Det tycker inte Theodor Paues och Fabian Wallen som skrivit boken Flyt! Förbättringar i Sverige sedan sjuttiotalet. Författarna som båda är födda 1974 ser tillbaka till tiden då de föddes och hur mycket bättre saker har blivit sedan dess inom olika kategorier som mat, kommunikation, resande, jämställdhet osv. De garderar sig redan i förordet genom att säga att de inte tar ställning till frågor som växthuseffekten och finanskrisen. Bland annat skriver de hur mycket bättre arbetsplatsen har blivit, många grovjobb som slet ut människor i förtid försvann då den tunga industrin avtog och bättre hälsoskyddsregler kom till. Svenska arbetare andas inte längre in giftiga gaser och koldamm men vi vet ingeting om hur läget ser ut för de arbetare i bland annat asien som tillverkar mycket av våra produkter nu för tiden.
Mycket av det som var standard på 70-talet (utedass, inga uteserveringar, inskränkthet) vill vi inte gå tillbaka till. Man vänjer sig så oerhört snabbt vid nya förändringar. Tänk hur livet har förändrats av mobiltelefonen. Det är ingen som måste stanna inne en hel dag för att vakta telefonen längre, om man tappar bort någon i ett folkvimmel är de ett knapptryck bort, har någon fastat i trafiken är det inget problem. Om man skulle ta bort mobiltelefonen över en natt skulle kanske många människors sociala liv falla sönder.
Om någon skulle ta min dator och internetuppkoppling skulle jag inte alls bli glad, på gränsen till hysterisk till och med kanske. Och jag hade inte klarat mig länge på 70-talet med min exotiska vegetariska diet med vansinnigt oinhemska matvaror som couscous och kokosmjölk. Dessutom, som musikälskare lever jag i en dröm nu när all världens musik finns billigt eller gratis tillgänglig vid mina fingertoppar. Men samtidigt kan jag sakna den pirrande, våldsamma känslan av spänning man fick av att vänta och sukta efter saker som den nya singeln med sitt favoritband. Hur otroligt upplivande det var i en annars så kulturlös tillvaro. Jag hade kasettband som jag spelade in från radion och irriterade mig på hur programledarna på P3 pratade över låtarna. För att spara batterierna i min freestyle brukade jag rulla tillbaka banden för hand.
Jag vill inte byta bort mitt itunesbibliotek mot en kass freestyle igen men jag undrar om dagens barn får uppleva den där riktiga längtan?
Många miljöintresserade får, speciellt i den pågående debatten om Förbifart Stockholm, stå ut med att kallas miljötalibaner. En alternativ idé till den gängse planen, hur orealistisk och ohållbar den än är möts med kritiken att miljövännerna är teknikfientliga.
Jag skulle inte kunna bli mer för ny teknik. Det är fantastiskt att produkter kan bli mer energisnåla, återvinnbara och mindre. Jag önskar att det kunde ges mer pengar åt ny teknik, teknik som kan ta tillvara på de naturliga energikällor vi har och göra vår nuvarande teknik ännu mer effektiv. Om man däremot tror att teknik ska lösa alla våra klimatproblem tror jag att man är en smula naiv. Även om vi lyckas hitta ett bilbränsle som inte är fossilt eller kräver massor av odlingsareal så kommer man inte ifrån att en stor del av en bils utsläpp uppkommer vid tillverkningen. Ny teknik och nedtrappning av konsumtion skulle vara en ultimat kombination.
Tillsammans med mobilen finns det många andra bekvämligheter vi vant oss vid. Att leva enklare och med mindre konsumption behöver inte betyda en tillbakagång. Det skulle vara en framgång, det skulle kunna vara ett sätt för folk att må bättre och bli mindre stressade. Att ständigt hänga med i trender och ha de senaste modellerna verkar oerhört jobbigt för att inte säga kostsamt. I boken Flyt! uppmanar författarna oss till och med att vänta några år med att skaffa barn för ju senare de föds desto bättre kommer de få det i framtiden. Jag hoppas verkligen att de har rätt men inte med samma utgångspunkt som de. Saker kan bara bli bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar