Den evigt krympande glaciären

I mitten av 1700-talet kom två engelsmän till Chamonix. De var ute efter att bestiga de vidunderliga bergen men avråddes av lokalbefolkningen som var övertygade om att bergen var hem för demoner. De trotsade varningarna och besteg den norra sidan av Mont Blanc och fann ett hav av is. Det var så de beskrev det och namngav glaciären, som är de franska alpernas största glaciär, Mer de Glace. Alltsedan dess har det varit ett populärt mål för både turister och forskare. 


På det sena 1800-talet då turismen kom igång ordentligt byggdes ett hotell i Montenvers på 1913 meters höjd. Gäster togs upp på berget med hjälp av mulor eller i sedanstolar vilket låter helt sinnessjukt men är sant. 

När det började talas om en järnväg protesterade lokalbefolkningen igen eftersom de inte ville bli av med sina bergsbestigarjobb. Dock öppnade järnvägen 1908 som i sig är ett mästerverk och ett under av mänsklig byggnadskonst. När tågresenärerna kom till stationen i Montenvers kunde de gå fram till utsiktsplatsen och stiga rätt ut på det frusna havet.

  Idag är det annorlunda. 1960 installerades en gondollift för att komma ner till den krympande glaciären. Sedan dess har ett trappsystem utvecklats där nya trappsteg konstant läggs till för att komma ner till glaciärnivån.  

Tågstationen och utsiktsplatsen syns knappt högst upp på berget. Slutstationen på gondolliften är den utstickande konstruktionen i mitten på berget. Sedan börjar de 400 trappstegen.

Här markeras var glaciärnivån var 1980 och när man tittar ner ser man hur mycket den har krympt under min levnadstid.

Öppningen till glaciärgrottan är den utstickande biten i mitten av bilden.

Isen smälter fortare än turistinformationen hinner uppdateras. I broschyrer och tavlor vid tågstationen står att det är 350 trappsteg från liften till glaciären. Det har fått strykas över och ersättas med ytterligare 50 trappsteg. Samtidigt som isen smälter så förflyttar den sig också framåt vilket innebär att de som gräver ut grottorna inuti isen ständigt har att göra. 

Att isarna smälter har mer än en orsak men det är hursomhelst intressant att se på ett så direkt sätt hur naturen reagerar. 

På spåret

Vid fler än ett tillfälle har den briljanta sidan Seat 61 hjälpt mig när jag fastnat i det myller av förvirring och uppgivenhet det kan innebära att boka tågsemester. Det blir bättre och bättre men det krävs en del jobb att få ihop en hel tågsemester, speciellt om man vill komma billigt undan.

Mannen på plats 61 är Mark Smith och han ger tips och hjälp med att ta sig runt med tåg. Ibland är det väldigt lätt och billigare än flyg, ibland måste man gå baklänges 17 varv runt domkyrkan och offra en dräktig get för att få bokat en biljett.

Han brukar säga att man alltid ska ha med sig en god bok och en vinöppnare. En tradition även jag brukar anamma. Förutom att det är ett mer miljövänligt val än flyget är det också kärnan i själva resandet, att man ser världen gå förbi, upplever hur landskapet förändras och kan se en fantastisk solnedgång över åkrarna samtidigt som man avnjuter sin flaska vin. På morgonen kan man vakna och befinna sig mitt i en storstad. Bara att gå ut och börja uppleva. Ingen förnedrande kroppsvisitering, terroristanklagelser för att man ha en liten tub handkräm i sin väska, dyra flygresor två timmar från ens destination.

Nu har mannen på plats 61 filmat en pilot för ett reseprogram som ännu inte köpts upp. Idén är väldigt bra - tågresor med kultur och historiesmakprov - men Mark kanske inte är den mest traditionellt TV-mässiga person som skådats. En utveckling av det här konceptet skulle vara grymt. Vågar man hoppas på att BBC lägger ner Top Gear och satsar på det här istället? 

The Man in Seat 61 from Chris Jones on Vimeo.

Nej till flygstöd

Oväntat nog säger Maud Olofsson att det inte blir något stadsstöd till de flygbolag som förlorar intäkter för varje dag flyget står still. Hittills har stoppet kostat 8,5 miljarder totalt i Europa. Om det här visar sig stämma är det positivt, kanske kan det vara ett steg i avvecklingen av flygtrafiken. Eller är det önsketänkande? Dock fortsätter den totala subventioneringen av flygbränslet.

I andra nyheter: Flygbolagen ifrågasätter stängningen av luftrummet efter att flygchefer tagit ett plan och återvänt helskinnade, metereologer jämställer det med svag is, ett lyckat flyg innebär inte att hela luftrummet är säkert för flygtrafik.

Vulkan vs. Människor

Statistik från Information is Beautiful.
I augusti anställdes Alain de Botton som "writer in residence" på Heathrows flygplats. Jag noterade nyheten och tyckte det var lite lustigt, sedan har jag inte kollat upp vad han faktiskt haft för sig förrän nu när han skrivit en tankefull och vacker text om flygstoppet.

