Nicole Foss om när "the shit hits the fan"

Finans- och omvärldsanalytikern Nicole Foss är på ett Sverigebesök för tillfället och jag var på hennes föreläsning med titeln Making Sense Of The Financial Crisis In The Era Of Peak Oil i Malmö. Hon håller en presentation där hon börjar med att tala om tillståndet för vår energitillgång för tillfället. Sedan tar hon upp tidigare finansbubblor, både den senaste och historiska bubblor som tulpankraschen på 1600-talet. Spruckna bubblor där ekonomin stupfallit och landat i ett sämre läge än där den började. Den stora delen av föreläsningen bygger på en föreläsning hon gjorde förra sommaren på en konferens för Transitiontowns och den finns att läsa refererad här.

Mot slutet kommer hon till den spännande biten - vad gör vi nu. Hennes syn på saken är både realistisk och dystopisk. Hon tror att en energikris är stundande, likaså en finansiell kris och en bostadskris, helt enkelt: skiten kommer träffa fläkten och att det kommer hända snart. 

Några handfasta råd hon ger är att så snart som möjligt om det är möjligt göra sig skuldfri. När bubblorna spricker sitter du fast om du har bostadslån. Sälj ditt hus och bygg en "extended family", alltså börja leva under kollektiva former. En kärnfamilj som förlitar sig på staten, till exempel med dagis kommer lida då samhällssystemen faller. De som anpassar sig vinner. 


Jag håller med om mycket hon säger, speciellt om att investera i fristående banker som JAK-banken och Ekobanken och att bli så självförsörjande och lokal som möjligt med odling och tjänster. 


Någon ställde en fråga angående uppmaningen att sälja sitt hus - då hamnar ju någon annan i skuldfällan. För det första är nog Nicole inte införstådd i den svenska obefintliga hyresmarknaden. Hennes svar lutade åt sköt dig själv och skit i andra, eller sköt ditt lokala kollektiv och skit i andra. Marknaden kommer gå ner så det bästa du kan göra är att skydda dig.


Någon annan frågade om hur de här förändringarna drabbar utvecklingsländer. Nicole svarade med en analogi om att ramla ut ur ett fönster, U-länderna bor på första våningen och kan lätt borsta av sig. Vi bor på hundrade våningen. Hon nämnde ingenting om att de först faller offer för effekterna av klimatförändringar. Överhuvudtaget var inte klimatförändringarna en stor fråga i hennes framställning. Hon nämnde heller ingenting om att minska energianvändandet. Jag vet inte om det var för att hon fann det självklart eller för att det inte ingår i hennes teori. Hon har heller ingen tilltro till politisk förändring eller någon folkopinion på någon massiv skala.


Hennes tips om att ha kontanter eller statliga korttidsobligationer låter lite underligt. Jag har ingen ekonomisk bakgrund men hennes syn på att kriserna kommer ge deflation och att cash då är king klingar lite konstigt. Jag skulle vilja ha en ekonoms perspektiv på det här. 


Jag lämnade föreläsningen med massa tankar, en lätt depression och ett gäng engångsplastkoppar som jag tänkte återvinna som planteringskärl. 

Resursernas gränser

Det var temat på en föreläsning av Ekocentrum på Västra Frölundas kulturhus för ett tag sedan. Det var oväntat nog en väldigt positiv föreläsning, helt öppen inför de problem vi står inför men väldigt hoppfull inför vad vi faktiskt kan göra. Mycket av tekniken finns redan, vi behöver egentligen bara satsa på det ordentligt. En del intressanta fakta dök upp, en del som var nytt för mig.

• För ungefär ett år sedan hölls en konferens under vatten på Maldiverna för att pålysa att landet håller på att försvinna under vattenytan.
• Begreppet ekosystemtjänster, de tjänster vi får gratis av naturen till exempel pollinering av bin, vattenrening av gruslager och välmående från naturområden.
• Natriumglutamat, ökänt i till exempel Kinamat är giftigt, finns dessutom i alla buljonger som inte är ekologiska.
• Varje svensk slänger varje år 500 kilo sopor varav 100 kilo är mat.
• Algodlingar på Hawaii skapar biobränsle och boskapsmat.
• Sinlist listar de kemikalier som är eller på väg att bli förbjudna.
• Linköpings kommun satsar på LEDlampor och har sparat 70% energi.

Det enda svar lite tragiskt med föreläsningen var att den stora salen befolkades av ca. 8 personer varav alla redan verkade vara införstådda med problemet.


Läs även andra bloggares åsikter om resurser, peak oil, hållbarhet, ekosystemtjänster, alger, glutamat, avfall,

Efter Oljan

För ett par år sedan fick jag en skiva av en man jag mötte på ett Critical Mass, den lade jag någonstans och lät damma tills i går då jag tog fram den och fann ett tiotal filmer med miljötema. Jag såg precis A Crude Awakening från 2006. Det är lätt att vara ambivalent att ens se de här filmerna, jag har till exempel inte sett An Inconvenient Truth för jag vet att jag kommer få se bilder på rökspyende skorsstenar och döende isbjörnar och veta faktum som jag redan är smärtsamt medveten om. Jag tillhör inte målgruppen som är helt omedveten om vad min livsstil gör med planeten (och som antagligen kommer vara förfärad en halvtimme efter filmens slut och sedan fortsätta som vanligt). Tvärtom är det lite som att slå sig själv i huvudet med en knölpåk, det är inte konstruktivt och man vet redan innan att det kommer vara obehangligt.
A Crude Awakening – The Oil Crash är likaså domedagsaktig nog att ge en mardrömmar. Peak Oil är numera ett vardagsbegrepp och även de mest rabiata av oljeförespråkare verkar vara ense om att oljekällorna är ändliga. Något som Dr M.K Hubbert insåg redan på 50-talet. Självklart var det ingen som lyssnade på honom inte ens på 70-talet då hans teorier om den sinande oljan och efterföljande kriser besannades.

I ett klipp från 70-talet i filmen visar Hubbert en liten prototyp av solcellsdriven generator varpå han förklarar att tekniken finns och allt man behöver göra nu är att bygga ut den. Man kan inte låta bli att leka med tanken på vad som hade hänt om världen kollektivt på 70-talet insett att –jäklar, vi bränner upp en uråldrig, oersättlig, högst farlig energikälla på onödig överkonsumption! – och bestämt sig för att satsa substansiella summor på förnybara kraftkällor (och samtidigt insett att vi måste reducera energiförbrukningen). Kanske hade vi inte sett så många krig åtminstone.

Även den tar aktiva steg varje dag i vardagen för att leva så miljövänligt och hållbart som möjligt är helt beroende av olja. Det är en annan läskig insikt. Jag är beroende av att mataffären har varor som producerats med olja och transporterats med hjälp av olja och i många fall förpackats med hjälp av olja. Det här blogginlägget är beroende av olja, tillverkningen av datorn det skrivs på och strömmen den drivs av. Jag läste nyss en briljant sammanfattning av survivalistfilosofin, de som är väl medvetna om läget, räknar med det värsta och planerar för det. Vissa planerar för sin egna fortsatta fortlevnad när den proverbiala skiten träffar fläkten inklusive vapen för att skydda sig mot desperata och hungriga överlevare i den apokalyptiska världen post olja. Andra tänker kollektivt som omställningsrörelsen. Till exempel den i Göteborg som just börjat odla på ett landstycke i Mölndal, ett projekt som de hoppas kunna utvecklas till ett hållbart jordbruk till mångas nytta.