Europakorridoren och hur bra tåg egentligen skulle kunna funka

I fredags 1 oktober avreglerades sveriges tågnät ytterligare. En fantastisk artikel i senaste Filter - och detta blogginlägg är egentligen en stor uppmaning att läsa senaste Filter - handlar om historien om SJ och hur det har blivit hur det blivit och...hur det skulle kunna vara.

Det finns en organisation vid namn Europakorridoren som de senaste 20 åren har arbetat för att knyta ihop södra Sverige och vidare ut i Europa. Vårt rälssystem har inte uppdaterats sedan det byggdes på 1850-talet och istället för att, som andra länder med mycket sämre ekonomi än oss, lägga ner ordentliga resurser och energi på tågnätet ger vi pengar till nya vägbyggen.

I artikeln rörs det vid att Anders Borg har en personlig vendetta mot tåget och helt enkelt inte känner för att satsa på det. Det känns otroligt bakåtsträvande, som om vi fortfarande är fast i 60-talets tänkande att bilen är framtiden även fast vi nu har facit i hand. Satsa på tåget och var säker på att folk kommer att ändra sina resvanor.


Läs även andra bloggares åsikter om tåg, trafik, turism, europakorridoren

På spåret

Vid fler än ett tillfälle har den briljanta sidan Seat 61 hjälpt mig när jag fastnat i det myller av förvirring och uppgivenhet det kan innebära att boka tågsemester. Det blir bättre och bättre men det krävs en del jobb att få ihop en hel tågsemester, speciellt om man vill komma billigt undan.

Mannen på plats 61 är Mark Smith och han ger tips och hjälp med att ta sig runt med tåg. Ibland är det väldigt lätt och billigare än flyg, ibland måste man gå baklänges 17 varv runt domkyrkan och offra en dräktig get för att få bokat en biljett.

Han brukar säga att man alltid ska ha med sig en god bok och en vinöppnare. En tradition även jag brukar anamma. Förutom att det är ett mer miljövänligt val än flyget är det också kärnan i själva resandet, att man ser världen gå förbi, upplever hur landskapet förändras och kan se en fantastisk solnedgång över åkrarna samtidigt som man avnjuter sin flaska vin. På morgonen kan man vakna och befinna sig mitt i en storstad. Bara att gå ut och börja uppleva. Ingen förnedrande kroppsvisitering, terroristanklagelser för att man ha en liten tub handkräm i sin väska, dyra flygresor två timmar från ens destination.

Nu har mannen på plats 61 filmat en pilot för ett reseprogram som ännu inte köpts upp. Idén är väldigt bra - tågresor med kultur och historiesmakprov - men Mark kanske inte är den mest traditionellt TV-mässiga person som skådats. En utveckling av det här konceptet skulle vara grymt. Vågar man hoppas på att BBC lägger ner Top Gear och satsar på det här istället? 

The Man in Seat 61 from Chris Jones on Vimeo.

Vulkan vs. Människor

Statistik från Information is Beautiful.
I augusti anställdes Alain de Botton som "writer in residence" på Heathrows flygplats. Jag noterade nyheten och tyckte det var lite lustigt, sedan har jag inte kollat upp vad han faktiskt haft för sig förrän nu när han skrivit en tankefull och vacker text om flygstoppet.

För övrigt: se en fantastisk bild av vulkanen. Man kan även se vulkanen på Google Earth.

Flygets utbredning

Fram till den 1 maj kan man skriva upp sig och bli en ägare av en bit land i Heathrow, England. Greenpeace har köpt en bit land där Heathrow planerar att anlägga sitt hett debatterade tredje landningsbana. Planen är att de ska kunna fysiskt stoppa planerna som fortfarande är i verkningen trots att det bestrider alla miljömål som regeringen ansatt. De har även en tävling som slutar fredag 23 april där man kan komma med förslag vad ytan ska användas till. Hittils har de planterat äppelträd där som ska stå i kontrast till de indistruella avspärrade byggnaderna som har kommit att känneteckna Heathrow.

Londonflygplatserna är hårt trafikerade och ligger en bra bit utanför staden, därför finns det nu planer på att utöka Lydds flygplats i Kent för att kunna hantera upp till en halv miljon passagerare per år. Affärsmannen Sheikh Fahad al-Athel äger den nuvarande flygplatsen och är ivrig på att bygga ut den, däremot har stött på motstånd från 12000 miljövänner som skrivit under en namninsamling mot utbyggnaden. Flygplatsen ligger i det så kallade grönbälte som omger storLondon och omgivningarna är hem till mången vilda djur och naturområden som skulle bli direkt lidande.
André Farrer från djur och naturskyddsföreningen RSPB hade detta att säga:

This is one of our most important wildlife sites. It's a litmus test: does biodiversity matter in the 21st century?

