Jätteräkans liv och leverne

Efter Naturskyddsföreningens anti-scampikampanj som har fått stort genomslag i media, och förhoppningsvis också i människors handlade till effekten att de säger nej till jätteräkan - så kommer idag goda nyheter. 

"Matilda Olstorpe som är forskare vid Sveriges Lantbruksuniversitet har arbetat fram en miljövänligare metod att odla jätteräkor ihop med den tropiska vitfisken Tilapia med hjälp av spillvärme och sockerrester från pappersbruket i Hallstavik.
Tanken är att jätteräknorna matas med bakterier och jästsvampar, sk. "bio-floc", som växer till av sockerrester från pappersbruket. Spillvärme från bruket värmer dessutom odlingsbassängerna på land och vattnet cirkulerar runt i ett slutet system så inga smittor ska kunna spridas till havet.
Mikroorganismerna ger också räkorna och fiskarna ett skydd mot sjukdomar och avföringen äts snabbt upp av mikroorganismerna som gör om den till ny proteinrik fiskmat. På så sätt sparas vildfisk från att bli fiskmjöl."

Företaget Vegafish söker nu investergingspengar och hoppas kunna ha färdiga räkor om två år. Om man nu ska äta jätteräkor så är ju det här ett förträffligt alternativ. Frågan kvarstår dock hur de kan komma att konkurrera med de billiga asiatiska räkorna. 

Landet Brunsås om kött

Säsongens första avsnitt av Landet Brunsås avhandlade uppfriskande nog om kött och inte enbart i avseendet "gud vad gott det är med kött" utan det ställde oväntat nog några obekväma frågor utan att för den sakens skull uppmana människor att bli vegetarianer. Det är intressant och alla som äter kött och fortfarande är totalt omedvetna om allt som har att göra med köttet de äter borde titta.

Hur gammal är din telefon?

Även fast jag älskar Internet och all teknik det medför så är jag en bakåtsträvande stenåldersmänniska när det gäller de senaste teknikprylarna. Jag vet inte om jag hade varit mer intresserad om jag inte varit miljömedveten men jag ser inte poängen med att ha den senaste telefonen. Det är en telefon, man ringer telefonsamtal med den.  


Lisa Hyman refererar till en artikel i The Atlantic om att ha en dödslängtan för sina prylar. Att man blir glad om ens telefon råkar gå sönder eftersom man då har en anledning att skaffa den nyaste modellen. Hon kontrar det med att hon gillar att få ut mer liv ur sina prylar än vad som var menat för faktum är att de flesta moderna prylar inte är byggda för att hålla, uppgraderas eller repareras. Om en liten komponent går sönder så får du slänga hela skiten och skaffa en ny. När började folk bli glada för att deras ägodelar går sönder istället för att bli upprörda? Vad hände med produkter som tillverkades för att hålla?


Det här är min telefon:

Den är från cirka 2004 och jag är den andra ägaren. Förutom att batteriet inte räcker lika länge längre (men tillräckligt länge) så funkar den utmärkt. 

Att bygga ett afrikanskt kylskåp

Några vänner som bor i Colombia håller på att anlägga ett grönsaksland och en hönsinhägnad. Dessutom har de provat på att bygga en afrikansk kyl. Det här är en otroligt smart grej som egentligen bara härmar naturen, använder enkel fysik och som vem som helst kan göra. Enkelt sett behöver man två krukor, den ena större än den andra, man bildar ett sandlager mellan krukorna och vattnet som man häller i krukan avdunstar vilket skapar en kyleffekt.

Man har hittat krukor i mellanöstern från 3000 f. Kr. men den moderna variaten har gjorts populär i Nigeria.

Här finns en guide för hur du bygger en själv.

Hemkonservering

På loppis för ett tag sedan hittade jag en pärla, boken Hemkonservering. Först publicerad 1935 och min upplaga från 1944 var den fjortonde. Den ger en alla tips man behöver för modern hemkonservering. Jag gillar speciellt baksidestexten, "Tag vara på trädgårdens och markernas rikedomar. Hjälp upp landets försörjningsläge genom en klokt planerad hemkonservering". Det kan ju tyckas extremt omodernt då vi har alla konserver vi kan tänka oss någonsin vilja ha i mataffären. Men det är oerhört tillfredsställande att ta vara på saker man odlat eller plockat, en egentillverkad produkt, inga matmil eller kemikalier.


