Att få folk att vilja leva enklare

De allra flesta vill bli lyckligare. Pengar är inte nödvändigtvis lycka, iallafall inte enligt New Economic Foundations lyckoindex. Så vad är det egentligen? Vissa tror att en mer hållbar livsstil skulle göra folk lyckligare, tagga ner, jobba mindre, tillbringa mer tid med vänner och familj, släppa konsumptionshetsen.

En ny studie från UNEP tillsammans med The Task Force on Sustainable Lifestyles som är ett initiativ från svenska regeringen visar att folk är misstänksamma. Information om hållbarhet brukar komma från regeringar eller miljöaktivister och möter därför skepsis eftersom de kan framstå som auktoritiva och bestraffande.

Rapporten säger att: 'people will only change their lifestyles in exchange for a better one' alltså kvarstår dilemmat att få livsstilen att verka eftersträvansvärd. Och hur gör man egentligen det när det innebär att folk kommer få det "sämre ekonomiskt ställt"?

Jag har precis börjat läsa boken Nudge där huvudtesen är att alla val är styrda, ett val presenteras aldrig på ett neutralt sätt. Det handlar om psykologi, till exempel att placera färsk frukt på det mest framträdande stället i butiken är en "nudge", att förbjuda all skräpmat är ett kraftigt ställningstagande. Hur får man hållbarhet att bli sexigt?

Självklart finns det individuellt ansvar för vår gemensamma planet men makthavare måste göra det svårare att förstöra miljön och miljövänliga val måste belönas. Att distribuera videor som denna med lätt "lilla du"-ton samtidigt som man inte tar några riktiga steg mot att komma bort från vårt oljeberoende är kanske inte rätt väg att gå.


Läs även andra bloggares åsikter om hållbarhet, NEF, New Economic Foundation, Nudge, sustainable

Tankar vid en gatkorsning

Ikväll vandrade jag upp Avenyn i Göteborg för att se invigningen av Kulturkalaset och José Gonzales spela på Götaplatsen. Redan halvvägs upp på Avenyn börjar det bli tjockt med folk och väl uppe vid Götaplatsen är det ganska så fullt, folk står lite här och där, det är en härlig sommarkväll, folk träffas, kramar om varandra, barnvagnar och cyklar i en salig blandning. Det här samkvämet avbryts dock av varvande motorer och ilsket tutande. Gatan är fortfarande öppen för trafik och bilar strömmar in.

Undrar stilla om arrangörerna inte fattat att José Gonzales kommer att dra mycket folk eller om det är en total ovilja att hindra trafiken? Skulle det inte vara intressant att när man tillfälligtvis har massor av folk samlade på en plats, och på dagen då stadens cykelinitiativ Styr & Ställ invigs, stänga av trafiken på huvudgatan och låta folk röra sig fritt, säkert och avgasfritt?

På vägen dit hade jag cyklat ner via Vasagatan och fått väja för en "för din säkerhet led cykeln"-skylt som täckte hela cykelbanan, långt från något synligt vägarbete (bra inlägg om detta finns för övrigt här). Den stillsamma musiken som strömmade från scenen dränktes i det som pågick i korsningen. Hela situationen löstes till slut av den kritiska massan, till slut blev det så mycket folk att gatan stängde av sig själv.

Folk som förutsåg framtiden - John Jacob Astor IV

John Jacob Astor IV var arvtagare till en av Amerikas största förmögenheter och en given i New Yorks sociala kretsar runt förra sekelskiftet. Förutom att vara en affärsman som bland annat byggde Waldorf-Astoria Hotel. Han var dessutom författare och skrev bland annat boken A Journey in Other Worlds år 1894. Boken är science-fiction och utspelar sig 2088 och i den beskriver han geoengineering:

"GENTLEMEN: You know that the objects of this company are, to straighten the axis of the earth, to combine the extreme heat of summer with the intense cold of winter and produce a uniform temperature for each degree of latitude the year round. At present the earth's axis -- that is, the line passing through its centre and the two poles -- is inclined to the ecliptic about twenty-three and a half degrees. Our summer is produced by the northern hemisphere's leaning at that angle towards the sun, and our winter by its turning that much from it. In one case the sun's rays are caused to shine more perpendicularly, and in the other more obliquely. This wabbling, like that of a top, is the sole cause of the seasons; since, owing to the eccentricity of our orbit, the earth is actually fifteen hundred thousand miles nearer the sun during our winter, in the northern hemisphere, than in summer. That there is no limit to a planet's inclination, and that inclination is not essential, we have astronomical proof. Venus's axis is inclined to the plane of her orbit seventy-five degrees, so that the arctic circle comes within fifteen degrees of the equator, and the tropics also extend to latitude seventy-five degrees, or within fifteen degrees of the poles, producing great extremes of heat and cold... "The way to accomplish this is to increase the weight of the pole leaving the sun, by increasing the amount of material there for the sun to attract, and to lighten the pole approaching or turning towards the sun, by removing some heavy substance from it, and putting it preferably at the opposite pole. This shifting of ballast is most easily accomplished, as you will readily perceive, by confining and removing water, which is easily moved and has a considerable weight.  

