Den alltid lika välformulerade Fredrik Strage skrev en krönika om filmföretelser olika människor är allergiska emot. Jag har många men en av de värsta är filmatiseringar av teaterpjäser. Jag klarar inte av det. Eftersom en teater i sin form är beroende av att utspelas på en eller två platser byggs ofta manuset runt en plats, som ett hotellrum eller en pub.
När man sedan filmatiserar pjäsen använder man ett medium som har alla möjligheter att befinna sig var som helst i världen men för att följa manuset måste man bli kvar inom det givna rummet.
Om jag är medveten om upplägget innan filmen börjar kan det vara okej eftersom jag är förberedd men några av mina värsta filmupplevelser har varit just sådana här filmer, nämnvärt The Big Kahuna och Tape. Speciellt den sistnämnda var extra jobbig, Linklater är en av mina favoritregissörer och jag hade ingen aning om att denna skitjobbiga deprimerande pjäs var något han skulle regissera.
Jag har i allmänhet svårt för filmiska upplägg där en person försöker lämna ett rum, upprepade gånger säger att ska lämna ett rum men sen ALDRIG gör det. The Hole var extremt svår att se.
Allt det här har förstås en psykologisk förklaring i min hjärna men jag undviker gärna att rota i det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar