Skiva blir planta

Musikern Anna Hamilton släpper sin debutplatta den 9:e mars. Det är flera saker som är ovanliga med den, dels att hon släpper en fysisk skiva överhuvudtaget. Hon säger: "Skivan är inte död. Det är bara det att folk har slutat köpa den, men alla är inte folk. Jag gillar skivan som ting, att kunna hålla ett fodral samtidigt som musiken spelas."

Skivan i fråga är dessutom miljövänlig. Musiken är inspelad i en grön studio i Umeå med second-handinstrument och strikt källsortering, där el kommer från bergvärme och vindkraft. Skivan i sig är tryckt på ett koldioxid-neutralt tryckeri i Danmark där endast vegetabiliska färger används. CD-fodralet är producerat av miljövänligt papper som vid kontakt med väta, värme och solljus bryts ner med kalciumkarbonat som enda restprodukt. Fodralet omsluts av ett papper med vallmofrön, "för att förtydliga att skräp kan bli nytta", som man kan plantera och vänta på att blommor ska komma upp.

Livia Firths Oscarsklänning

Jag likt många andra har närt en speciell plats i mitt hjärta för Colin Firth ända sedan jag som tonåring såg honom i Stolthet och Fördom. Så klart är han inte bara en bra skådespelare utan även miljövän, han är delägare i butiken Eco Age tillsammans med sin fru Livia. Under hela prisgalasäsongen har Livia antagit ett vad av en vän att enbart använda miljövänliga galaklänningar. Hon talade i en intervju om projektet att hon var rädd att hon skulle behöva gå omkring i potatissäckar. Så var det ju så klart inte, hon har klätt sig glamoröst och modemässigt och grädden på moset var gårdags oscarsklänning. 


Klänningen är tillverkad av brittiska designern Gary Harvey. Klänningen är en upcyclad skapelse av 11 klänningar från eran runt filmen The King's Speech, alltså 20-30-talet. Inte bara är den väldigt vacker men den bär på en historia. 


Kudos till henne för det. Och så nämner vi inte miljöpåverkan av alla flygresor över Atlanten till och från prisceremonier. 


Läs även andra bloggares åsikter om mode, upcycling, återvinning, oscars, Colin Firth, Livia Firth

Leva livet

Det här mötte mig i tvättstugan häromdagen. Jag är nyfiken på vad som egentligen hände. Någon som inte ville leva livet rev ner och knöcklade ihop postern och en bestämd själ tejpade upp den igen med varnande ord?

Leva livet är ett projekt som Göteborgs stad utför under ett år. Elva familjer ingår i projektet där man varje månad ges en utmaning för att förändra hur man lever varje dag. Det började i oktober med mat. På webbsidan ges några tips:

* Handla inte mer mat än som går åt.


* Ögna igenom kylskåpet en gång om dagen på jakt efter rester och matvaror som närmar sig bäst före-datum. Lägg dem i frysen i stället för i soporna.

* Har datumet på mjölken precis gått ut? Lukta och smaka. Lita på dina sinnen!

Låter ju alldeles logiskt.
Nu i november handlar det om avfall. Även här ges en lista med väldigt vettiga tips som att återanvända, inte köpa mer än man behöver och så vidare. Jag slängde en soppåse idag och kan faktiskt inte minnas när jag gjorde det sist, mellan två och tre veckor sedan tror jag. Det är otroligt hur mycket man kan spara in på att kompostera och återvinna. Sedan är soppåsen mest fylld med vadderade kuvert. De där plasten sitter fast på insidan. Jag antar att man kan riva ut plasten och sortera dem separat men jag brukar vara lat och slänga dem. Någon som vet vad det korrekta sättet är?

De följande månadernas utmaningar är:
#Julfirande/Konsumtion? - Kan en vit jul vara grön? (dec 2010)

#Energi - Energismart hemma (jan/feb 2011)

#Kemikalier - Giftfri vardag (feb/mars 2011)

#Resor - Nya Vägvanor (april 2010)

#Fritid - Ut och njut (maj/juni 2011)

Det här är ju jättebra men det handlar om 11 familjer, hela Göteborg (och resten av Sverige) borde ju göra det här. Förhoppningsvis är det ett startskott. Här är lite mer fakta från Leva livet:   

En färsk opinionsundersökning gjord av Leva Livet visar att 53 procent av göteborgarna är beredda att minska sin konsumtion av prylar och kläder och 53 procent är beredda att förändra sina konsumtionsvanor och köpa tjänster istället för prylar för att minska sin miljöbelastning. Knappt hälften, eller 45 procent kan tänka sig att köpa fler second handkläder. Fler, eller 66 procent, kan tänka sig att köpa fler prylar på begagnat-marknaden för att leva mer miljöanpassat. 

