De närmaste tio åren kommer bli mycket olika de senaste tio

Ljusmanifestation för klimatet

Samtidigt som världens ledare landar i Mexico samlades ett 50-tal huttrande själar på Götaplatsen i Göteborg. Vi frös, vi höll i facklor och hoppades att någon skulle notera att vi var där. Ljusmanifestationen var ordnad av FN:s Göteborgsgrupp och Greenpeace. Det ordnades även en i Stockholm där det verkligen gör skillnad, utanför Rosenbad. Enligt Klimataktion dök ett hundratal personer upp där för att tända ljus och överlämna en kravlista till miljöministerns stabschef Tomas Udin.

I Göteborg hölls ett tal av Grön Ungdom som påpekade hur Sveriges makthavare måste ta sitt avsvar på hemmaplan och att sluta skjuta upp eller slippa ifrån ansvaret. COP16 har börjat och ingen verkar hoppfull för att någon ska uträttas. Även fast resultatet av kvällen var stelfrusna tår kändes det bra att göra klart var man står. Ingenting är omöjligt.


Läs även andra bloggares åsikter om COP16, Mexico, klimatförändringar, klimat, greenpeace, Tomas Udin, ljusmanifestation

Så stoppar du klimatförändringarna

Genom att köpa skor tydligen.

Sett i ett köpcentrum i Hamburg.

Folk som förutsåg framtiden - John Jacob Astor IV

John Jacob Astor IV var arvtagare till en av Amerikas största förmögenheter och en given i New Yorks sociala kretsar runt förra sekelskiftet. Förutom att vara en affärsman som bland annat byggde Waldorf-Astoria Hotel. Han var dessutom författare och skrev bland annat boken A Journey in Other Worlds år 1894. Boken är science-fiction och utspelar sig 2088 och i den beskriver han geoengineering:

"GENTLEMEN: You know that the objects of this company are, to straighten the axis of the earth, to combine the extreme heat of summer with the intense cold of winter and produce a uniform temperature for each degree of latitude the year round. At present the earth's axis -- that is, the line passing through its centre and the two poles -- is inclined to the ecliptic about twenty-three and a half degrees. Our summer is produced by the northern hemisphere's leaning at that angle towards the sun, and our winter by its turning that much from it. In one case the sun's rays are caused to shine more perpendicularly, and in the other more obliquely. This wabbling, like that of a top, is the sole cause of the seasons; since, owing to the eccentricity of our orbit, the earth is actually fifteen hundred thousand miles nearer the sun during our winter, in the northern hemisphere, than in summer. That there is no limit to a planet's inclination, and that inclination is not essential, we have astronomical proof. Venus's axis is inclined to the plane of her orbit seventy-five degrees, so that the arctic circle comes within fifteen degrees of the equator, and the tropics also extend to latitude seventy-five degrees, or within fifteen degrees of the poles, producing great extremes of heat and cold... "The way to accomplish this is to increase the weight of the pole leaving the sun, by increasing the amount of material there for the sun to attract, and to lighten the pole approaching or turning towards the sun, by removing some heavy substance from it, and putting it preferably at the opposite pole. This shifting of ballast is most easily accomplished, as you will readily perceive, by confining and removing water, which is easily moved and has a considerable weight.  

Kanske hade han utvecklat ännu fler idéer om han inte varit i Europa våren 1912 och haft oturen att boka en returbiljett till USA ombord Titanic.

Miljardärer och miljön

Det började med en idé på en middag i Versailles 1865 och slutade med att Frihetsgudinnan invigdes 21 år senare på det som kom att kallas Liberty Island. Hela historien om hur Frihetsgudinnan kom till är fascinerande men jag tänkte ägna mig åt en aspekt i det långa arbetet. Hon var en gåva från Frankrike och i dealen ingick att USA skulle stå för plattformen hon står på.

Kongressen beslutade att ta emot gåvan men utdelade inga pengar för att bygga plattformen. Detta förargade Joseph Pulitzer, journalist och utgivare av New York World. Han inledde en intensiv kampanj för att få ihop pengarna. Efter två månader hade han fått ihop $135.75 av de $200,000 som behövdes. Bygget började men fick så småningom slut på pengar och avstannade. Under tiden hade Pulitzers tidning ökat sitt läsarskap redigt och kampanjen påbörjades på nytt. Han skrev varje dag om hur futtigt det var att av alla New Yorks miljonärer som lätt skulle kunna skrapa ihop denna summa så var det ingen som bidrog. Vidare lovade han att alla som lämnade ett bidrag skulle få sitt namn publicerat i tidningen, snart började hela New York intressera sig, fattiga hushåll bidrog med det de kunde och så småningom i oktober 1886 kunde statyn invigas.

Det som slår mig är hur media öppet kritiserade överheten för över hundra år sedan. Det var en tid då städer växte fram och många av de stora publika byggnader som vi har än idag var betalade av storföretag, bibliotek, operor och sjukhus. Många företag ägnar sig åt välgörenhet och satsar på CSR men inte på gränsen till hur många som egentligen skulle ha möjlighet att göra det.

