Ätbar offentlig skönhet

Så här ser blomfaten som är den offentliga växtutsmyckningen i Göteborg ut för tillfället. När man tittar snabbt så ser det ut som en vanlig växtdisplay men när man tittar närmare så ser man att allting är ätbart. Här finns härliga bestånd av krasse, grönkål, majs, mangold med mera. Vilken fantastisk idé. Blomkrukor i all ära, men är inte det här en idé för framtiden? Stadsodling på mikronivå.

Festivaler tar ställning

Igår meddelade Way Out West att all mat på festivalområdet i helgen kommer vara vegetarisk. Vidare meddelade Malmöfestivalen idag att alla matstånd kommer att ha vegetariska alternativ.

Way Out West motiverar bland annat sitt beslut så här:

Om ni väljer att äta en bratwurst efter festivalen är helt upp till er. Men under festivalen i Slottsskogen finns inte det alternativet. Vi tvingar inte folk att sluta äta kött, men om vi kan påverka miljön om så endast för några dagar så gör vi det. Vi vill sudda bort myterna om att vegetarisk inte är gott och inte mättar, vi vill ifrågasätta normen om att kött är det normala och vegetariskt det onormala.

Malmöfestivalen har liknande tankar men går inte steget ut:

Way Out West tar plats på ett inhägnat område och då blir det lite lättare att ställa större krav. Här konkurrerar Malmöfestivalens stånd med det vanliga utbudet och då tror vi det här är en bra väg att gå, säger festivalens matansvariga Pella Ström till Nytt från Öresund.

Det här tycker ju så klart de redan invigda är fantastiskt men självklart är det inte utan protester. Låt t.ex. bli att läsa kommentarerna till artikeln i Sydsvenskan om du inte känner för att bli arg.

Jag har fortfarande svårt att förstå den där råa ilskan och talet om diktaturfasoner som väcks i människor vid sådana här tillfällen. Jag hade förstått om policyn var att kanske bara servera kålpudding och inget annat. Då hade man kunnat klaga på brist på valmöjligheter. Dock är vegetarisk mat helt enkelt mat. Fast utan dött djur. Alla vinner.

Recension: Guds utvalda art – Hur planeten kan överleva oss

Mark Lynas bok Sex grader måste vara en av de böcker som gjort mest för att få upp folks ögon för vad som händer och kommer hända med planeten så länge vi fortsätter som vi gör. Han realistiska målande beskrivningar av planeten då medeltemperaturen har stigit men sex grader borde vara nog för att ge den mest skeptiska skeptiker mardrömmar. Tyvärr hände inte det. Nyligen fick vi bekräftat att tvågradersmålet redan är missat. Sedan Sex grader har dock Mark Lynas reviderat sina ståndpunkter och har i senare texter samt i den här boken gått tvärtemot sina tidigare övertygelser.

Inspirationen till boken kom under en konferens i Sverige där Johan Rockström presenterade begreppet planetariska gränser. Efter mycken uträkningar etablerades det att det finns nio sådana gränser, och Lynas idé var att skriva en bok där varje sådan gräns tillägnas ett kapitel. Det som attraherade honom med idén var att gränserna sätter upp markeringar som vi måste hålla oss inom men det innebär inte att vi fullständigt måste lägga om civilisationen, utan kapitalismen kan fortgå, bara innanför gränserna.

Det första kapitlet är överväldigande, det beskriver det makabra sätt på vilket människan har förändrat planeten i grunden, från vårt tidiga utrotande av megafaunan till dammbyggande och ökenspridning och försurning. Sedan följer ett väl genomarbetat genomgående av de planetariska gränserna, de som redan har passerats och de där vi ännu har chans att agera. Det som är uppseendeväckande är Lynas åsiktsomsvängning. Han har de senaste åren blivit en förespråkare av kärnkraft, genmodifiering och en kritiker mot ekologisk mat.

Han lägger fram väl utforskade argument för kärnkraften och genmodifieringen, dock ger han inte riktigt tillfredsställande svar på frågan hur man ska skydda sig när kärnkraften går fel (han tar upp Fukushima men mest i ett beklagande syfte att rädslan för olyckor fick många länder att strypa sin kärnkraft och använda kolkraft istället) eller hur slutförvaringen ska lösas. Genmodifieringen har gett oss mer tåliga plantor vilket betyder bättre effektivitet och därmed energisparande men de potentiella mer långtgående konsekvenserna sopas undan.

