I lördags gick jag med försiktiga steg mot Passivhuscentrum i Alingsås. För andra året ordnades Miljöbloggforum bland annat tack vare Ecoprofile (tack Ecoprofile) och det var intressant och befriande att träffa likasinnade. Det är skönt att inte behöva känna sig som ett UFO när man pratar om okonsumtion och ekofilosofi. Vi fick en visning och genomgång av passivhus av den eminente Anders Linde.
En av diskussionerna handlade om hur vi kan påverka våra medmänniskor positivt till en bättre och mer hållbar livsstil. Fann det smått fantastiskt att alla var så positiva till hur man kan påverka andra och olika metoder som kan få folk in på en mer hållbar livsstil och sätt att må bättre överlag. Jag vet och lever allt det själv men har svårt att kommunicera det till andra. I många vardagssituation känner jag att jag blir så grymt tråkig, till exempel:
'Vill du ta en weekendresa till Prag?'
'Det låter trevligt men då får vi åka tåg för jag är emot lågprisflyg'.
'Vi ska till Thailand över jul'.
'Åh vad kul, men är du medveten om vilka effekter det har på miljön? Har du funderat på Sveg istället?'
'Kan jag få jätteräkorna tack'
'Vet du om att de odlas i Asien och är orsaken till förstörda mangroveträsk?'
Jag blir helt enkelt en partypooper och det känns inget kul att låta som att man är emot saker när jag egentligen är väldigt för saker men inte samma saker som många andra. Ofta säger jag ingenting för att inte ta ner stämningen. Hörde en del sunda åsikter om det här, som att man inte ska ta allt för allvarligt och inte vara för hård mot sig själv med sina principer. En annan diskussion som jag missade handlade om hur miljöbloggare kan synas i valet. Många samlade röster känns onekligen som en kraft att räkna med - om vi kan enas om vad vi tycker. Uppåt framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar