Folk som jobbar för mycket med inget

Här är två intressanta artiklar:

En undersökning i USA, Tyskland och Singapore visar att tjänstemän i snitt använder 1,5–3,0 timmar av sin arbetstid varje dag för privata ärenden. Allt talar för att situationen är likadan i Sverige.


Roland Paulsen, doktorand i sociologi vid Uppsala universitet, har forskat om hur svenskarna använder sin arbetstid. I augusti kom hans bok Arbetssamhället ut, och bilden av den idogt arbetande svensken med lutheransk jobbmoral lär ritas om. Roland Paulsen har intervjuat ett fyrtiotal svenska tjänstemän om hur mycket de jobbar – eller rättare sagt hur lite.

– Han som hade rekordet var en banktjänsteman som var anställd på heltid men bara arbetade en kvart om dagen.

"Det meningslösa arbetet" från UNT.

Många skulle vilja gå ner i arbetstid. Men törs inte av rädsla för att karriären ska bli lidande. Samtidigt får vi allt svårare att koppla av på den begränsade fritid vi har. Det konstaterar sociologen Paul Fuehrer i en aktuell doktorsavhandling.
Fuehrer disputerade i höstas vid Stockholms universitet med avhandlingen ”Om tidens värde”.


Han tycker att begreppet välfärd inte bara ska spegla materiella värden, utan också inbegripa tiden som en tillgång. Han beklagar att inget politiskt parti längre på allvar verkar för en allmän arbetstidsförkortning. Luther sitter alltjämt stadigt på de flesta svenskars axlar, och en slutsats Paul Fuehrer drar är att förvärvsarbetet fortfarande tjänar som absolut måttstock för värdet av våra övriga aktiviteter.

"Svenskar drömmer om mer fritid" från DN.

Burgaren

I helgen var jag på en lunchrestaurang och beställde en vegetarisk burgare. Vegetariska burgare brukar komma in en av två former, antingen grönsakburgare som har bland annat ärtor, morötter och mosad potatis. Eller så är det vad jag kallar fejkkött. En burgare som till färg, form och konsistens ser ut som en köttburgare. De är goda men jag som är lite paranoid med att råka äta kött blir alltid skeptisk när något ser ut som kött, det är inte omöjligt med förväxlingar i ett kök.

Jag har inte ätit kött på tolv år och har inga som helst minnen kvar av vad en köttburgare smakar, därför brukar jag be någon annan smaka som säkerhetsåtgärd. Mitt sällskap i helgen är också vegetarian men bara sedan några år tillbaka och brukar alltid ha koll på kött vs. fejkkött men nu var han osäker. Jag gick tillbaka till kassan bara för att dubbelkolla, de svarade jakande att det är absolut en vegoburgare, den innehåller svampprotein, och "andra saker".

Jag vet inte vad restaurangburgare innehåller men de liknar typen Hälsans kök som man kan köpa frysta i affären. Deras innehållsförteckning är som följer:
Rehydrerat sojaprotein (60%), rehydrerat veteprotein (17%), lök, vegetabilisk olja, äggvitepulver, salt (1,8%), jäst, maltodextrin, ärtfiber, stärkelse, aromer, maltextrakt (korn), stabiliseringsmedel (natriumalginat, guarkärnmjöl), lökpulver, vitlökspulver, kryddor, dextrose. Kan innehålla spår av sesam. Kraftigt saltat

Jag vet att folk älskar sina koburgare men om man knappt kan se eller smaka skillnad, finns det någon mening med att äta dem?

Pressbyrån svarar på korvfrågor

Banan/korvgate har nu fått en möjlig upplösning då Pressbyrån gett svar på facebook. De säger så här:

Vi har läst era kommentarer noggrant och vill till en början beklaga och berätta hur ledsna vi är över att några av er har tagit illa vid er av vår pågående kampanj. Vi vill marknadsföra vår korv och samtidigt visa att vårt sortiment är bredare än så, tanken var såklart aldrig att lura eller förolämpa någon. Det stämmer att vi inte har någon vegetarisk korv i vårt utbud men då vi idag fått erfara att det finns efterfrågan kommer vi att utvärdera om vi kan/ska ta in det i sortimentet. Det finns dock redan idag flera andra vegetariska alternativ på Pressbyrån som till exempel en Gooh pastarätt, sallader och smörgåsar.

Jag påminns av en sen natt på Hultsfredsfestivalen för många år sedan då en ung man uppenbarligen tröttnat på den långa kön till grillen börjar desperat ropa KORV! gång på gång som om det genom magi skulle uppstå en korv i hans hand. Kanske borde vegetarianer på samma sätt stå utanför Pressbyrån och ropa VEGOKORV! tills de ändrar sig.

Jag är tveksam till om jag någonsin skulle handla en korv på Pressbyrån men det är intressant hur varje gång det i den offentliga debatten föreslås att vi kanske ska ändra våra matvanor aningen, att man kanske ska fundera på att köpa ekologiskt kött där djuret inte haft ett vidrigt liv eller välja vegetariskt en dag i veckan - möts av kommentarer i stil med "det är min personliga rättighet att äta kött, jag tänker äta hur mycket kött jag vill". När ett stort företag som borde vilja utöka sin kundkrets istället gör en reklam som på skoj annonserar att de tillhandahåller vegetarisk korv (jag har fortfarande inte fattat vari det roliga ligger - om man inte äter kött får man ingen korv? att vegetarianer är apor? bananen är korvformad och därför en korv?) får de frågor om huruvida de kanske borde sälja vegokorv som god service. På facebooksidan möttes det av kommentarer som denna: "Man ska inte lyssna på rabiata veganer/terianer, det var väl ingen som klagade när ni föreslog fisk till mellanmål? ;)" och "Fjantigt folk, reklamen är ju skitkul. :) Förstår man inte poängen har man nog lite allvarligare problem."

Jan Guillou säger något vettigt

Jägaren och styrkemannen Jan Guillou skriver ett väldigt intressant debattinlägg på Aftonbladet idag. Oväntat nog går han till attack mot vargjägarna och miljöminister Andreas Carlgren. Eller kanske egentligen inte oväntat för som han säger är långt ifrån alla jägare positiva inför vargjakten, tvärtemot är det en liten men väldigt stark grupp som har lobbat regeringen och fått igenom vargjaktslagen som nu resulterat i att Sverige kommer bli anmälda för brott mot EU:s miljölagstiftning.

Vad den mötessaboterande vänstern skapade för Sverigedemokraterna – ökade sympatier och vänsterhat – håller nu extrema djurvänner på att åstadkomma för varghatarna. Bilden på en mördad vargjägare omgiven av djurvänner med terroristmasker och påkar passar som hand i handske till jägarorganisationernas propaganda att alla "vargkramare" är galningar.

Vegetarianer lyckas inte få ett twittersvar från Pressbyrån men en mindre grupp individer lyckas få riksdagen att lagstifta om ett djurs utrotning utan hållbara argument.

Även Guillou har svårt att lokalisera vad exakt det är med vargen som gör dessa jägare så blodslystna men erbjuder denna förklaring:

Varghatets kärna är svår att lokalisera. År ut och år in har jag läst hatiska tirader i jägarpressen utan att riktigt förstå vad det handlar om. Att jägare skulle vara rädda för vargen, som de hävdar, tvivlar jag starkt på. Eller ens att de skulle vara rädda för att vargen skulle ta deras barn på väg till skolbussen (i Rumänien, med tjugo gånger så mycket varg som i Sverige, är det barn som vaktar fåren). Att vargen tar en och annan jakthund är förstås sant. Och en tragedi i varje enskilt fall. Men jakthundens liv är sunt, hårt och kort. Risken att bli skjuten av jaktkamrat är lika stor som att bli vargdödad. Vildsvinen dödar tio gånger så många jakthundar, trafiken kanske uppåt hundra gånger.


Det glödande hatet handlar om någonting annat än vargar. Det gäller Stockholmsdjävlarna, byråkratdjävlarna och andra storstadsbor. Vargen har blivit en ställföreträdande symbol för denna motsättning stad/landsbygd. Och det är detta som skrämt vettet ur centerpolitiker som Andreas Carlgren

Korv är en form

Jag såg den här affischen häromdagen och fann den underlig. I går började en diskussion på twitter som utlöstes av att Pressbyrån twittrade ut ovanstående bild och meddelandet "Snabb Snabbmat! (Och Vegetarisk korv)"

Sedan uppdagades det snabbt att det inte alls var så att Pressbyrån tänkt börja sälja vegokorv utan att de skojade genom att lägga en banan i ett korvbröd och kalla det vegetarisk korv. Ungefär lika roligt som en annan aktuell reklam där ketchup läggs på glass och återigen - banan.