Den 9 mars skrev Johan Ehrenberg om hur han som liten gillade kärnkraft och allt vad den lovade av gratis energi men att det nu är underligt att förnybar energi har så lite stöd. ”...I Sverige stödjer regeringen diesel med 24 miljarder i skattesubvention. Ändå påstår några att förnybar energi inte är 'lönsam'.” Förnybar energi handlar bara om antal, att tusen vinsnurror inte löser några problem men att en miljon gör det. Hans konklusion är att kärnkraftsanhängare ofta är medelålders män och att de kanske drömde om atombilar när de var små och aldrig växte upp.

Miljöbloggforum och EKOFilmFestival

För de som befinner sig i Skåne eller kan tänka sig att befinna sig i Skåne står två spännande företeelser på schemat. Årets Miljöbloggforum hålls i Lund och anmälan sker här. Programmet är:

Själva samtalet som huvudsaken, tipsa varandra om medier och verktyg mm + ett anförande av vår värd Christer Ljungberg: ”Sov inte under revolutionen – om trender inom trafik och miljö”

Nästa vecka kommer det att pågå en EKOFilmFestival i Malmö, från 27 mars till 1 april. Kolla in programmet här.

Vi visar flera Svergiepremiärer och flerfaldigt prisbelönade filmer, bl.a Oscarsnominerade IF A TREE FALLS- historien om Earth Liberation Front; filmen PLANEAT om kostens konsekvenser för människors och naturens hälsa, samt den högaktuelle THE ISLAND PRESIDENT! Dessutom får vi får Malmöbesök av forskaren och författaren Björn Forsberg som berättar om sin nya bok OMSTÄLLNING; av odlarna Disa och Tommy Nordgren som medverkar i kommande filmen RÄVARNA I RÅBY, samt guidade växtturer i kvarteret!

Cykeln & Tåget eller David V. Skånetrafiken

För några veckor sedan gjorde jag och min andra hälft en gemytlig cykeltur till Lund, vi gick till Skissernas Museum och fikade efteråt. Vid det laget började det bli kallt och mörkt så vi gjorde som vi gjort många gånger förr och köpte en familjebiljett för tåget till Malmö och gick på med våra cyklar.


Några minuter senare blev vår biljett kontrollerad av en kontrollant som så fort vi sa att det var våra cyklar skrev ut straffavgifter, två x 800 kr. Vi skulle grundligt ha läst informationstavlan på stationen innan vi gick på. Eftersom vi inte gjort det skulle vi nu betala 1600 kr. Jag hade tidigare kollat upp att familjebiljetten gäller för två vuxna och upp till tre barn. Cyklar ska lösa barnbiljett. Cykel = barn. Jag hade ingen tanke på att min slutsats skulle vara fel, speciellt inte eftersom jag gjort likadant många gånger förut utan att bli stoppad.


Efteråt kollade jag upp informationen på stationen - där står att cyklar går som barnbiljett, inget annat. Informationen finns dock på webbsidan. Jag skrev ett utläggande mail med mina argument. Först och främst att informationen inte är tillgänglig men också det ologiska i systemet. Barnvagnar, stora bagage etc. behöver inte betala avgift. Vad gäller om jag har en cykelbarnstol istället för en barnvagn, är det en barnvagn eller en cykel? Om jag stoppar min cykel i en cykelväska är det ett bagage då?


Lite över en vecka senare fick jag ett svar som endast konstaterade att avgifterna hade blivit avskriva.
   
Förutom att jag ser mig själv som en glorifierad liten cyklande David som besegrat den väldiga kollektivtrafiks-Goliat så betyder det inget i det stora hela. Vänsterpartiet tog i höstas upp en motion för avgiftsfritt resande för personer med barnvagn och gratis medtagande av cykel i Regionfullmäktige. Motionen blev nedröstade av både Alliansen och förvånansvärt nog Miljöpartiet, med motiveringen att "det skulle innebära ett ökat resande med barnvagnar och cyklar" vilket också var hela meningen.


I en region som påstår sig vilja främja cyklande och faktiskt lägger ner en hel del pengar på förbättrad cykelinfrastruktur osv. borde det vara självklart att göra det så enkelt som möjligt att integrera transportsystem och främja cyklandet.  

