På Stadsmuseet i Göteborg visas just nu en utställning vid namn Super Sustainable City. Utställningen är en vision för hur Göteborg skulle kunna se ut 2050 (jämför med New Yorks vision). Utställningen tog avstamp i ett projekt Chalmers höll 2001-2004 och som tankesmedjan Super Sustainable fört vidare i en ambitiös plan. Istället för att bygga ut staden vill de bygga in den, vilket är positivt bara de. De vill bygga ihop centrumkärnan med Hisingen i en flytande stad där byggnaderna är sluttande för att ge mycket takutrymme för odling och gröna ytor.
Tanken är dels att vattenytan kommer stiga och att bygga på vattnet är ett sätt att jobba med det, dels att bygga ihop staden och skapa en naturlig bro och fortsättning på stadskärnan. Det ser onekligen spännande ut, det ser dessutom ut som den typiska framtidsversionen där allt är glas och stål och futuristiskt. Om det ens är möjligt att bygga över älven och stoppa farleden vet jag inte men det hade varit fantastiskt. Ett förslag visade hur man kunde liva upp Esperantoplatsen som idag är ganska öde. Vision innehöll avsaknaden av bilar, upphöjd rälsbana och marknadsstånd. Sådant som ser bra ut på bild men ofta möter kritik i verkligheten. Jag gillar verkligen idén att bygga radhus ovanpå de fula 60-talshusen.
Tänk om staden lade pengar på stadsförtätningar och förbättringar istället för att lägga enorma summor på att underlätta biltrafiken.
För ett par år sedan fick jag en skiva av en man jag mötte på ett Critical Mass, den lade jag någonstans och lät damma tills i går då jag tog fram den och fann ett tiotal filmer med miljötema. Jag såg precis A Crude Awakening från 2006. Det är lätt att vara ambivalent att ens se de här filmerna, jag har till exempel inte sett An Inconvenient Truth för jag vet att jag kommer få se bilder på rökspyende skorsstenar och döende isbjörnar och veta faktum som jag redan är smärtsamt medveten om. Jag tillhör inte målgruppen som är helt omedveten om vad min livsstil gör med planeten (och som antagligen kommer vara förfärad en halvtimme efter filmens slut och sedan fortsätta som vanligt). Tvärtom är det lite som att slå sig själv i huvudet med en knölpåk, det är inte konstruktivt och man vet redan innan att det kommer vara obehangligt.
A Crude Awakening – The Oil Crash är likaså domedagsaktig nog att ge en mardrömmar. Peak Oil är numera ett vardagsbegrepp och även de mest rabiata av oljeförespråkare verkar vara ense om att oljekällorna är ändliga. Något som Dr M.K Hubbert insåg redan på 50-talet. Självklart var det ingen som lyssnade på honom inte ens på 70-talet då hans teorier om den sinande oljan och efterföljande kriser besannades.
I ett klipp från 70-talet i filmen visar Hubbert en liten prototyp av solcellsdriven generator varpå han förklarar att tekniken finns och allt man behöver göra nu är att bygga ut den. Man kan inte låta bli att leka med tanken på vad som hade hänt om världen kollektivt på 70-talet insett att –jäklar, vi bränner upp en uråldrig, oersättlig, högst farlig energikälla på onödig överkonsumption! – och bestämt sig för att satsa substansiella summor på förnybara kraftkällor (och samtidigt insett att vi måste reducera energiförbrukningen). Kanske hade vi inte sett så många krig åtminstone.
Även den tar aktiva steg varje dag i vardagen för att leva så miljövänligt och hållbart som möjligt är helt beroende av olja. Det är en annan läskig insikt. Jag är beroende av att mataffären har varor som producerats med olja och transporterats med hjälp av olja och i många fall förpackats med hjälp av olja. Det här blogginlägget är beroende av olja, tillverkningen av datorn det skrivs på och strömmen den drivs av. Jag läste nyss en briljant sammanfattning av survivalistfilosofin, de som är väl medvetna om läget, räknar med det värsta och planerar för det. Vissa planerar för sin egna fortsatta fortlevnad när den proverbiala skiten träffar fläkten inklusive vapen för att skydda sig mot desperata och hungriga överlevare i den apokalyptiska världen post olja. Andra tänker kollektivt som omställningsrörelsen. Till exempel den i Göteborg som just börjat odla på ett landstycke i Mölndal, ett projekt som de hoppas kunna utvecklas till ett hållbart jordbruk till mångas nytta.