Jag gjorde misstaget att plantera fyra squashplantor och är nu översvämmad av squash. Otroligt nog har jag inte tröttnat på det än, det finns så många olika sätt att inkorporera squash i maträtter. Jag bestämde mig för att prova på att göra chutney.

 Jag hade ingen silduk så tillverkade en kryddpåse av en tepåse.

 Här kan man slänga ner lite vad man vill, det består mest av squash, äpplen, russin, gröna tomater (dålig tomatsommar så de flesta är ruttna eller gröna) och massor av vitvinsvinäger. Det ska koka i massor av timmar och sedan sitta i ett par månader. Hurvida det är gott får vi veta om några månader.
Gjorde också inlagda gurkor. Hade inte varit på lotten på ett tag och det har regnat otroligt mycket så gurkorna hade växt sig gigantiska. 

 Lag med ättikssprit, vatten och olika kryddor bland annat senapsfrö, muskotblomma, nejlika och lagerblad.

Gurkorna fick ligga i salt ett dygn innan, otroliga mängder vatten kommer ut ur dem.

De får också ligga till sig ett tag innan man äter dem.

Utebliven Carmageddon

I helgen var Los Angeles lamslaget inför händelsen att en motorvägen 405 tillfälligt skulle stängas ner för reparation. Staden gick ut och varnade långt i förväg att undvika vägen så mycket man bara kunde, de var livrädda för att de hundratusentals bilar som varje dag rör sig i staden skulle fastna i en stor apocalyptisk gryta och orsaka... ja, Carmageddon.  


Vad hände då?


Biltrafiken reducerades med två tredjedelar mot vad det vanligtvis är. Inget kaos utbröt över huvudtaget. Massor av cyklister fick cykla på tomma vägar och jublar nu på twitter samt vill införa Carmageddon på ett regelbundet vis. Los Angeles borgmästare Antonio Villaraigosa skojade om situationen och sa:  "I think everyone has realized that we can get out of our cars once in a while and survive."

Ännu ett lysande bevis på att trängseln avtar när man bör det svårare att köra tvärtemot vad världens politiker trycks tro, trots mångtal bevis på motsatsen, att trängseln avtar om man bygger fler vägar. 

När saker faktiskt växer

För första gången i livet så odlar jag på riktigt och det är barnsligt spännande. Det är så mycket att lära sig, speciellt när det gäller ogräs och hur man egentligen ska göra med ogräs. Enligt permakultur ska man ju låta allting vara för det mesta. Jag gillar att ha ordning och ha bort precis allting som inte ska vara där. Samtidigt ska man kanske inte kriga mot ogräs för det känns som att ogräset alltid kommer att vinna. Det är svårt. På min odlingslott är det värsta tistlarna, de sticks och har löjligt långa rötter som är svåra att få upp. På Slottsträdgården där jag också är med och odlar är problemet snarare brännässlor. 
Jag har lagt ner hur mycket tid som helst och tvivlar på att egenodling kommer att löna sig ekonomiskt, snarare tvärt om. Däremot ger det en oslagbara lyckorus som när den första tomaten kom och små skott man gett upp hoppet om dök upp.

Jordgubbarna blev så fort de tittade fram uppätna av fåglar. De har nu fått nät på sig och de som jag trots allt fick smaka var himmelskt goda. 

Potatisblommor.

Squash.

Någon sorts ärta.

 Majs.

 Pepparrot.

 Tiny tim tomat.

Morot.

De få vinbär och jordgubbar som jag fått hittills kände jag mig tvungen att göra efterrätt av.

Grisvittnen ställs inför rätta och kändisar säger nej till gris

Bild från Djurrättsalliansen

De aktivister som samlade in det omfattande material som bevisade missfaranden i grishållning hösten 2009 ställs idag inför rätta i Nyköpings tingsrätt. Det har inte hörts speciellt mycket i media men idag skriver ett antal kända personligheter under ett debattinlägg på SVD. De säger bland annat: 

Bilderna var startskottet på en diskussion om vad vi egentligen utsätter djuren för i vårt dagliga begär efter kött. Det var en välkommen diskussion. Dessvärre tystnade den snabbt. Myndigheterna slätade över missförhållandena och rättssystemet visade sig totalt ovilligt att utreda djurskyddsbrotten.Nu är grisbönderna i kris och vädjar desperat till konsumenterna: köp svenskt, köp inte från utlandet. Köp inte alls, säger vi. Det håller inte att stänga in djur i en minimal box på betonggolv, låta dem stå i sin egen avföring i sex månader, intensivutfodra och sen skicka det på en sista ångestfylld resa till döden. Och dessutom använda det ”svenska” sättet att plåga livet ur djuren som försäljningsargument.

Inlägget skrivs under av bland andra Gudrun Schyman, Agneta Sjödin, Anna-Lena Brundin och förvånande nog Per Morberg. 


Läs mer om fallet här.

Ehec och den oskyldiga gurkan

Den senaste tiden har det handlat väldigt mycket om gurkor och andra grönsaker. Den svenska gurkskörden som just nu är på sitt topp har tappat marknadsvärde så mycket att kilopriset nu ligger under produktionsvärdet. Många skördar riskerar att gå till spillo eftersom det knappt är värt att plocka upp den eller för att den kommer ligga oköpt i affärerna. 


Häromdagen flyttades fokus från gurkor till böngroddar som är känsliga för bakterier. I artikeln i DN kan man bland annat hitta den här kommentaren: "Nä usch! Nu blir det mindre grönsaker och mera kött istället."


Det är mycket möjligt att det här utbrottet av ehec-bakterien kom från gurkor eller böngroddar men vad som inte diskuterats på allvar är att de bara är en mellanhand. Det finns flera vägar som bakterien kan ha hamnat på grönsakerna men den ursprungliga källan är ofelbart kött.  


Boskap som föds upp i stora stallar där de trampar omkring i varandras skit och fylls med antibiotika är en välkänd källa till e-colibakterier, trots det pratas det väldigt tyst om det egentliga ursprunget. Undrar varför?

Mördaren Mark Zuckerberg

Bildlänk

Facebooks grundare tar sig tid för ett projekt om året, förra året lärde han sig kinesiska, i år äter han bara djur som han har dödat själv. Detta har så klart väckt kommentarer. Så här säger han själv om sitt beslut: 

"This year, my personal challenge is around being thankful for the food I have to eat. I think many people forget that a living being has to die for you to eat meat, so my goal revolves around not letting myself forget that and being thankful for what I have. This year I've basically become a vegetarian since the only meat I'm eating is from animals I've killed myself. So far, this has been a good experience. I'm eating a lot healthier foods and I've learned a lot about sustainable farming and raising of animals. 

I started thinking about this last year when I had a pig roast at my house. A bunch of people told me that even though they loved eating pork, they really didn't want to think about the fact that the pig used to be alive. That just seemed irresponsible to me. I don't have an issue with anything people choose to eat, but I do think they should take responsibility and be thankful for what they eat rather than trying to ignore where it came from."

Spontant tycker jag det här låter skitbra men samtidigt är det ju inte svartvitt. Bara för att man klarar av att döda ett djur, betyder det att det är mer hedervärt eller rätt? Själv har jag mer respekt för dem som tar ansvaret att ta reda på var deras mat kommer ifrån och om man ska äta kött så ska man kunna ha slaktat det själv men samtidigt - bara för att man kan döda, måste man göra det?

Så här säger författaren till Äta Djur, Jonathan Safran Foer: 

"Some have tried to resolve to resolve this gap by hunting or butchering an animal themselves, as if those experiences might somehow legitimize the endeavor of eating animals. This is very silly. Murdering someone would surely prove that you are capable of killing, but it wouldn’t be the most reasonable way to understand why you should or shouldn’t do it. 

Killing an animal oneself is more often than not a way to forget the problem while pretending to remember. This is perhaps more harmful than ignorance. It’s always possible to wake someone from sleep, but no amount of noise will wake someone who is pretending to be asleep."