the price tag to follow. The cost of for example oil fluctuates day to day and with time the prices WILL go up in relation to the reserves falling.

In Bertrand Russell’s essay In Praise of Idleness he argues for the positive aspects of leisure. If everyone worked shorter days, more people could be employed and everyone would have time for recreation and education. The industry is built on numbers and targets rather than the best interest of the people. Therefore if there is a downturn in business a part of the workers are made redundant whereas the rest are overworked.

“In this way, it is insured that the unavoidable leisure shall cause misery all round instead of being a universal source of happiness. Can anything more insane be imagined?”

This essay was written in 1932 but is more relevant than ever. Russell argues that the more sensible solution would be for everyone to work four hours a day instead of eight. Thus keeping everyone in employment and giving valuable leisure time to all.

As those hit by recession come to terms with living with less money there are also positive consequences. More people are staying in and with the food prices going up more people are going back to the kitchen, inviting friends and family, learning how to cook good, healthy food from scratch and dabble in the art of baking. Sales of processed ready meals have shown to be going down.

Perhaps more people will leave the car and go to work by public transport or bike. This would dramatically improve the air quality in our cities and also give physical exercise. It has been claimed that the British population was in a collective state of health during World War II, this was a combination of physical labour and excess eating being banished by food rations.

As a matter of fact rationing is and idea that is current again. Many scientists and environmental activist, among them Mark Lynas, has proposed CO2 rationing as a way to curb climate change.

This could be a very democratic way of slowly cutting down on emissions. Each nation would have an allotted amount of emission rights. These amounts would then be distributed equally among the citizens. This could be administered with simple swipe cards, working the same way as the cards we use for topping up our phones for example. A certain amount of “credit” would be added to these cards and they could then be used for all activities which require the use of fossil fuels.

The total amount of credit would decrease from year to year as a smooth way to cut down on emissions giving people time to adjust to a low carbon life style. This would also kick start the currently underdeveloped technology for renewal energy, making it really worthwhile to invest in. This way people can still go about their lives, for example if a person wants to fly from Europe to Australia, this is still possible but it might take up a big chunk of the credit meaning that the person have to drive his car a bit less.

These credits could be traded meaning that people who want to use more could easily buy credit of anyone willing to sell. People living a low carbon life style would then be able to sell their credit and make a bit of money. This way you would be aware of the true cost of pollution and people not using all their credit would get rewarded for it.
With people being more careful with money and perhaps discover a new found interest in food, people will cherish the act of cooking and become more interested in the origin of their food. This will be good news for local organic farmers but there are also interesting projects for community gardening. In all bigger cities there are spots of communal wasteland. There have been successful projects performed where people in the community use these bits of land for growing their own produce.

Food doesn’t come more local than that and it only cost in time, not in money. A lot of these cost saving exercises including car-pooling help bring people together and strengthening the spirit of the community. If we all decide that we want change and that the change can be good there are endless opportunities to make the future better and we will all feel so much better for it.

fredag 27 mars 2009

Rättigheter vs. Skyldigheter

Imorgon är det Earth Hour. Många privatpersoner och företag har tagit utmaningen att släcka ljuset under en timme. Självklart gör det ingen skillnad i elförbrukning men det sänder iallafall en signal att människor är villiga att göra någonting. Ifall det här är samma betydelselösa manifestation som till exempel Live Earth är mycket möjligt (jag förstod inte hur flygandet av artister runt världen skulle rädda miljön). Att det sänder en signal är viktigt, kanske saker börjar röra på sig, kan bildas mer och mer opinion. Tyvärr är nog steget långt från att släcka en lampa till att ta riktig aktion och använda sin köpkraft, eller rättare sagt sin oköpkraft för människor har mycket större makt än vad de tror. Om en stor samling människor gemensamt bestämmer sig för att sätta stopp för någonting eller förändra någonting så är det förvånansvärt lätt.

