Grisen

Djurrättsalliansen har gjort ett gediget jobb med att undersöka svenska grisgårdar. I medierna har det funnits idel shockade uttryck, jag kan dock inte göra mer än att uppgivet rycka på axlarna. Har svårt att förstå hur det är en nyhet för folk att grisar inte lever i ett härligt grisparadis till de smärtlöst dör och hamnar på deras tallrikar. Jag antog att människor vet om hur det går till men väljer att ignorera det och glatt äter kött iallafall. Så är uppenbarligen inte fallet, det är som Jonathan Safran Foer pratar om i sin bok Eating Animals (parafraserat); folk associerar ordet djurfarm med ord som gräs, himmel, bonde med grep osv och verkligheten kunde inte vara mer annorlunda. De flesta har ingen aning om var deras mat kommer ifrån och det kanske är en naturlig reaktion att stoppa huvudet i sanden då. Förhoppningsvis kommer det här påverka folks konsumtion i framtiden men jag hörde en intervju med en pr-konsult i samband med grishärvan som sa något i stil med att det är tre veckor kvar till jul och att folk kommer ha glömt det här när det är dags att köpa skinka.

Hittade en artikel om labbodlat kött på The Guardian. Det är en skräckblandad förtjusning jag överväger om man skulle äta labbodlat kött. För min del skulle det bli nej. Om det här nu skulle kunna framställas på ett prisvärt och enkelt sätt så är det fantastiskt. Det blir ett filosofiskt dilemma i huvudet när man är kött men inte från en levande varelse. Känner inga som helt behov att tugga kött så avstår men bra för de som fortfarande har köttsug.

Överhuvudtaget är köttsubstitut alldeles för naturtrogna. Bara härom veckan fick jag och mitt sällskap av misstag köttburgare istället för vegoburgare. Jag han tur som var inte bita i min. Ickekött behöver inte se ut som kött, skulle mycket hellre vilja att det inte alls såg ut som kött så att man slipper undra vad det egentligen är man äter. Det påminner mig om det stora och utmärkta reportaget Filter hade om grisindustrin i våras. En läsare kommenterade om att det säkerligen var mer miljövänligt att äta närproducerad ekologisk gris än torkat sojakött som flugits från andra sidan världen. Det är säkert sant. Det är mycket som ska tas inom beaktande.

Plane Stupid och isbjörnar

Jag gillar Plane Stupid, de är en aktionsgrupp som har en reell plan för att minska klimatpåverkan - vi måste helt enkelt flyga mindre. Det kanske känns bra att klimatkompensera sin flygresa men faktum kvarstår att du har flygit och bidragit till enorma mängder utsläpp. Flygbolag försöker nu desperat att framstå som miljövänliga, alla har miljöpolicies och har olika program för att kompensera och i sammanhanget totalt meningslösa initiativ som återvinnbara muggar på flygplanen. Heathrow i London till exempel har som mål att bli en klimatneutral flygplats. Självklart borträknat flygplansutsläppen. Att de byter till lågenergilampor och återvinner skräp har ingen som helst effekt så länge de fortsätter att flyga och landa ett antal plan i minuten. Inte heller om de får igenom sitt förslag om en tredje landningsbana som det lobbas för.

Plane Stupid har gjort en ny och vad som ser ut som påkostad reklamfilm i syfte att upplysa om flygutsläpp. Jag tvivlar på att den kommer visas på TV så länkar den här:


Polar Bear from Plane Stupid on Vimeo.

Idiotiska cykelbanor

Förra veckans inlägg om lådcyklar och deras nya roliga parkeringsbilar fick mig att minnas och bli stegrande upprörd över hur dåliga cykelförhållandena är i Storbritannien.

Jag har bott ett antal år i Skottland och otroligt nog cyklade jag i många år utan hjälm, det faktum att jag fortfarande är här är smått fantastiskt. Folk klagar på cykelbanorna i Sverige och det är långt ifrån perfekt men man är åtminstone för det allra mesta åtskild från trafiken och har alltsom oftast bara fotgängare att krocka med. I Edinburgh däremot är gatorna trånga, trafikmängden hög och det går ungefär fem bussar i minuten i innerstaden. Cyklister är ungefär ett steg upp från pedofiler och terrorister enligt invånarnas åsikt.

Inte sällan vevar bilister ner rutan för att skrika svordomar åt dig, tuta eller bara räcka upp ett finger. Och det är när man försöker att inte vara i vägen. Ibland är man helt enkelt i vägen för att man cyklar på gatan och den är inte bred nog att köra om en cykel. Trots detta har det aldrig kommit på tal att kanske göra om gator för fotgängare. Inte ens på en av världens äldsta och historiskt mest intressanta gator Royal Mile finns det begränsningar för biltrafik.

Båda bilderna är takna från flikrgruppen The World's Worst Cycle Lanes. Inte oväntat nog är merparten av bilderna från Storbritannien. När man går igenom bilderna kan man inte låta bli att skratta men egentligen är det inte alls roligt, enbart tragiskt. Dels att kommunerna lägger pengar på att måla cykelbanor och sedan inte ens lyckas få till en bana man faktiskt kan cykla på. Är samtliga kommunala cykeltrafikplanerare cykelhatare eller har väldigt skruvad humor? Kanske värt att undersöka.

Den nedre bilden är från en nymålad cykelbana i Edinburgh. Det här är ett vanligt scenario. Man cyklar så långt in i vägkantan man kan (och försöker samtidigt hålla avstånd från alla parkerade bilar längs vägen så att man inte får en dörr i styret) när en dubbeldäckad buss kommer i hög fart bakom och svänger in framför dig för att stanna till vid busshållplatsen. De brukar inte ha för vana att kolla efter cyklister vare sig när de svänger in eller ut från hållplatsen. Här har de dock försökt lösa det problemet genom att måla en smal cykelbaka längs med kanten, problemet är att du måste upp på trottoaren för att ens komma in i luckan och när du cyklar förbi bussen kommer du krocka med av- och påstigande passagerare. De började också för några år sedan med att måla röda cykelrutor längs fram vid stoppljusen. Det var en smart idé men tyvärr fungerar det inte då bilister konstant lägger sig i cykelrutan så att man måste åka ut i vägbanan för att hamna framför dem. Det är ett ständigt problem. Förra året dog en man som hamnade bakom en svängande sopbil som ställt sig i cykelrutan. Trots att det görs osannolikt svårt för cyklister att faktiskt cykla så har de blivit fler och fler. Det är roligt att se, förhoppningsvis leder det förr eller senare fram till en tipping point där cyklister faktiskt tas på allvar. 

Lådcykelbilar

Köpenhamns kommun genomför just nu ett pilotprojekt för cykelparkering. Den som besökt den danska huvudstaden har säkerligen lagt märke till alla de ”lådcyklar” som fyller gatorna och används till att transportera allt från barn till shoppingkassar. Det har dock visat sig vara ett problem att parkera cyklarna i vanliga cykelställ och när de ställs på gatorna tar de för mycket plats. Därför har det i stadsdelen Vesterbro ställts ut ett antal exemplar av vad som ser ut som en gigantisk godisbil.

Bilen tar upp lika mycket plats som en vanlig bil men rymmer fyra lådcyklar. Den har solpaneler som laddas upp under dagen. På kvällen lyses bilens strålkastare upp och det finns även en lampa inuti bilen som slås på när man öppnar luckan för att parkera. Det finns även hängare och torkställ för regnkläder inuti bilen.

"De många köpenhamnare som investerar i en lådcykel bidrar till att göra Köpenhamn till en mer hållbar och beboelig metropol. Vi måste naturligtvis låta cyklarna beaktas vid planeringen. Och det gör vi genom att erbjuda dem riktiga parkeringsplatser", säger Klaus Bondam ansvarig för projektet vid Köpenhamns kommun.

Parkeringsprojektet kommer att testas under sex månader och sedan utvärderas.

Jonathan Safran Foer

Jonathan Safran Foer har skrivit två fantastiska böcker vid ung ålder. När han blev pappa började han dock fundera på mat och vad för mat han och hans familj åt. Det ledde till boken Eating Animals. Han blev nyligen intervjuad på Ellen Show. När Oprah för många år sedan tog upp köttindustrin i ett program föll Nordamerikas köttkonsumption med en femtedel väldigt snabbt (vet inte hur länge det höll i sig, gissningsvis inte länge). Det visade hur en enorm inverkan hennes program hade på befolkningen. Ellen Degeneres har ungefär samma status idag och att ha en person på TV som uttrycker åsikter som Jonathans är smått fantastiskt. Till exempel, Ellen frågade om pengafrågan, många familjer är fattiga och behöver ställa något billigt på bordet, ”De har inte råd att äta på annat sätt” och han svarar:

De har inte råd att äta på det här sättet. Det enda försvaret för köttindustrin är att de gör billig mat för massorna men faktum är att de gör den dyraste maten i mänsklighetens historia. Du går till kassan och betalar ett pris men kostnaden är en annan. Köttindustrin är den främsta orsaken till den globala uppvärmningen, det är minst 40% mer skadlig än all transport kombinerad, det spelar ingen roll vilken bil du köper. Det är den främsta orsaken till luftförorening, vattenförorening, främsta orsaken till minskandet av biologisk mångfald, den gör antibiotiska mindre effektiv, den är orsaken till svininfluensan.

