Cykeln & Tåget eller David V. Skånetrafiken

För några veckor sedan gjorde jag och min andra hälft en gemytlig cykeltur till Lund, vi gick till Skissernas Museum och fikade efteråt. Vid det laget började det bli kallt och mörkt så vi gjorde som vi gjort många gånger förr och köpte en familjebiljett för tåget till Malmö och gick på med våra cyklar.


Några minuter senare blev vår biljett kontrollerad av en kontrollant som så fort vi sa att det var våra cyklar skrev ut straffavgifter, två x 800 kr. Vi skulle grundligt ha läst informationstavlan på stationen innan vi gick på. Eftersom vi inte gjort det skulle vi nu betala 1600 kr. Jag hade tidigare kollat upp att familjebiljetten gäller för två vuxna och upp till tre barn. Cyklar ska lösa barnbiljett. Cykel = barn. Jag hade ingen tanke på att min slutsats skulle vara fel, speciellt inte eftersom jag gjort likadant många gånger förut utan att bli stoppad.


Efteråt kollade jag upp informationen på stationen - där står att cyklar går som barnbiljett, inget annat. Informationen finns dock på webbsidan. Jag skrev ett utläggande mail med mina argument. Först och främst att informationen inte är tillgänglig men också det ologiska i systemet. Barnvagnar, stora bagage etc. behöver inte betala avgift. Vad gäller om jag har en cykelbarnstol istället för en barnvagn, är det en barnvagn eller en cykel? Om jag stoppar min cykel i en cykelväska är det ett bagage då?


Lite över en vecka senare fick jag ett svar som endast konstaterade att avgifterna hade blivit avskriva.
   
Förutom att jag ser mig själv som en glorifierad liten cyklande David som besegrat den väldiga kollektivtrafiks-Goliat så betyder det inget i det stora hela. Vänsterpartiet tog i höstas upp en motion för avgiftsfritt resande för personer med barnvagn och gratis medtagande av cykel i Regionfullmäktige. Motionen blev nedröstade av både Alliansen och förvånansvärt nog Miljöpartiet, med motiveringen att "det skulle innebära ett ökat resande med barnvagnar och cyklar" vilket också var hela meningen.


I en region som påstår sig vilja främja cyklande och faktiskt lägger ner en hel del pengar på förbättrad cykelinfrastruktur osv. borde det vara självklart att göra det så enkelt som möjligt att integrera transportsystem och främja cyklandet.  

Fords oro

Bill Ford, Fordchef, är orolig. År 2050 beräknas det att det kommer rulla fyra miljarder bilar på världens vägar. Detta i kontrast till dagens ca. en miljard som redan orsakar stora mängder direkta miljöproblem, olyckor, förpestad stadsluft och stillastående köer.

Han håller i dagarna ett key-notetal på Mobile World Congress i Barcelona där han varnar för detta problem och söker samarbetspartner för att arbeta fram nya modeller.

Han höll även ett TEDtal förra året med samma tema.



Ford har jobbat inom Ford i över trettio år och han talar som en övertygad miljöaktivist. Samtidigt är han ledare över ett företag som fortsätter skicka ut bensinslukande bilar i världen. Han hade kunnat stoppa all bilproduktion såklart men om inte han tillverkar bilar så gör någon annan det. Hans lösning verkar dock vara att skapa smarta system, vilar som kommunicerar med varandra. Bilar som automatiskt bokar parkeringsplatser. Grönmålning eller ett genuint försök till förändring?

Utebliven Carmageddon

I helgen var Los Angeles lamslaget inför händelsen att en motorvägen 405 tillfälligt skulle stängas ner för reparation. Staden gick ut och varnade långt i förväg att undvika vägen så mycket man bara kunde, de var livrädda för att de hundratusentals bilar som varje dag rör sig i staden skulle fastna i en stor apocalyptisk gryta och orsaka... ja, Carmageddon.  


Vad hände då?


Biltrafiken reducerades med två tredjedelar mot vad det vanligtvis är. Inget kaos utbröt över huvudtaget. Massor av cyklister fick cykla på tomma vägar och jublar nu på twitter samt vill införa Carmageddon på ett regelbundet vis. Los Angeles borgmästare Antonio Villaraigosa skojade om situationen och sa:  "I think everyone has realized that we can get out of our cars once in a while and survive."

Ännu ett lysande bevis på att trängseln avtar när man bör det svårare att köra tvärtemot vad världens politiker trycks tro, trots mångtal bevis på motsatsen, att trängseln avtar om man bygger fler vägar. 

G står för gratis kollektivtrafik

Denna lilla film går med mycket kreativitet igenom ABC för hur trafiken i samhället skulle kunna fungera. Det är ett samarbete mellan skaneresenarer.se, Planka.nu och RåFILM.





G står för gratis kollektivtrafik from RåFILM on Vimeo.

Klimatkrock - ockupation av Slussen

På Världsmiljödagen, 5 juni, arrangerar Klimax klimatkrock vid Slussen i Stockholm, ett av Sveriges mest omdebatterade och trafiktätaste områden. Spontant känns det väldigt modigt att försöka blockera Slussen och som gjort för kaos, upprörda människor och poliser.


Så här säger Klimax: 

Varför är vi mitt i gatan då? Klimax arrangerar och deltar ofta i klimatkrockar. Att ta plats på gatan är inte bara ett uttryck för missnöje med massbilismens miljö- och hälsofarliga avgasutsläpp. Det handlar precis lika mycket om rättvisa, att alla ska få finnas på gatan på lika villkor. Många människor har inte råd att åka bil, utan måste färdas med kollektivtrafik, cykel eller till fots. Att dessa transportsätt innebär stora miljö- och hälsomässiga fördelar behöver väl knappast upprepas, men vi tycker att det är viktigt att understryka att de också är jämlika sätt att färdas på.

Genom att ha klimatkrocken i form av picknick, som innebär allt från kaffe, te och kakor till sång, jam och dans eller andra kreativa uttryck, eller kanske bara ett sätt att prata och umgås med gamla och nya vänner på en filt i solen, visar vi hur gatan borde se ut egentligen.

För några timmar blockerar vi gatan för bilisterna, precis som de varje dag blockerar gatan för oss. Ta med banderoller, fika, filtar, gitarrer, mormor, munspel, frukt, brorsan, kritor, megafoner eller vad som helst ... Tillsammans skapar vi en frizon från bilismen, och stoppar ockupationen av våra gator!

Alltså:
5 juni
Samling på Södermalmstorg kl. 14.30 (ni kommer att känna igen oss på de snygga banderollerna)
Genom att ha klimatkrocken i form av picknick, som innebär allt från kaffe, te och kakor till sång, jam och dans eller andra kreativa uttryck, eller kanske bara ett sätt att prata och umgås med gamla och nya vänner på en filt i solen, visar vi hur gatan borde se ut egentligen. 
För några timmar blockerar vi gatan för bilisterna, precis som de varje dag blockerar gatan för oss. Ta med banderoller, fika, filtar, gitarrer, mormor, munspel, frukt, brorsan, kritor, megafoner eller vad som helst ... Tillsammans skapar vi en frizon från bilismen, och stoppar ockupationen av våra gator!
Alltså: 5 juniSamling på Södermalmstorg kl. 14.30 (ni kommer att känna igen oss på de snygga banderollerna)Klimatkrocken startar kl. 15, kom kom kom!

Kolla in facebooksidan här.  

Motorväg blir människoväg

Jag har just börjat läsa Jane Jacobs The Death and Life of Great American Cities, om modern stadsplanering  vilken fortfarande känns otroligt aktuell och spännande trots att den publicerades 1961. Hon har en enkel fyrapunktslista på hur städer behöver vara för att fungera bra: 

• Mixed uses.
• Short blocks.
• Buildings of various ages & states of repair.
• Density.

Tänk om svenska stadsplanerare i början av 60-talet hade läst hennes bok och lyssnat. Hon är bland annat känd för att ha medverkat till att stoppa flera vägbyggen, bland andra Lower Manhattan Expressway i New York som hade krävt demolition av flera historiska byggnader och kvarter och förflyttandet av 802 företag och 1,972 familjer. 


På flera håll hör man om städer som insett att stora överfartsleder är destruktiva, San Francisco till exempel. Nu senast skriver The Grist om Cheonggyecheon Restoration Project i Seoul. Det var från början en flod som var hjärtat av staden men på 50-talet var den så förgiftad att man fann det bäst att bygga över den med en motorväg. År 2001 kom den briljanta idén att riva motorvägen. Det blev inget trafikkaos utan trafiken anpassade sig direkt, och floden blev återigen en samlingspunkt för stadens invånare. 


Jane Jacobs och många andra fattade för över 50 år sedan. Svenska trafikplanerare har ännu inte fattat. Hittade föresten när jag researchade, en miljöutredning för Marieholmsförbindelsen där det står att inga närliggande byggnader kommer att skadas eller utsättas för buller. Jag har en vän som bor nära i Bagaregården och hon och flera av hennes grannar har fått stora sprickor i väggarna.

Den förlorade melodien, Stockholms trafikkaos

"Fortsätter det så här så kan en dag bilismen bli sin egen fiende. Ju mer den sväller desto mer effektivare stryper den sig själv. Det är ju meningslöst att ha en bil om man varken kan stanna och parkera den någonstans eller komma fortare fram med den."

Så säger Gösta Werner i en informationsfilm. Han menade att ett kommunalt trafiksystem där det råder ordentlig samordning mellan buss, spårvagn, pendeltåg och tunnelbana kan bryta den ohållbara trafiksituationen. Då kan de som verkligen behöver köra bil (journalister?) göra det och komma fram fort. Staden kommer återfå sin trivsel och man kan njuta av dess skönhet och till och med höra frågelkvitter.

Den här filmen är från 1957. Nu 54 år senare tycker vi fortfarande att bilen är framtiden oavsett alla fakta vi har som skriker om det motsatta.

Ta från de törstiga

Svante Axelsson, generalsekreterare i Naturskyddsföreningen pratar om Miljöbilar i DNs motordel. Bortsett från att de använder termen "miljöbil" som enbart är en oxymoron så är det han säger vettigt.