En ny forskningsrapport visar att en beskattning av kött baserat på graden av utsläpp (mer för nötkött, mindre för kyckling) skulle kunna minska biffkonsumtion med 14%, därmed minska utsläpp av växthusgaser och frigöra mark för bioenergiproduktion. Forskarna Stefan Wirsenius, Fredrik Hedenus och Kristina Mohlin påstår detta i en artikel som kommer att publiceras i den vetenskapliga tidskriften Climatic Change.
Matproduktion är en källa som inte går att bortse från när det gäller de direkta utsläppen av växthusgas - globalt står den för 20-25 procent av utsläppen. Utsläpp från mat är dock svåra att beskatta eftersom de främsta utsläppskällorna är metan från kors magar och lustgas från gödslad mark - båda mycket kostsamma och tekniskt komplicerade att mäta. Effektiva tekniska lösningar för att minska dessa utsläpp saknas också. Ändrade matvanor kan däremot ge stor effekt. Om nötkött ersätts med kyckling minskar utsläppen med 90 procent, ersätter man nötkött med bönor blir minskningen 99 procent.
Oväntat nog säger Maud Olofsson att det inte blir något stadsstöd till de flygbolag som förlorar intäkter för varje dag flyget står still. Hittills har stoppet kostat 8,5 miljarder totalt i Europa. Om det här visar sig stämma är det positivt, kanske kan det vara ett steg i avvecklingen av flygtrafiken. Eller är det önsketänkande? Dock fortsätter den totala subventioneringen av flygbränslet.
I andra nyheter: Flygbolagen ifrågasätter stängningen av luftrummet efter att flygchefer tagit ett plan och återvänt helskinnade, metereologer jämställer det med svag is, ett lyckat flyg innebär inte att hela luftrummet är säkert för flygtrafik.
På torsdag firas Earth Day världen runt. Earth Day är viktigare än någonsin men när konceptet startade för 40 år sedan i USA hade människor fått nog av att fabriker släppte gift rätt ut i vattnet, att stora rökmoln låg över städerna och att människor boende nära industrier blev allvarligt sjuka.
Reformer gjorde att mycket av det här städades upp, vattendrag som tidigare var döda har börjat visa liv igen, ozonlagret är på återväxt och luftkvalitén har i vissa områden förbättras men det betyder inte att vi inte fortfarande är omgivna av hälsofarliga ämnen.
"It's not the environment that's contaminated so much," says Dr. Bruce Lanphear, director of the Cincinnati Children's Environmental Health Center. "It's us."
Detta kan man läsa i The Time som skriver om hur ämnen i den plast vi använder dagligen, i matförpackningar, schampooflaskor och så vidare stannar kvar i våra kroppar. De kan ledas till ett antal hälsofaror, bland annat infertilitet. Dess bättre slutar artikeln på ett hoppfullt sätt:
"There'll be a day in the future when all chemistry is going to be green," says John Warner, director of the Warner Babcock Institute for Green Chemistry. "In that world we'd never need regulation again."
Statistik från Information is Beautiful.
I augusti anställdes Alain de Botton som "writer in residence" på Heathrows flygplats. Jag noterade nyheten och tyckte det var lite lustigt, sedan har jag inte kollat upp vad han faktiskt haft för sig förrän nu när han skrivit en tankefull och vacker text om flygstoppet.
För övrigt: se en fantastisk bild av vulkanen. Man kan även se vulkanen på Google Earth.
Arlanda flygplats är stängd för första gången sedan den öppnade 1959. I Heathrow där vanligtvis 1300 plan kommer och går varje dag kan man nu höra fågelsång:
Jag kan inte låta bli att leka med tanken att byta ut ordet "vulkanutbrott" till "oljestopp". Det är kanske en tankeställare inför hur beroende vi blivit att kunna ta oss överallt runt världen på kort tid, man glömmer av hur stora avstånden är och hur utsatt människan är när saker inte fungerar som vi är vana att det ska göra. Dock verkar människor fortfarande tro att vi är osårbara och journalister på stortidningar frågar sig "varför kan man inte lägga ett lock på?" Vulkaner struntar ganska blankt i vår ekonomi och våra resplaner, sist höll utbrottet på i ett år.