Att det utbröt en twitterstorm vore verkligen att överdriva men idel twittrade ilsknade till med kommentarer som: @tilletill "Vissa anser vegetariska alternativ vara kundservice. Pressbyrån föredrar hån." och @christianvalues "Fixa vegansk kompensationschorizo annars gör vi kaos med er."

Det här kanske är talande för hur liten den vegetariska opinionen är i Sverige. För några år sedan bestämde sig Masterfoods för att byta ut en ingrediens i chokladen Mars och ersätta den med animaliskt löpe. Inom en vecka hade 6000 arga vegetarianer, inklusive 40 riksdagsledamöter, mailat och bett dem ändra sig. Det gjorde de ganska direkt. Vet inte om något liknande hänt i Sverige där vegetariananpassningen är så mycket sämre, till exempel är det nästintill omöjligt att hitta ost med vegetabiliskt löpe. Är den svenska andelen vegetarianer så liten att det inte ens är värt att erbjuda alternativ för den?

På Stigbergstorget i Göteborg låg förut den korvmoj, den har nu bytt skepnad och blivit en helvegetarisk grill. Caminobloggen var där och besökte dem och fann att folk vände i dörren.

Det intressanta var att se folks reaktioner när det fick reda på att det inte längre gick att få "två tjocka med mos" eller en "stor special". Meningar som " vegetariskt, nej fy fan" och "Har det blivit vegetariskt, men oj då", haglade ur munnen på de som ramlade in i butiken. Det säger något om korvkulturen i Sverige. De flesta vände om direkt, det var ingen som valde att stanna och prova något nytt, under tiden jag satt där.

Jag skulle vilja lägga en vild gissning på att det stora antalet som fnyser åt en vegokorv aldrig faktiskt provat en.

@robertlindblom
@pressbyran "Ni vet att det finns vegetarisk korv på riktigt va? Och att korv inte är ett djur, det är en form."

Pressbyrån har inte svarat på någon av kommentarerna förutom att skicka en smiley till en twittrare som kommenterade "Haha, sjukt bra" angående reklamkampanjen. Kommer vi få se en intensiv bojkott eller bara en lojt utsinande hashtag?



Läs även andra bloggares åsikter om vegetarianism, mat, hållbarhet, pressbyrån, köttnorm

Herredjuret

På Naturhistoriska muséet i Göteborg i den stora salen på centralplats står en enorm elefant. Den har varit en fachination för besökare sedan 50-talet. Jag har många gånger suttit där och tittat och tänkt "wow". Det har Mattias Hagberg också. Skillnaden var att han började tänka på större frågor som nu har utmynnat i en bok - Herredjuret.

Jag såg Mattias Hagberg prata på en miljödebatt i november och greps av allt vettigt som han sade. Hans senaste projekt är boken Herredjuret som utgår från konservatorn, naturfilmaren och äventyraren David Sjölander som sköt elefanten som nu står på muséet.

Vad kände David Sjölander i dödsögonblicket? Skam, lycka? Hur såg han på infödingarna han mötte under sina resor? Texten ställer flera sådana frågor och är skriven i en du-form som till en början känns otymplig, eftersom den verkar vilja skapa en falsk intimitet med en man som annars framställs som blodtörstig jägare och tidstypisk rasist.
Men efterhand som historien utvecklas förstår jag greppet. Berättelsen växlar mellan nutid, där författaren gör intervjuer, vandrar runt i museisalar och reflekterar över det moderna naturkontraktet, och David Sjölanders 1900-tal, som belyses genom utvikningar om kolonialismens människosyn och naturvetenskapens världsbild. Det egentliga ämnet är inte så mycket en svensk storviltjägare som vad han symboliserar. I konservatorns paradoxala naturintresse och rovlystnad skymtar vi vårt eget naturumgänge, som omfattar både vildmarksromantik och miljöförstöring, både disneyfierad djurkärlek och industrialiserat djurplågeri.