Fords oro

Bill Ford, Fordchef, är orolig. År 2050 beräknas det att det kommer rulla fyra miljarder bilar på världens vägar. Detta i kontrast till dagens ca. en miljard som redan orsakar stora mängder direkta miljöproblem, olyckor, förpestad stadsluft och stillastående köer.

Han håller i dagarna ett key-notetal på Mobile World Congress i Barcelona där han varnar för detta problem och söker samarbetspartner för att arbeta fram nya modeller.

Han höll även ett TEDtal förra året med samma tema.



Ford har jobbat inom Ford i över trettio år och han talar som en övertygad miljöaktivist. Samtidigt är han ledare över ett företag som fortsätter skicka ut bensinslukande bilar i världen. Han hade kunnat stoppa all bilproduktion såklart men om inte han tillverkar bilar så gör någon annan det. Hans lösning verkar dock vara att skapa smarta system, vilar som kommunicerar med varandra. Bilar som automatiskt bokar parkeringsplatser. Grönmålning eller ett genuint försök till förändring?

Ecotopia

En småblåsig helg i februari var Permakultur i Skåne på besök på Ecotopia på Österlen, nära Tomelilla. Ursprungligen en gammal fin gård från 1800-talet som nu byggs upp som en verksamhet och mötesplats. Det är ett ambitiöst byggprojekt som inkluderar övernattningsstugor, en framtidsverkstad, en permakulturodling och mycket mer. Ägarna Karin och Roland har bott där sedan 2006 och har tillsammans arbetat fram idén för Ecotopia.

Det här är den första stugan som byggts, allt med naturliga och återvunna material och spännande tekniker som det här skiffret. 

Dörren är målad med kanel!

Karin beskriver med inlevelse.

Ett avancerat vattenreningssystem vars funktion jag inte helt förstod.

Tänk vad man kan göra med ett bildäck.

Jordkällare från 1800-talet som funkar bättre än alla kylskåp. Tydligen är knepet att lägga grönsakerna i gamla mjölkkannor med locket lite på sniskan, de håller sig hela året.

Nyinvigt solenergisystem.

Växthus med fikonträd. Fikon inkluderades även i vår extremt goda lunch.

Framtidsverkstaden som fortfarande är under konstruktion. Bland annat används hampa som isolering.

Fantastisk brödugn.

Den evigt krympande glaciären

I mitten av 1700-talet kom två engelsmän till Chamonix. De var ute efter att bestiga de vidunderliga bergen men avråddes av lokalbefolkningen som var övertygade om att bergen var hem för demoner. De trotsade varningarna och besteg den norra sidan av Mont Blanc och fann ett hav av is. Det var så de beskrev det och namngav glaciären, som är de franska alpernas största glaciär, Mer de Glace. Alltsedan dess har det varit ett populärt mål för både turister och forskare. 


På det sena 1800-talet då turismen kom igång ordentligt byggdes ett hotell i Montenvers på 1913 meters höjd. Gäster togs upp på berget med hjälp av mulor eller i sedanstolar vilket låter helt sinnessjukt men är sant. 

När det började talas om en järnväg protesterade lokalbefolkningen igen eftersom de inte ville bli av med sina bergsbestigarjobb. Dock öppnade järnvägen 1908 som i sig är ett mästerverk och ett under av mänsklig byggnadskonst. När tågresenärerna kom till stationen i Montenvers kunde de gå fram till utsiktsplatsen och stiga rätt ut på det frusna havet.

  Idag är det annorlunda. 1960 installerades en gondollift för att komma ner till den krympande glaciären. Sedan dess har ett trappsystem utvecklats där nya trappsteg konstant läggs till för att komma ner till glaciärnivån.  

Tågstationen och utsiktsplatsen syns knappt högst upp på berget. Slutstationen på gondolliften är den utstickande konstruktionen i mitten på berget. Sedan börjar de 400 trappstegen.

Här markeras var glaciärnivån var 1980 och när man tittar ner ser man hur mycket den har krympt under min levnadstid.

Öppningen till glaciärgrottan är den utstickande biten i mitten av bilden.

Isen smälter fortare än turistinformationen hinner uppdateras. I broschyrer och tavlor vid tågstationen står att det är 350 trappsteg från liften till glaciären. Det har fått strykas över och ersättas med ytterligare 50 trappsteg. Samtidigt som isen smälter så förflyttar den sig också framåt vilket innebär att de som gräver ut grottorna inuti isen ständigt har att göra. 