Samtidigt fortsätter Plane Stupid sina aktioner för att bringa uppmärksamhet och i vissa led stoppa flygtrafik. Häromsistens stod en grupp på fem personer utanför Glasgows flygplats. De stod där stilla och höll upp en banner när de blev arresterade och sattes i förvar över natten. Deras kommentar var:

They destroy the planet. We get locked up for talking about it

Flyget sett från ovan

Den här videon visar all flygtrafik över världen under ett dygn. Skrämmande och visar hur intensivt vi trafikerar vår värld.

Miljövänlig turné

Det här är den absoluta motsatsen till U2s 400 lastbilar och privatflygplan. Systrarna Piroth har åkt tåg genom sju europeiska länder och genomfört 20 spelningar på vägen. Man har kunnat följa dem på deras blogg och se många romantiska bilder tagna genom regnblöta tågfönster. Det är inte en logistisk möjlighet för många band men ett väldigt bra initiativ.

Jakten på paradiset

I SVTs En bok - en författare intervjuades Jennie Dielemans om sin bok Välkommen till Paradiset – reportage om turistindustrin. Boken släpptes förra året och jag minns att jag har sett henne debattera i andra program, om jag inte minns fel i clinch med en representant för ett av de stora resebolagen. Annat än det har det inte hörts så mycket om den här boken, som handlar om den andra sidan av turismen, Apollohotell i Thailand byggda av barnarbete, sexturism, lokalbefolkning som motas bort från sina egna områden av turistpolis, miljöpåverkan osv.

Det här är ett av de områden där människor har de största skygglapparna på. Många är beredde att göra små skillnader som egentligen inte påverkar deras liv i någon större grad, som att byta till lågenergilapmpor eller köpa ekologisk mat men när man börjar tala om stora viktiga ämnen - där saker verkligen måste ändras om vi ska ha någon chans så tar det genast stopp. Folk är inte beredda att offra sina semestervanor för vår framtida överlevnad. En utlandssemester har blivit en mänsklig rättighet för västerlänningar. Det skulle inte förvåna mig om fler svenska barn kan peka ut fler thailändska regioner på en karta än de kan svenska landskap.

Dielemans säger dels att hon inte är naiv och tror att folk kommer sluta resa i någon större grad men också att hon är optimistisk och tror att saker går att ändra. Det tror jag med. Antagligen med politiska medel. I nuläget är flygbiljetter oändligt mycket billigare än tågbiljetter. Med ökade möjligheter att billigt ta sig ut i europa med tåg och dyrare långflygsresor tror jag att en del av befolkningen skulle tänka över sina semestrar.

Att resa eller turista

Det är svårt att vara pionjär nu för tiden. De vita fläckar som tidigare täckte delar av världen vi inte visste något om är nu befläckade och inhyser antagligen en McDonalds.
Vi har blivit vana vid att man kan resa till var som helst på jordens yta på 24 timmar, att man kan prata engelska var man än kommer och antagligen få svenskt kaffe på hotellet.

När Isabella Bird packade sin resväska var världen en outforskad, oförstörd fantastisk och skrämmande plats. Att resa tog tid och det var säkerligen extremt obekvämt att resa i full viktoriansk mundering.

Resande har blivit turism. Det har gått från upptäcktsfärd och unika möten till upptrampade spår och paketlösningar. Det stör mig alltid lite när folk säger att de ska resa och "göra Asien". Det låter ju onekligen fantastiskt att se världen och lära sig saker men för de allra flesta är dessa resor en guidad tur mellan fylleslag så som nyligen rapporterades i SVTs Korrespondenterna.

Hela turismbranchen är i ett slags Moment 22, det annonseras alltid orörda stränder och smultronställen brevid de redan upptrampade stigarna. Och hur man än gör går det inte att komma ifrån att du genom att sätta dig på ett plan bidrar till att förstöra de fantastiska platser du åkt för att se.

The Guardian publicerade nyligen en härligt bitter krönika om hur allt färre brittiska ungdomar åker på "gap year". Alltså ett ledigt år mellan universitetsstuderandet då många åker på fylleresor i Asien och Australien eller volontärarbetar i Afrika. Krönikören menade att dessa kids endast åker och vältrar sig i misär för att det ser bra ut på facebook.

Tidigare i år skrevs en annan krönika på The Guardian av en 19åring som var på väg ut på en "gap year" resa. Han beskrev hur han längtade efter de dyngslånga festerna men också reste för att uppleva kulturen. Kommentarerna lät inte vänta på sig. Ungefär 500 oerhört bittra och underhållande åsikter om hur pastichartat och skitnödigt detta var. Ungdomar har inte längre lyxen att upptäcka något nytt. Människor kommer inte sluta resa men resandet måste förändrats och att resandet kanske tar längre tid då man inte kan flyga överallt kanske bara är av godo. Då börjar upptäckandet på nytt.