På Ring P1 idag uttalade sig en ringare om att han minsann betalar sin egen elräkning och att han banne mig får ha på så många lampor han vill och att man inte ska lyssna på dessa miljöfanatiker som vill göra livet tråkigt för alla.
Något liknande är budskapet Göran Larssons debattartikel idag. Han var tills nyligen ägare av en pälsaffär i Stockholm. Han har fått sin egendom förstörd och sin familj hotad. Det är inte okej. Men faktum kvarstår att han valt ett yrke där han på ett ohumant sätt bidrar till lidandet hos djur till förmån för människors fåfänga. Jag tror att det är samma körsnär som nyligen försvarade sitt yrke med argumentet att om människor vill lägga sina pengar på exklusiva varor som pälsar så är det deras rättighet.

Detta argument går igen och igen inom många områden där människor vill försvara eller hävda sin rätt till tvivelaktigt beteende. Det här leder mig tillbaka till en annan telefonör till Ring P1 idag. Han talade högst passionerat om Earth Hour och om att det talas om mänskliga rättigheter men aldrig om mänskliga skyldigheter. Vi har en skylldighet att försvara vår gemensamma framtid och det kommer att kräva uppoffringar.

Göran Larsson i sin artikel drog grundlösa paraleller mellan matbutiksattentaten och de glasbitar som häromdagen hittades i kyckling – ”Djurrättsaktivister! - det var min första tanke när jag hörde talas om glasbitarna”. Det finns ännu inga belägg för detta och om det är sant verkar det vara ett oerhört korkat sätt att få folk att sluta äta kött. Däremot har han en poäng när han påstår att köttindustrin kan skadas lika mycket som pälsindustrin. Det finns inga som helst vettiga argument för att äta kött annat än ”jag tycker det är gott” och den är svår att argumentera. På något visa verkar ”är din njutning värd någons smärtfyllda död?” inte ta skruv i debatten. För det är den uppenbarligen. Köttätande verkar av någon underlig anledning vara en mänsklig rättighet. Det är tabu.

Djurens rätt har också uppmärksammat Earth Hour och säger: ”Om varenda lampa i hela Sverige släcks under ett dygn sparas alltså 16400 ton koldioxid. Men om alla i Sverige istället skulle äta veganskt skulle minskningen bli mer än dubbelt så stor, 37000 ton koldioxid per dag. För den del som den enskilde medborgaren kan påverka är skillnaden än större.” Earth Hour är ett jippo, men ett viktigt sådant. Informationssprid ska inte alls underskattas. Om man däremot vill ta ett ordentligt steg i att minska sitt tärande på jordens resurser så är det enkelt: Sluta/skär ner på att äta kött.

Skräp = Konst

Du kanske någon gång har reflekterat över hur mycket skräp som ligger längs vägkanterna. Det gör Håkan Sjöström också, skillnaden är att han tar med sig det hem.

Håkan Sjöström är art director, grafisk formgivare och copwriter men också bilförare som förundrats över de mängder av skräp som ligger i dikena. ”Jag beslutade mig för att titta närmare på skiten. Med en rulle sopsäckar under armen har jag under en tid vandrat utefter stadens motorvägar och plockat bildelar som lossnat, saker som folk kastat ut genom fönstret, jag lovar - man hittar verkligen allt möjligt”.

Håkan har nu dokumenterat sina fynd i en bildserie som han kallar "Utsläpp". Målet har varit att hitta skönhet och grafiska former i sånt som i allmänhet betraktas som avfall och skräp. Efter stort gallringsarbete består nu bildserien "Utsläpp" av cirka 20 bilder.

Vad var det som fick dig att gå från tanken "titta vad mycket skräp" till handlingen att plocka upp skräpet och ta hem det?
Man kan nog säga att det finns många bottnar i det. Jag har alltid varit road av att göra "något av inget". Se möjligheter där andra kanske inte hittar dem. Jag jobbar till exempel gärna med små budgetar för då tvingas man att jobba med idéer och tankar snarare än stora produktioner.