Att isarna smälter har mer än en orsak men det är hursomhelst intressant att se på ett så direkt sätt hur naturen reagerar. 

Kollaps – Livet vid civilisationens slut

En recension av Kollaps – Livet vid civilisationens slut
av David Jonstad. Också publicerad på Econews.

På bokens omslag sitter ett bifallande citat från Anders Wijkman, ”Jag hoppas att många läser denna omskakande bok”. Det är sannerligen en bok som borde läsas av alla men hela dess tema talar för det motsatta. När jag talade mig varm om boken för en kompis som är helt införstådd i klimathotets realitet reagerade denna genast med avsmak och tyckte det lät hemskt deprimerande.

En civilisationskollaps kan ju inte, hur mycket man än anstränger sig, framstå attraktiv, speciellt inte för den stora massa som antingen direkt förnekar att den moderna civilisationen har någon som helst påverkan på vår jord eller de som enträget stoppar huvudet i sanden.

Att en kollaps förr eller senare inträffar är ofrånkomligt i en värld vars hela existens är uppbyggd av olja som vi vet kommer ta slut. När man väl har accepterat det är det bästa man kan göra att förbereda sig och Jonstad jämför det med att ge sig ut på fruset vatten. Har man kunskap, utrustning och sällskap är chansen stor att man lätt tar sig upp igen efter att ha fallit genom isen, ger man sig däremot ut själv i mörkret utan någon som helst förberedelse är risken större att man inte klarar sig.

Trots temat är Kollaps en i grunden positiv bok, den ser möjligheter där andra ser katastrof. Till att börja med kommer kollapsen inte att ske i en explosion à la katastroffilm utan långsamt så att man knappt märker det. Vad som betraktas som normalt förskjuts ständigt och människan är trots allt duktig på att anpassa sig. Jonstad undersöker på ett nyanserat och medryckande vis tidigare civilisationers kollaps som romarriket och mayaimperiet. Romarna visste lika lite som vi att de var på väg mot en kollaps, det skedde gradvis.

Jonstad pepprar boken med liknelser för att försöka visualisera tänkbara scenarion. Ett av de mest träffande handlar om en apfälla. Han reciterar John Michael Greers teori om den mest effektiva apfällan, en burk som är precis stor nog för en apa att få in sin hand. När apan greppar maten som ligger i botten är det omöjligt att få ut handen. När jägaren kommer behöver han bara lugnt gå fram och fånga apan för den vägrar släppa utan kämpar allt hårdare för ett omöjligt syfte. ”Apor, likt oss andra tenderar att vara så fokuserade på att uppnå ett omedelbart mål genom invanda metoder att de tappar kontakten med de mer överordnade prioriteringarna som gjorde mål och metoder meningsfulla från första början.”

När nu så många väljer att ignorera de annalkande hoten blir den självklara knäckfrågan, hur ska man få med alla på att arbeta mot ett gemensamt hållbart mål? Jonstad konstaterar att en planerad ekonomisk recession som skulle kunna hejda klimatförändringarna knappast är möjlig och att ett realistiskt sätt att förhålla oss till följderna är att se det inte som ett problem, utan som ett predikament – en besvärlig situation som vi får lära oss hantera.

Vi måste hantera den genom att återgå till att leva mer lokalt, lära oss att reparera saker, hantverk och allmänna händiga kunskaper, odla och preservera mat och framför allt ta hjälp av varandra. Jonstad berättar hur det ofta i katastrofer talas om hur våldet går över styr och allting plundras. Tvärtemot har vi bevis på hur människor ofta instinktivt hjälper varandra i kriser, som ransoneringen och volontärarbetet i Sverige under andra världskriget och New Orleans efter Katrina då plundring förekom men oftast för att skaffa mat åt folket i tältlägren.

Kollaps är en bok så många som möjligt borde läsa och i stället för depression kan den säkerligen uppmuntra till förändring.