Differentiera fordonsskatten mer, inför en differentierad registreringskatt som de har i Frankrike där skatten på de törstiga bilarna finansierar bidrag till de riktigt snåla bilarna, höj skatten på dieseln så att den får samma beskattning som bensin och inför kilometerskatt för tunga lastbilarna så de betalar ett samhällsekonomiskt korrekt pris.

Vidare menar han att alla nya förmånsbilar måste vara miljöbilar och ju mer bränslefeffektiv bilen är desto mer förmån ska den få. Är nästa politiska fråga att avskaffa förmånsbilen?

Läs hela artikeln här.

Lernfeltgate

Dagens ledare i GP gjorde mig fundersam. Rubriken lyder: Dags för SJ börja twittra och beskriver hur Malin Lernfelt fastnade i London då Gatwick var stängt på grund av snöfall. Hon fick då uppdaterad information från flygplatsen om vad som skedde. Hon konkluderade ledaren med följande:

Idag är många människor ständigt uppkopplade via mobiler, Iphones och laptops. Hur svårt skulle det egentligen vara för SJ eller Västtrafik att anställa ett Twitterteam som på heltid ägnade sig åt att sprida information om eventuella störningar och svara på tweets från resenärer? Inte särskilt svårt alls. Det är 2010 nu.

SJ har ett twitterkonto under namnet @SJ_AB där de meddelar att deras ”Twitterteam” heter Tommy, Marcus, Margareta, Katarina, Marie, Johanna och L-B. De har twittrar sedan 26 oktober 2009. Jag har aldrig använt tjänsten själv men ser ofta tweets om hur snabbt och proffsigt man får hjälp av SJs twitter.

Eftersom vi lever i en twittervärld har det sedan tidningens publikation i morse skapats ett internetfenomen som så klart kallas Lernfeltgate. Hashtaggen #lernfelt har gått varm hela dagen, tillika bloggar. Malin Lernefelt har försvarat sig i Resumé och i Ledarbloggen samt uppdaterat ledaren. Ingen av de här aktionerna har egentligen gjort saken bättre.

"Jag har jobbat som ledarskribent i ganska många år nu. Jag är van att ta kritik. Jag tycker mest det är patetiskt att man inte tar sig tid att läsa krönikan ordentligt." säger hon till Resumé.
Vi har läst den ordentligt. Den säger att SJ borde börja twittra.
Vidare säger hon: "Jag kanske drog för snabba slutsatser men jag hävdar fortfarande att de måste vara bättre på att kommunicera att de har den här twittern".
Ibland ligger det en stor twitterbanner på första sidan, om inte tar det två klick att hitta all information man behöver.

Ledaren har uppdaterats och hon ber om ursäkt men fortsätter att kritisera faktumet att SJs twittergäng bara arbetar på kontorstid. Vidare tillägger hon i bloggen att "twitter är en sandlåda". Till saken hör att Lernfelt inte ägde ett twitterkonto förrän idag. Detta besvarar hon även i bloggen:

Ps. En del har twittrat om hur underligt det är att jag kunde följa Gatwicks twitter utan att ha ett eget konto. Nu är det så att man behöver inget eget konto för att läsa på twitter. Det hade ni vetat om ni gjort lite bättre research Typ googla.

Malin Lernfelt har varit ledarskribent på GP sedan 2003 och skriver bland annat mycket om Göteborgs stadsbyggnad:
"Förhoppningsvis leder den nya översiktsplanen till att husbyggen och vägbyggen i fortsättningen går hand i hand."

"Att bara försöka tänka bort biltrafiken i en stad som Göteborg är naivt. Så vad göra? En bra idé vore faktiskt att damma av de gamla planerna på ett parkeringsgarage under Kungstorget. Visst är det dyrt med parkering under jord, men nu måste man tänka långsiktigt."


"Politikerna hävdar att dubbdäck är farliga för hälsan. Det stämmer inte. Det finns hittills ingen forskning som visat att det sparar människoliv eller miljö att förbjuda dubbdäck."
 
Hela den här ledaren som går ut på att: "Jag älskar min bil!"
 
Även ledarskribenter är felbara och ja man kan missa att göra den mest grundläggande och enkla googlesökning innan man publicerar något i en av Sveriges största dagstidningar men om SJ har twitter eller inte är inte den stora frågan. SJs problem har delvis med det hårda vädret att göra men också av år av nedrustningar, avregleringar och totalt ointresse av att satsa på tågtrafik. Det handlar om politiska beslut. Det finns pengar för miljardvägbyggen runt Göteborg och Stockholm i en tid då vi måste ställa om hur vi lever vare sig vi vill eller inte. Men det finns inte pengar för att rusta upp järnvägen eller utöka kollektivtrafiken, eller göra den gratis. Om vi vill ha förändring måste vi jobba tillsammans och tala om vad vi vill.   
 

