Web 1.0

Jag skrev dagbok på internet mellan åren 1998 och 2004 och dagboken ligger fortfarande kvar i ett gammalt hörn av internet. Det känns lite som en bortsprungen satellit som bara cirkulerar i atmosfären i något slags vakum. En gång för ganska länge sedan började samla alla texter i ett dokument bara för att spara det på ett ställe utifall det bara skulle försvinna en dag. Jag kom upp i ungefär 500 sidor innan jag tröttnade.

Vilka enorma textmassor! Massor som faktiskt beskriver min uppväxt, jag har inte varit där på väldigt länge nu men gick in i dag för att se om den fortfarande var kvar och det var den och såg dessutom att folk fortfarande surfar in, bara ungefär en i månaden men ändå. När den skrevs var det inte så underligt att folk hittade in eftersom det inte fanns så många dagböcker men nu vet jag inte hur de hittar.

Överhuvudtaget hänger jag inte med längre, jag förstod aldrig vad som hände när bloggen föddes. Jag hörde precis Henrik Torstensson säga att han var en av de trettio första som började blogga för fem år sedan. Bloggen som kommunikationsmedel är ett fantastiskt verktyg då politiker och branchmänniskor kan ha ett direkt lättåtkomligt forum på internet.

Överhuvudtaget är det överväldigande att tänka på hur internet har förändrat civilisationen de senaste tio åren. Där det förut var ett extra hjälpmedel är det nu centrum i de felsta människors vardag, där man får nyheter, utför ärenden, socialiserar och kanske tillochmed jobbar. Mitt jobb för tillfället är totalt internetbaserat.

Det är nästan lätt att glömma av hur internet var när jag först började använda det, du var tvungen att koppla upp med långsamt modem och blockera telefonlinjen och betala minutavgift (något som nådigt förargade mina föräldrar) och antalet websidor var mer eller mindre överskådliga. Jag kommer ihåg hur sjukt spännande Spray var när det kom ut. Minns också en udda hype, Electrolux placerade en kamera i en familjs kylskåp och streamade det på internet (en bild togs varje gång någon öppnande dörren) och det genererade ett massivt intresse. Folk började slaviskt följa kylskåsfamiljens liv, kommentera över hur mycket mjölk de drack och önska dem grattis när det stod en tårta i kylen.

Simpla nöjen när jag var liten.

A

Om du ser någon i en t-shirt med ett stort A på stan är det inte nödvändigtvis en A-team homage eller bara ett konstaterande av alfabetets begynnelsebokstav utan någon som kommit ut ur garderoben.

Richard Dawkins, forskare, mest känd för sin kritik mot religion har startat "Out Campaign" som bland annat ska sprida dessa t-shirts USA där det tydligen finns en stor grupp hemliga ateister. Såsom homosexuella stolt bär rosa tröjor ska ateister nu "outas" på liknande vis. Men vänta lite nu, när blev religiositet normen? Självklart har historien varit tyngd och insmord i religion men Upplysningen och Industrialisering och Demokratin torde ha förflyttat religionen från maktens centrum till det privata.

Enligt Dawkins finns det massvis med ateister i garderoben, de är rädda att berätta för familj eller arbetsgivare att de är ateister eftersom de riskerar att stötas bort/få sparken vilket faktiskt hänt. 14% av den Amerikanska befolkningen är ateister, jag vet inte vad den siffran skulle bli i Sverige men jag anar att den är betydligt högre.

Efter att ha sett ett antal av Dawkins dokumentärer framstår han som en av världens mest resonabla och vettiga människor. Hans grundsyn är att vetenskapen är den främsta sanningen just eftersom den representerar fakta och i sin grund bygger på fakta till skillnad från religion som bygger på antagelser eller inbillning, därav titeln till hans senaste bok "The God Delusion".

Ett av hans argument är att religion kan användas till att all möjliga ändamål (Bush åberopade Gud som en anledning att gå till krig i Irak) till allsköns politiska ambitioner (bara en presidentkandidat är öppet ateist, de övriga håller tyst). Speciellt efter 09/11 har religionen
ändrat skepnad till någon som kan bli livsfarligt. Han säger aldrig att religion är monumentalt fel eller att det borde förbjudas men trots det har en teolog orkat skriva en hel bok för att motvisa Dawkins teorier kallad, The Dawkins Delusion?.

Dawkins säger dock att han önskar att barn inte skulle tvingas in i religion, så som ofta händer nu, att föräldrar automatisk stämplar sina barn i sin religion. Det är något av det sorgligaste jag vet och påminde mig om dokumentären Jesus Camp.

Det mest obehagliga var hur barnen leddes in i den evangelistiska världen som små oskyldiga änglar och kom ut som religiösa krigare till den grad att de innan tio års ålder var indoktrinerade att abort är synd, växthuseffekten är propaganda och Harry Potter skulle ha stenats om han "levt" i Bibelns tid.

Filmen innehåll många skrämmande citat men ett av de värsta av dem var: "If the evangelicals vote, they determine the election."