Cykeln & Tåget eller David V. Skånetrafiken

För några veckor sedan gjorde jag och min andra hälft en gemytlig cykeltur till Lund, vi gick till Skissernas Museum och fikade efteråt. Vid det laget började det bli kallt och mörkt så vi gjorde som vi gjort många gånger förr och köpte en familjebiljett för tåget till Malmö och gick på med våra cyklar.


Några minuter senare blev vår biljett kontrollerad av en kontrollant som så fort vi sa att det var våra cyklar skrev ut straffavgifter, två x 800 kr. Vi skulle grundligt ha läst informationstavlan på stationen innan vi gick på. Eftersom vi inte gjort det skulle vi nu betala 1600 kr. Jag hade tidigare kollat upp att familjebiljetten gäller för två vuxna och upp till tre barn. Cyklar ska lösa barnbiljett. Cykel = barn. Jag hade ingen tanke på att min slutsats skulle vara fel, speciellt inte eftersom jag gjort likadant många gånger förut utan att bli stoppad.


Efteråt kollade jag upp informationen på stationen - där står att cyklar går som barnbiljett, inget annat. Informationen finns dock på webbsidan. Jag skrev ett utläggande mail med mina argument. Först och främst att informationen inte är tillgänglig men också det ologiska i systemet. Barnvagnar, stora bagage etc. behöver inte betala avgift. Vad gäller om jag har en cykelbarnstol istället för en barnvagn, är det en barnvagn eller en cykel? Om jag stoppar min cykel i en cykelväska är det ett bagage då?


Lite över en vecka senare fick jag ett svar som endast konstaterade att avgifterna hade blivit avskriva.
   
Förutom att jag ser mig själv som en glorifierad liten cyklande David som besegrat den väldiga kollektivtrafiks-Goliat så betyder det inget i det stora hela. Vänsterpartiet tog i höstas upp en motion för avgiftsfritt resande för personer med barnvagn och gratis medtagande av cykel i Regionfullmäktige. Motionen blev nedröstade av både Alliansen och förvånansvärt nog Miljöpartiet, med motiveringen att "det skulle innebära ett ökat resande med barnvagnar och cyklar" vilket också var hela meningen.


I en region som påstår sig vilja främja cyklande och faktiskt lägger ner en hel del pengar på förbättrad cykelinfrastruktur osv. borde det vara självklart att göra det så enkelt som möjligt att integrera transportsystem och främja cyklandet.  

En bild säger mer än tusen ord

Hur man besegrar laxen

http://streetsblog.net/

Folk som inte gillar cyklister brukar argumentera att de inte betalar vägskatt och därför inte borde använda vägarna (vi betalar visst skatt som går till vägbyggen och vi sliter dessutom mycket mindre på vägar och behöver en bråkdel av ytan för att parkera). Dessutom påstås det att vi är farliga, vi kör mot rött, vi kör för snabbt, kör på gångare och kör in i bilar.

En artikel i The Grist berättar om hur en titt på trafiken i New York konstaterar att de flesta överträdelser beror på andra faktorer, i 741 av de 1,700 fallen gick eller stod människor på cykelbanorna, i 353 fall var banan helt blockerad av ett fordon, i 77 fall öppnade en bilförare dörren mot en cykelbana utan att titta efter först.

Sedan är det de fall där cyklister faktiskt gör fel. Elly Blue på The Grist skriver:

There's a tendency to talk about people who ride bikes as though they're a lawless bunch of yahoos. This study is a breath of fresh air in showing that no, they are simply, like all other people, responding to an environment that doesn't always serve their needs. When you're driving, the extra space a bike lane offers is a matter of mobility and convenience; if you're riding a bike, it's a matter of being seen and staying alive.

People run red lights on bikes not out of wanton disrespect for the world's moral order, but because when you're riding in a sea of cars occupied by people who probably don't notice or care about your existence, you're much safer getting as far ahead as possible.

Det är helt sant. Ofta när jag gjort en överträdelse så har det antingen varit en livsviktig manöver eller en förebyggande livsviktig manöver. Sedan finns det så klart idioter. De kanske är allmänna idioter men när de sätter sig på en cykel blir de cyklande idioter som ofta ger alla cyklister dåligt rykte. Enligt undersökningen var 242 av fallen folk som cyklade åt fel håll på en enkelriktad cykelbana. Bloggen Bike Snob NYC brukar kalla dem Bike Salmon, alltså laxar som cyklar mot strömmen. Ibland kan jag förstå att man måste vara på fel sida, man kanske hamnat fel eller ska till ett ställe på den sidan vägen men i de flesta fall är det bara idioti. Där man märker det mest i Göteborg är Göta Älvbron och Linnégatan. På bron brukar det vara rent farligt då man har ganska hög fart på slutet, jag har ingen aning om statistik men det känns som att fler än en olyckor måste ha hänt här.

På Linnégatan har man bara en smal enkelriktad cykelremsa. Här borde cyklarna ha mer plats men det förlåter inte att cykla på fel sida. Såvida det inte är så att de här laxarna gör det i protest mot dåliga cykelbanor. Jag brukar i min enfald hantera laxarna genom att hålla mig rakt i cykelbanan och vägra flytta på mig, de får köra om på sidan och jag får en sekunds futtig lycka i att veta att jag minsann har rätt. Hur brukar ni hantera laxar?


Videos Wanted: Make Your Own Bike Etiquette PSA from Streetfilms on Vimeo.

Läs även andra bloggares åsikter om cykel, bike salmon, göteborg, trafik,

Nytt ansikte i Göteborg

Moderatledaren Jan "Göteborg är en bilstad" har avgått och lämnat sin post till en ny förmåga som man kunde läsa om i GP i veckan, Jonas Ransgård. Två saker är direkt positiva; han poserar på en cykel och en av hans hjärtefrågor är att sänka skatten på öl från små bryggerier.

Det här är en fråga som kanske inte är den mest viktiga i klimatdebatten men jag tror att alla små steg är viktiga och det kan hjälpa dels små företagare och få tillbaka en hälsosam ölkultur. Göteborg som alla andra svenska städer hade en gång i tiden mångt fler bryggerier än det har nu. Göteborg hade en gång i tiden över 20 bryggerier. Sedan blev allt Pripps. Nu de senaste åren har en positiv ölrevolution infallit men bland andra Ocean och Dugges som nu nästan vuxit ur sina microbryggerikläder. Här har vi riktigt högkvalitativa öl som produceras lokalt men de är ofta svåra att få tag på. Det är inte alls ovanligt att gå in på ett Systembolag i Göteborg och hitta 10 amerikanska ölsorter som har buteljerats i USA och skeppats hit men inte ett enda lokalproducerat.

Närke Kaggen Stormaktsporter, bryggt utanför Örebro, har i flera år röstats fram som världens bästa öl på diverse ölsiter men Systembolaget tar inte in den. Däremot har många i utlandet lyckats prova på den. När jag läste om Jonas Ransgårds förslag tänkte jag genast på Storbritannien. Även där har ölkulturen kraftigt urholkats. Det är samma historia med ett flertal små lokala bryggerier som blir ett stort, importerad öl fyller barerna och det är oftast lättare att få tag på en simmig flaska Stella än en lokal pint men det finns i stort sett alltid ett lokalt alternativ. Och det finns en lag. Progressiv ölbeskattning finns och fungerar både i Tyskland och Storbritannien.

Alkoholskatten är enligt regeringen till för att avskräcka människor från att dricka för mycket och för att förbättra folkhälsan. Jag har absolut ingenting emot att skatten på Carlsberg och annat svagt massproducerat och importerat höjs rejält. För en gång skull får jag hålla med en moderat:

Mikrobryggeriernas lite dyrare produkter är inget som man köper om man vill ”supa”, utan något man dricker om man vill njuta av en god lokalbryggd öl, oftast i ett socialt sammanhang. Mikrobryggerierna är inget hot mot folkhälsan, däremot är den höjda alkoholskatten ett hot mot vår lokala dryckeskultur som jag tycker vi ska värna om.

Hans Rothenberg.  


Läs även andra bloggares åsikter om cykel, göteborg, Jonas Ransgård, öl

New York blir grönt

Det är nästan så man undrar om det här är ett skämt. Ledningen för en storstad bestämmer sig för att bygga om innerstaden, marginalisera bilarna, bygga mil efter mil av cykelbanor och ge massor av yta till gående, omvandla tidigare trafikleder till ställen där man kan hänga och fika. New York har gjort det på bara tre år. Det finns hopp för resten av världen.

Att cykla i motvind

Ursäkta den klyshiga rubriken men samhället känns så bakåtsträvande ibland. Regeringar pratar om miljömål men gör samtidigt inget konkret för att vända folk i rätt riktning.
Ökad cykling leder till bättre luftkvalité, minskade utsläpp, bättre hälsa, mindre slitage på vägar. Trots investeringar i cykelvägar ses cykeln ändå som en hobby, inte som ett seriöst transportmedel. Det märks tydligt i fallet Andreas Grass som nyligen fick böta för att ha blivit påkörd av en bil. Han cykelpendlade i Lund och eftersom han har en racercykel valde han att köra på vägbanan istället för cykelbanan vilket låter helt logiskt. Racercyklar är gjorda för att köra i hög hastighet på släta vägbanor. Cykelbanor i anslutning till gångbanor som befolkas av gående, långsamma cyklar, mopeder, rullstolar, skateboards, barnvagnar är inte ett alternativ om man vill ta sig någonstans snabbt.

Det tas för givet att bilar ska ha framfart och att de används för att transportera sig snabbt (även om mängden av dem gör att man fastnar i stillastående bilköer) men detsamma gäller inte för cyklar. Enligt domen i tingsrätten ska man enligt lag cykla på cykelbana när sådan finns. Om inte är det ens eget fel om man blir påkörd av otåliga bilister. Vilket även är vad politikern Rob Ford i Toronto tycker:



Mopeder som går upp till 25km/h ska köras på cykelbana men de som går snabbare ska köras på vägen. Vad innebär det för cykeltrafiken? Ska inte cyklar som kör snabbare än 25km/h köras på väg eller är det förbjudet att köra snabbt?

Läs även andra bloggares åsikter om cykel, bilar, trafik, Lund,

Att cykla i Amsterdam

Änglaklockor ringde och jag flöt fram över vackra broar, över kanaler och breda avenyer och var för en sekund säker på att jag avlidit och hamnat i cykelhimlen. Blev glatt överraskad av att finna fötterna på jorden, höra cykelklockorna ringa och inse att jag var i Amsterdam, en av de få städer som insett hur trafiken i en storstad bör fungera.

Amsterdams förhållande till cykling går långt tillbaka och även fast det verkar som att staden hade några mörka år under 60-talet då vissa historiska byggnader revs och bilen skulle fram så har de hållt kvar sin cykelkultur. Det gör att cykeln har blivit norm. Alla cyklar. Unga, gamla, tjocka, tunna. Man ser gamla gubbar med ölmage, kvinnor i slöja, treåringar, modebrudar med höga klackar och korta kjolar. Alla cyklar. Enligt wikipedia finns det cirka 700,000 cyklar i staden och cirka 40% av alla resor görs på cykel och det märks.

Man får en tydlig känsla av att cykeln är i majoritet och infrastrukturen är på cykelns villkor. Det finns ingenstans i staden där man måste göra konstiga svängar, hamnar i en bilhuvudled eller där cykelbanan tar slut, vägarna är anpassade för cyklister. Oftast har cykeltrafiken en separat fil i anslutning till bilvägen:

 De ställen där cykelbanan är lagd bredvid gångbanan på trottoarer så är trafiken så tät att gångare omöjligtvis kan hamna på fel sida. Till skillnad mot exempelvis Göteborg där fotgängare oftast inte ens vet att de går på cykelbanan eftersom den inte är tydligt nog markerad. Ibland är cykelfilen lika bred som bilfilen:

Jag tillbringade tre dagar i Amsterdam så det här är mina första intryck men ingen fulländad observation (här är en bloggpost från en Amsterdambo som dock verkar ha kommit till samma slutsats). Det finns så klart fortfarande biltrafik men den stör aldrig, det verkar vara fullt framkomligt att köra bil, man ser inga trafikstockningar men trafiken verkar också inställd på cykelns majoritet. Man hör aldrig biltutor eller ser irritation mellan cyklist - bilist. Dessutom - ingen har hjälm.

Cykeln är en fullkomligt normal del i vardagen så folk anpassar den till sina liv.
Unga skoltjejer cyklar så klart till skolan och lägger sina böcker och grejer i cykelväskor:

Man använder cykeln som transportmedel. De flesta har åtminstone en korg i fram, många har också en plastlåda i fram eller bak. Man ser folk transportera allsköns otympliga föremål. Det här var en av de mindre ovanliga:

Många har lastcyklar. Folk plockar upp shoppingen på väg från jobbet som de lägger i lastlådan tillsammans med 1-3 barn. Det är inte ovanligt att se 2-3 barn i lastlådan och ett barn på ett barnsäte i bak. Dessutom cyklar många ganska så små barn, något man nästan aldrig ser i svenska städer. Intressant som kontrast till ett aktuellt fall i England där skolan hotade anmäla ett föräldrapar till myndigheterna eftersom de lät sina barn cykla en kilometer till skolan i ett lugnt Londonområde. 

Mycket små barn får sitta på ett säte bakom styret med en vindskyddande skärm framför sig:

Cykelstölder är ett stort problem men de flesta använder hjullås och ett tjockt metallås. Det finns gott om cykelställ överallt av den höga varianten där man kan låsa fast ramen. Det mest påtagliga är att man befinner sig i en storstad där mycket saker händer men det är...tyst. Öronen blir inte konstant utsatta för motorbrus, lugnorna snörps inte till av avgaser. Det är skönt. Så här skulle alla städer kunna se ut, en stad där man kan röra sig fritt, snabbt ta sig fram och göra det utan stressande buller och dålig luft. Jag tror det skulle vara tämligen lätt att få en liknande cykelkultur i svenska städer och det togs politiska beslut och det satsades på infrastruktur för cyklar, om politiker såg cykeln som ett seriöst och fördelaktigt transportmedel.

Recension: Styr & Ställ

Göteborgs nya hyrcykelsystem Styr & Ställ invigdes 10 augusti och några dagar senare försökte jag Cykelidag på oss att testa det. För närvarande finns det 20 hyrstationer, vi valde den vid Olof Palmes Plats där minst hälften av cyklarna var lediga. Överhuvudtaget verkar det finnas god tillgång till cyklar. Enligt Styr & Ställ en medianresa 20 minuter lång, därför ges 30 minuter för att hyra och lämna tillbaka en cykel. Alltså måste den som hyr cykeln göra en kort resa inom centrum eftersom hyrstationerna är tätt belägna i centrum.


Målgruppen
Barnfamiljer?
Cyklarna har 14-årsgräns och saknar pakethållare eller barnsitsar.
Turister?
Bara om de vet exakt vart de ska, eftersom cyklarna är tänkta att lånas kort tid och det finns än så länge bara stationer i centrala stan.
Vem då?
Just nu antagligen bäst för pendlare från kranskommunerna. Enligt Styr & Ställ ”erbjuds stadsbor ett alternativ till användningen av bil vid korta resor, som är starkt skadliga för miljön.”

Det är nödvändigt att kunna ställa av cykeln på en station eftersom tiden och pengarna annars tickar iväg. För en turist som vill cykla en halv dag (4 tim) skulle det kosta 230 kr (plus 10 för abonnemanget) och för en heldag (8 tim) 550 kr. För den som behåller cykeln i 24 timmar skulle det kosta 1830 kr i hyra och sedan 2500 kr i depositionsavgift alltså 4330 kr totalt

Att hyra en cykel
Det är väldigt många moment man ska igenom, och en del krångel med tekniken som kanske bara är barnsjukdomar. När man plockar ut cykeln så står det lämna tillbaka på skärmen. Man måste lösa ett abonnemang som kostar 10 kronor för tre dagar eller 100 för en säsong. När man köper abonnemanget går man automatiskt med på att en depositionssumma på 2500 reserveras på sitt kort. Den dras om man inte lämnar tillbaka cykeln inom 24 timmar.
När man valt en cykel måste man hämta den inom 60 sekunder, det gäller att vara snabb så det är enklast att ta cykeln som står närmast. Det tog oss säkert en kvart innan vi lyckats få loss cyklarna första gången inklusive mycket fippel med kontokort, depositioner och missvisande instruktioner.