Läs även andra bloggares åsikter om Malin Lernfelt, SJ, Twitter, tåg, trafik,

Dag Hammarskjöldsleden kan bli boulevard

Det här är så goda nyheter så man undrar om det är sant. Miljöpartisten Emmali Jansson lade fram ett yrkande till Byggnadsnämnden att göra om Hammarskjöldsleden till en boulevard. Det som nu är en motorväg ändå in till stan och därmed blockerar all framkomlighet kan alltså bli en levande Boulevardgata ändå fram till Frölunda.

Jag blir alltid nedstämd när jag kommer i kontakt med Dag Hammarskjöldsleden, den hindrar en att komma från Slottskogen till Botaniska, den hindrar en att komma från Högsbo till Änggården, den är högljudd, smutsig, avgasfylld (otrevligt när man måste cykla bredvid den). Det är tråkigt att se de fina sekelskiftesvillorna precis vid motorvägen, bakom bullerplank.

Yrkandet lyder:

Ända sedan översiktsplanen 1993 har norra Högsbo industriområde pekats ut som möjligt utvecklingsområde till blandstad. De strategier vi har för utbyggnaden av staden är att framför allt bebygga redan anspråkstagen mark i centrala och halvcentrala lägen. Då Högsbo industriområde genomgår en förändring där det blir färre och färre störande industrier ser vi att det finns en god potential till att påbörja ett stadsutvecklingsprojekt här.


För att knyta ihop stadens delar med varandra, menar vi att även Dag Hammarskjölsleden bör inkorporeras i detta arbete. Det har redan tidigare funnits en förstudie från 2001 om hur Högsbo industriområde kan införlivas i staden samt om att göra om Dag Hammarskjöldsleden till en stadsboulevard med breda trottoarer, allé och ett urbant stadsliv. Genom utbyggd kollektivtrafik och pendelparkeringar i närheten av Järnbrottsmotet, ligger denna stadsutveckling i linje med planerna för K2020. Genom en omvandling av Dag Hammarskjöldsleden kan kanske även ny bebyggelse uppföras precis väster om leden.

Vi yrkar
Att byggnadsnämnden ger Stadsbyggnadskontoret i uppdrag att sammanställa planeringsförutsättningar för hur Dag Hammarskjöldsleden kan göras om till en stadsboulevard samt hur områden på bägge sidor, främst den östra, kan utvecklas till blandstad.

Otroligt nog har samtliga partier gått med på detta även om Moderaterna dröjde med sitt svar. Enligt Emmali: "de borgerliga partierna antecknade till protokollet att det är viktigt att se över trafikfrågan i ärendet. Jag vet inte hur de tänkte, i och med att förslaget i sig själv går ut på att just se över trafikfrågan..."

Det finns även planer på att återuppta Säröbanan. Säröbanan började ungefär där psykologen är nu och tog stadsborna ut till Särö men lades ner när bilen skulle fram. Stationshuset syns längst bort i bilden. Det revs 1960.

Det här var Karlsrogatan, en gata som inte finns längre. Allt jämnades med marken för att ge plats åt det här:

Förhoppningsvis blir det här verklighet, underbart att det börjar hända saker.

Hur man besegrar laxen

http://streetsblog.net/

Folk som inte gillar cyklister brukar argumentera att de inte betalar vägskatt och därför inte borde använda vägarna (vi betalar visst skatt som går till vägbyggen och vi sliter dessutom mycket mindre på vägar och behöver en bråkdel av ytan för att parkera). Dessutom påstås det att vi är farliga, vi kör mot rött, vi kör för snabbt, kör på gångare och kör in i bilar.

En artikel i The Grist berättar om hur en titt på trafiken i New York konstaterar att de flesta överträdelser beror på andra faktorer, i 741 av de 1,700 fallen gick eller stod människor på cykelbanorna, i 353 fall var banan helt blockerad av ett fordon, i 77 fall öppnade en bilförare dörren mot en cykelbana utan att titta efter först.

Sedan är det de fall där cyklister faktiskt gör fel. Elly Blue på The Grist skriver:

There's a tendency to talk about people who ride bikes as though they're a lawless bunch of yahoos. This study is a breath of fresh air in showing that no, they are simply, like all other people, responding to an environment that doesn't always serve their needs. When you're driving, the extra space a bike lane offers is a matter of mobility and convenience; if you're riding a bike, it's a matter of being seen and staying alive.

People run red lights on bikes not out of wanton disrespect for the world's moral order, but because when you're riding in a sea of cars occupied by people who probably don't notice or care about your existence, you're much safer getting as far ahead as possible.

Det är helt sant. Ofta när jag gjort en överträdelse så har det antingen varit en livsviktig manöver eller en förebyggande livsviktig manöver. Sedan finns det så klart idioter. De kanske är allmänna idioter men när de sätter sig på en cykel blir de cyklande idioter som ofta ger alla cyklister dåligt rykte. Enligt undersökningen var 242 av fallen folk som cyklade åt fel håll på en enkelriktad cykelbana. Bloggen Bike Snob NYC brukar kalla dem Bike Salmon, alltså laxar som cyklar mot strömmen. Ibland kan jag förstå att man måste vara på fel sida, man kanske hamnat fel eller ska till ett ställe på den sidan vägen men i de flesta fall är det bara idioti. Där man märker det mest i Göteborg är Göta Älvbron och Linnégatan. På bron brukar det vara rent farligt då man har ganska hög fart på slutet, jag har ingen aning om statistik men det känns som att fler än en olyckor måste ha hänt här.

