Hur gammal är din telefon?

Även fast jag älskar Internet och all teknik det medför så är jag en bakåtsträvande stenåldersmänniska när det gäller de senaste teknikprylarna. Jag vet inte om jag hade varit mer intresserad om jag inte varit miljömedveten men jag ser inte poängen med att ha den senaste telefonen. Det är en telefon, man ringer telefonsamtal med den.  


Lisa Hyman refererar till en artikel i The Atlantic om att ha en dödslängtan för sina prylar. Att man blir glad om ens telefon råkar gå sönder eftersom man då har en anledning att skaffa den nyaste modellen. Hon kontrar det med att hon gillar att få ut mer liv ur sina prylar än vad som var menat för faktum är att de flesta moderna prylar inte är byggda för att hålla, uppgraderas eller repareras. Om en liten komponent går sönder så får du slänga hela skiten och skaffa en ny. När började folk bli glada för att deras ägodelar går sönder istället för att bli upprörda? Vad hände med produkter som tillverkades för att hålla?


Det här är min telefon:

Den är från cirka 2004 och jag är den andra ägaren. Förutom att batteriet inte räcker lika länge längre (men tillräckligt länge) så funkar den utmärkt. 

Släng inte maten

Matslöseriet har diskuterats ganska länge men det verkar inte hända så mycket, kanske måste människor sakta ändra sina vanor. Konsumentverket Konsumentföreningen Stockholm har nu en kampanj som kallas Släng inte maten, den använder sig bland annat av små filmer där gammal mat får gå till psykolog Appelqvist och klaga på att ingen vill ha den.

Jag tycker det är konstigt att många inte har insett den finansiella aspekten - sparade pengar brukar ju annars vara en motivation för folk att ändra beteende. Enligt konsumentverket går var fjärde matkasse rakt ner i soporna (eller förhoppningsvis komposten). Man betalar och släpar hem mat som man sedan slänger. Det är också så att sex av tio uppger att de inte vet skillnaden mellan bäst före-dag och sista förbrukningsdag. Rädslan för att äta dålig mat och oförmågad av avgöra själv matens kvalité är något som folk behöver lära om.

Från slösa till spara

Det finns ett antal bloggar som handlar om att bli ekonomiskt oberoende, de är till största del skrivna av män runt trettioårsåldern som har högavlönade jobb och aktieportföljer. Några av dessa intervjuas i SVD om sitt sparande.

Markus som skriver Ut Ur Ekorrhjulet säger bland annat att han tidigare var en slösa men har blivit en spara.

– Jag har tänkt igenom mitt liv, och kollat alla utgifter. Vad måste jag ha, och vad kan jag avvara? Enbart små onödiga kostnader kan uppgå till 3 000 kronor i månaden.


Självklart är det myckna sparandet en uppoffring. Markus får exempelvis avstå Thailandsresan med sambon och nästan alla elektroniska prylar som han kan bli sugen på. Ibland kan han tänka att han missar något i livet. Men målet som hägrar ger lindring och inspiration.

Även miljön mår väldigt mycket bättre av insparade Thailandsresor och elektroniska prylar och tankesättet är logiskt även på det planet, investera i framtiden. Istället för att slösa nu så bygger vi upp en framtid. Såvida de här människorna inte i framtiden använder sina pengar för att köpa privatjet och SUV:ar.

Läs även andra bloggares åsikter om konsumtion, okonsumtion, pengar, rik, tillgångar, tillväxt

Så stoppar du klimatförändringarna

Genom att köpa skor tydligen.

Sett i ett köpcentrum i Hamburg.