Cyklarna
Det bästa med systemet. Robusta cyklar som verkar vara av hög kvalitet. T.ex. fina däck. Lättcyklade, kanske lite vingligare än en vanlig cykel då framdelen är lite tyngre.
Praktiska lås och ställ. Lysena är konstant på och framljuset har ett blinkande sken som fick en äldre dam att utbryta "usch vilket hemskt ljus".

Att lämna tillbaka
Ganska enkelt. Ställ in cykeln och vänta på dubbelpip och grön signal.

Övrigt
Tveksamt uppmana att ha cykelhjälm, eftersom inga hjälmar är tillgängliga såvida man inte har med sig en egen. Lagen kräver inte cykelhjälm för vuxna.

Sammanfattning
Cyklarna är fina och kommer väl till pass för alla vuxna som rör sig utan barn. Uthyrningssystemet känns alltför komplicerat, måste man krångla till det så. I Köpenhamn stoppar man i en 20-krona direkt i cykeln och far iväg.

Läs gärna Cykelidags mer utförliga inlägg här.
Läs även andra bloggares åsikter om cykel, Styr och Ställ, göteborg, miljö, klimat, trafik,

Uppdatering: Styr & Ställ är en succé.

Tankar vid en gatkorsning

Ikväll vandrade jag upp Avenyn i Göteborg för att se invigningen av Kulturkalaset och José Gonzales spela på Götaplatsen. Redan halvvägs upp på Avenyn börjar det bli tjockt med folk och väl uppe vid Götaplatsen är det ganska så fullt, folk står lite här och där, det är en härlig sommarkväll, folk träffas, kramar om varandra, barnvagnar och cyklar i en salig blandning. Det här samkvämet avbryts dock av varvande motorer och ilsket tutande. Gatan är fortfarande öppen för trafik och bilar strömmar in.

Undrar stilla om arrangörerna inte fattat att José Gonzales kommer att dra mycket folk eller om det är en total ovilja att hindra trafiken? Skulle det inte vara intressant att när man tillfälligtvis har massor av folk samlade på en plats, och på dagen då stadens cykelinitiativ Styr & Ställ invigs, stänga av trafiken på huvudgatan och låta folk röra sig fritt, säkert och avgasfritt?

På vägen dit hade jag cyklat ner via Vasagatan och fått väja för en "för din säkerhet led cykeln"-skylt som täckte hela cykelbanan, långt från något synligt vägarbete (bra inlägg om detta finns för övrigt här). Den stillsamma musiken som strömmade från scenen dränktes i det som pågick i korsningen. Hela situationen löstes till slut av den kritiska massan, till slut blev det så mycket folk att gatan stängde av sig själv.

Min cykel - en kärleksförklaring

Det här är min cykel. Jag minns inte ens hur gammal den är men någonstans mellan 15 och 20 år. Den är konstant använd och har stått ute i ur och skur. När jag bodde utomlands så använde min kusin den. Alla delar är rostiga. Här är baklampan, den är gammal och klumpig och funkar inte ens längre tror jag. Den höll på att ramla av en gång så min kompis satte fast den med ett hårband.

Den blev stulen en gång för länge sen. Jag tror att det var då någon bände upp ekrarna för att få av låset. Den återfanns på busstationen ett bra tag senare. Det har varit så sedan dess.

Lager av smuts och rost täcker den. Jag är rädd för att om jag gör rent den så kommer den falla sönder. Jag tror att det är smutsen som håller ihop den. Här satt en lykta som försvann. Då tejpade jag fast en ficklampa som framlampa tills den blev stulen, nu är bara tejpen kvar.

Jag har funderat i flera år på att skaffa en ny cykel men aldrig kommit till skott. Grejen är att – den går som en klocka. Så känns det iallafall, men det kanske bara är för att vi har varit tillsammans så länge att jag vant mig vid dess fel och brister.