För övrigt: se en fantastisk bild av vulkanen. Man kan även se vulkanen på Google Earth.

Flyplatser står stilla

Arlanda flygplats är stängd för första gången sedan den öppnade 1959. I Heathrow där vanligtvis 1300 plan kommer och går varje dag kan man nu höra fågelsång:

Jag kan inte låta bli att leka med tanken att byta ut ordet "vulkanutbrott" till "oljestopp". Det är kanske en tankeställare inför hur beroende vi blivit att kunna ta oss överallt runt världen på kort tid, man glömmer av hur stora avstånden är och hur utsatt människan är när saker inte fungerar som vi är vana att det ska göra. Dock verkar människor fortfarande tro att vi är osårbara och journalister på stortidningar frågar sig "varför kan man inte lägga ett lock på?" Vulkaner struntar ganska blankt i vår ekonomi och våra resplaner, sist höll utbrottet på i ett år.

Flygets utbredning

Fram till den 1 maj kan man skriva upp sig och bli en ägare av en bit land i Heathrow, England. Greenpeace har köpt en bit land där Heathrow planerar att anlägga sitt hett debatterade tredje landningsbana. Planen är att de ska kunna fysiskt stoppa planerna som fortfarande är i verkningen trots att det bestrider alla miljömål som regeringen ansatt. De har även en tävling som slutar fredag 23 april där man kan komma med förslag vad ytan ska användas till. Hittils har de planterat äppelträd där som ska stå i kontrast till de indistruella avspärrade byggnaderna som har kommit att känneteckna Heathrow.

Londonflygplatserna är hårt trafikerade och ligger en bra bit utanför staden, därför finns det nu planer på att utöka Lydds flygplats i Kent för att kunna hantera upp till en halv miljon passagerare per år. Affärsmannen Sheikh Fahad al-Athel äger den nuvarande flygplatsen och är ivrig på att bygga ut den, däremot har stött på motstånd från 12000 miljövänner som skrivit under en namninsamling mot utbyggnaden. Flygplatsen ligger i det så kallade grönbälte som omger storLondon och omgivningarna är hem till mången vilda djur och naturområden som skulle bli direkt lidande.
André Farrer från djur och naturskyddsföreningen RSPB hade detta att säga:

This is one of our most important wildlife sites. It's a litmus test: does biodiversity matter in the 21st century?

Samtidigt fortsätter Plane Stupid sina aktioner för att bringa uppmärksamhet och i vissa led stoppa flygtrafik. Häromsistens stod en grupp på fem personer utanför Glasgows flygplats. De stod där stilla och höll upp en banner när de blev arresterade och sattes i förvar över natten. Deras kommentar var:

They destroy the planet. We get locked up for talking about it

Flyget sett från ovan

Den här videon visar all flygtrafik över världen under ett dygn. Skrämmande och visar hur intensivt vi trafikerar vår värld.

Miljövänlig turné

Det här är den absoluta motsatsen till U2s 400 lastbilar och privatflygplan. Systrarna Piroth har åkt tåg genom sju europeiska länder och genomfört 20 spelningar på vägen. Man har kunnat följa dem på deras blogg och se många romantiska bilder tagna genom regnblöta tågfönster. Det är inte en logistisk möjlighet för många band men ett väldigt bra initiativ.

Jakten på paradiset

I SVTs En bok - en författare intervjuades Jennie Dielemans om sin bok Välkommen till Paradiset – reportage om turistindustrin. Boken släpptes förra året och jag minns att jag har sett henne debattera i andra program, om jag inte minns fel i clinch med en representant för ett av de stora resebolagen. Annat än det har det inte hörts så mycket om den här boken, som handlar om den andra sidan av turismen, Apollohotell i Thailand byggda av barnarbete, sexturism, lokalbefolkning som motas bort från sina egna områden av turistpolis, miljöpåverkan osv.

Det här är ett av de områden där människor har de största skygglapparna på. Många är beredde att göra små skillnader som egentligen inte påverkar deras liv i någon större grad, som att byta till lågenergilapmpor eller köpa ekologisk mat men när man börjar tala om stora viktiga ämnen - där saker verkligen måste ändras om vi ska ha någon chans så tar det genast stopp. Folk är inte beredda att offra sina semestervanor för vår framtida överlevnad. En utlandssemester har blivit en mänsklig rättighet för västerlänningar. Det skulle inte förvåna mig om fler svenska barn kan peka ut fler thailändska regioner på en karta än de kan svenska landskap.

Dielemans säger dels att hon inte är naiv och tror att folk kommer sluta resa i någon större grad men också att hon är optimistisk och tror att saker går att ändra. Det tror jag med. Antagligen med politiska medel. I nuläget är flygbiljetter oändligt mycket billigare än tågbiljetter. Med ökade möjligheter att billigt ta sig ut i europa med tåg och dyrare långflygsresor tror jag att en del av befolkningen skulle tänka över sina semestrar.