Kanske hade han utvecklat ännu fler idéer om han inte varit i Europa våren 1912 och haft oturen att boka en returbiljett till USA ombord Titanic.

Vad som döljer sig i din kosmetika

Vissa saker önskar man att man var okunnig om. Min favoritkräm trodde jag var helt naturlig, men sedan visade det sig att den var full av kemikalier. Det är väldigt lätt att marknadsföra något som naturligt eller ekologiskt men regleringarna kring detta är oklara. Egentligen borde man inte använda något som man inte också skulle kunna äta. Olivolja och honung istället för dyra krämer?
Den senaste filmen i Story of Stuff-projektet handlar om kosmetika:

Miljardärer och miljön

Det började med en idé på en middag i Versailles 1865 och slutade med att Frihetsgudinnan invigdes 21 år senare på det som kom att kallas Liberty Island. Hela historien om hur Frihetsgudinnan kom till är fascinerande men jag tänkte ägna mig åt en aspekt i det långa arbetet. Hon var en gåva från Frankrike och i dealen ingick att USA skulle stå för plattformen hon står på.

Kongressen beslutade att ta emot gåvan men utdelade inga pengar för att bygga plattformen. Detta förargade Joseph Pulitzer, journalist och utgivare av New York World. Han inledde en intensiv kampanj för att få ihop pengarna. Efter två månader hade han fått ihop $135.75 av de $200,000 som behövdes. Bygget började men fick så småningom slut på pengar och avstannade. Under tiden hade Pulitzers tidning ökat sitt läsarskap redigt och kampanjen påbörjades på nytt. Han skrev varje dag om hur futtigt det var att av alla New Yorks miljonärer som lätt skulle kunna skrapa ihop denna summa så var det ingen som bidrog. Vidare lovade han att alla som lämnade ett bidrag skulle få sitt namn publicerat i tidningen, snart började hela New York intressera sig, fattiga hushåll bidrog med det de kunde och så småningom i oktober 1886 kunde statyn invigas.

Det som slår mig är hur media öppet kritiserade överheten för över hundra år sedan. Det var en tid då städer växte fram och många av de stora publika byggnader som vi har än idag var betalade av storföretag, bibliotek, operor och sjukhus. Många företag ägnar sig åt välgörenhet och satsar på CSR men inte på gränsen till hur många som egentligen skulle ha möjlighet att göra det.

En av de stora nyheterna den här veckan var att Bill Gates och Warren Buffet lyckats få 40 stenrika att ge bort hälften av sina förmögenheter till välgörenhet. The Giving Pledge kallar de det och de uppskattar att om alla miljardärer gjorde det skulle de få ihop 600 miljarder dollar. Det är ju så klart fantastiskt men egentligen är det kanske ingen stor uppoffringen då man ponerar att de ändå har tillräckligt för ett liv i absolut lyx. Jag undrar vad som skulle hända om samtliga storföretag gick samman och beslöt sig att hållbarhetssäkra sina företag. De skulle förlora massor av pengar på det men det skulle vinna en fortsatt gemensam framtid. Det är jättebra att de ger till fattigdomsbekämpning och utbildning men tänk hur mycket gott de skulle göra om de bestämde sig för en verkligt stor förändrig. De skulle också kunna gå med att utveckla ett riktigt skattesystem och undvika att utnyttja billig arbetskraft i Asien. Trots allt har många av de stenrika förvärvat sina pengar på sätt som innebär miljöförstöring. Det känns på något sätt förljuget om till exempel oljebolag skänker pengar till fattigdomsbekämpning samtidigt som de utvinner olja ur fattiga Afrikanska länder som aldrig får se pengarna från försäljningen.    

Stephen Fry om naturen

Om en anglofil som jag skulle lista de fem bästa sakerna från Storbritannien så skulle Stephen Fry hamna väldigt långt upp på den listan. Jag skulle kunna mala på länge om vilket geni han är men just nu tänkte jag citera hans tankar om det vackra i livet. Det här är taget från TV-programmet Room 101 där kända personer fick argumentera för saker eller företeelser de avskydde och hurvida de skulle försvinna - hamna i Room 101. I det här fallet pratar han om dekorativa tallrikar. Han inleder med en episod (som han även går djupare in på i ett podradioavsnitt kallat Wallpaper) där Oscar Wilde i en intervju tillfrågas om han vet varför Amerika är så våldsamt. Han svarar att han absolut vet varför - för att de har så förskräckliga tapeter. Han fortsätter sedan med följande citat:

If you look out of the window as a human being at nature, all of nature is unconditionally and absolutely beautiful whereever it is, wether it is a jungle, a desert or the arctic vastes. The only ugly things you will ever see when you look out of a window are things made by man and if from your earliest age looking at the world you see yourself as a member of a species that can only uglify and despoil the world it gives you what a psychiatrist would call a deep sense of guilt, and guilt is as everyone knows the major cause of aggression and that is why you get violent because you feel guilty and worthless and you feel worthless if you dont believe you are part of a speices which are actually capble of creating beautiful things - which we are, in terms of architecture, in terms of painting, music and all kinds of things, beauty is possible and it is good.