Tycker det är fint att tänka på hur det var förr när man köpte något för livet och underhöll och vårdade det, helst för flera generationer framåt. Jag kan inte räkna mig dit då jag misshandlat min stackars cykel genom att inte tvätta den eller olja den på evigheter. Det var en billig cykel köpt för länge sen som håller än. Idén är ändå trevlig, att köpa saker utav nödvändighet utan tanke på trender eller status. Och sedan använda dem till slutet.

Styr och ställ

Göteborg ska äntligen få lånecyklar. Den tionde augusti kommer man att kunna låna en av 300 cyklar på en av 20 stationer runt om i stan. Projektet ska skötas av företaget JCDecaux, alltså är projektet reklamfinansierat. Enligt trafikkontoret ska det "mot slutet av året finnas 500 cyklar och 40 stationer. Helt utbyggt ska det vara år 2013, med 1.000 cyklar och 70-80 stationer."

Det kommer bli det billigaste systemet i Europa.

FAKTA

Lånecyklarna

• Öppet: Dygnet runt 1 april – 31 oktober
• Säsongskort: 100 kronor (aug – okt)
• Tredagarskort: 10 kronor
• Max gratis lånetid: 30 minuter
• 30 – 60 min: 10 kr
• 60 – 90 min: 20 kr
• mer än 90 min: 40 kr per halvtimme
• Åldersgräns: 18 år (föräldrar får låna till sina barn) 

Cykelförbud + öl på hjul

Black Hawk, Colorado är en av de amerikanska småstäder som satsat på casinon för att sätta snurr på sin ekonomi. Spel och dobbel har de ingenting emot men cyklar är en annan sak. Förbudet gäller den gamla delen av staden där smala gator av 1800-talsmodell figurerar. Stadens ledning hänvisar till hälso- och säkerhetsskäl då de förbjöd cykling från den 5 juni i år. Den som påkommes med att cykla kommer att utdelas böter på $68 (530 kr). De smala gatorna som byggdes för hästvagnar och gående får dock trafikeras med SUVar och andra motorfordon. Att stänga av en historisk äldre gata för biltrafik kommer uppenbarligen inte på fråga.

Till trevligare cykelnyheter...
Bryggeriet Hopworths i Portland har en rullande bar. Ett lokalt företag byggde om en lådcykel och installerade en bar, ett högtalarsystem och en pizzahållare på baksätet. En excellent idé.

Det nya modet

"Som en variation har Monarks nya beautycyklar gjorts med rak ram enligt förebild från modets egen värld."
På 40-talet annonserades cyklar som en modevara, något chict som du kan matcha med senaste klädmodet. Det annonseras även till barnen som något coolt och trendigt. Man är till och med så modern att man lägger in engelska ord.

Tänk om de senaste couturekollektionerna på Stockholm Fashion Week skulle marknadsföras med cyklar, som att de båda var lika nyskapande och hemmahörande i den moderna staden.

Den tickande bomben som är finansvärlden

Bilden fick jag av Ivan från Cykelidag apropå mitt senaste inlägg om ekonomi. När man läser om tillväxt hittar man ganska snabbt denna video, en föreläsning av Albert Bartlett om exponentiell tillväxt och om hur makthavare inte har förstått innebörden av tillväxt.

Även om man tar bort miljöaspekten på den ekonomiska tillväxten kommer man inte ifrån faktumet att det ekonomiska systemet är totalt ohållbart. Vi kan inte lösa den pågående krisen genom att shoppa mer eller ösa pengar över bilindustrin. Det behandlas i dokumentären "Överdos - den kommande finanskrisen" som man just nu kan se på TV4.

Att börja från fel håll & spökcyklar

Läste om hur befolkningen i Edinburgh ska lockas att välja miljövänliga transportmedel. Den skotska regeringen har ett treårsprogram där olika miljöprojekt får pengastöd. Mycket verkar handla om work shops och att få folk att ändra vanor. Tillsammans med Bike Station (som är ett guldställe - de fixar gamla cyklar och säljer dem billigt, de engagerar arbetslösa och unga på glid att lära sig reparera cyklar) erbjuder de gratis bussbiljetter, två veckors gratis cykellån och tips om hur man kan resa mer klimatvänligt.

Det är så klart bra. Men att skaffa en cykel är inte det stora problemet, problemet är att det är ytterst osäkert att bege sig ut i trafiken där det inte finns cykelbanor, mycket lite plats på vägarna, stora bussar och aggressiva förare. Kanske hade varit en bättre idé att lägga pengarna på infrastruktur.

Att cyklar inte är så frekventa på vägarna gör att bilförare inte är uppmärksamma på att de skulle kunna vara där. CTC - National Cyclists' Organisation har tröttnat på att ständigt hamna i livsfara i möten med bilar och har därför startat Stop SMIDSY. Förkortningen kommer från vad man ofta får höra efter en sammanstötning med en ouppmärksam bilist - Sorry Mate, I Didn’t See You. De vill verka tillsammans för säkrare vägar. 

Även om cykelolyckor med dödlig utgång inte är lika vanliga som bilolyckor så händer de med jämna mellanrum. En cyklist dödades efter att ha blivit påkörd av en bil i Skottland och nyligen utdelades straffet för föraren som varit på fel sida av vägbanan och kört i 100 på en 60-väg. Han fick 240 timmars samhällstjänst och ett års körförbud. Denna typ av straff är ganska vanliga. På något sätt anses vårdslöst körande som en normal del i samhället. Hur är det annorlunda än dråp? Att man sitter i en bil borde inte vara en förmildrande omständighet.

Runt om i världen har vitmålade cyklar börjat dyka upp. Dessa så kallade spökcyklar ställs ut på platser där cyklister dött efter att ha blivit påkörda av bilar. De står där som en påminnelse om ett förlorat liv och om hur bräckliga cyklister är.  

Bättre vägar är inte alltid bättre

Det vägbygge kallat Partihallsföbindelsen som just nu genomförs i Göteborg ska leda trafik från E6 till E20, två motorvägar som går rakt in i staden. Anledningen är de trafikstockningar som uppstår främst runt Tingstadstunneln, även fast alla vägar här är minst trefiliga. Projektet är budgeterat till 1.25 miljarder och just nu hänger en halvfärdig viadukt över det gamla industriområdet i Marieholm. Tanken är ganska logisk: Det är för mycket trafik - det blir köer - bygg fler vägar. Att få finansiering till de här projekten verkar inte vara några problem och klagomål från miljögrupper och boende i närliggande områden verkar inte heller vara några problem. Varför inte tänka om? Varför inte tänka - Det är för mycket trafik - det blir köer - minska trafiken.

Det är välkänt att cirka hälften av alla bilresor är kortare än fem kilometer. Vissa resor är så klart nödvändiga men om man, var och en var tvungen att verkligen välja sina resor, hur många av dem är verkligen nödvändiga? Om du inte hade en bil hade du kunnat åka lokaltrafik eller ta dig fram på något annat sätt. Min gissning är att en oerhörd mängd resor skulle gå bort. Ecoprofile har en intressant diskussionstråd där det finns forskning på att biltrafiken skrämmer bort cyklister. Fler bilar innebär fler cyklister. Andelen barn som tar sig till skolan för egen maskin har minskat stadigt sedan 70-talet samtidigt som bilismen ökar. Det blir ett moment 22 och jag är inte förvånad att föräldrar inte vill släppa ut barn i trafiken som den ser ut idag.  

I innerstaden tas för det mesta 70% av vägytan upp av biltrafik. Resten får cycklister, fotgängare, skateboardåkare, barnvagnar, rullstolar dela på. Det är inte särskilt effektivt när man vill komma någonstans snabbt på cykel. Hittade en fantastisk film från Pathe av öppnadet av en cykelbana i London 1934. Den är sedan länge borta och bilen har helt tagit över vägytan. Det är dock intressant att det då i bilens barndom planerades sådana stora vägytor för säker cykeltrafik.

NEW CYCLE TRACK OPENED

Idiotiska cykelbanor

Förra veckans inlägg om lådcyklar och deras nya roliga parkeringsbilar fick mig att minnas och bli stegrande upprörd över hur dåliga cykelförhållandena är i Storbritannien.