Mina "utsläpp" är ett sätt att dra den till tanken sin spets. Sen är det nog också en reaktion på att mycket ska vara så finslipat nu för tiden, speciellt inom foto. Det retuscheras och fixas i photoshop så att äkthet och känsla tyvärr ofta försvinner. Man söker ofta perfektion, teknik och finish blir viktigare än innehållet. Det kan givetvis finnas ett värde i det, men känslan försvinner ofta med kloningsverktyget. Därför har jag varit väldigt noga med att vara oerhört "ärlig" med mina utsläpp. Skräpet har jag hanterat som om de vore brottsplatsbevis. Det är alltså fotograferade exakt som jag hittade dem. Så det egentliga jobbet har inte varit i själva fotograferandet utan i urvalet av saker, att vända och vrida på skräpet och hitta spänningen, formerna och helst någon sorts själ. I några fall har jag till och med lyckats väcka liv i sakerna...om jag får säga det själv.


Vad var det konstigaste/bästa du hittade?
Jag kan i all fall säga att de vanligaste "skräpen" är saker man dricker ur och då utan konkurrens lattemuggar i papp, dom ligger i drivor. Dom är ofta från McDonalds och har texten "Ekologiskt kaffe" skrivet på sig, något som får en att fundera. Sen kommer nog navkapslar, sådana där av plast som folk sätter på sina vinterhjul för att de ska vara tjusiga. Dom blir riktigt snygga när dom blivit överkörda några gånger. Jag har faktiskt funderat på att göra en serie bilder med bara överkörda plastnavkapslar.

Det som förvånat mig mest är hur mycket handskar det ligger utefter vägarna. Det här har förbryllat mig för man sitter ju inte i bilen och helt plötsligt får för sig att slänga ut handskarna genom fönstret. En vän till mig kom dock med en ganska bra teori. Folk lägger handskarna på taket och glömmer dom där när dom kör iväg.
Det konstigaste, eller i alla fall det mest skrämmande var nog kanylen jag hittade längs Nynäshamnsvägen. Man får hoppas att det var en passagerare som tog en sil och inte föraren.

Vad är ditt budskap?
Jag har nog inte något budskap, tror jag. Mera en vilja att visa att det vackra ofta finns i det enkla vi har omkring oss, att själen inte nödvändigtvis sitter i ytan, fult kan vara snyggt... Om man verkligen tittar. Sedan är det nog en personlig vendetta mot bostadsrättsestetiken som råder här i Stockholm. Den står mig upp i halsen. I det sammanhanget blir bilderna något som katten dragit in, och det är kul.

Var kan man se bilderna?
Jag jobbar på att hitta ett bra ställe att visa bilderna och har en del på gång. Tyvärr är man inte ensam om att ha bilder att visa, det är trångt på väggarna. Håller på att färdigställa ett virtuellt galleri men dom skulle göra sig bäst inramade på vägg... så en utställning ska det bli i alla fall.

Nu fick jag en idé! Man kanske skulle låna en obebodd och stylad bostadsrätt och ha en utställning där.

måndag 23 mars 2009

Låt näsan rinna

Det börjar bli dags. Så fort vårsolen strålar och små små knoppar utbrister i vårglädje brukar min näsa börja rycka för att snart börja rinna som om någon vridit en kran. Det brutala ironin i att någon som tycker om naturen så mycket är allergisk mot den, grymma öde. I vanliga fall brukar jag undvika läkemedel så långt det möjligen går men när det gäller pollenallergi brukar jag av nödens värn vara tvungen att trycka i min antihistamin.

De enorma mängder läkemedel vi använder rinner så småningom ut i vattnet och ställer till allsköns skada. Jag brukar ibland läsa om No Impact Mans försök att leva med så små fotavtryck som möjligt. Hans inlägg häromdagen handlade om just medicin och hur vi tillexempel vid hösnuva är tvingade att konsumera läkemedel tre månader om året som sätter spår både i miljön och i våra levrar. Han föreslog att en nässköljning skulle ha samma effekt som medicinering och rent bokstavligt rena kroppen. Om detta fungerar vore det fantastiskt. Jag kollade upp med Astma och Allergiförbundet om de hade några rekommendationer:

Carina.Haag@astmaoallergiforbundet.se skrev:

Hej

Jag är övertygad om att nässköljning är bra och att det kan underlätta. Men jag har svårt att tro att det kan ersätta antihistamin eftersom reaktionen sällan bara berör ett organ.
Ofta så berörs ögonen också. Du kan alltså få hösnuva även utav att få pollen i ögonen. Dina slemhinnor blir berörda och var symtomen hamnar kan vara olika.