Sverige är förstanyhet på CNN då det rapporteras att vårt luftrum är avstängt på grund av askmolnet från vulkanutbrottet på island. Den lilla miljödjävulen i mig tänkte 'skönt' när jag hörde att flygtrafiken i stora delar av norra Europa är avstängt, en andningspaus för planeten. Däremot är det så klart jobbigt och tragiskt för de som har blivit strandsatta på diverse flygplatser och om det var jag skulle jag vara mäkt irriterad. Dessutom är det ändå en otjänst eftersom vulkanen sprutar ut koldioxid. Trodde jag, däremot är det så att vulkanutbrott hjälper till att kyla av planeten.
Askan från vulkanutbrott bidrar dessutom till att sprida näring till havets plankton som beskrivs i Forskning & Framsteg:
I experimentsyfte har forskare vid ett flertal tillfällen spridit ut stora mängder järn i Stilla havet och därigenom satt i gång lokala planktonblomningar. På samma sätt borde järnhaltig vulkanaska kunna göda havens planktonalger i järnfattiga områden. Vid explosiva vulkanutbrott bildas aska bestående av glaspartiklar som slungas flera kilometer upp i luften. På partiklarnas ytor fastnar sura, lättlösliga metallsalter från jordens inre. I form av s k aerosoler sprids sedan dessa mikroskopiska partiklar i vindriktningen. När askan faller ner över havet löser sig salterna i vattnet och blir näring för planktonalgerna. Stora mängder koldioxid förbrukas när planktonorganismernas tillväxt tar fart i det näringsrika vattnet. Vulkanaskan spelar på så sätt en viktig roll bland de olika mekanismer som reglerar atmosfärens halt av koldioxid.
"The Razor" är en ny byggnad i Elephant & Castle i London som är ett bostadshus och en skyskrapa med tre vindturbiner på toppen. Byggnaden är 42 våningar hög och höjden gör att turbinerna blir mer effektiva, de genererar 8% av byggnadens energibehov. Läs mer här.
Skådespelaren Robert Pattinson sa i en intervju att han var allergisk mot vaginor, det blev stora rubriker världen över och han har sedan dess fått svara på många frågor och konstaterade att det var sagt på skämt och att “Don't talk about vaginas, people are very sensitive”.
Företaget bakom menskoppen i Storbritannien, Mooncup har precis startat en ny kampanj som helt enkelt heter Love Your Vagina, den fick en Guardianjournalist att hajja till i tunnelbanan och klart det är slagkraftigt och tydligen behövs det eftersom endast 1% av den menstruerande befolkningen använder en.
Det finns egentligen inga anledningar att inte använda den (enligt min mening). Det finns ingen risk att drabbas av toxinchocksyndrom, tampongsjuka vilket kan sluta riktigt illa. Du sparar miljön, tänk avfallet från en livstid av tampong och bind-användande. Ungefär 12,000 tamponger går det åt på en livstid. För närvarande flyter det omkring miljarder tampongapplikatorer av plast i våra hav.
Sist men inte minst, vilket kan tycker borde vara avgörande för många oavsett om de bryr sig om miljön eller ej är kostnaden. Menskoppen är en engångskostnad, den beräknas hålla i åtta år.
I GP nyligen utfördes ett tampongtest där man testade uppsugningsförmågan och konstaterade att de var för bra.
- Dagens tamponger suger upp alldeles för bra. En kvinna producerar ungefär 40 ml blod under en menstruation och ännu mindre om hon använder p-piller. Följer du rekommendationerna och byter tampong var femte timme kan du komma upp i 20-30 tamponger, vilket ger en total uppsugningskapacitet på uppåt 300 ml, säger Björn Andersch, forskaren i gynekologi. Enligt honom riskerar en så hög absorption att torka ut vaginans slemhinnor.
- Då kan det bildas små mikrosår där bakterier frodas. Även mindre tamponger med lägre uppsugningsförmåga har för hög kapacitet, säger Björn Andersch, som själv forskar på att ta fram en tampong med bland annat lägre uppsugningsförmåga.
Det är ju helt absurt att använda en produkt med blekt bomull och kemikalier på en av kroppens allra känsligaste organ. Ingenstans i GPs artikel nämns alternativ som menskoppen. Jag har försökt påverka mina vänner att iallafall testa den men beteendet att använda engångsprodukter verkar sitta djupt rotat, men vill använda den och sen kasta den, många tycker det är äckligt att "återanvända" dem. Jag antar att det är en vanesak men jag vet ingen som testat och sen gått tillbaka till engångsprodukter.
Fram till den 1 maj kan man skriva upp sig och bli en ägare av en bit land i Heathrow, England. Greenpeace har köpt en bit land där Heathrow planerar att anlägga sitt hett debatterade tredje landningsbana. Planen är att de ska kunna fysiskt stoppa planerna som fortfarande är i verkningen trots att det bestrider alla miljömål som regeringen ansatt. De har även en tävling som slutar fredag 23 april där man kan komma med förslag vad ytan ska användas till. Hittils har de planterat äppelträd där som ska stå i kontrast till de indistruella avspärrade byggnaderna som har kommit att känneteckna Heathrow.
Londonflygplatserna är hårt trafikerade och ligger en bra bit utanför staden, därför finns det nu planer på att utöka Lydds flygplats i Kent för att kunna hantera upp till en halv miljon passagerare per år. Affärsmannen Sheikh Fahad al-Athel äger den nuvarande flygplatsen och är ivrig på att bygga ut den, däremot har stött på motstånd från 12000 miljövänner som skrivit under en namninsamling mot utbyggnaden. Flygplatsen ligger i det så kallade grönbälte som omger storLondon och omgivningarna är hem till mången vilda djur och naturområden som skulle bli direkt lidande.
André Farrer från djur och naturskyddsföreningen RSPB hade detta att säga:
This is one of our most important wildlife sites. It's a litmus test: does biodiversity matter in the 21st century?
Samtidigt fortsätter Plane Stupid sina aktioner för att bringa uppmärksamhet och i vissa led stoppa flygtrafik. Häromsistens stod en grupp på fem personer utanför Glasgows flygplats. De stod där stilla och höll upp en banner när de blev arresterade och sattes i förvar över natten. Deras kommentar var:
They destroy the planet. We get locked up for talking about it
En intressant artikel av John Waldman, biologiprofessor från New York beskriver hur folk vänjer sig snabbt vid vad de anser vara normala naturliga förhållanden. Han pratar bland annat om Hudson river som förut var full av fisk men som nu endast är en vattenled genom New York. Kommer att tänka på Newfoundland där det på slutet av 1800-tales sades att man kunde sänka ner en korg i havet och dra upp den full med torsk. Det ledde till hysteriskt fiske som ledde till en kollaps som fortfarande råder. Människor som lever i områden som tidigare varit hem och till och med definierats av en viss djurart vänjer sig snabbt vid nya biologiska förhållanden och bidrar därmed till arternas utdöd.
My colleague, Karin E. Limburg, and I have come up with another term for the broader context of this phenomenon: “eco-social anomie.” Anomie is defined as a state or condition of individuals or society characterized by a breakdown of social priorities and values. Eco-social anomie describes a biological and cultural feedback loop that spirals toward this breakdown: As species disappear, they lose both relevance to a society and the constituency to champion their revival, further hastening their decline.
Waldman nämner att många barn som lever vid floden Yangtze var helt omedvetna om floddelfinen bajii som numera räknas som utrotad. Det leder mig osökt in på Douglas Adams som var långt framskriden i sitt miljötänk och tacklade ämnet med mycket humor. Han skrev en bok som hette Last Chance To See, publicerad 1990, där han och naturfotografen Mark Carwardine reste runt jorden för att hitta och dokumentera djur på gränsen till utrotning. Läsningen är ytterst deprimerande och hysteriskt rolig på grund av Adams beskrivningar. Han fick ett brev efter publiceringen av en person som varit på ambassadörmiddag i Beijing och till sin förskräckelse blivit serverad bajii som det vid det tillfället uppskattades finnas cirka 100 exemplar kvar av. Nu fanns det bara 99.
