Nicole Foss om när "the shit hits the fan"

Finans- och omvärldsanalytikern Nicole Foss är på ett Sverigebesök för tillfället och jag var på hennes föreläsning med titeln Making Sense Of The Financial Crisis In The Era Of Peak Oil i Malmö. Hon håller en presentation där hon börjar med att tala om tillståndet för vår energitillgång för tillfället. Sedan tar hon upp tidigare finansbubblor, både den senaste och historiska bubblor som tulpankraschen på 1600-talet. Spruckna bubblor där ekonomin stupfallit och landat i ett sämre läge än där den började. Den stora delen av föreläsningen bygger på en föreläsning hon gjorde förra sommaren på en konferens för Transitiontowns och den finns att läsa refererad här.

Mot slutet kommer hon till den spännande biten - vad gör vi nu. Hennes syn på saken är både realistisk och dystopisk. Hon tror att en energikris är stundande, likaså en finansiell kris och en bostadskris, helt enkelt: skiten kommer träffa fläkten och att det kommer hända snart. 

Några handfasta råd hon ger är att så snart som möjligt om det är möjligt göra sig skuldfri. När bubblorna spricker sitter du fast om du har bostadslån. Sälj ditt hus och bygg en "extended family", alltså börja leva under kollektiva former. En kärnfamilj som förlitar sig på staten, till exempel med dagis kommer lida då samhällssystemen faller. De som anpassar sig vinner. 


Jag håller med om mycket hon säger, speciellt om att investera i fristående banker som JAK-banken och Ekobanken och att bli så självförsörjande och lokal som möjligt med odling och tjänster. 


Någon ställde en fråga angående uppmaningen att sälja sitt hus - då hamnar ju någon annan i skuldfällan. För det första är nog Nicole inte införstådd i den svenska obefintliga hyresmarknaden. Hennes svar lutade åt sköt dig själv och skit i andra, eller sköt ditt lokala kollektiv och skit i andra. Marknaden kommer gå ner så det bästa du kan göra är att skydda dig.


Någon annan frågade om hur de här förändringarna drabbar utvecklingsländer. Nicole svarade med en analogi om att ramla ut ur ett fönster, U-länderna bor på första våningen och kan lätt borsta av sig. Vi bor på hundrade våningen. Hon nämnde ingenting om att de först faller offer för effekterna av klimatförändringar. Överhuvudtaget var inte klimatförändringarna en stor fråga i hennes framställning. Hon nämnde heller ingenting om att minska energianvändandet. Jag vet inte om det var för att hon fann det självklart eller för att det inte ingår i hennes teori. Hon har heller ingen tilltro till politisk förändring eller någon folkopinion på någon massiv skala.


Hennes tips om att ha kontanter eller statliga korttidsobligationer låter lite underligt. Jag har ingen ekonomisk bakgrund men hennes syn på att kriserna kommer ge deflation och att cash då är king klingar lite konstigt. Jag skulle vilja ha en ekonoms perspektiv på det här. 


Jag lämnade föreläsningen med massa tankar, en lätt depression och ett gäng engångsplastkoppar som jag tänkte återvinna som planteringskärl. 

Den tickande bomben som är finansvärlden

Bilden fick jag av Ivan från Cykelidag apropå mitt senaste inlägg om ekonomi. När man läser om tillväxt hittar man ganska snabbt denna video, en föreläsning av Albert Bartlett om exponentiell tillväxt och om hur makthavare inte har förstått innebörden av tillväxt.

Även om man tar bort miljöaspekten på den ekonomiska tillväxten kommer man inte ifrån faktumet att det ekonomiska systemet är totalt ohållbart. Vi kan inte lösa den pågående krisen genom att shoppa mer eller ösa pengar över bilindustrin. Det behandlas i dokumentären "Överdos - den kommande finanskrisen" som man just nu kan se på TV4.

Hur man reser tillbaka i tiden

På 70-talet levde vi precis inom gränserna för våra tillgångar. Det kan man läsa i Stellan Tengroths bok Tillväxt till döds. I nuläget skulle vi i Sverige behöva tre planeter för att upprätthålla vår livsstil i längden. Men ska vi börja leva som på 70-talet igen?