En av de stora nyheterna den här veckan var att Bill Gates och Warren Buffet lyckats få 40 stenrika att ge bort hälften av sina förmögenheter till välgörenhet. The Giving Pledge kallar de det och de uppskattar att om alla miljardärer gjorde det skulle de få ihop 600 miljarder dollar. Det är ju så klart fantastiskt men egentligen är det kanske ingen stor uppoffringen då man ponerar att de ändå har tillräckligt för ett liv i absolut lyx. Jag undrar vad som skulle hända om samtliga storföretag gick samman och beslöt sig att hållbarhetssäkra sina företag. De skulle förlora massor av pengar på det men det skulle vinna en fortsatt gemensam framtid. Det är jättebra att de ger till fattigdomsbekämpning och utbildning men tänk hur mycket gott de skulle göra om de bestämde sig för en verkligt stor förändrig. De skulle också kunna gå med att utveckla ett riktigt skattesystem och undvika att utnyttja billig arbetskraft i Asien. Trots allt har många av de stenrika förvärvat sina pengar på sätt som innebär miljöförstöring. Det känns på något sätt förljuget om till exempel oljebolag skänker pengar till fattigdomsbekämpning samtidigt som de utvinner olja ur fattiga Afrikanska länder som aldrig får se pengarna från försäljningen.    

Hur Climategate lever vidare

Skandalen bröt ut just innan klimatmötet i Köpenhamn förra året då läckta emails mellan forskare som skulle vara oberoende anklagades för att ha en agenda och mixtra med statistiken. Klimatskeptiker fick en julafton och det bidrog troligen till att Köpenhamnsmötet resulterade i ett stort ingenting. Trots att det nu har undersökts och bevisats att inga fel har hittats i statisiken använder media fortfarande Climategate för att bevisa sina egna teser. Lars Bern gjorde det häromdagen och i USA gör en av de största nyhetskällorna Fox det kontinuerligt. Change.com för nu en kampanj för att få Fox att dra tillbaka sina felaktiga anklagelser. Tyvärr är det en enorm David vs. Goliat-match.

David Mitchell om klimathot

Sluta framställa åtgärder för att stoppa klimatförändringarna som något roligt. Det är inte roligt, det är fakta. David Mitchell orerar om hur han också skulle vilja köra SUV till Nordpolen och dricka gin men att han inte gör det för att det är oansvarigt. Återvinning är inte roligt men det är något vi måste göra. Se videon här.

Ransonering

David Jonstad som bland annat skriver på Effekt har skrivt en bok som heter Vår beskärda del – En lösning på klimatkrisen. Jag har inte läst den än men hoppas kunna göra det. Den tar upp hur vi skulle kunna använda koldioxidransonering i ett steg att lösa klimatfrågan. På Effekt finns en samlingssida men länkar till relaterade sidor. Jag skrev även en essä på samma ämne förra året.

Bloggforum i Alingsås

I lördags gick jag med försiktiga steg mot Passivhuscentrum i Alingsås. För andra året ordnades Miljöbloggforum bland annat tack vare Ecoprofile (tack Ecoprofile) och det var intressant och befriande att träffa likasinnade. Det är skönt att inte behöva känna sig som ett UFO när man pratar om okonsumtion och ekofilosofi. Vi fick en visning och genomgång av passivhus av den eminente Anders Linde.
En av diskussionerna handlade om hur vi kan påverka våra medmänniskor positivt till en bättre och mer hållbar livsstil. Fann det smått fantastiskt att alla var så positiva till hur man kan påverka andra och olika metoder som kan få folk in på en mer hållbar livsstil och sätt att må bättre överlag. Jag vet och lever allt det själv men har svårt att kommunicera det till andra. I många vardagssituation känner jag att jag blir så grymt tråkig, till exempel:
'Vill du ta en weekendresa till Prag?'
'Det låter trevligt men då får vi åka tåg för jag är emot lågprisflyg'.

'Vi ska till Thailand över jul'.
'Åh vad kul, men är du medveten om vilka effekter det har på miljön? Har du funderat på Sveg istället?'

'Kan jag få jätteräkorna tack'
'Vet du om att de odlas i Asien och är orsaken till förstörda mangroveträsk?'
Jag blir helt enkelt en partypooper och det känns inget kul att låta som att man är emot saker när jag egentligen är väldigt för saker men inte samma saker som många andra. Ofta säger jag ingenting för att inte ta ner stämningen. Hörde en del sunda åsikter om det här, som att man inte ska ta allt för allvarligt och inte vara för hård mot sig själv med sina principer. En annan diskussion som jag missade handlade om hur miljöbloggare kan synas i valet. Många samlade röster känns onekligen som en kraft att räkna med - om vi kan enas om vad vi tycker. Uppåt framåt.

E-fekt och mazarinformarna

Vilken nostalgifest SVT Play är. Surfade in där utan mening eller mål och hittade ett klipp från miljömagasinet E-fekt från 1993. Jag minns att jag tittade slaviskt på E-fekt och jag minns att jag stordiggade programledaren Pia Fridéns garderob, det var höjden av coolt på den tiden. Hatten hon har i det här klippet var den hetaste accessoaren bland 13-åringar 1993. Det är dock en parentes. Det som slog mig i det här klippet var damerna i Sundsvall som retade upp sig på den omiljövänliga mazarinförpackningen som tillverkades av aluminium som bara slängdes i soporna efter inmundigandet av mazarinen. De skickade helt sonika tillbaka formarna i ett brev till Delicato och uttryckte en önskan om en mer miljövänlig förpackning.

Jag är inte helt säker men jag tror att Delicato nu använder pappersformar istället. Det här måste ha varit runt samma tid då jag var en liten rättskaffens skogsälskare som tog de där blocken men erbjudanden man fick hem i lådan. Jag tog dem och skrev något i stil med "RÄDDA SKOGEN, SLUTA SLÖSA ONÖDIGT PAPPER" på adressraden under mottagaren betalar portottexten och postade dem. Sedan gick jag och sa till mina föräldrar att släcka lampor i alla rum de inte befann sig i samt att sluta köra bil till affären som låg en kilometer bort. Undrar om någon tog till sig mina små spretiga meddelanden eller finns de där häftena fortfarande? Om inte så vägrar jag tro att de försvann med internets födelse utan att jag var enhändigt orsaken till deras bortgång.