Djuren från Last Chance To See återbesöktes förra året av Mark Carwardine och Stephen Fry och i avsnittet om den Amazoniska sjökon träffade de en del gamla människor som kom ihåg recept på hur man bäst lagar till sjöko, dels unga barn som skulle hjälpa till att vara fadder åt en räddad sjökounge innan den släpptes ut i det fria. Mitt i det desperata läget finns det ändå ljuspunkter och förhoppningar om att kommande generationer kan få uppleva liknande mångfald.
Kampanjen om palmolja fortsätter och jag vet fortfarande inte om min tartexsmörgås ska ätas med dåligt samvete eller inte. Jag mailade Greenpeace UK som ligger bakom den aktuella Anti-Nestlékampanjen för att få reda på mer om vad man faktiskt kan göra, det här är mitt mail:
Thank you for this campaign, I have signed and spread the word. I would be delighted if you could answer som questions on palm oil. I want to find out more on sustainable palm oil, I wonder if you know where and how organic palm oil is grown, how it is certified and if this actally is a "climate smart" alternative or if it is a bit of a green wash, should palm oil perhaps be replaced by something else or can I buy products with organic palm oil and keep a clean conscience?
If you have any info, I would be very grateful.
Regards, Marie
Svaret lyder som följer:
Hi
It is really hard to source any products made using organic palm oil – it is sourced in Ecuador and Lush do use it – but you need to ask the companies you use what they do. Palm oil is widely used because it is cheap and versatile – although there are some hints at it being less healthy top consume than other oils – although this isn’t a campaign we have urn.
To be honest – I think the safest assumption is that if it just says veg oil on the ingredients then it is probably palm oil and it won’t be sustainable – very few sources are. Which is why we are doing this campaign because there needs to be sustainability in the production or we will face losing the last valuable tract of forests. Anything that says it is organic should have soil assoc labeling and as such needs to be able to provide proper chain of custody to prove what they say
Thanks and best wishes
Issy Griffin
Supporter Services
Greenpeace UK
Svaret är alltså att mailtracka alla företag tills man får reda på var de egentligen får sin palmolja ifrån.
För ett tag sen hade ett vänpar en påkostad fest med massa god mat och dryck. När jag frågade om det var en särskild anledning till festen sa de varför inte? "Vi är ju DINKs". Jag hade inte hört uttrycket - Double Income, No Kids - förut men det är ju briliant. Nu har jag fått en akronym för mig själv, GINK - Green Inclinations, No Kids. Utrycket kommer från en debattartikel av Lisa Hymas där hon argumenterar dels för hur det är ett aktivt val för att minska sin miljöpåverkan och dessutom hur det kan vara ett positivt personligt val, man ser det inte som en sorg utan uppskattar sovmornar, bättre ekonomi och sköna tysta stunder med en god bok.
Jag har alltid känt inom mig att jag inte vill ha barn, tidigare när jag pratat om det har folk alltid sagt att jag är ung och kommer ändra mig. Jag närmar mig nu 30 och jag har verkligen lyssnat efter den där biologiska klockan men den är knäpptyst. Och samtidigt som mina jämnåriga börjar föröka sig i stora mått känner jag bara mer och mer att det inte är för mig. Jag vet att jag är i minioritet, att jag anses onormal och att jag i allt högre grad kommer sticka ut och stå utanför när andra diskuterar blöjvecksexem och dagisplatser och utvecklingsstadier, att folk kommer säga nej när jag vill gå och ta en spontan öl eller åka bort över helgen. Jag har inget emot barn per se, jag har en systerdotter jag avgudar och jag tycker om att träffa och leka med barn (så länge man kan lämna tillbaka dem till deras föräldrar vid slutet av dagen) och om jag någon gång skulle ändra mig är jag helt öppen för adoption. Jag tror att om jag hade haft en genuin längtan efter barn så hade jag skaffat barn oavsett mina miljövänliga ambitioner men som det är nu är det bara ett ytterligare skäl att avstå. Jorden är överbefolkad, det är ett faktum likaså att befolkningen ökar. Det råder delademeningar om huruvida det är ett av de stora problemen vi måste ta itu med eller inte. Självklart så måste vi minska vår påverkan, dra ner på konsumtion och komma ifrån tillväxttänket men frågan kvarstår, ska vi ta till åtgärder för att minska befolkningen?
Här kommer minst två kategorier in. Varje barn som föds i västvärlden har oändligt mycket större miljöpåverkan än ett som föds i ett U-land, där befolkningen ökar som mest. I utvecklingsländer och länder där kvinnor inte har rätt att bestämma över sin kropp på grund av abortlagar och sociala traditioner krävs utbildning och spridning av preventivmedel. Varje barn som kommer oönskat till världen är en tragedi, dels för barnet själv och i globalt perspektiv bidrar ökad befolkning till ytterligare ansträngningar på ekosystemen. Mycket diskussion pågår om Sverige och andra västländer med befolkningskurva på nedåtgående, det diskuteras om man ska ändra abortlagar eller införa ytterligare bidrag, varför inte diskutera invandring och adoption?
Men – invänder ekonomer och samhällsplanerare – fler unga behövs, ty vem skall ta hand om de allt fler gamla? Men de som är unga nu blir gamla en dag. Med ökande befolkning blir det således allt fler gamla att ta hand om – med konsekvensen att befolkningen fortsatt skulle behöva öka, vilket är en omöjlighet. Med ett fortsatt födelsetal som det nuvarande, cirka 2,6 barn per kvinna, kommer vi enligt FN-rapporten ”World Population to 2300” bli cirka 134.000 miljarder människor (nej, det är inget tryckfel) (min redigering: dock kom ett förtydligande om misstolkade siffror här)år 2300. Med 2,35 barn per kvinna blir vi ”bara” omkring 36 miljarder år 2300. Båda scenarierna anser vi omöjliga. Med 2,1 barn per kvinna ökar befolkningen till 9 miljarder om 50 år för att sedan plana ut. Men även det skulle kräva en exploatering av merparten av de kvarvarande odlingsbara ytorna på jorden. Med 1,85 barn per kvinna – dagens nivå i Sverige och Storbritannien (Japan ligger på 1,32) – skulle befolkningen minska till 2,3 miljarder år 2300. Det är så många som vi var 1940.
Valet att skaffa barn ska självklart vara fritt - likaså valet att inte skaffa barn.
Läser i dagens GP att Fiskeriverket gav två fiskare i Träslövsläge en miljon för att bygga sin egen fiskebåt. Sedan tilldelades de endast 46 fiskedagar per år. Varför de överhuvudtaget subventionerar utfiskningen av haven är en fråga. Pengar i sjön? GP har även en video som visar hur det såg ut i Göteborgs fiskhamn på 20-talet, ett livigt ställe där det kryllade av folk och båtar. Fiskarna var glada att folk hade börjat äta mer fisk efter kampanjer som kort och gott sa "Ät mer fisk!"
Vi fortsätter äta mer fisk även fast vi vet att om haven är nära kollaps på grund av överfiskning. Second Opinion har en debattartikel av Mårten Hjernquist där han pratar om Östersjösillen och att den inte alls existerar i övermängder som vissa forskare påstår utan den har halverats de senaste 30 åren. Ändå görs mycket lite för att lämna fisken i fred och låta haven återhämta sig.
Utopi är ett ord som ingår i vår vardagliga vokabulär och som alla har en definition av. Har nyss läst boken Utopia som gav upphov till ordet. Thomas More skrev den 1516. Han var en lärd man som blev lordkansler i Storbritannien under Henry VIII. Han vägrade skriva under en reform för att gå över kyrkans överhuvud och låta Henry gifta om sig, istället valde han att tyst dra sig tillbaka. Det gick mindre bra och han drogs inför rätta, han valde att fortsätta vägra och dömdes således till döden. Han sågs som en högst moralisk man som vägrar tumma på sin moral och gå emot sin död, han är numera helgonförklarad. De åsikter som framställs i Utopia är dock väldigt radikala till och med emot dagens kyrka. I Utopia är kvinnliga präster och eutasani accepterade.