Nyårslöfte #2 - Hej växter

Trots att jag varit vegetarian i cirka 14 år och inte saknar kött på något sätt så händer det ibland att jag fastnar i rutinen att byta ut köttet. Om man till exempel gör en potatisgratäng tänker jag genast på att komplementera den med en vegoburgare eller sojakorv. Det här tänkte jag nu ändra på och jag har beväpnat mig med  Hugh Fearnley-Whittingstalls bok Veg Every Day. Hugh har tidigare fört kampanjer för att få brittiska matjättar att hålla sig till standarder för human djurhållning och sluta köpa in rödlistad fisk. Han har dock alltid varit en stor köttätare och till och med skrivit en tegelstenskokbok helt enkelt kallad Meat. Nu har han dock gått över till en mer växtbaserad diet och ser, oavsett orsaken, faktiskt väldigt mycket hälsosammare ut. Så här säger han:

 Let me be clear: I have not become a vegetarian, nor do I think I ever will. So the dialogue I'm keen to begin with other meat-eaters is not about vegetarianism, it's about vegetables. I would love to persuade you to eat more vegetables. And thereby to eat less meat – and maybe a bit less fish too. Why? To summarise, we need to eat more vegetables and less flesh because vegetables are the foods that do us the most good and our planet the least harm. Do I need to spell out the arguments to support that assertion? Is there anyone who seriously doubts it to be true? Just ask yourself if you, or anyone you know, might be in danger of eating too many vegetables. Or if you think the world might be a better, cleaner, greener place with a few more factory chicken farms or intensive pig units.

I boken beskriver han hur det är en kokbok om grönsaker snarare än en vegetarisk kokbok, hur han skulle ha kunnat inkludera kött i utkanten av receptet men valde att inte göra det för att han tycker det är viktigt att vi släpper taget om köttet, att det måste finnas där för att det ska vara en "riktig" måltid och ändra på hur vi tänker på mat och hur man kan kombinera olika maträtter.

Trots att LCHF-dieten gör att folk proppar i sig mer djur än vanligt så vågar jag hoppas på grönsakernas framfart. I en artikeln i DN där det spås om vad som kommer hända 2012 står det så här:

Vi vaknar upp från köttkoman, slutar inte äta djur men förfinar vår konsumtion. Och samtidigt kommer den nya trenden: växtbaserat. Ingen vågar kalla det vegetariskt, men ”riktiga män äter sallad” konstaterar titeln på en kommande bok av Mai-Lis Hellénius. På Mattias Dahlgrens restaurang i Stockholm lanserar man i janu­ari en ”växtbaserad” meny. I England har matbutikskedjan Marks & Spencer nyligen släppt nya premiumprodukter med etiketten ”Lovely vegetables”, och världen runt fortsätter man under 2012 att arrangera köttfria måndagar.

Jag är helt med på att kalla det växtbaserad diet, tänkt om någon kunde komma på någon övertygande reklam som framställer växter som manliga och potensgivande. Växter om något är väl styrkegivande, tänk ett litet skott som kan bryta sig upp genom asfalt jämfört med en tvångsgödd kycklig som inte ens kan stå upp.


I min nya grönsaksinspirerade matlagning har jag just (otroligt nog inte förrän nu) hittat fram till pumpa. Ungsrostad pumpa kan sannerligen rekommenderas:

Nyårslöfte #1 - Hejdå Nordea

Jag vet inte riktigt när jag blev en Nordeakund men det var långt över 15 år sedan, när det fortfarande hette Nordbanken och jag fick gå och hämta ut pengar på posten med utbetalningskort och bankbok. Sedan dess har jag haft alla mina sparpengar där och fått nöjet att bli debiterad en summa varje månad för att få vara kund hos Nordea, bland annat har de dragit en fast summa för "personlig service". Såvitt jag vet har jag aldrig fått den där servicen. Samtidigt har jag de senaste åren haft 0% ränta på mitt sparkonto. Alltså, ingen service, ingen ränta, på det hela har jag gått back på att vara Nordeakund samtidigt som de dragit nytta av mitt kapital, lånat ut det till överbelånade bostadsägare, investerat det i bland annat olja och vapen samt betalat enorma bonusar till sina aktieägare och chefer. 