Almedalsveckan

Almedalsveckan har börjat och inte oväntat innehåll Fredrik Reinfeldts öppningstal inga som helst referenser till miljön. Ecoprofile är där och bevakar, man kan följa deras uppdateringar här.
Även Medveten Konsumtion är där och har bland annat intervjuat Niklas Wykman, ordförande i MUF:

(...)Jag upprepar frågan igen – tror du verkligen att konsumtionen inte måste minska i den industrialiserade världen? Jag tar upp exemplet att normalsvensken förbrukar nästan tre jordklot för att leva som vi gör. Men Nicklas tycker att vi skall utveckla konsumtionen på "rätt" sätt och nämner exemplen mindre farliga kemikalier, rätt bränslen till motorer mm.

Jag testar en mer konkret fråga om hur vi kan öka andelen miljömärkta köp i livsmedelaffären. Han säger att vi måste bli rikare så att vi kan välja det miljömärkta. Jag säger att vi blivit rikare med åren men det kommer ta flera hundra år innan allt blir miljömärkta köp med den utvecklingstakt som varit hittills. Han kontrar med att säga att hans grundinställning är att folk inte är dumma. Jag hinner inte fråga vad han menar innan hans medarbeteare avbryter för Reinfelds tal.

Det skulle vara fantastiskt om miljöaktivister fick höras i vimlet detta valår.

Kan man inte vara inne är det bättre att alltid vara ute

Kort modehistoria:
Förr - hade man ett eller ett par klädesplagg. En man hade kanske en vardagskostym och en finkostym. Dessa tvättades sällan eller aldrig. Under det hade man underkläder av olika slag som tvättades.
Lite senare - Mode blev tillgängligt för alla, man kunde köpa plagg som var trendiga under den epok man levde i eller sy upp egna kläder enligt modet.
Nu - får butikerna in senaste modevarorna varje vecka. Shopping är ett av de största fritidsintressena.

Från SVD:

– En vanlig t-shirt av bomull är mindre energikrävande i tillverkningen än polyestertoppen. Men den tvättas och torktumlas betydligt mer. För den är användningen av plagget den största miljöboven. Tvätten kan stå för upp till 85 procent av ett plaggs totala energikostnad.


Enligt en holländsk studie lever ett vardagsplagg i genomsnitt tre år och fem månader, det används totalt 44 dagar och tvättas med 3,1 dagars intervall.

Kläder är inte längre en nödvändighet, det är en slit-och-släng vara, en statussymbol, ett uttryck för en livsstil. Samtidigt som att ekologiska kläder blir trendiga så köps det enorma mängder lågpriskläder som inte är menade att bäras mer än någon månad. Jag väljer att illustrera detta med ett citat från Madonnas avkomma:

OK but no joke gladiator sandals are OUT. They came out in summer 2008 and I was like, ok those are really cute. Then 2009 comes around and people are still wearing them so I’m like, ok whatever it’s just a phase. BUT NOOOOO. Because good old 2010 is now coming along and people are STILL wearing them, and then I was just like OK NO! It’s been three years people COME ON!!!!!!!!! I’m just like what????

Därför känns The Uniform Poject väldigt uppfriskande. För hundra år sedan vad det självklart att bära samma plagg varje dag, nuförtiden är det en radikal idé, så radikal att Sheena Matheiken, bloggare från New York startat ett välgörenhetsprojekt runt den. Hon har burit samma klänning i ett år och varje dag stylat om den med olika accessoarer (för det är vad man gör när man är en cool New Yorkbrud). Under tiden har pengar samlats in för att sätta indiska barn i skolgång. Projektet är nu inne på år två och 287 barn har fått börja skolan.

Uniform Project Picture Book from The Uniform Project on Vimeo.

Detta får mig osökt att tänka på ett fantastiskt Seinfeld-avsnitt där Jerry träffar en tjej som alltid har samma klänning.

I samma anda rör sig projektet Six Items Or Less. Det är en global utmaning att under en månad endast använda sex eller färre klädesplagg. Det låter för mig som en ganska lätt utmaning men med tanke på folks bångnande garderober (även jag har väldigt mycket mer än sex plagg där) får man nog vara väldigt flexibel.