Det ligger en sanning i det. De platser jag anser är fulast är de som är längst ifrån naturliga miljöer.
Jämför det här:

Med det här:

De platser som vi uppskattar mest är de som är individuella, har naturliga former samt träd och blommor. Om man ser till boendemiljöer är det generellt sett att det här är dåligt:

Men det här är bra:

Stephen Frys citat ringer i öronen när man hör om de senaste tidernas blomstölder. I GP idag finns en rykande ledare som undrar vem som egentligen gör det här och varför. De som växt upp med dekorativa tallrikar?

Sommarskörd

Eftersom jag inte begåvats med en egen trädgård har jag tagit över en del av mina föräldrars trädgård. Och med det menar jag att jag sådde ett gäng frön i början på sommaren och har sedan lämnat ansandet och omskötandet till trädgårdens ägare för att nu själviskt komma och skörda. Igår kväll gick jag ut för att se vad som var moget. Det här måste vara en av de bästa sakerna med sommaren, att kunna gå ut och plocka sin smakfyllda ekologiska mat några meter utanför huset. Det blir inte mer närproducerat än så.

Barnfrihet

30% av europeiska kvinnor är volontärt barnfria. Det här enligt forskning av Dr Catherine Hakim som har undersökt olika studier och räknat samman de kvinnor som bestämt inte vill ha barn och inte ångrat sitt val, alltså totalt valfritt barnfria hon har räknat bort de ambivalenta som fortfarande säger kanske. Det här låter som en otroligt hög siffra. Jag har skrivit lite om detta tidigare, men fick nu massor av ny information efter att ha lyssnat på BBCs Womans Hour special om barnfrihet, del ett och del två. Det var intressant att höra alla dessa röster och personliga historier om kvinnor som tycker att beslutet att inte ha barn är det bästa det gjort, de som trodde att de inte ville ha barn men sedan ångrade sig och de som väljer att visa sina moderliga känslor mot gudbarn och husdjur istället. Endast en person nämnde miljön som ett argument, en mormor som undrade varför ingen hade tagit upp ämnet.

Förutom GINK - Green Inclinations, No Kids talas det även om PANK - Professional Aunts, No Kids.
Websidan Savvy Auntie startades för att hylla kvinnan som en cool moster istället för en barnlös kvinna, alla kan vara en tillgång i barns liv och få uppleva barnglädjen även om de inte själva har barn. Själv är jag glad att jag får hänga med min fina systerdotter på bilden som börjat visa intresse för skogshuggeri.
Här är lite fler länkar som jag råkade på:
Have children or not? - Brittisk blogg.
Barnfri.se - forum för frivilligt barnfria. 

Vegetarisk special

Tidningen Observer har en gång i månaden en matbilaga som oftast innehåller pornografiska bilder på diverse tillagade djurdelar men den här gången är det en vegetarisk special. Som dragplåster har de använt en av världens mest kända vegetarianfamiljer, McCartney.

De har varit vegetarianer sedan 70-talet och mamma McCartney startade ett eget märke med vegetarisk mat (bland annat världens godaste korvar). I specialen kan man bland annat läsa om hur Mary McCartney tänker runt att uppfostra barn som vegetarianer. Man kan dessutom läsa toppkockarnas vegetariska recept, bland annat ett från Heston Blumenthal som kräver att man lagar oliver i fem timmar, gör egen majonäs samt kokar ett ägg i exakt 1 minut och 45 sekunder.

Man kan även läsa tio skäl till varför man borde bli vegetarian för miljöns skull.

Min cykel - en kärleksförklaring

Det här är min cykel. Jag minns inte ens hur gammal den är men någonstans mellan 15 och 20 år. Den är konstant använd och har stått ute i ur och skur. När jag bodde utomlands så använde min kusin den. Alla delar är rostiga. Här är baklampan, den är gammal och klumpig och funkar inte ens längre tror jag. Den höll på att ramla av en gång så min kompis satte fast den med ett hårband.

Den blev stulen en gång för länge sen. Jag tror att det var då någon bände upp ekrarna för att få av låset. Den återfanns på busstationen ett bra tag senare. Det har varit så sedan dess.

Lager av smuts och rost täcker den. Jag är rädd för att om jag gör rent den så kommer den falla sönder. Jag tror att det är smutsen som håller ihop den. Här satt en lykta som försvann. Då tejpade jag fast en ficklampa som framlampa tills den blev stulen, nu är bara tejpen kvar.

Jag har funderat i flera år på att skaffa en ny cykel men aldrig kommit till skott. Grejen är att – den går som en klocka. Så känns det iallafall, men det kanske bara är för att vi har varit tillsammans så länge att jag vant mig vid dess fel och brister.

Tycker det är fint att tänka på hur det var förr när man köpte något för livet och underhöll och vårdade det, helst för flera generationer framåt. Jag kan inte räkna mig dit då jag misshandlat min stackars cykel genom att inte tvätta den eller olja den på evigheter. Det var en billig cykel köpt för länge sen som håller än. Idén är ändå trevlig, att köpa saker utav nödvändighet utan tanke på trender eller status. Och sedan använda dem till slutet.