Det där trädet

Det är juletider och butiksfönster har länge varit fyllda medjulklappsvaror, ljusen lyser upp i den mörka vintern och torg och parkeringsplatser fylls av träd. De planteras inte utan de är avhuggna och redo att ta plats i ett gott hem och sprida julglädje. Många traditioner är konstiga när man tänker på vad man egentligen gör, som att dansa runt en lövklädd fallossymbol eller att äta ägg för att en person i en bok dog och uppstod. Jag kan inte komma över hur konstigt det är hur vi moderna människor som lever så långt från naturen och knappt kommer i kontakt med något som är helt naturligt och inte förpackat, väljer att släpa in ett helt träd in i våra hus. Och vi tycker det är mysigt, fastän det ligger stickiga barr precis överallt och tusentals kryp som haft granen som hem nu kan hitta nya jaktmarker i våra hem. 


Det är en så otroligt sorglig syn när man ser kasserade bruna granhögar på gatorna i januari. Hundratusentals granar som får stå i våra hus i några veckor och sedan kastas ut. Hur mycket julstämningen man är får kan man inte komma ifrån att det känns ganska onödigt. På min innergård står det nu en hög ståtlig gran som är minst 30-40 år gammal. Den fick lyftas in med en kran och ska stå där några veckor till. På en yta som det vanligtvis inte står någonting på. Varför inte planera en gran där och glädjas åt att den blir större och större varje år? 


Varför inte ta in lite ris och pynta, bygga en bokgran som på bilden, eller (och här är jag partisk igen) skänka pengar till Naturarvet och se till att en riktigt gammal gran får stå kvar precis där den är?