Vi slaktar inte färre djur i dag. Vi har bara delegerat våldet.

Ur DNs recension av boken.

Darwins arbete är ett av världens mest feltolkade, hävdar Mattias. Vi tolkar det som att det är ett bevis för att den starkare överlever och att det är något som är naturligt och därför också ett berättigat synsätt för oss människor. Men inget kunde vara mer fel. I själva verket visar Darwin att utvecklingen beror på slump. Ja, det går egentligen inte ens att prata om en utveckling, utan mer ett slumpartat kaos. Mattias säger dock att Darwin förutspådde att vår moral kommer att utvecklas allt mer, så att den till att börja med omfattar fler människor än våra närmaste och senare också andra levande varelser. Någon mer än jag som tänker Avatar? Dags för mig att läsa Darwin tror jag...

Ur Johan Erlandssons inlägg på Ecoprofile.

Jag har inte läst boken men hoppas kunna göra det så snart som möjligt. Samma dag som jag läste om boken såg jag den här gamla skolaffischen på Stockholms stadsmuséeum. En kanske talade bild för vår moderna relation till naturen.

Läs även andra bloggares åsikter om Mattias Hagberg, djur, djurplågeri, litteratur, David Sjölander, Naturhistoriska muséet, Herredjuret,

Skogsåret 2011

Förra året var FNs år för biologisk mångfald. Tyvärr minskade mångfalden snarare än ökade. I år kommer fokus ligga på skogen. Hoppas verkligen att något mer konkret kommer ur diskussionerna om skogen.

Här kan du se kalendarium för det som händer i Sverige under året.

Jag som volonterar för Ett klick för skogen tycker så klart det här är grymt. Dessutom lägligt då vi är i slutskedena att skriva på kontrakt för en tredje skog. Förhoppningsvis går det vägen de närmaste dagarna.

Sju miljarder

2011 är alldeles nyfött men så är även i skrivande stund cirka 259,000 små människor. National Geographic kommer att återkomma till befolkningstemat under året och enligt dem föds fem nya människor i sekunden jorden över. Två dör i sekunden så vi har en konstant ökning. Vi passerade sexmiljarders-strecket 1999 och vi kommer passera sju miljarder under 2011.

Det finns nästintill sju miljarder åsikter om befolkningsproblem, huruvida det ens är ett problem eller om problemet är att vi är för få. Länder som Italien och Japan befolkning minskar i antal. Sverige genomgår en babyboom - kanske säger Statistiska centralbyrån. Jo, säger Göteborg där BB är överbokat och dagisköerna är långa. Faktum kvarstår att jordens befolkning har mer än dubblats på 50 år.

Från slösa till spara

Det finns ett antal bloggar som handlar om att bli ekonomiskt oberoende, de är till största del skrivna av män runt trettioårsåldern som har högavlönade jobb och aktieportföljer. Några av dessa intervjuas i SVD om sitt sparande.

Markus som skriver Ut Ur Ekorrhjulet säger bland annat att han tidigare var en slösa men har blivit en spara.

– Jag har tänkt igenom mitt liv, och kollat alla utgifter. Vad måste jag ha, och vad kan jag avvara? Enbart små onödiga kostnader kan uppgå till 3 000 kronor i månaden.


Självklart är det myckna sparandet en uppoffring. Markus får exempelvis avstå Thailandsresan med sambon och nästan alla elektroniska prylar som han kan bli sugen på. Ibland kan han tänka att han missar något i livet. Men målet som hägrar ger lindring och inspiration.

Även miljön mår väldigt mycket bättre av insparade Thailandsresor och elektroniska prylar och tankesättet är logiskt även på det planet, investera i framtiden. Istället för att slösa nu så bygger vi upp en framtid. Såvida de här människorna inte i framtiden använder sina pengar för att köpa privatjet och SUV:ar.

Läs även andra bloggares åsikter om konsumtion, okonsumtion, pengar, rik, tillgångar, tillväxt

Tänkvärt i Malmö

Såg den här klottrade reklamaffischen i Malmö mitt i julruschen.