I Joel Dahlbergs bok Bankbluffen som detaljerar exakt hur storbankerna spelar efter egna regler, undanhåller information och kammar åt sig enorma vinster på våra pengar varje år behandlar han bland annat fondförvaltningen: 

"Handelsbanken har det sämsta utfallet med endast tre fonder som slagit index, följt av Nordea med fyra. jag kan inte tänka mig någon affärsverksamhet där man accepterar en så här hög grad av misslyckande. En tandläkare som misslyckas med sex av sju lagningar eller en kock som måste kassera nio av tio rätter blir inte långvarig i sitt yrke. Men i fondbranschen är detta helt accepterat, det fortsätter år efter år...
Här har vi alltså en hel yrkesgrupp inom fondbranschen som inte fyller någon annan funktion än att med hjälp av en undermålig sparprodukt se till att bankerna får in fondavgifter. Och de här personerna tjänar flera gånger mer än en sjuksköterska eller lärare och betydligt mer än en läkare eller en minister i den svenska regeringen. En bank som låter sådant fortgå år efter år har i mitt tycke förbrukat sitt förtroende".

Det håller många svenskar med om, speciellt efter höstens nyheter om massuppsägningar och en VD som trots dåliga resultat, förutom sin lön på 10 miljoner (TIO MILJONER), + pension och bonusar inte anses ha råd att betala sin egen lägenhet. Det var någonstans här droppen fick min bägare att rinna över: 

– Det kan vara svårt för er svenskar att minnas att Christian faktiskt inte är svensk utan har ett hem i Köpenhamn.
När SVT frågar honom om det inte är så att Clausens ersättning på cirka 10 miljoner kronor om året bör räcka för att köpa en lägenhet själv, svarar Wahlroos:
– Jag skulle gärna höja hans lön så att han skulle kunna köpa flera lägenheter om han så vill, säger han till SVT.

Från SVD.

Efter att i åratal tänkt att man borde rösta med fötterna och byta bank så har jag äntligen tagit steget. Nu får det vara nog. Om vi är många så kan vi göra en skillnad. Jag vet att ett gäng småsparare varken gör från eller till i storbankernas kassa men är vi tillräckligt många går det inte att ignorera. Problemet är var man ska ta vägen. Då det förut fanns massvis med lokala banker som uppmanade en att spara finns nu fyra storbanker som vill att vi ska ta lån. 

Om man vill ha ett lönekonto och ett bankkort finns dock ett alternativ som jag kommit fram till är kanske inte optimalt men det bästa tillgängliga - Länsförsäkringar. En medlemsägd bank som erbjuder gratis banktjänster, bankkort och räntor uppåt 3%. En bank där man dessutom kan ha inflytande. En anledning till att många tvekar är nog att processen känns jobbig. Dock kan man skriva på en fullmakt då allting görs för en. Det är enklare än man tror. 

Mina sparpengar har jag stoppat i Ekobanken som investerar i etiska och hållbara ändamål.  

Max och den försvunna falafelburgaren

Nästan ett år sedan den o-roliga historien med Pressbyrån som skämtade om sin avsaknad av vegetarisk korv kommer nästa vegetariska snabbmatsbesvikelse. Hamburgerkedjan Max som för mig är något av en guilty pleasure jobbar hårt på sin miljövänliga image vilket skiljer dem från övriga snabbmatskedjor. Oavsett intentioner så säljer de massproducerat kött och tillsatsmat i engångsförpackning och det kan aldrig någonsin bli miljövänligt. 


Trots detta hade de två vegetariska burgare. Fast inte längre, av någon outgrundlig anledning har de slutat sälja sin falafelburgare och protester har börjat strömma in. Frågan är om det kommer göra någon skillnad?

Svante Tidholm

På många HAMBURGER-restauranger i USA - burgarens heliga land - finns det många olika sorters vego-burgare att välja bland. De smakar ofta tusen gånger bättre än de svenska. Nu är inte MAXs vegoburgare så äcklig som den skulle kunna vara, men definitivt inte så god som den skulle kunna var heller! MAX är det enda vettiga alternativet för oss som inte äter kött och inte vill stödja de amerikanska kedjorna. Om ni bryr er om ert rykte som svenska, moderna och miljömedvetna måste ni lägga lite energi på att ha ett hyfsat vegetariskt utbud! Kom igen nu!

Plus sluta se oss vegetarianer som hälsofreaks! Många av oss äter vegetariskt av andra skäl. Dessutom skulle jag ärligt talat aldrig gå till MAX om jag var ute efter hälsoriktigt mat... Ge oss bara GOD vegetarisk mat, hur svårt ska det va?