Jag har bott ett antal år i Skottland och otroligt nog cyklade jag i många år utan hjälm, det faktum att jag fortfarande är här är smått fantastiskt. Folk klagar på cykelbanorna i Sverige och det är långt ifrån perfekt men man är åtminstone för det allra mesta åtskild från trafiken och har alltsom oftast bara fotgängare att krocka med. I Edinburgh däremot är gatorna trånga, trafikmängden hög och det går ungefär fem bussar i minuten i innerstaden. Cyklister är ungefär ett steg upp från pedofiler och terrorister enligt invånarnas åsikt.

Inte sällan vevar bilister ner rutan för att skrika svordomar åt dig, tuta eller bara räcka upp ett finger. Och det är när man försöker att inte vara i vägen. Ibland är man helt enkelt i vägen för att man cyklar på gatan och den är inte bred nog att köra om en cykel. Trots detta har det aldrig kommit på tal att kanske göra om gator för fotgängare. Inte ens på en av världens äldsta och historiskt mest intressanta gator Royal Mile finns det begränsningar för biltrafik.

Båda bilderna är takna från flikrgruppen The World's Worst Cycle Lanes. Inte oväntat nog är merparten av bilderna från Storbritannien. När man går igenom bilderna kan man inte låta bli att skratta men egentligen är det inte alls roligt, enbart tragiskt. Dels att kommunerna lägger pengar på att måla cykelbanor och sedan inte ens lyckas få till en bana man faktiskt kan cykla på. Är samtliga kommunala cykeltrafikplanerare cykelhatare eller har väldigt skruvad humor? Kanske värt att undersöka.

Den nedre bilden är från en nymålad cykelbana i Edinburgh. Det här är ett vanligt scenario. Man cyklar så långt in i vägkantan man kan (och försöker samtidigt hålla avstånd från alla parkerade bilar längs vägen så att man inte får en dörr i styret) när en dubbeldäckad buss kommer i hög fart bakom och svänger in framför dig för att stanna till vid busshållplatsen. De brukar inte ha för vana att kolla efter cyklister vare sig när de svänger in eller ut från hållplatsen. Här har de dock försökt lösa det problemet genom att måla en smal cykelbaka längs med kanten, problemet är att du måste upp på trottoaren för att ens komma in i luckan och när du cyklar förbi bussen kommer du krocka med av- och påstigande passagerare. De började också för några år sedan med att måla röda cykelrutor längs fram vid stoppljusen. Det var en smart idé men tyvärr fungerar det inte då bilister konstant lägger sig i cykelrutan så att man måste åka ut i vägbanan för att hamna framför dem. Det är ett ständigt problem. Förra året dog en man som hamnade bakom en svängande sopbil som ställt sig i cykelrutan. Trots att det görs osannolikt svårt för cyklister att faktiskt cykla så har de blivit fler och fler. Det är roligt att se, förhoppningsvis leder det förr eller senare fram till en tipping point där cyklister faktiskt tas på allvar. 

Lådcykelbilar

Köpenhamns kommun genomför just nu ett pilotprojekt för cykelparkering. Den som besökt den danska huvudstaden har säkerligen lagt märke till alla de ”lådcyklar” som fyller gatorna och används till att transportera allt från barn till shoppingkassar. Det har dock visat sig vara ett problem att parkera cyklarna i vanliga cykelställ och när de ställs på gatorna tar de för mycket plats. Därför har det i stadsdelen Vesterbro ställts ut ett antal exemplar av vad som ser ut som en gigantisk godisbil.

Bilen tar upp lika mycket plats som en vanlig bil men rymmer fyra lådcyklar. Den har solpaneler som laddas upp under dagen. På kvällen lyses bilens strålkastare upp och det finns även en lampa inuti bilen som slås på när man öppnar luckan för att parkera. Det finns även hängare och torkställ för regnkläder inuti bilen.

"De många köpenhamnare som investerar i en lådcykel bidrar till att göra Köpenhamn till en mer hållbar och beboelig metropol. Vi måste naturligtvis låta cyklarna beaktas vid planeringen. Och det gör vi genom att erbjuda dem riktiga parkeringsplatser", säger Klaus Bondam ansvarig för projektet vid Köpenhamns kommun.

Parkeringsprojektet kommer att testas under sex månader och sedan utvärderas.