Att medverka, inte motverka

Det är lätt att känna sig modlös när man tänker på de enorma problem som mänskligheten står inför och hur maktlös den lilla människan är gentemot regeringar och ansiktslösa auktoriteter. En person som bestämde sig för att ta aktion är Rebecca Hosking from Devon i England. Ni kanske minns att hon för ett par år sedan fick en hel stad att ge upp plastpåsar, fick uppmärksamhet världen över och prisades till höger och vänster. Uppståendelsen fick även regeringen att lyssna och ta upp frågan om de överdrivna mängder plastpåsar vi använder och som hamnar i vatten och marker och i djurmagar. På tal om plast i haven finns ett mycket bra föredrag om detta på TED.

Rebecca var en naturfilmare och bakgrunden till den plastpåslösa staden Modbury är en resa hon gjorde till Hawaii, hon var där för att filma delfiner men möttes istället av diverse döda eller döende djur med magarna fulla av plastbitar. Nu har hon lämnat filmandet och rest tillbaka till Devon för att ta över familjens gård. Hennes pappa och farbror har drivit gården hela sina liv och upplyst henne om att det är väldigt mycket jobb för nästan inga pengar. Rebecca är dock inställd på att ta över gården men är med tanke på jordbrukets stora beroende på olja är hon orolig över framtiden och besluten på att förändra gården och anpassa den för hållbart jordbruk. Hennes resa kan ses i programmet A Farm For The Future och är otroligt intressant. Några av de mest tänkvärda ideerna i programmet är de från en liknande gård i Shropshire där en bonde hade problem med att jorden inte innehöll något liv. Han gick in i den närliggande skogen och såg att den var sprängfylld av liv och att marken bestod av flera lager av växtlighet. Kontenten är: plöj inte. Det låter helt galet men samtidigt vettigt. Deras argument är att ploga jorden är som att slita av en människas skinn.

Att växa grödor i jorden är något naturligt men dagens jordbruk har blivit en storindustri. De största och mest energikrävande momenten i jordbruket är att hålla jorden i ordning och att motverka den naturliga växtligheten, alltså att träd och andra grödor tar sig in på de öppna fälten. Och att bespruta för att ta död på ohyra och oönskade grödor. Jordbruket handlar alltså mycket om att motarbeta naturen. När vi istället borde arbeta med den. Naturen är otroligt smart och extremt balanserad. Om man låter den vara bildar den egna perfekta ekosystem där djur och grödor lever av varandra, växterna ger djuren mat och djuren ger växterna näring.

Flera bönder intervjuas som driver småskaliga jordbruk där naturen får ta över och sköta sig själv samtidigt som den kan föda en stor familj. Självklart kan inte alla människor gro sin egen mat men det här är absolut det hållet vi behöver gå emot. Småskaliga jordbruk, odling i städer, modernisera gamla metoder och gör jordbruket hållbart. Det finns så väldigt mycket att säga om detta men det sägs bäst i filmen.