Han pratar även om hur svininfluensan härstammar från en svinfarm i North Carolina men att detta tystats ner. Förhoppningsvis lyssnar Middle America.   

Vi har inte råd att vänta

Pricksäker reklamkampanj från WWF.
Det är bara någon månad kvar till toppmötet i Köpenhamn. Många länder har nu miljömål i stil med "minska koldioxidutsläppen med 20% till 2040". Men i alla policies finns ingen känsla av brådska. Göteborgs till exempel har klara miljömål samtidigt som de satsar skattemiljarder på nya vägförbindelser mitt i stan. Vågar man hoppas på några konkreta planer i Köpenhamn? Kanske att alla länder kommer överrens om att vi måste sluta leva i överflöd energislöseri NU, inte imorgon och inte 2040. I en perfekt värld hade US Chamber of Commerce gått ut i en presskonferens och sagt att de totalt bytt ställning och nu stödjer de klimatmål som eftersträvas och att de tänker sluta lobba emot "the Kerry-Boxer bill". Det är vad som hände häromdagen.

Det tog dock inte lång tid innan det stormade in en faktiskt representant från Chamber of Commerce och avslöjade det hela som en bluff. Han var väldigt enträgen med att bevisa sin riktiga identitet med ett visitkort. Personerna som höll presskonferensen var medlemmar av The Yes Men, en aktivist grupp som infiltrerar riktiga organisationer eller snarare poserar som riktiga organisationer. En annan rolig sak de gjort är att trycka upp en upplaga av New York Post fast med bara goda nyheter och sedan dela ut den på gatorna.
Fox News är lika professionella som vanligt och gick ut med storyn:

Test

Stäng av kranen när du borstar tänderna

Igår vad det Blog Action Day när många av alla miljoner existerande bloggar lade kollektiva krafter på att blogga om klimatet. Ett återkommande tips som man alltid hör och läser då folk vill dela med sig om vad man kan göra för miljön är "stäng av kranen när du borstar tänderna". Jag har aldrig förstått varför man inte skulle göra det. Vad är meningen med att låta vattnet rinna? Det här är kanske en av de avgörande frågorna där det antingen är jag som är normal och alla andra är konstiga eller tvärt om men jag gissar starkt på det förstnämnda.

Manhattan 1609

 Jag finner mig ofta nostalgisk för tider jag inte levt i och platser jag aldrig varit på. En sådan är New York. Vad jag inte hade givit för att få vara gäst i New York på 1880-talet när den industriella boomen utlöstes, kvinnor promenerade i Central Park i perfekta klänningar och hatt och hästdroskor var det givna transportmedlet. Eller 1920-talet, flapperns tid när F Scott Fitzgeral besökte salongerna. Aaaaahh. Hur som helst. Jag avviker i dagdrömmar. Wildlife Conservation Society har i ett massivt projekt återskapat en exakt 3D-karta över hur Manhattan såg ut år 1609. Genom att studera gamla kartor och bilder och se sammanhang i symbiosen mellan djur och växtliv har de skapat en karta. Manhattan som nu är en av världens mest befolkade platser, i stort ett landskap av stål och glas, skyskrapor och miljoner människor i rörelse, var en gång ett vilt naturområde. Några stammar av urinvånare använde halvön som odlingsmark. Det är fantastiskt att se hur det vi förknippar med en världsstad en gång var orörd. En av initiativtagarna Eric Sanderson beskriver i ett TEDtal hur hela projektet gick till och han har en fin slutsats där han hoppas att staden i framtiden kan vara ett hem för både människor och natur. Där staden som länge varit självförsörjande kan återgå till att använda staden som grogrund och låta mänsklig trafik få företräde framför bilköer. 

Konsumtionen äter framtiden

Optimistisk titel på ett inlägg eller hur, men det är titeln på en riktigt bra artikel i New Scientist. Det är mycket läsvärd. Ett citat som stod ut är:

All we're doing is what all other creatures have ever done to survive, expanding into whatever territory is available and using up whatever resources are available, just like a bacterial culture growing in a Petri dish till all the nutrients are used up. What happens then, of course, is that the bugs then die in a sea of their own waste.

Mycket talande, förutom att djur och naturvärlden ofta lever i symbios med varandra. Till exempel; djur gödslar jorden så att grödor kan växa som djuren sedan äter. Människan har ställt sig helt utanför naturen i någon sort högfärdig uppfattning om att vi är allsmäktiga och oförstörbara. I samma anda tror vi att världen är oförstörbar och använder den både som förråd och toalett.