När man läser den med dagens glasögon framstår det här som ett tidigt kommunistiskt manifest. Ett samhälle där allt delas, ingen är rik och ingen är fattig, folket jobbar sex timmars arbetsdag och byter arbetsuppgifter. Vissa jobbar i staden och andra på landet med jordbruk, man byts av varannat år. Det finns många fantastiska och sunda idéer och hur vettigt och genomförbart vissa delar än verkar är det en uppenbar fantasivärld. Man vet inte riktigt hur satirisk More var, Utopia i ordets grekiska grund lyder οὐ, som betyder ingen, och τόπος, som betyder plats var alltså landet ingenstans.
Här är några plockade citat:
Guld och silver har inga andra naturliga ändamål än sådana vi lika bra kan vara utan, om det inte vore så att mänsklig dårskap värderar dem så högt därför att de är så sällsynta. Tvärtom, naturen har som en slösande mor placerat allt det bästa inom räckhåll för alla, luften, vattnet och jorden själv, men värdelösa och onyttiga ting har hon skaffat undan så lång som möjligt.
Medan andra folk ständigt ingår, bryter och förnyar fördrag med varandra, avstår utoperna helt från att sluta förbund med något folk. De resonerar som så att själva människonaturen är ett tillräckligt sammanhållande band. Om någon inte bryr sig om naturen, vad skulle då en skriftlig pakt tjäna till? Skulle en sådan människa visa respekt för några ord?
I Utopia där alla äger allt, där är ingen orolig för att han som privatperson skall sakna något, förutsatt att de offentliga förråden är välfyllda. Där förekommer ingen orättvis fördelning, där finns inga fattiga eller tiggare. Där är alla rika trots att ingen äger något. Vilken rikedom kan vara större än den att med inre glädje och frid leva fri från alla bekymmer? Att inte behöva vara rädd för att maten skall tryta, att inte plågas av hustruns pockande klagovisor, att inte behöva befara att barnen skall leva i umbäranden, att inte bekymra sig över hur man skall kunna skrapa ihop till dotterns hemgift, utan istället säkert veta att man själv och hela ens familj, ens hustru, barn, barnbarn, barnbarnsbarn och deras barn och hela den långa rad av ättlingar som adelsmän förutsätter som något självklart kommer att ha mat och kläder och vara lyckliga.
Ännu en situation kan läggas till listan där jag känner mig som en tråkig glädjedödare.
'Vill du ha kitkat/smarties/cheerios/Häagen-Dazs/Nescafe osv osv?'
'Nej tack, de ägs av Nestlé som dödar barn i tredje världen och förstör regnskogen'.
Eller så håller jag bara mun och tar en.
Palmolja är en av mina akilleshälar. För det första står det inte alltid i innehållsförteckningen att det är palmolja som åsyftas, det kan ibland kategoriseras som vegetabilisk olja. Sedan är det inte helt enkelt att avgöra vad som är ok palmolja och vilken palmolja som orsakar det man ser på bilden. Mattias Klum sommarpratade 2008 initierat och intressant om sina intryck från Borneo och hans känslor när han ser folk i mataffären plocka upp billiga varor av regnskogsträ och palmoljeprodukter.
Min svaga punkt är Tartex och varje gång min bättre hälft ser mig smyga ner en i matkorgen så fäller han alltid en kommentar om palmoljan och det börjar jag tröttna på så jag försökte kolla upp hur det egentligen ligger till. Tartex är godkänt av Vegetarian Society men de ser enbart till den vegetabiliska faktorn i produkten. På tuben finns en asterix som hänvisar till att det är ekologiskt odlad palmolja. På webbsidan finns inaktuell information om den pågående certifieringen som utförs av Roundtable on Sustainable Palm Oil (RSPO). En organisation som startade 2004 och består av representanter från olika instanser i branchen. Flera företag är inblandade och använder nu endast certifierad palmolja. En certifiering som grundar sig på 39 kritierier.
Britiska Greenpeace har startat en kampanj för att sätta press på Nestlé som använder palmolja från indonesien där oersättbar regnskog huggs ner till förmån för palmplantage. De har riktat in sig på folks medlidande för våra släktingar primaterna med denna (det måste varnas för något äckliga) reklamfilm. Nestlé är så stora att de kan borsta av sig sådan kritik men ju fler som höjer en röst desto bättre, du kan skriva på deras protest här.