På Linnégatan har man bara en smal enkelriktad cykelremsa. Här borde cyklarna ha mer plats men det förlåter inte att cykla på fel sida. Såvida det inte är så att de här laxarna gör det i protest mot dåliga cykelbanor. Jag brukar i min enfald hantera laxarna genom att hålla mig rakt i cykelbanan och vägra flytta på mig, de får köra om på sidan och jag får en sekunds futtig lycka i att veta att jag minsann har rätt. Hur brukar ni hantera laxar?


Videos Wanted: Make Your Own Bike Etiquette PSA from Streetfilms on Vimeo.

Läs även andra bloggares åsikter om cykel, bike salmon, göteborg, trafik,

New York blir grönt

Det är nästan så man undrar om det här är ett skämt. Ledningen för en storstad bestämmer sig för att bygga om innerstaden, marginalisera bilarna, bygga mil efter mil av cykelbanor och ge massor av yta till gående, omvandla tidigare trafikleder till ställen där man kan hänga och fika. New York har gjort det på bara tre år. Det finns hopp för resten av världen.

Att cykla i motvind

Ursäkta den klyshiga rubriken men samhället känns så bakåtsträvande ibland. Regeringar pratar om miljömål men gör samtidigt inget konkret för att vända folk i rätt riktning.
Ökad cykling leder till bättre luftkvalité, minskade utsläpp, bättre hälsa, mindre slitage på vägar. Trots investeringar i cykelvägar ses cykeln ändå som en hobby, inte som ett seriöst transportmedel. Det märks tydligt i fallet Andreas Grass som nyligen fick böta för att ha blivit påkörd av en bil. Han cykelpendlade i Lund och eftersom han har en racercykel valde han att köra på vägbanan istället för cykelbanan vilket låter helt logiskt. Racercyklar är gjorda för att köra i hög hastighet på släta vägbanor. Cykelbanor i anslutning till gångbanor som befolkas av gående, långsamma cyklar, mopeder, rullstolar, skateboards, barnvagnar är inte ett alternativ om man vill ta sig någonstans snabbt.

Det tas för givet att bilar ska ha framfart och att de används för att transportera sig snabbt (även om mängden av dem gör att man fastnar i stillastående bilköer) men detsamma gäller inte för cyklar. Enligt domen i tingsrätten ska man enligt lag cykla på cykelbana när sådan finns. Om inte är det ens eget fel om man blir påkörd av otåliga bilister. Vilket även är vad politikern Rob Ford i Toronto tycker:



Mopeder som går upp till 25km/h ska köras på cykelbana men de som går snabbare ska köras på vägen. Vad innebär det för cykeltrafiken? Ska inte cyklar som kör snabbare än 25km/h köras på väg eller är det förbjudet att köra snabbt?

Läs även andra bloggares åsikter om cykel, bilar, trafik, Lund,

Europakorridoren och hur bra tåg egentligen skulle kunna funka

I fredags 1 oktober avreglerades sveriges tågnät ytterligare. En fantastisk artikel i senaste Filter - och detta blogginlägg är egentligen en stor uppmaning att läsa senaste Filter - handlar om historien om SJ och hur det har blivit hur det blivit och...hur det skulle kunna vara.

Det finns en organisation vid namn Europakorridoren som de senaste 20 åren har arbetat för att knyta ihop södra Sverige och vidare ut i Europa. Vårt rälssystem har inte uppdaterats sedan det byggdes på 1850-talet och istället för att, som andra länder med mycket sämre ekonomi än oss, lägga ner ordentliga resurser och energi på tågnätet ger vi pengar till nya vägbyggen.

I artikeln rörs det vid att Anders Borg har en personlig vendetta mot tåget och helt enkelt inte känner för att satsa på det. Det känns otroligt bakåtsträvande, som om vi fortfarande är fast i 60-talets tänkande att bilen är framtiden även fast vi nu har facit i hand. Satsa på tåget och var säker på att folk kommer att ändra sina resvanor.


Läs även andra bloggares åsikter om tåg, trafik, turism, europakorridoren

Att cykla i Amsterdam

Änglaklockor ringde och jag flöt fram över vackra broar, över kanaler och breda avenyer och var för en sekund säker på att jag avlidit och hamnat i cykelhimlen. Blev glatt överraskad av att finna fötterna på jorden, höra cykelklockorna ringa och inse att jag var i Amsterdam, en av de få städer som insett hur trafiken i en storstad bör fungera.

Amsterdams förhållande till cykling går långt tillbaka och även fast det verkar som att staden hade några mörka år under 60-talet då vissa historiska byggnader revs och bilen skulle fram så har de hållt kvar sin cykelkultur. Det gör att cykeln har blivit norm. Alla cyklar. Unga, gamla, tjocka, tunna. Man ser gamla gubbar med ölmage, kvinnor i slöja, treåringar, modebrudar med höga klackar och korta kjolar. Alla cyklar. Enligt wikipedia finns det cirka 700,000 cyklar i staden och cirka 40% av alla resor görs på cykel och det märks.

Man får en tydlig känsla av att cykeln är i majoritet och infrastrukturen är på cykelns villkor. Det finns ingenstans i staden där man måste göra konstiga svängar, hamnar i en bilhuvudled eller där cykelbanan tar slut, vägarna är anpassade för cyklister. Oftast har cykeltrafiken en separat fil i anslutning till bilvägen:

 De ställen där cykelbanan är lagd bredvid gångbanan på trottoarer så är trafiken så tät att gångare omöjligtvis kan hamna på fel sida. Till skillnad mot exempelvis Göteborg där fotgängare oftast inte ens vet att de går på cykelbanan eftersom den inte är tydligt nog markerad. Ibland är cykelfilen lika bred som bilfilen:

Jag tillbringade tre dagar i Amsterdam så det här är mina första intryck men ingen fulländad observation (här är en bloggpost från en Amsterdambo som dock verkar ha kommit till samma slutsats). Det finns så klart fortfarande biltrafik men den stör aldrig, det verkar vara fullt framkomligt att köra bil, man ser inga trafikstockningar men trafiken verkar också inställd på cykelns majoritet. Man hör aldrig biltutor eller ser irritation mellan cyklist - bilist. Dessutom - ingen har hjälm.

Cykeln är en fullkomligt normal del i vardagen så folk anpassar den till sina liv.
Unga skoltjejer cyklar så klart till skolan och lägger sina böcker och grejer i cykelväskor:

Man använder cykeln som transportmedel. De flesta har åtminstone en korg i fram, många har också en plastlåda i fram eller bak. Man ser folk transportera allsköns otympliga föremål. Det här var en av de mindre ovanliga:

Många har lastcyklar. Folk plockar upp shoppingen på väg från jobbet som de lägger i lastlådan tillsammans med 1-3 barn. Det är inte ovanligt att se 2-3 barn i lastlådan och ett barn på ett barnsäte i bak. Dessutom cyklar många ganska så små barn, något man nästan aldrig ser i svenska städer. Intressant som kontrast till ett aktuellt fall i England där skolan hotade anmäla ett föräldrapar till myndigheterna eftersom de lät sina barn cykla en kilometer till skolan i ett lugnt Londonområde. 

Mycket små barn får sitta på ett säte bakom styret med en vindskyddande skärm framför sig:

Cykelstölder är ett stort problem men de flesta använder hjullås och ett tjockt metallås. Det finns gott om cykelställ överallt av den höga varianten där man kan låsa fast ramen. Det mest påtagliga är att man befinner sig i en storstad där mycket saker händer men det är...tyst. Öronen blir inte konstant utsatta för motorbrus, lugnorna snörps inte till av avgaser. Det är skönt. Så här skulle alla städer kunna se ut, en stad där man kan röra sig fritt, snabbt ta sig fram och göra det utan stressande buller och dålig luft. Jag tror det skulle vara tämligen lätt att få en liknande cykelkultur i svenska städer och det togs politiska beslut och det satsades på infrastruktur för cyklar, om politiker såg cykeln som ett seriöst och fördelaktigt transportmedel.

Recension: Styr & Ställ

Göteborgs nya hyrcykelsystem Styr & Ställ invigdes 10 augusti och några dagar senare försökte jag Cykelidag på oss att testa det. För närvarande finns det 20 hyrstationer, vi valde den vid Olof Palmes Plats där minst hälften av cyklarna var lediga. Överhuvudtaget verkar det finnas god tillgång till cyklar. Enligt Styr & Ställ en medianresa 20 minuter lång, därför ges 30 minuter för att hyra och lämna tillbaka en cykel. Alltså måste den som hyr cykeln göra en kort resa inom centrum eftersom hyrstationerna är tätt belägna i centrum.


Målgruppen
Barnfamiljer?
Cyklarna har 14-årsgräns och saknar pakethållare eller barnsitsar.
Turister?
Bara om de vet exakt vart de ska, eftersom cyklarna är tänkta att lånas kort tid och det finns än så länge bara stationer i centrala stan.
Vem då?
Just nu antagligen bäst för pendlare från kranskommunerna. Enligt Styr & Ställ ”erbjuds stadsbor ett alternativ till användningen av bil vid korta resor, som är starkt skadliga för miljön.”

Det är nödvändigt att kunna ställa av cykeln på en station eftersom tiden och pengarna annars tickar iväg. För en turist som vill cykla en halv dag (4 tim) skulle det kosta 230 kr (plus 10 för abonnemanget) och för en heldag (8 tim) 550 kr. För den som behåller cykeln i 24 timmar skulle det kosta 1830 kr i hyra och sedan 2500 kr i depositionsavgift alltså 4330 kr totalt

Att hyra en cykel
Det är väldigt många moment man ska igenom, och en del krångel med tekniken som kanske bara är barnsjukdomar. När man plockar ut cykeln så står det lämna tillbaka på skärmen. Man måste lösa ett abonnemang som kostar 10 kronor för tre dagar eller 100 för en säsong. När man köper abonnemanget går man automatiskt med på att en depositionssumma på 2500 reserveras på sitt kort. Den dras om man inte lämnar tillbaka cykeln inom 24 timmar.
När man valt en cykel måste man hämta den inom 60 sekunder, det gäller att vara snabb så det är enklast att ta cykeln som står närmast. Det tog oss säkert en kvart innan vi lyckats få loss cyklarna första gången inklusive mycket fippel med kontokort, depositioner och missvisande instruktioner.

Cyklarna
Det bästa med systemet. Robusta cyklar som verkar vara av hög kvalitet. T.ex. fina däck. Lättcyklade, kanske lite vingligare än en vanlig cykel då framdelen är lite tyngre.
Praktiska lås och ställ. Lysena är konstant på och framljuset har ett blinkande sken som fick en äldre dam att utbryta "usch vilket hemskt ljus".

Att lämna tillbaka
Ganska enkelt. Ställ in cykeln och vänta på dubbelpip och grön signal.

Övrigt
Tveksamt uppmana att ha cykelhjälm, eftersom inga hjälmar är tillgängliga såvida man inte har med sig en egen. Lagen kräver inte cykelhjälm för vuxna.

Sammanfattning
Cyklarna är fina och kommer väl till pass för alla vuxna som rör sig utan barn. Uthyrningssystemet känns alltför komplicerat, måste man krångla till det så. I Köpenhamn stoppar man i en 20-krona direkt i cykeln och far iväg.

Läs gärna Cykelidags mer utförliga inlägg här.
Läs även andra bloggares åsikter om cykel, Styr och Ställ, göteborg, miljö, klimat, trafik,

Uppdatering: Styr & Ställ är en succé.

Stephen Fry om naturen

Om en anglofil som jag skulle lista de fem bästa sakerna från Storbritannien så skulle Stephen Fry hamna väldigt långt upp på den listan. Jag skulle kunna mala på länge om vilket geni han är men just nu tänkte jag citera hans tankar om det vackra i livet. Det här är taget från TV-programmet Room 101 där kända personer fick argumentera för saker eller företeelser de avskydde och hurvida de skulle försvinna - hamna i Room 101. I det här fallet pratar han om dekorativa tallrikar. Han inleder med en episod (som han även går djupare in på i ett podradioavsnitt kallat Wallpaper) där Oscar Wilde i en intervju tillfrågas om han vet varför Amerika är så våldsamt. Han svarar att han absolut vet varför - för att de har så förskräckliga tapeter. Han fortsätter sedan med följande citat:

If you look out of the window as a human being at nature, all of nature is unconditionally and absolutely beautiful whereever it is, wether it is a jungle, a desert or the arctic vastes. The only ugly things you will ever see when you look out of a window are things made by man and if from your earliest age looking at the world you see yourself as a member of a species that can only uglify and despoil the world it gives you what a psychiatrist would call a deep sense of guilt, and guilt is as everyone knows the major cause of aggression and that is why you get violent because you feel guilty and worthless and you feel worthless if you dont believe you are part of a speices which are actually capble of creating beautiful things - which we are, in terms of architecture, in terms of painting, music and all kinds of things, beauty is possible and it is good.

Det ligger en sanning i det. De platser jag anser är fulast är de som är längst ifrån naturliga miljöer.
Jämför det här:

Med det här:

De platser som vi uppskattar mest är de som är individuella, har naturliga former samt träd och blommor. Om man ser till boendemiljöer är det generellt sett att det här är dåligt:

Men det här är bra:

Stephen Frys citat ringer i öronen när man hör om de senaste tidernas blomstölder. I GP idag finns en rykande ledare som undrar vem som egentligen gör det här och varför. De som växt upp med dekorativa tallrikar?

Bli rik på att försämra miljön

Kommunalråd i Göteborg uppmanas indirekt att köra så mycket bil som möjligt eftersom bränsleförbrukningen påverkar deras pensioner. Alltså, ju mer de kör och ju mer bränsleförbrukande bilar de har, desto mer pension.
Det låter vansinnigt men det är sant och kommunalrådet Kia Andersson (MP) har lagt fram en motion för att avskaffa bilförmånerna. Detta möts så klart inte av applåder hos hennes kollegor utan ilska.
På sin blogg skriver hon:

Det lönar sig att åka så mycket bil som möjligt. Lägg märke till att det inte är en tjänstebil utan en ren förmånsbil. En chef åker kollektivt till arbetet men har bilen hemma för användning på fritiden och hur den används på övrig tid är upp till den personen ingen begränsning på vem som får köra bilen... Servicepaketet som kostar kommunen 60 000 kr/ förmånstagare och år inkluderar i stort sätt allt, även byte till vinterdäck... Den årliga slutnotan för bränsle blir för staden 36 000 kr/år och förmånstagare i snitt.

I GP 9 juni kommenterar det moderata kommunalrådet Jan Hallberg:
"Jag tycker inte vi kommunalråd behöver huka oss. Vi har bra mycket lägre lön än motsvarande politiker i Stockholm."
Ett göteborskt kommunalråd har 49700 kronor i månaden. En summa som man tycker borde kunna bekosta både en bil, en fin cykel och ett månadskort på västtrafik. En medianlön för ett vårdbiträde är 16909 kronor i månaden. De har ingen förmånsbil och kommer dessutom få värkande kropp och förslitningsskador innan pension.
Jan Hallberg har som undertitel på sin blogg "För ett bättre Göteborg" och en av hans målsättningar med sin politik är att "Se till så att det är snyggt och säkert i hela Göteborg". Han illustrerar dessutom sin blogg med bilder på oförstörda naturområden, pittoreska röda små hus vid havet och sig själv, smajlande i Saluhallen (vars tillhörande torg en gång var ett torg men nu är en parkeringsplats och hade blivit ett parkeringsgarage om Jan Hallbergs parti hade fått bestämma).


"Vi lever i en bilstad. Samtidigt som miljöpartisterna gråter floder när Volvo säger upp folk, lägger de gång på gång bilfientliga förslag."
Göteborg är en mellanstor stad med utmärkt kollektivtrafik och cykelbanor, absolut inte perfekta cykelbanor men det är lätt att ta sig omkring i Göteborg och ytterområden. Anneli Hulthén är här ett föredöme som har avsagt sig sin bil och cyklar till jobbet. Ja, det är en stad som under 1900-talet delvis livnärde sig på biltillverkning och som mejade ner fullt fungerande stadsdelar för att bygga motorvägar men det betyder inte att det är en "bilstad", vi vet bättre nu. Eller snarare, vi borde veta bättre.

Karl Henrik Sax på GT tillägger att:
"De glömmer medvetet räkna med förtjänsten av sparad tid och högre effektivitet när politiker och chefer snabbare kan ta sig mellan sammanträden och andra uppdrag, i olika delar av stan."
Jag antar att han aldrig cyklat i rusningstrafik i Göteborg. Där cyklar man dagligen lätt förbi stillastående bilar (fulla med frustrerade förare, en per fordon). Dessutom skulle det säkert vara nyttigt för politiker att ta spårvagnen då och då. Kanske skulle det ge en verklighetsuppdatering.

Förslaget är inte bilfientligt i sig, det säger bara att skattebetalare inte borde betala politikers förmånsbilar och att överdriven bränslekonsumtion inte borde belönas.

Det nya modet

"Som en variation har Monarks nya beautycyklar gjorts med rak ram enligt förebild från modets egen värld."
På 40-talet annonserades cyklar som en modevara, något chict som du kan matcha med senaste klädmodet. Det annonseras även till barnen som något coolt och trendigt. Man är till och med så modern att man lägger in engelska ord.

Tänk om de senaste couturekollektionerna på Stockholm Fashion Week skulle marknadsföras med cyklar, som att de båda var lika nyskapande och hemmahörande i den moderna staden.

Att börja från fel håll & spökcyklar

Läste om hur befolkningen i Edinburgh ska lockas att välja miljövänliga transportmedel. Den skotska regeringen har ett treårsprogram där olika miljöprojekt får pengastöd. Mycket verkar handla om work shops och att få folk att ändra vanor. Tillsammans med Bike Station (som är ett guldställe - de fixar gamla cyklar och säljer dem billigt, de engagerar arbetslösa och unga på glid att lära sig reparera cyklar) erbjuder de gratis bussbiljetter, två veckors gratis cykellån och tips om hur man kan resa mer klimatvänligt.

Det är så klart bra. Men att skaffa en cykel är inte det stora problemet, problemet är att det är ytterst osäkert att bege sig ut i trafiken där det inte finns cykelbanor, mycket lite plats på vägarna, stora bussar och aggressiva förare. Kanske hade varit en bättre idé att lägga pengarna på infrastruktur.

Att cyklar inte är så frekventa på vägarna gör att bilförare inte är uppmärksamma på att de skulle kunna vara där. CTC - National Cyclists' Organisation har tröttnat på att ständigt hamna i livsfara i möten med bilar och har därför startat Stop SMIDSY. Förkortningen kommer från vad man ofta får höra efter en sammanstötning med en ouppmärksam bilist - Sorry Mate, I Didn’t See You. De vill verka tillsammans för säkrare vägar. 

Även om cykelolyckor med dödlig utgång inte är lika vanliga som bilolyckor så händer de med jämna mellanrum. En cyklist dödades efter att ha blivit påkörd av en bil i Skottland och nyligen utdelades straffet för föraren som varit på fel sida av vägbanan och kört i 100 på en 60-väg. Han fick 240 timmars samhällstjänst och ett års körförbud. Denna typ av straff är ganska vanliga. På något sätt anses vårdslöst körande som en normal del i samhället. Hur är det annorlunda än dråp? Att man sitter i en bil borde inte vara en förmildrande omständighet.

Runt om i världen har vitmålade cyklar börjat dyka upp. Dessa så kallade spökcyklar ställs ut på platser där cyklister dött efter att ha blivit påkörda av bilar. De står där som en påminnelse om ett förlorat liv och om hur bräckliga cyklister är.