Det där trädet

Det är juletider och butiksfönster har länge varit fyllda medjulklappsvaror, ljusen lyser upp i den mörka vintern och torg och parkeringsplatser fylls av träd. De planteras inte utan de är avhuggna och redo att ta plats i ett gott hem och sprida julglädje. Många traditioner är konstiga när man tänker på vad man egentligen gör, som att dansa runt en lövklädd fallossymbol eller att äta ägg för att en person i en bok dog och uppstod. Jag kan inte komma över hur konstigt det är hur vi moderna människor som lever så långt från naturen och knappt kommer i kontakt med något som är helt naturligt och inte förpackat, väljer att släpa in ett helt träd in i våra hus. Och vi tycker det är mysigt, fastän det ligger stickiga barr precis överallt och tusentals kryp som haft granen som hem nu kan hitta nya jaktmarker i våra hem. 


Det är en så otroligt sorglig syn när man ser kasserade bruna granhögar på gatorna i januari. Hundratusentals granar som får stå i våra hus i några veckor och sedan kastas ut. Hur mycket julstämningen man är får kan man inte komma ifrån att det känns ganska onödigt. På min innergård står det nu en hög ståtlig gran som är minst 30-40 år gammal. Den fick lyftas in med en kran och ska stå där några veckor till. På en yta som det vanligtvis inte står någonting på. Varför inte planera en gran där och glädjas åt att den blir större och större varje år? 


Varför inte ta in lite ris och pynta, bygga en bokgran som på bilden, eller (och här är jag partisk igen) skänka pengar till Naturarvet och se till att en riktigt gammal gran får stå kvar precis där den är? 

De närmaste tio åren kommer bli mycket olika de senaste tio

Radikalisera klimatpolitiken nu

Källsortering och ekologiska havregryn i all ära. Vad vi verkligen behöver är politisk kraft och ordentliga beslut och lagstiftning. Nätverket Radikalisera klimatpolitiken nu består av ett antal namnkunniga personer, till exempel 
Birger Schlaug och Nina Björk som försöker trumma igång en rörelse. Så här lyder uppropet:

Nätverket Radikalisera klimatpolitiken nu består av människor som är oroliga för att alltför lite händer för att åstadkomma förändringar som ser till att livet här på jorden fungerar på ett sätt som är långsiktigt hållbart.
Vi har därför formulerat ett upprop. Syftet är att sätta press på de politiska partierna att våga diskutera hur pass radikala lösningar som kan behövas för att begränsa den globala uppvärmningen så pass mycket som forskarna anser behövs.
För närvarande spelar mänskligheten rysk roulett med klimatet. Ingen vet hur illa det kommer att bli, men det finns en påtaglig skillnad mellan de stora risker som forskare lyfter fram och den uppmärksamhet som dessa frågor får från de politiska partierna.
Det mest tragiska med den globala uppvärmningen är att de som gett upphov till utsläppen är vi i den rika delen av världen, samtidigt som de som drabbas hårdast är redan fattiga människor och kommande generationer. Det gör att vi i den rika världen har ett speciellt ansvar för att göra vad vi kan för att minska klimatförändringarnas omfattning. Därför måste vi också vara beredda att ompröva vår egen livsstil. Det behöver inte vara negativt. För forskningen visar att stigande konsumtionsnivå i ett rikt land som Sverige inte ökar den tillfredsställelse som människor upplever.

Skriv på uppropet här.

Jätteräkans liv och leverne

Efter Naturskyddsföreningens anti-scampikampanj som har fått stort genomslag i media, och förhoppningsvis också i människors handlade till effekten att de säger nej till jätteräkan - så kommer idag goda nyheter. 

"Matilda Olstorpe som är forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet har arbetat fram en miljövänligare metod att odla jätteräkor ihop med den tropiska vitfisken Tilapia med hjälp av spillvärme och sockerrester från pappersbruket i Hallstavik.
Tanken är att jätteräknorna matas med bakterier och jästsvampar, sk. "bio-floc", som växer till av sockerrester från pappersbruket. Spillvärme från bruket värmer dessutom odlingsbassängerna på land och vattnet cirkulerar runt i ett slutet system så inga smittor ska kunna spridas till havet.
Mikroorganismerna ger också räkorna och fiskarna ett skydd mot sjukdomar och avföringen äts snabbt upp av mikroorganismerna som gör om den till ny proteinrik fiskmat. På så sätt sparas vildfisk från att bli fiskmjöl."