Detta bygger dock på 484 intervjusvar. Det visar att det finns ett intresse och därmed hopp för förbättringar.


Läs även andra bloggares åsikter om leva livet, utmaning, göteborg, återvinning, okonsumtion,

Håkan Sjöströms skräpkonst

Jag intervjuade Håkan Sjöström förra året om hans spännande projekt där han plockar upp skräp utmed motorvägar och gör konst av dem. Nu har han dessutom fått pris på International Exhibition for Digital and Photographic Art på Museo D’Arte Chianciano Terme i Italien.


I konkurrens med fotografer från 35 länder och 1300 bilder tilldelades han tredje pris i kategorin ”Digital Art”.

Jag vandrar utefter motorvägar och plockar sådant som folk kastat ut genom fönstret, som lossnat från bilar och... Idén är att hitta grafiska former och skönhet i sådant som i allmänhet betraktas som avfall och skräp. Att hitta ett värde i saker som inte har något, säger Håkan Sjöström.

Bildserien ”Utsläpp” består för närvarande av ca 35 bilder men växer ständigt. Med på utställningen hade Håkan två bilder ”Hawk” och ”Fabric”. Skräpet på dessa kommer från motorvägarna kring Detroit där Håkan var och jobbade i våras.

Så länge det finns skräp utefter motorvägar kommer jag att hålla på, så det finns fortfarande att göra. Och får man ett sådant här erkännande sporrar det givetvis ytterligare, säger Håkan.

Läs även andra bloggares åsikter om skräp, konst, Håkan Sjöström, återvinning, pris,

Ingenting försvinner, allt finns kvar

Om någon av någon anledning kommer ihåg det var det ledmotivet till Tippen; grymt sommarlovsprogram på 90-talet vars slogan satte sig i huvudet på mig, kanske för att jag redan då var en långtgången miljövän. Hursomhelst, jag hittade den här listan idag som snabbt berättar hur lång tid det tar för det du använder i några minuter att brytas ner igen:

Papperspåse - en månad
Äpplekärna - åtta veckor
Apelsin- och bananskal - två år
Cigarettfimp - 18 månader till 500 år
Plastpåse - tio till 20 år
Plastflaska - 450 år
Tuggummi - 1 miljon år
Hur de har räknat ut det med tuggummit vet jag inte men listan förekom i en artikel i The Guardian om hur vandringsleder nu är överfulla med bananskal eftersom människor slänger dem till höger om vänster då de tror att de bidrar med näring till jorden. Jag visste inte heller att det tog så lång tid som två år att bryta ner men jag har ibland tänkt att det kanske är konstigt att slänga en tropisk frukt i ett skandinaviskt klimat och inte gjort det av den anledningen.


Läs även andra bloggares åsikter om banan, återvinning, ingenting försvinner allt finns kvar

Hållbar design tar form efter havsdjur

Chui Yee Tang är ursprungligen från Malaysia, har studerat konst och design i USA och bor för tillfället i Göteborg där hon studerar hållbar design på Högskolan för Design och konsthantverk. Fram till 31 maj kan man se hennes lampa ”Jellyfish” på utställningen Uppvunnet på Sickla Köpkvarter i Nacka.

Kan du berätta lite om hur du kom in på design och hur du hamnade i Sverige?

- Jag har alltid haft en passion för design och konst sedan jag var liten. Det var inte förrän jag kom till USA, efter jag hade skaffat en examen i marknadsföring som jag hade den chans att utöva och utveckla passionen. Den dubbla masterexamen i konst och design som jag förvärvade är högst tillfredställande och den mer eller mindre fastställde min framtida karriär.

Den största anledningen till att jag hamnade i Sverige var att min man skulle studera på Chalmers. Det här underbara landet är början på ett nytt kapitel i mitt liv med konst och design. Jag märkte att hela det skandinaviska folket är mycket miljömedvetna och har kommit väldigt långt i utvecklingen av hållbar design. Därför bestämde jag mig för att gå tillbaka till skolbänken och lära mig mer om hållbar design på Göteborgs Universitet.

Vad är den bakomliggande motivationen för din design. Är det ett miljöintresse, experimenterande med ovanliga material eller något helt annat?

- Faktum är att jag tycker väldigt mycket om hållbar design som koncept även fast det inte var särskilt populärt i USA när jag var där. Jag har alltid försökt använda återvunna material för mina designer. Alltså, att försöka ta något värdelöst och omvandla det till något användningsbart, vackert och meningsfullt. Jag gillar inte bara idén med ”recycle” men också att ”upcycle” det som folk anser vara meningslösa material och göra det med minimala resurser och energianvändning.

Hur kom du på idén till lampan?

- Jag hade researchat och jobbat med en serie planscher som handlade om att minska användandet av plastpåsar och vikten av att återanvända dem eftersom det här börjar bli ett mer och mer allvarligt problem världen över. Planscherna var menade att upplysa allmänheten om hur miljön förorenas av plastpåsar. Medan jag arbetade med det visuella upptäckte jag de många sätt man kan återanvända plastpåsar i andra former av designpresentation. Kort efter att jag var klar med planscherna började jag utveckla iden och skapade ett tredimensionellt objekt. Manetlampan är baserad på faktumet att för harmlösa djur i havet så ser plastpåsar ut som maneter, och det är väldigt skadligt och ibland dödligt för djuren när de konsumerar denna osmältbara och onaturliga ”mat”. Kärnan av designen för manetlampan är att påminna människor om de sorgliga havsdjuren som är de slutgiltiga offren för människans oansvariga användande av plastpåsar. Genom att återvinna, återanvända och minska mängden plastpåsar kan vi rädda djuren och i det långa loppet rädda vår egna miljö.

Hur är situationen för hållbar design, hur är mottagandet och intresset för det?

- Hållbar design får för tillfället ständigt mer och mer uppmärksamhet tack vare de märkbara efekterna av den globala uppvämningen, snabb utarmning av naturresurserna och även finanskrisen. Nu känner många, speciellt amerikaner, stressen världen genomgår medans de kämpar med väderförändringar som hotar deras leverne och att kostnaderna för deras kapitalistiska livsstil ökar.
När världens största konsument och supermakt – USA jobbar för att förändra sin livsstil så väcker det intresse för övriga att göra det samma. Jag tror att hållbar design är trendigt nu och kommer så vara en lång tid framöver.

Tror du det är möjligt att massproducera hållbar design?

- Ja, jag tror det är möjligt. För det här projektet var metoderna väldigt enkla och jag tror att vem som helst som har tillgång till använda plastpåsar och ett strykjärn enkelt kan producera dem. För att uppnå massproduktion är det ultimata jobbet för designern att förutse alla möjliga problem som kan uppstå. Lyckligvis finns det många grupper idag som är hjälpsamma med att lösa dessa problem för oss, så som reklamkampanjer för att utbilda människor till att bli mer vänligt inställda mot hållbart designade varor men också tillgänglighet av råmaterial och produktionstekniker som är miljövänliga.

Vad är ditt nästa projekt?

- Jag kommer fortsätta med liknande research och utveckla mer och annorlunda designer som smycken gjorda av återvunnen plast och andra miljövänliga material.

Plastfältet

Det har också kallats en plastsoppa - en yta lika stor som Texas innehåller bortkastade plastförpackningar av olika form och storlekar som ligger i en oändlig cirkelresa i indiska oceanen. Det är välkänt nu men upptäcktes för circa 10 år sedan av en seglare. Det ställer till enorma problem för fågel- och fisklivet och läcker dessutom ut giftiga ämnen i vattnet. Arvtagaren David de Rothschild har byggt en båt av återvunnet plastmaterial som han kallar Plastiki, som en homage till Heyerdahls Kontiki. Han planerar att åka med sin båt till plastfältet och blogga, ta bilder och vattenprover från området. Resan är sponsrad av International Watch Company och Hewlett-Packard. Allt för att väcka mer uppmärksamhet antar jag. Däremot säger George Monbiot att det är lönlöst att kämpa emot den överdrivna plastanvändningen så länge folk fortsätter flyga som de gör.

Skräp = Konst

Du kanske någon gång har reflekterat över hur mycket skräp som ligger längs vägkanterna. Det gör Håkan Sjöström också, skillnaden är att han tar med sig det hem.

