Livia Firths Oscarsklänning

Jag likt många andra har närt en speciell plats i mitt hjärta för Colin Firth ända sedan jag som tonåring såg honom i Stolthet och Fördom. Så klart är han inte bara en bra skådespelare utan även miljövän, han är delägare i butiken Eco Age tillsammans med sin fru Livia. Under hela prisgalasäsongen har Livia antagit ett vad av en vän att enbart använda miljövänliga galaklänningar. Hon talade i en intervju om projektet att hon var rädd att hon skulle behöva gå omkring i potatissäckar. Så var det ju så klart inte, hon har klätt sig glamoröst och modemässigt och grädden på moset var gårdags oscarsklänning. 


Klänningen är tillverkad av brittiska designern Gary Harvey. Klänningen är en upcyclad skapelse av 11 klänningar från eran runt filmen The King's Speech, alltså 20-30-talet. Inte bara är den väldigt vacker men den bär på en historia. 


Kudos till henne för det. Och så nämner vi inte miljöpåverkan av alla flygresor över Atlanten till och från prisceremonier. 


Läs även andra bloggares åsikter om mode, upcycling, återvinning, oscars, Colin Firth, Livia Firth

Naomi Klein om risktagande och kvinnor i miljörörelsen

Naomi Klein senaste projekt är att undersöka vad som egentligen hände med BPs oljeläcka, hela artikeln finns att läsa på The Nation. Jag kan även rekommendera hennes TEDföredrag. Hon tar upp frågan om vi när vi egentligen borde nödbromsa för att stoppa miljöförstöringen, istället trampar gasen i botten. Det blir riktigt intressant när hon talar om storytelling och den historia som makthavare har ingrott i huvudet och som därmed rättfärdigar det extrema risktagandet. Hon kommer också fram till att en av faktorerna är att makthavarna är män.

"Kvinnor har visat sig mer sällan ta hänsynslösa risker än män, eftersom kvinnor brukar inte lida av hybris på samma sätt, alltså visar det sig att få mindre beröm och mindre lön kan vara positivt, för samhället i alla fall."

Se föredraget här:

Plantbottle

Coca-cola Sverige har börjat införa plantbottle, en PET flaska med en blandning av oljebaserat material, återvunnen plast och ca 15 % växtbaserat material. Idag framställs det växtbaserade materialet av melass, en biprodukt från tillverkningen av socker och/eller sockerrör. För tillfället säljs deras vatten Bonaqua Silver i plantbottleflaskor som är 100% återvinningsbara. Flera produkter kommer gå över till plantbottle under 2011.

Sushin måste bli lokal



 Igår var jag i en arabisk livsmedelsaffär och såg bland annat annonser för halalköttbullar, kinesiska restauranger serverar ofta kött dränkt i milda såser, rätter som ofta inte har någonting med traditionell kinesisk mat att göra. Indiska restauranger i Sverige serverar ofta mat som egentligen har sitt ursprung i Storbritannien snarare än Indien. Matkulturen anpassar sig nästan alltid i någon grad till landet där den serveras, men inte sushin.

Idag har Camino, suhikocken Magnus Wallin, WWF, Naturskyddsföreningen och Greenpeace skrivit en artikel för SVT debatt där de tar upp hur sushin hotar den biologiska mångfalden i haven.

Sushi är djupt sammankopplat med japansk kultur med alla sina nyanser. Men resten av världen är inte japaner. Istället för att servera samma "sushifiskar" överallt i världen borde branschen istället försöka hitta tillbaka till de principer som från början låg till grund för valen av arter i Japan, och sedan applicera samma principer på vårt egna geografiska område och biologiska förutsättningar. Sushi definieras egentligen av det söta, klibbiga riset. Och enligt japansk tradition bör den medföljande godbiten väljas utifrån de lokala förutsättningarna och säsong.  

Det är välkänt, inte minst genom The Cove hur Japan ser på våra hav. Här är ett utmärkt tillfälle att utöva konsumentkraft, påverka de sushiställen du handlar på att byta ut sin rödlistade eller farmade fisk till bättre alternativ.

Släng inte maten

Matslöseriet har diskuterats ganska länge men det verkar inte hända så mycket, kanske måste människor sakta ändra sina vanor. Konsumentverket Konsumentföreningen Stockholm har nu en kampanj som kallas Släng inte maten, den använder sig bland annat av små filmer där gammal mat får gå till psykolog Appelqvist och klaga på att ingen vill ha den.

Jag tycker det är konstigt att många inte har insett den finansiella aspekten - sparade pengar brukar ju annars vara en motivation för folk att ändra beteende. Enligt konsumentverket går var fjärde matkasse rakt ner i soporna (eller förhoppningsvis komposten). Man betalar och släpar hem mat som man sedan slänger. Det är också så att sex av tio uppger att de inte vet skillnaden mellan bäst före-dag och sista förbrukningsdag. Rädslan för att äta dålig mat och oförmågad av avgöra själv matens kvalité är något som folk behöver lära om.

Ekomode är oattraktivt

Bild från Righteous Fashion

Jag kommer ihåg H&Ms första kollektion med ekologisk bomull på 90-talet. Plaggen var sträva oformliga hippetält i urvattande färger med träknappar. Tyckte redan då att det var ett stort feltänk, bara för att man bryr sig om miljön så betyder det inte att man vill se ut som ett skogstroll.

Nu finns massor av alternativ på marknaden, det finns både ekologisk bomull och alternativa mer miljövänliga material samt återanvända material som blir nya plagg. DN har en artikel om hur köparna sviker ekomodet och baserar den kring H&M. Egentligen är det inte konstigt - priset styr. En betydande andel av folk kommer inte att köpa en liknande produkt för 500 kronor mer än vad den traditionella produkten kostar för att den är fairtrade eller av ett mer miljövänligt material. Dessutom är klädföretagen i en konstig sits, mode går ut på en ohållbar marknad, det är byggt runt att man hela tiden ska köpa nytt och att nya säsonger kommer mer eller mindre varje vecka. Om alla plötsligt började tänka miljövänligt och hållbart och köpte dyrare bättre kläder och hade dem i 10 år skulle de flesta företag gå under. 

Jacob Östberg, docent i företagsekonomi och verksam vid Stockholms universitets Centrum för modevetenskap, har forskat i konsumtionsteori.


– I undersökningar säger många att de absolut skulle köpa mer ekologiskt mode ”bara de hade mer information” för att kunna göra välgrundade köpbeslut. Men ingen empirisk forskning visar att det är lösningen. Köpsituationen är mycket mer komplex än så, säger han.

– I Västvärlden står många framför en fullsmockad garderob varje morgon och säger ”jag har ingenting att ha på mig”. Vi lever i ett system där företag, medier och konsumenter tillsammans skapar en känsla av att man måste konsumera för att hänga med. Det är ingen enskild som kan beskyllas för att skapa de här känslorna, allt hänger ihop, fortsätter han.

Till skillnad från när vi exempelvis väljer mellan ekologiskt odlade bananer och besprutade dito är klädkonsumtion starkt emotionellt laddad. Köpet handlar, för de flesta, inte om behov eller plagget i sig – utan vad tröjan känslomässigt representerar. Lust. Tillhörighet. Ungdom. Status.

Ta från de törstiga

Svante Axelsson, generalsekreterare i Naturskyddsföreningen pratar om Miljöbilar i DNs motordel. Bortsett från att de använder termen "miljöbil" som enbart är en oxymoron så är det han säger vettigt.

Differentiera fordonsskatten mer, inför en differentierad registreringskatt som de har i Frankrike där skatten på de törstiga bilarna finansierar bidrag till de riktigt snåla bilarna, höj skatten på dieseln så att den får samma beskattning som bensin och inför kilometerskatt för tunga lastbilarna så de betalar ett samhällsekonomiskt korrekt pris.

Vidare menar han att alla nya förmånsbilar måste vara miljöbilar och ju mer bränslefeffektiv bilen är desto mer förmån ska den få. Är nästa politiska fråga att avskaffa förmånsbilen?

Läs hela artikeln här.