Livia Firths Oscarsklänning

Jag likt många andra har närt en speciell plats i mitt hjärta för Colin Firth ända sedan jag som tonåring såg honom i Stolthet och Fördom. Så klart är han inte bara en bra skådespelare utan även miljövän, han är delägare i butiken Eco Age tillsammans med sin fru Livia. Under hela prisgalasäsongen har Livia antagit ett vad av en vän att enbart använda miljövänliga galaklänningar. Hon talade i en intervju om projektet att hon var rädd att hon skulle behöva gå omkring i potatissäckar. Så var det ju så klart inte, hon har klätt sig glamoröst och modemässigt och grädden på moset var gårdags oscarsklänning. 


Klänningen är tillverkad av brittiska designern Gary Harvey. Klänningen är en upcyclad skapelse av 11 klänningar från eran runt filmen The King's Speech, alltså 20-30-talet. Inte bara är den väldigt vacker men den bär på en historia. 


Kudos till henne för det. Och så nämner vi inte miljöpåverkan av alla flygresor över Atlanten till och från prisceremonier. 


Läs även andra bloggares åsikter om mode, upcycling, återvinning, oscars, Colin Firth, Livia Firth

Ekomode är oattraktivt

Bild från Righteous Fashion

Jag kommer ihåg H&Ms första kollektion med ekologisk bomull på 90-talet. Plaggen var sträva oformliga hippetält i urvattande färger med träknappar. Tyckte redan då att det var ett stort feltänk, bara för att man bryr sig om miljön så betyder det inte att man vill se ut som ett skogstroll.

Nu finns massor av alternativ på marknaden, det finns både ekologisk bomull och alternativa mer miljövänliga material samt återanvända material som blir nya plagg. DN har en artikel om hur köparna sviker ekomodet och baserar den kring H&M. Egentligen är det inte konstigt - priset styr. En betydande andel av folk kommer inte att köpa en liknande produkt för 500 kronor mer än vad den traditionella produkten kostar för att den är fairtrade eller av ett mer miljövänligt material. Dessutom är klädföretagen i en konstig sits, mode går ut på en ohållbar marknad, det är byggt runt att man hela tiden ska köpa nytt och att nya säsonger kommer mer eller mindre varje vecka. Om alla plötsligt började tänka miljövänligt och hållbart och köpte dyrare bättre kläder och hade dem i 10 år skulle de flesta företag gå under. 

Jacob Östberg, docent i företagsekonomi och verksam vid Stockholms universitets Centrum för modevetenskap, har forskat i konsumtionsteori.


– I undersökningar säger många att de absolut skulle köpa mer ekologiskt mode ”bara de hade mer information” för att kunna göra välgrundade köpbeslut. Men ingen empirisk forskning visar att det är lösningen. Köpsituationen är mycket mer komplex än så, säger han.

– I Västvärlden står många framför en fullsmockad garderob varje morgon och säger ”jag har ingenting att ha på mig”. Vi lever i ett system där företag, medier och konsumenter tillsammans skapar en känsla av att man måste konsumera för att hänga med. Det är ingen enskild som kan beskyllas för att skapa de här känslorna, allt hänger ihop, fortsätter han.

Till skillnad från när vi exempelvis väljer mellan ekologiskt odlade bananer och besprutade dito är klädkonsumtion starkt emotionellt laddad. Köpet handlar, för de flesta, inte om behov eller plagget i sig – utan vad tröjan känslomässigt representerar. Lust. Tillhörighet. Ungdom. Status.

Kan man inte vara inne är det bättre att alltid vara ute

Kort modehistoria:
Förr - hade man ett eller ett par klädesplagg. En man hade kanske en vardagskostym och en finkostym. Dessa tvättades sällan eller aldrig. Under det hade man underkläder av olika slag som tvättades.
Lite senare - Mode blev tillgängligt för alla, man kunde köpa plagg som var trendiga under den epok man levde i eller sy upp egna kläder enligt modet.
Nu - får butikerna in senaste modevarorna varje vecka. Shopping är ett av de största fritidsintressena.

Från SVD:

– En vanlig t-shirt av bomull är mindre energikrävande i tillverkningen än polyestertoppen. Men den tvättas och torktumlas betydligt mer. För den är användningen av plagget den största miljöboven. Tvätten kan stå för upp till 85 procent av ett plaggs totala energikostnad.


Enligt en holländsk studie lever ett vardagsplagg i genomsnitt tre år och fem månader, det används totalt 44 dagar och tvättas med 3,1 dagars intervall.

Kläder är inte längre en nödvändighet, det är en slit-och-släng vara, en statussymbol, ett uttryck för en livsstil. Samtidigt som att ekologiska kläder blir trendiga så köps det enorma mängder lågpriskläder som inte är menade att bäras mer än någon månad. Jag väljer att illustrera detta med ett citat från Madonnas avkomma:

OK but no joke gladiator sandals are OUT. They came out in summer 2008 and I was like, ok those are really cute. Then 2009 comes around and people are still wearing them so I’m like, ok whatever it’s just a phase. BUT NOOOOO. Because good old 2010 is now coming along and people are STILL wearing them, and then I was just like OK NO! It’s been three years people COME ON!!!!!!!!! I’m just like what????

Därför känns The Uniform Poject väldigt uppfriskande. För hundra år sedan vad det självklart att bära samma plagg varje dag, nuförtiden är det en radikal idé, så radikal att Sheena Matheiken, bloggare från New York startat ett välgörenhetsprojekt runt den. Hon har burit samma klänning i ett år och varje dag stylat om den med olika accessoarer (för det är vad man gör när man är en cool New Yorkbrud). Under tiden har pengar samlats in för att sätta indiska barn i skolgång. Projektet är nu inne på år två och 287 barn har fått börja skolan.

Uniform Project Picture Book from The Uniform Project on Vimeo.

Detta får mig osökt att tänka på ett fantastiskt Seinfeld-avsnitt där Jerry träffar en tjej som alltid har samma klänning.

I samma anda rör sig projektet Six Items Or Less. Det är en global utmaning att under en månad endast använda sex eller färre klädesplagg. Det låter för mig som en ganska lätt utmaning men med tanke på folks bångnande garderober (även jag har väldigt mycket mer än sex plagg där) får man nog vara väldigt flexibel.

Det nya modet

"Som en variation har Monarks nya beautycyklar gjorts med rak ram enligt förebild från modets egen värld."
På 40-talet annonserades cyklar som en modevara, något chict som du kan matcha med senaste klädmodet. Det annonseras även till barnen som något coolt och trendigt. Man är till och med så modern att man lägger in engelska ord.

Tänk om de senaste couturekollektionerna på Stockholm Fashion Week skulle marknadsföras med cyklar, som att de båda var lika nyskapande och hemmahörande i den moderna staden.

Phillippe Starck skapar omodigt mode

Phillippe Starck är en mångkonstnär, en designer som nu ger sig in i klädbranschen. Han har tidigare haft projekt med miljövänlig prägel men när han skapar kläder gör han det med tanke på hållbarhet och kraftiga miljövänliga material. Tillsammans med det skotska klädmärket Bannantyne ska hans arkitektiska linjer och "intelligenta cashmere" appliceras på kläder men han vill inte kalla det för mode. Han säger att "I will never be idiotic enough to do fashion" och att kläderna inte kommer synas mycket i medierna men att intelligenta människor kommer att upptäcka dem ändå. De kommer att tillverkar i en fabrik i Skottland och saluföras i oktober.