Håkan Sjöström är art director, grafisk formgivare och copwriter men också bilförare som förundrats över de mängder av skräp som ligger i dikena. ”Jag beslutade mig för att titta närmare på skiten. Med en rulle sopsäckar under armen har jag under en tid vandrat utefter stadens motorvägar och plockat bildelar som lossnat, saker som folk kastat ut genom fönstret, jag lovar - man hittar verkligen allt möjligt”.

Håkan har nu dokumenterat sina fynd i en bildserie som han kallar "Utsläpp". Målet har varit att hitta skönhet och grafiska former i sånt som i allmänhet betraktas som avfall och skräp. Efter stort gallringsarbete består nu bildserien "Utsläpp" av cirka 20 bilder.

Vad var det som fick dig att gå från tanken "titta vad mycket skräp" till handlingen att plocka upp skräpet och ta hem det?
Man kan nog säga att det finns många bottnar i det. Jag har alltid varit road av att göra "något av inget". Se möjligheter där andra kanske inte hittar dem. Jag jobbar till exempel gärna med små budgetar för då tvingas man att jobba med idéer och tankar snarare än stora produktioner.

Mina "utsläpp" är ett sätt att dra den till tanken sin spets. Sen är det nog också en reaktion på att mycket ska vara så finslipat nu för tiden, speciellt inom foto. Det retuscheras och fixas i photoshop så att äkthet och känsla tyvärr ofta försvinner. Man söker ofta perfektion, teknik och finish blir viktigare än innehållet. Det kan givetvis finnas ett värde i det, men känslan försvinner ofta med kloningsverktyget. Därför har jag varit väldigt noga med att vara oerhört "ärlig" med mina utsläpp. Skräpet har jag hanterat som om de vore brottsplatsbevis. Det är alltså fotograferade exakt som jag hittade dem. Så det egentliga jobbet har inte varit i själva fotograferandet utan i urvalet av saker, att vända och vrida på skräpet och hitta spänningen, formerna och helst någon sorts själ. I några fall har jag till och med lyckats väcka liv i sakerna...om jag får säga det själv.


Vad var det konstigaste/bästa du hittade?
Jag kan i all fall säga att de vanligaste "skräpen" är saker man dricker ur och då utan konkurrens lattemuggar i papp, dom ligger i drivor. Dom är ofta från McDonalds och har texten "Ekologiskt kaffe" skrivet på sig, något som får en att fundera. Sen kommer nog navkapslar, sådana där av plast som folk sätter på sina vinterhjul för att de ska vara tjusiga. Dom blir riktigt snygga när dom blivit överkörda några gånger. Jag har faktiskt funderat på att göra en serie bilder med bara överkörda plastnavkapslar.

Det som förvånat mig mest är hur mycket handskar det ligger utefter vägarna. Det här har förbryllat mig för man sitter ju inte i bilen och helt plötsligt får för sig att slänga ut handskarna genom fönstret. En vän till mig kom dock med en ganska bra teori. Folk lägger handskarna på taket och glömmer dom där när dom kör iväg.
Det konstigaste, eller i alla fall det mest skrämmande var nog kanylen jag hittade längs Nynäshamnsvägen. Man får hoppas att det var en passagerare som tog en sil och inte föraren.

Vad är ditt budskap?
Jag har nog inte något budskap, tror jag. Mera en vilja att visa att det vackra ofta finns i det enkla vi har omkring oss, att själen inte nödvändigtvis sitter i ytan, fult kan vara snyggt... Om man verkligen tittar. Sedan är det nog en personlig vendetta mot bostadsrättsestetiken som råder här i Stockholm. Den står mig upp i halsen. I det sammanhanget blir bilderna något som katten dragit in, och det är kul.

Var kan man se bilderna?
Jag jobbar på att hitta ett bra ställe att visa bilderna och har en del på gång. Tyvärr är man inte ensam om att ha bilder att visa, det är trångt på väggarna. Håller på att färdigställa ett virtuellt galleri men dom skulle göra sig bäst inramade på vägg... så en utställning ska det bli i alla fall.

Nu fick jag en idé! Man kanske skulle låna en obebodd och stylad bostadsrätt och ha en utställning där.

Muggar i massor

I skrivande stund vet jag inte ursprunget av dessa muggar. Men snälla låt oss hoppas att det är återvunna muggar som har skapat de här fantastiska abstrakta konstverken. Tara Donovan ligger bakom. Hon jobbar enbart med vardagliga föremål.