Definitivt värt att testa.

måndag 16 mars 2009

Muggar i massor


I skrivande stund vet jag inte ursprunget av dessa muggar. Men snälla låt oss hoppas att det är återvunna muggar som har skapat de här fantastiska abstrakta konstverken. Tara Donovan ligger bakom. Hon jobbar enbart med vardagliga föremål.

onsdag 4 mars 2009

Gör om mig

Allt fler designers har börjat tänka på och leka med återvunna material. Det går förstås att skapa konst med sådant som annars skulle slängas och fylla ett hål i en sophög någonstans. Jag hittade Ciclus som består av en spansk designer. Ciclus gör fina saker av återvunna material, ofta sådant man inte ens tänker på som potentiella smycken, till exempel ringen på aluminiumburkar.


Väska gjord av återvunnet läder.


Halsband tillverkat av ringarna från drickburkar och fiskelina.

Armband från utklippta bitar filmnegativ.

onsdag 25 februari 2009

Låt oss odla

Många har en dröm om att kunna odla sin egen mat och att kunna bli, om inte fullständigt självförsörjande så ändå delvis. Jag har haft små örtlådor i fönstret som gett härliga grödor och en del ovälkomna kryp. Men tänk om man hade kunnat odla mycket mer än så, med sitt eget arbete, kärlek och svett. Det blir inte mer lokalt än så.
Det är inte helt lätt att få en kolonilott men kanske inte lika svårt som i Storbritannien där man kan få vänta upp till sju år för en liten lott. Mängder av landmassor såldes av under Tatchers era då det inte fanns en tanke på att folk skulle vilja skita ner sina händer i denna era då man kan köpa allt. Nu när fler börjar bli medvetna om miljön och har en vilja att odla sin egen mat stöter man på svårigheter. Där har National Trust startat ett program för att återta land i samhällen och städer där folk kan odla tillsammans. Intresset har blivit ännu större under finanskrisen eftersom det nu är en ekonomisk fråga. Om krisen får människor att tänka mer jordnära så har något väldigt bra kommit ur något tråkigt.
Det finns oändliga möjligheter för att utöka den odlingsbara marken och det kan låta konstigt men odling i storstäder är inte alls någon omöjlighet. Det var med glädje jag hittade den här bilden från 1940-talet då maten var ransonerad. Rabbatterna på Karlaplan i Stockholm blev av med sina blommor och istället odlades kål där.

torsdag 19 februari 2009

Grön byggnad i öken

Elever på Frank Lloyd Wright School of Architecture i USA har framställt ett hus med hållbar design mitt i en öken. Huset är byggt av paneler som enkelt kan framställas i massformat och transporterar via bilvägar. Det kan antingen kopplas till värmesystem eller användas passivt. Det tar tillvara på regnvatten och återanvänder gråvatten. Huset har naturlig ventilation och drivs av solpaneler. Dessutom är det extremt snyggt.

Elevernas blogg om bygget kan läsas här: PraireMod

tisdag 13 januari 2009

Miljövänligt boende med Eco Hab


Det här är något av ett drömhus, en konformad konstruktion, tillverkad helt i återvunnet material, självförsörjande. Den använder sig av vindkraft, återanvänder regnvatten och superslick. Den går dessutom att flytta. Jag skriver det här medans jag ser ut över en Göteborgsk innergård. Här skulle man kunna slå flera flugor i en smäll. Utnyttja gårdsutrymmet mer effektivt samtidigt som man underlättar bostadskrisen och skapar mer miljövänligt boende.