Företaget Vegafish söker nu investergingspengar och hoppas kunna ha färdiga räkor om två år. Om man nu ska äta jätteräkor så är ju det här ett förträffligt alternativ. Frågan kvarstår dock hur de kan komma att konkurrera med de billiga asiatiska räkorna. 

Landet Brunsås om kött

Säsongens första avsnitt av Landet Brunsås avhandlade uppfriskande nog om kött och inte enbart i avseendet "gud vad gott det är med kött" utan det ställde oväntat nog några obekväma frågor utan att för den sakens skull uppmana människor att bli vegetarianer. Det är intressant och alla som äter kött och fortfarande är totalt omedvetna om allt som har att göra med köttet de äter borde titta.

Hur gammal är din telefon?

Även fast jag älskar Internet och all teknik det medför så är jag en bakåtsträvande stenåldersmänniska när det gäller de senaste teknikprylarna. Jag vet inte om jag hade varit mer intresserad om jag inte varit miljömedveten men jag ser inte poängen med att ha den senaste telefonen. Det är en telefon, man ringer telefonsamtal med den.  


Lisa Hyman refererar till en artikel i The Atlantic om att ha en dödslängtan för sina prylar. Att man blir glad om ens telefon råkar gå sönder eftersom man då har en anledning att skaffa den nyaste modellen. Hon kontrar det med att hon gillar att få ut mer liv ur sina prylar än vad som var menat för faktum är att de flesta moderna prylar inte är byggda för att hålla, uppgraderas eller repareras. Om en liten komponent går sönder så får du slänga hela skiten och skaffa en ny. När började folk bli glada för att deras ägodelar går sönder istället för att bli upprörda? Vad hände med produkter som tillverkades för att hålla?


Det här är min telefon:

Den är från cirka 2004 och jag är den andra ägaren. Förutom att batteriet inte räcker lika länge längre (men tillräckligt länge) så funkar den utmärkt. 

Att bygga ett afrikanskt kylskåp

Några vänner som bor i Colombia håller på att anlägga ett grönsaksland och en hönsinhägnad. Dessutom har de provat på att bygga en afrikansk kyl. Det här är en otroligt smart grej som egentligen bara härmar naturen, använder enkel fysik och som vem som helst kan göra. Enkelt sett behöver man två krukor, den ena större än den andra, man bildar ett sandlager mellan krukorna och vattnet som man häller i krukan avdunstar vilket skapar en kyleffekt.

Man har hittat krukor i mellanöstern från 3000 f. Kr. men den moderna variaten har gjorts populär i Nigeria.

Här finns en guide för hur du bygger en själv.

Hemkonservering

På loppis för ett tag sedan hittade jag en pärla, boken Hemkonservering. Först publicerad 1935 och min upplaga från 1944 var den fjortonde. Den ger en alla tips man behöver för modern hemkonservering. Jag gillar speciellt baksidestexten, "Tag vara på trädgårdens och markernas rikedomar. Hjälp upp landets försörjningsläge genom en klokt planerad hemkonservering". Det kan ju tyckas extremt omodernt då vi har alla konserver vi kan tänka oss någonsin vilja ha i mataffären. Men det är oerhört tillfredsställande att ta vara på saker man odlat eller plockat, en egentillverkad produkt, inga matmil eller kemikalier.


Jag gjorde misstaget att plantera fyra squashplantor och är nu översvämmad av squash. Otroligt nog har jag inte tröttnat på det än, det finns så många olika sätt att inkorporera squash i maträtter. Jag bestämde mig för att prova på att göra chutney.

 Jag hade ingen silduk så tillverkade en kryddpåse av en tepåse.

 Här kan man slänga ner lite vad man vill, det består mest av squash, äpplen, russin, gröna tomater (dålig tomatsommar så de flesta är ruttna eller gröna) och massor av vitvinsvinäger. Det ska koka i massor av timmar och sedan sitta i ett par månader. Hurvida det är gott får vi veta om några månader.
Gjorde också inlagda gurkor. Hade inte varit på lotten på ett tag och det har regnat otroligt mycket så gurkorna hade växt sig gigantiska. 

 Lag med ättikssprit, vatten och olika kryddor bland annat senapsfrö, muskotblomma, nejlika och lagerblad.

Gurkorna fick ligga i salt ett dygn innan, otroliga mängder vatten kommer ut ur dem.

De får också ligga till sig ett tag innan man äter dem.