torsdag 30 september 2010

Kolonilott eller parkeringsplats?

Inklämd mellan stora motorvägar i Solna ligger Västra skogens koloniförening. Den har funnits där sedan 1907 och anlades till SJ:s personal för odling, Järnvägsmännens koloniområde. Det fanns då 478 lotter. Idag finns 16 kolonilotter kvar. Dessa är dock hotade.

"Vi medlemmar i Västra skogens koloniförening vill inte att detta område ska rivas! Vi vill fortsätta ta hand om våra kolonilotter med alla blommor, buskar, träd och odlingar. De flesta av stugorna är från tidigt 1900-tal, och det vore så sorgligt och ovettigt om sådana kulturminnen skulle jämnas med marken. Det danska företaget som vi arrenderar marken av har inga klara byggplaner för området men kommer eventuellt anlägga parkeringsplatser där. Den sista april 2011 skall vi vara borta. Vi har försökt få förlängt kontrakt men utan att lyckats."

I en tid då folk äntligen börjar inse att vi måste ställa om från oljesamhället och att odla egen mat är både hälsosamt, nyttigt, socialt och mentalt berikande samt i framtiden en nödvändighet - så känns det här så sjukt...omodernt. Och idiotiskt. Jag vet inte riktigt vad man kan göra åt det här men ett första steg är att gå med i deras facebooksida.

Smarta små människor

En av de bästa sakerna med internet är TED. Det är dessutom roligt att folk ordnar sina egna tillställningar, TEDx. Ett sådant hölls i Asheville, North Carolina i augusti. Där talade Birke Baehr väldigt initierat och tydligt och vettigt om dagens matkultur, speciellt i amerika. Om hur företag marknadsför sina helfabricerade produkter direkt till barn, om att människor inte vet om var deras mat kommer ifrån och hur människor som håller på med ekologisk odling anses konstiga.

Birke jobbar extra på ett ekologisk lantbruk för att se med egna ögon var hans mat kommer ifrån och lära sig odla själv. Han har dessutom studerat ekonomin och kommit fram till att den ekologiska maten inte alls är dyrare. Under talets gång kommer skratt på helt opassande ställen. Något som Birke tar med ro, hans framställande är moget och självsäkert. Anledningen till att de skrattar är troligtvis att de här åsikterna låter aningen märkliga när de kommer ut ur en 11-årig mun.

Vilken kille. Det är sådant som ger en hopp för framtiden.
Det står även i stark kontrast till den bild av amerikanska barn som visas i Jamie Olivers senaste projekt, att revolutionera den amerikanska matkulturen, framförallt i skolan:

fredag 24 september 2010

Att cykla i Amsterdam

Änglaklockor ringde och jag flöt fram över vackra broar, över kanaler och breda avenyer och var för en sekund säker på att jag avlidit och hamnat i cykelhimlen. Blev glatt överraskad av att finna fötterna på jorden, höra cykelklockorna ringa och inse att jag var i Amsterdam, en av de få städer som insett hur trafiken i en storstad bör fungera.

Amsterdams förhållande till cykling går långt tillbaka och även fast det verkar som att staden hade några mörka år under 60-talet då vissa historiska byggnader revs och bilen skulle fram så har de hållt kvar sin cykelkultur. Det gör att cykeln har blivit norm. Alla cyklar. Unga, gamla, tjocka, tunna. Man ser gamla gubbar med ölmage, kvinnor i slöja, treåringar, modebrudar med höga klackar och korta kjolar. Alla cyklar. Enligt wikipedia finns det cirka 700,000 cyklar i staden och cirka 40% av alla resor görs på cykel och det märks.

Man får en tydlig känsla av att cykeln är i majoritet och infrastrukturen är på cykelns villkor. Det finns ingenstans i staden där man måste göra konstiga svängar, hamnar i en bilhuvudled eller där cykelbanan tar slut, vägarna är anpassade för cyklister. Oftast har cykeltrafiken en separat fil i anslutning till bilvägen:

 De ställen där cykelbanan är lagd bredvid gångbanan på trottoarer så är trafiken så tät att gångare omöjligtvis kan hamna på fel sida. Till skillnad mot exempelvis Göteborg där fotgängare oftast inte ens vet att de går på cykelbanan eftersom den inte är tydligt nog markerad. Ibland är cykelfilen lika bred som bilfilen:

Jag tillbringade tre dagar i Amsterdam så det här är mina första intryck men ingen fulländad observation (här är en bloggpost från en Amsterdambo som dock verkar ha kommit till samma slutsats). Det finns så klart fortfarande biltrafik men den stör aldrig, det verkar vara fullt framkomligt att köra bil, man ser inga trafikstockningar men trafiken verkar också inställd på cykelns majoritet. Man hör aldrig biltutor eller ser irritation mellan cyklist - bilist. Dessutom - ingen har hjälm.

Cykeln är en fullkomligt normal del i vardagen så folk anpassar den till sina liv.
Unga skoltjejer cyklar så klart till skolan och lägger sina böcker och grejer i cykelväskor:


Man använder cykeln som transportmedel. De flesta har åtminstone en korg i fram, många har också en plastlåda i fram eller bak. Man ser folk transportera allsköns otympliga föremål. Det här var en av de mindre ovanliga:
Många har lastcyklar. Folk plockar upp shoppingen på väg från jobbet som de lägger i lastlådan tillsammans med 1-3 barn. Det är inte ovanligt att se 2-3 barn i lastlådan och ett barn på ett barnsäte i bak. Dessutom cyklar många ganska så små barn, något man nästan aldrig ser i svenska städer. Intressant som kontrast till ett aktuellt fall i England där skolan hotade anmäla ett föräldrapar till myndigheterna eftersom de lät sina barn cykla en kilometer till skolan i ett lugnt Londonområde. 


Mycket små barn får sitta på ett säte bakom styret med en vindskyddande skärm framför sig:

Cykelstölder är ett stort problem men de flesta använder hjullås och ett tjockt metallås. Det finns gott om cykelställ överallt av den höga varianten där man kan låsa fast ramen. Det mest påtagliga är att man befinner sig i en storstad där mycket saker händer men det är...tyst. Öronen blir inte konstant utsatta för motorbrus, lugnorna snörps inte till av avgaser. Det är skönt. Så här skulle alla städer kunna se ut, en stad där man kan röra sig fritt, snabbt ta sig fram och göra det utan stressande buller och dålig luft. Jag tror det skulle vara tämligen lätt att få en liknande cykelkultur i svenska städer och det togs politiska beslut och det satsades på infrastruktur för cyklar, om politiker såg cykeln som ett seriöst och fördelaktigt transportmedel.

tisdag 21 september 2010

Val och nya vägvanor

Mitt blogguppehåll berodde på en semester som jag alldeles lycklig kom tillbaka från - bara för att finna ett Sverige som tydligen blivit officiellt främlingsfientligt. Med tanke på vissa väljares logik (för många invandrare i Sverige så bli en själv istället) blir man allvarligt oroad för allmänhetens mentala hälsa.

Förutom SD har även Vägvalet lyckats komma in i Göteborgs fullmäktige. Ett parti vars enda åsikt är att de ska kunna åka bil obehindrat. Det känns tragiskt att över 5% av Göteborgs väljare tycker att det största problemet vi står inför i framtiden är att det kommer kosta lite mer att åka bil.

Samtidigt har Göteborgs stad en kampanj för att ändra folks vägvanor. Deras förslag är väldigt blygsamt, de vill att du ska "lova att inte köra bil till och från jobbet minst en dag den 20 september till 3 oktober". De som "omställer" flera andra bilpendlare blir premierade på webbsidan.