Det tycker inte Theodor Paues och Fabian Wallen som skrivit boken Flyt! Förbättringar i Sverige sedan sjuttiotalet. Författarna som båda är födda 1974 ser tillbaka till tiden då de föddes och hur mycket bättre saker har blivit sedan dess inom olika kategorier som mat, kommunikation, resande, jämställdhet osv. De garderar sig redan i förordet genom att säga att de inte tar ställning till frågor som växthuseffekten och finanskrisen. Bland annat skriver de hur mycket bättre arbetsplatsen har blivit, många grovjobb som slet ut människor i förtid försvann då den tunga industrin avtog och bättre hälsoskyddsregler kom till. Svenska arbetare andas inte längre in giftiga gaser och koldamm men vi vet ingeting om hur läget ser ut för de arbetare i bland annat asien som tillverkar mycket av våra produkter nu för tiden.

Mycket av det som var standard på 70-talet (utedass, inga uteserveringar, inskränkthet) vill vi inte gå tillbaka till. Man vänjer sig så oerhört snabbt vid nya förändringar. Tänk hur livet har förändrats av mobiltelefonen. Det är ingen som måste stanna inne en hel dag för att vakta telefonen längre, om man tappar bort någon i ett folkvimmel är de ett knapptryck bort, har någon fastat i trafiken är det inget problem. Om man skulle ta bort mobiltelefonen över en natt skulle kanske många människors sociala liv falla sönder.

Om någon skulle ta min dator och internetuppkoppling skulle jag inte alls bli glad, på gränsen till hysterisk till och med kanske. Och jag hade inte klarat mig länge på 70-talet med min exotiska vegetariska diet med vansinnigt oinhemska matvaror som couscous och kokosmjölk. Dessutom, som musikälskare lever jag i en dröm nu när all världens musik finns billigt eller gratis tillgänglig vid mina fingertoppar. Men samtidigt kan jag sakna den pirrande, våldsamma känslan av spänning man fick av att vänta och sukta efter saker som den nya singeln med sitt favoritband. Hur otroligt upplivande det var i en annars så kulturlös tillvaro. Jag hade kasettband som jag spelade in från radion och irriterade mig på hur programledarna på P3 pratade över låtarna. För att spara batterierna i min freestyle brukade jag rulla tillbaka banden för hand.

Jag vill inte byta bort mitt itunesbibliotek mot en kass freestyle igen men jag undrar om dagens barn får uppleva den där riktiga längtan?

Många miljöintresserade får, speciellt i den pågående debatten om Förbifart Stockholm, stå ut med att kallas miljötalibaner. En alternativ idé till den gängse planen, hur orealistisk och ohållbar den än är möts med kritiken att miljövännerna är teknikfientliga.

Jag skulle inte kunna bli mer för ny teknik. Det är fantastiskt att produkter kan bli mer energisnåla, återvinnbara och mindre. Jag önskar att det kunde ges mer pengar åt ny teknik, teknik som kan ta tillvara på de naturliga energikällor vi har och göra vår nuvarande teknik ännu mer effektiv. Om man däremot tror att teknik ska lösa alla våra klimatproblem tror jag att man är en smula naiv. Även om vi lyckas hitta ett bilbränsle som inte är fossilt eller kräver massor av odlingsareal så kommer man inte ifrån att en stor del av en bils utsläpp uppkommer vid tillverkningen. Ny teknik och nedtrappning av konsumtion skulle vara en ultimat kombination.

Tillsammans med mobilen finns det många andra bekvämligheter vi vant oss vid. Att leva enklare och med mindre konsumption behöver inte betyda en tillbakagång. Det skulle vara en framgång, det skulle kunna vara ett sätt för folk att må bättre och bli mindre stressade. Att ständigt hänga med i trender och ha de senaste modellerna verkar oerhört jobbigt för att inte säga kostsamt. I boken Flyt! uppmanar författarna oss till och med att vänta några år med att skaffa barn för ju senare de föds desto bättre kommer de få det i framtiden. Jag hoppas verkligen att de har rätt men inte med samma utgångspunkt som de. Saker kan bara bli bättre.