Hur man blir rik

Ordet rik ger mig fler associationer än en men det här inlägget handlar faktiskt om pengar. Nu ska jag bli lite personlig: Jag tjänar ganska lite pengar. Det är såklart ett relativt begrepp, men det ligger långt under medelinkomsten och många med skulder och stora utgifter skulle ha väldigt svårt att klara sig på min lön. Jag däremot är väldigt billig i drift vilket innebär att jag har en hög pengar att stoppa undan varje månad. Jag har aldrig varit särskilt intresserad av finansmarknaden, bland annat för att jag tycker den är helt fel på så många plan (se tillväxtinlägg och allmänt vad pengar och girighet gör med folk) men nu har jag tröttnat på att ha ett standardkonto i en stor svensk bank där jag får 0% ränta och blir debiterad för kontoinnehav (och "personlig service") varje månad samtidigt som banken utdelar bonusar till sina redan högavlönade chefer trots att företagets vinster minskar.

Nu har jag beslutat mig för att sätta in pengar i Ekobanken, en bank som har hållit sig stabil under finanskrisen och som investerar pengar i rörelser som främjar miljön, kultur, rättvis handel med mera. Jag kan inte säga någon om hur bra det funkar för kunder än men bland andra Saltå Kvarn investerar där. Tydligen söker sig fler och fler till etiska banker i skuggen av finanskrisen och bonusbråken.

Kom att tänka på en undersökning jag läste om för några månader sedan, den visade att var tredje svensk har mindre än 10,000 kronor undansparat i buffert. Många ingenting alls. Jag vet många som lever så, som har oerhörda problem med att hålla koll på sin ekonomi, både unga människor men även äldre, som en äldre släkting till mig. Hon har gjort samma ekonomiska misstag om och om igen hela livet och aldrig lärt sig, hon spenderar i början av månaden och förlitar sig helt på sina barn för större utgifter och enkla saker som att ta sig från A till B då hon inte skulle ha råd att ta taxi. Hon är över 80 nu och jag börjar ge upp hoppet om att hennes vanor kan ändras. Det finns de som av skäl helt utanför deras kontroll har lämnats barskrapade men det finns även en stor grupp människor som helt enkelt inte kan hålla i pengar. Det finns en anledning till att butiker är så ivriga på att erbjuda produkter på avbetalning och att sms-låneföretag erbjuder lån med upp till 30% ränta. Det är för att folk spenderar utan att ha råd.

Det finns ett antal bloggar som ägnar sig åt beskrivningar av sitt eget sparande och tips på hur andra kan bli rika. Tänker närmast på Miljonär innan 30 som ett antal år stoppat in i stort sett alla sina pengar i investeringar i målet att bli just miljonär innan 30. Han har nu lyckats men det verkar som han han inte unnat sig någonting alls förutom en billig fika med vänner en gång i kvartalet. Han nämner på bloggen att pengarna innebär att han i nuläget kan klara sig ett bra tag om han skulle förlora jobbet och att han på sikt vill jobba ytterst lite men leva det goda livet med allt vad det innebär.

Ett sparande kan innebära en livlina, att man klarar sig i nödsituationer (utan att behöva gå till soc). I ett miljösammanhang kan det innebära att leva spartanskt, kunna jobba mindre och ägna sin tid åt det man vill. På ett sätt köper det en frihet. Det är en lättnad att veta att om jag förlorar jobbet har jag en tidsfrist, om min dator går sönder idag kan jag gå och köpa en ny direkt - kontant. Att känna den känslan kanske skulle kunna få fler att slappna av och strunta i många av de konsumtionsvaror och statushöjare de införskaffar idag. I dagens läge skulle dock samhället sluta fungera om alla över en natt slutade eller drog ner på konsumptionen och lade alla pengar på hög. Är det inte något att sträva efter dock? Att folk lever inom sina tillgångar istället för att låna och att de gör aktiva val gällande vad de verkligen behöver.