Miljardärer och miljön

Det började med en idé på en middag i Versailles 1865 och slutade med att Frihetsgudinnan invigdes 21 år senare på det som kom att kallas Liberty Island. Hela historien om hur Frihetsgudinnan kom till är fascinerande men jag tänkte ägna mig åt en aspekt i det långa arbetet. Hon var en gåva från Frankrike och i dealen ingick att USA skulle stå för plattformen hon står på.

Kongressen beslutade att ta emot gåvan men utdelade inga pengar för att bygga plattformen. Detta förargade Joseph Pulitzer, journalist och utgivare av New York World. Han inledde en intensiv kampanj för att få ihop pengarna. Efter två månader hade han fått ihop $135.75 av de $200,000 som behövdes. Bygget började men fick så småningom slut på pengar och avstannade. Under tiden hade Pulitzers tidning ökat sitt läsarskap redigt och kampanjen påbörjades på nytt. Han skrev varje dag om hur futtigt det var att av alla New Yorks miljonärer som lätt skulle kunna skrapa ihop denna summa så var det ingen som bidrog. Vidare lovade han att alla som lämnade ett bidrag skulle få sitt namn publicerat i tidningen, snart började hela New York intressera sig, fattiga hushåll bidrog med det de kunde och så småningom i oktober 1886 kunde statyn invigas.

Det som slår mig är hur media öppet kritiserade överheten för över hundra år sedan. Det var en tid då städer växte fram och många av de stora publika byggnader som vi har än idag var betalade av storföretag, bibliotek, operor och sjukhus. Många företag ägnar sig åt välgörenhet och satsar på CSR men inte på gränsen till hur många som egentligen skulle ha möjlighet att göra det.

En av de stora nyheterna den här veckan var att Bill Gates och Warren Buffet lyckats få 40 stenrika att ge bort hälften av sina förmögenheter till välgörenhet. The Giving Pledge kallar de det och de uppskattar att om alla miljardärer gjorde det skulle de få ihop 600 miljarder dollar. Det är ju så klart fantastiskt men egentligen är det kanske ingen stor uppoffringen då man ponerar att de ändå har tillräckligt för ett liv i absolut lyx. Jag undrar vad som skulle hända om samtliga storföretag gick samman och beslöt sig att hållbarhetssäkra sina företag. De skulle förlora massor av pengar på det men det skulle vinna en fortsatt gemensam framtid. Det är jättebra att de ger till fattigdomsbekämpning och utbildning men tänk hur mycket gott de skulle göra om de bestämde sig för en verkligt stor förändrig. De skulle också kunna gå med att utveckla ett riktigt skattesystem och undvika att utnyttja billig arbetskraft i Asien. Trots allt har många av de stenrika förvärvat sina pengar på sätt som innebär miljöförstöring. Det känns på något sätt förljuget om till exempel oljebolag skänker pengar till fattigdomsbekämpning samtidigt som de utvinner olja ur fattiga Afrikanska länder som aldrig får se pengarna från försäljningen.