Ätbar offentlig skönhet

Så här ser blomfaten som är den offentliga växtutsmyckningen i Göteborg ut för tillfället. När man tittar snabbt så ser det ut som en vanlig växtdisplay men när man tittar närmare så ser man att allting är ätbart. Här finns härliga bestånd av krasse, grönkål, majs, mangold med mera. Vilken fantastisk idé. Blomkrukor i all ära, men är inte det här en idé för framtiden? Stadsodling på mikronivå.

Nyårslöfte #2 - Hej växter

Trots att jag varit vegetarian i cirka 14 år och inte saknar kött på något sätt så händer det ibland att jag fastnar i rutinen att byta ut köttet. Om man till exempel gör en potatisgratäng tänker jag genast på att komplementera den med en vegoburgare eller sojakorv. Det här tänkte jag nu ändra på och jag har beväpnat mig med  Hugh Fearnley-Whittingstalls bok Veg Every Day. Hugh har tidigare fört kampanjer för att få brittiska matjättar att hålla sig till standarder för human djurhållning och sluta köpa in rödlistad fisk. Han har dock alltid varit en stor köttätare och till och med skrivit en tegelstenskokbok helt enkelt kallad Meat. Nu har han dock gått över till en mer växtbaserad diet och ser, oavsett orsaken, faktiskt väldigt mycket hälsosammare ut. Så här säger han:

 Let me be clear: I have not become a vegetarian, nor do I think I ever will. So the dialogue I'm keen to begin with other meat-eaters is not about vegetarianism, it's about vegetables. I would love to persuade you to eat more vegetables. And thereby to eat less meat – and maybe a bit less fish too. Why? To summarise, we need to eat more vegetables and less flesh because vegetables are the foods that do us the most good and our planet the least harm. Do I need to spell out the arguments to support that assertion? Is there anyone who seriously doubts it to be true? Just ask yourself if you, or anyone you know, might be in danger of eating too many vegetables. Or if you think the world might be a better, cleaner, greener place with a few more factory chicken farms or intensive pig units.

I boken beskriver han hur det är en kokbok om grönsaker snarare än en vegetarisk kokbok, hur han skulle ha kunnat inkludera kött i utkanten av receptet men valde att inte göra det för att han tycker det är viktigt att vi släpper taget om köttet, att det måste finnas där för att det ska vara en "riktig" måltid och ändra på hur vi tänker på mat och hur man kan kombinera olika maträtter.

Trots att LCHF-dieten gör att folk proppar i sig mer djur än vanligt så vågar jag hoppas på grönsakernas framfart. I en artikeln i DN där det spås om vad som kommer hända 2012 står det så här:

Vi vaknar upp från köttkoman, slutar inte äta djur men förfinar vår konsumtion. Och samtidigt kommer den nya trenden: växtbaserat. Ingen vågar kalla det vegetariskt, men ”riktiga män äter sallad” konstaterar titeln på en kommande bok av Mai-Lis Hellénius. På Mattias Dahlgrens restaurang i Stockholm lanserar man i janu­ari en ”växtbaserad” meny. I England har matbutikskedjan Marks & Spencer nyligen släppt nya premiumprodukter med etiketten ”Lovely vegetables”, och världen runt fortsätter man under 2012 att arrangera köttfria måndagar.

Jag är helt med på att kalla det växtbaserad diet, tänkt om någon kunde komma på någon övertygande reklam som framställer växter som manliga och potensgivande. Växter om något är väl styrkegivande, tänk ett litet skott som kan bryta sig upp genom asfalt jämfört med en tvångsgödd kycklig som inte ens kan stå upp.


I min nya grönsaksinspirerade matlagning har jag just (otroligt nog inte förrän nu) hittat fram till pumpa. Ungsrostad pumpa kan sannerligen rekommenderas:

Det som göms i snö...

Den 23 december inleddes en omfattande snödumpning mitt i den känsliga naturmiljön vid Tallriken i Pildammsparken. Hundratals lastbilslass snö tippades. Ursprungsordern var att bara deponera snö från osaltade villagator. Men enligt uppgifter till Sydsvenskan dumpades även kraftigt nedsmutsad och saltad snö från närbelägna innerstadsgator på Tallriken.

Sydsvenskan 27 mars.

Flera gånger i vintras såg jag att parkeringsplatser, speciellt på ganska obesökta ställen lite i stadens yttre områden, plogades hysteriskt snabbt så fort det kom lite snö. Cykelbanor däremot fick vänta väldigt länge på snöröjning. Om jag hade varit en kommuntjänsteman och fått problemet stora mängder snö dumpat på mitt bord hade jag genast tänkt - parkeringsplats. Det är ju idealiskt, en stor asfalterad yta som oftast har dränering i form av gatubrunnar och när våren kommer är det lätt att städa upp allt grus och smuts + det finns hur många som helst i stan. Här verkar man tycka tvärt om, inte bara i Malmö utan även andra städer, att det bästa stället att dumpa smutsig snö är  i kommunala parker. Stora mängder salt gör ju säkert ingen skada på växtligheten och gruset försvinner nog också av sig självt. 

Så här tråkigt ser det ut i pildammsparken nu, och då har ännu inte allt salt gått ner i marken.