Lernfeltgate

Dagens ledare i GP gjorde mig fundersam. Rubriken lyder: Dags för SJ börja twittra och beskriver hur Malin Lernfelt fastnade i London då Gatwick var stängt på grund av snöfall. Hon fick då uppdaterad information från flygplatsen om vad som skedde. Hon konkluderade ledaren med följande:

Idag är många människor ständigt uppkopplade via mobiler, Iphones och laptops. Hur svårt skulle det egentligen vara för SJ eller Västtrafik att anställa ett Twitterteam som på heltid ägnade sig åt att sprida information om eventuella störningar och svara på tweets från resenärer? Inte särskilt svårt alls. Det är 2010 nu.

SJ har ett twitterkonto under namnet @SJ_AB där de meddelar att deras ”Twitterteam” heter Tommy, Marcus, Margareta, Katarina, Marie, Johanna och L-B. De har twittrar sedan 26 oktober 2009. Jag har aldrig använt tjänsten själv men ser ofta tweets om hur snabbt och proffsigt man får hjälp av SJs twitter.

Eftersom vi lever i en twittervärld har det sedan tidningens publikation i morse skapats ett internetfenomen som så klart kallas Lernfeltgate. Hashtaggen #lernfelt har gått varm hela dagen, tillika bloggar. Malin Lernefelt har försvarat sig i Resumé och i Ledarbloggen samt uppdaterat ledaren. Ingen av de här aktionerna har egentligen gjort saken bättre.

"Jag har jobbat som ledarskribent i ganska många år nu. Jag är van att ta kritik. Jag tycker mest det är patetiskt att man inte tar sig tid att läsa krönikan ordentligt." säger hon till Resumé.
Vi har läst den ordentligt. Den säger att SJ borde börja twittra.
Vidare säger hon: "Jag kanske drog för snabba slutsatser men jag hävdar fortfarande att de måste vara bättre på att kommunicera att de har den här twittern".
Ibland ligger det en stor twitterbanner på första sidan, om inte tar det två klick att hitta all information man behöver.

Ledaren har uppdaterats och hon ber om ursäkt men fortsätter att kritisera faktumet att SJs twittergäng bara arbetar på kontorstid. Vidare tillägger hon i bloggen att "twitter är en sandlåda". Till saken hör att Lernfelt inte ägde ett twitterkonto förrän idag. Detta besvarar hon även i bloggen:

Ps. En del har twittrat om hur underligt det är att jag kunde följa Gatwicks twitter utan att ha ett eget konto. Nu är det så att man behöver inget eget konto för att läsa på twitter. Det hade ni vetat om ni gjort lite bättre research Typ googla.

Malin Lernfelt har varit ledarskribent på GP sedan 2003 och skriver bland annat mycket om Göteborgs stadsbyggnad:
"Förhoppningsvis leder den nya översiktsplanen till att husbyggen och vägbyggen i fortsättningen går hand i hand."

"Att bara försöka tänka bort biltrafiken i en stad som Göteborg är naivt. Så vad göra? En bra idé vore faktiskt att damma av de gamla planerna på ett parkeringsgarage under Kungstorget. Visst är det dyrt med parkering under jord, men nu måste man tänka långsiktigt."


"Politikerna hävdar att dubbdäck är farliga för hälsan. Det stämmer inte. Det finns hittills ingen forskning som visat att det sparar människoliv eller miljö att förbjuda dubbdäck."
 
Hela den här ledaren som går ut på att: "Jag älskar min bil!"
 
Även ledarskribenter är felbara och ja man kan missa att göra den mest grundläggande och enkla googlesökning innan man publicerar något i en av Sveriges största dagstidningar men om SJ har twitter eller inte är inte den stora frågan. SJs problem har delvis med det hårda vädret att göra men också av år av nedrustningar, avregleringar och totalt ointresse av att satsa på tågtrafik. Det handlar om politiska beslut. Det finns pengar för miljardvägbyggen runt Göteborg och Stockholm i en tid då vi måste ställa om hur vi lever vare sig vi vill eller inte. Men det finns inte pengar för att rusta upp järnvägen eller utöka kollektivtrafiken, eller göra den gratis. Om vi vill ha förändring måste vi jobba tillsammans och tala om vad vi vill.   
 

Läs även andra bloggares åsikter om Malin Lernfelt, SJ, Twitter, tåg, trafik,

Europakorridoren och hur bra tåg egentligen skulle kunna funka

I fredags 1 oktober avreglerades sveriges tågnät ytterligare. En fantastisk artikel i senaste Filter - och detta blogginlägg är egentligen en stor uppmaning att läsa senaste Filter - handlar om historien om SJ och hur det har blivit hur det blivit och...hur det skulle kunna vara.

Det finns en organisation vid namn Europakorridoren som de senaste 20 åren har arbetat för att knyta ihop södra Sverige och vidare ut i Europa. Vårt rälssystem har inte uppdaterats sedan det byggdes på 1850-talet och istället för att, som andra länder med mycket sämre ekonomi än oss, lägga ner ordentliga resurser och energi på tågnätet ger vi pengar till nya vägbyggen.

I artikeln rörs det vid att Anders Borg har en personlig vendetta mot tåget och helt enkelt inte känner för att satsa på det. Det känns otroligt bakåtsträvande, som om vi fortfarande är fast i 60-talets tänkande att bilen är framtiden även fast vi nu har facit i hand. Satsa på tåget och var säker på att folk kommer att ändra sina resvanor.


Läs även andra bloggares åsikter om tåg, trafik, turism, europakorridoren

På spåret

Vid fler än ett tillfälle har den briljanta sidan Seat 61 hjälpt mig när jag fastnat i det myller av förvirring och uppgivenhet det kan innebära att boka tågsemester. Det blir bättre och bättre men det krävs en del jobb att få ihop en hel tågsemester, speciellt om man vill komma billigt undan.

Mannen på plats 61 är Mark Smith och han ger tips och hjälp med att ta sig runt med tåg. Ibland är det väldigt lätt och billigare än flyg, ibland måste man gå baklänges 17 varv runt domkyrkan och offra en dräktig get för att få bokat en biljett.

Han brukar säga att man alltid ska ha med sig en god bok och en vinöppnare. En tradition även jag brukar anamma. Förutom att det är ett mer miljövänligt val än flyget är det också kärnan i själva resandet, att man ser världen gå förbi, upplever hur landskapet förändras och kan se en fantastisk solnedgång över åkrarna samtidigt som man avnjuter sin flaska vin. På morgonen kan man vakna och befinna sig mitt i en storstad. Bara att gå ut och börja uppleva. Ingen förnedrande kroppsvisitering, terroristanklagelser för att man ha en liten tub handkräm i sin väska, dyra flygresor två timmar från ens destination.

Nu har mannen på plats 61 filmat en pilot för ett reseprogram som ännu inte köpts upp. Idén är väldigt bra - tågresor med kultur och historiesmakprov - men Mark kanske inte är den mest traditionellt TV-mässiga person som skådats. En utveckling av det här konceptet skulle vara grymt. Vågar man hoppas på att BBC lägger ner Top Gear och satsar på det här istället? 

The Man in Seat 61 from Chris Jones on Vimeo.