Recension: Guds utvalda art – Hur planeten kan överleva oss

Mark Lynas bok Sex grader måste vara en av de böcker som gjort mest för att få upp folks ögon för vad som händer och kommer hända med planeten så länge vi fortsätter som vi gör. Han realistiska målande beskrivningar av planeten då medeltemperaturen har stigit men sex grader borde vara nog för att ge den mest skeptiska skeptiker mardrömmar. Tyvärr hände inte det. Nyligen fick vi bekräftat att tvågradersmålet redan är missat. Sedan Sex grader har dock Mark Lynas reviderat sina ståndpunkter och har i senare texter samt i den här boken gått tvärtemot sina tidigare övertygelser.

Inspirationen till boken kom under en konferens i Sverige där Johan Rockström presenterade begreppet planetariska gränser. Efter mycken uträkningar etablerades det att det finns nio sådana gränser, och Lynas idé var att skriva en bok där varje sådan gräns tillägnas ett kapitel. Det som attraherade honom med idén var att gränserna sätter upp markeringar som vi måste hålla oss inom men det innebär inte att vi fullständigt måste lägga om civilisationen, utan kapitalismen kan fortgå, bara innanför gränserna.

Det första kapitlet är överväldigande, det beskriver det makabra sätt på vilket människan har förändrat planeten i grunden, från vårt tidiga utrotande av megafaunan till dammbyggande och ökenspridning och försurning. Sedan följer ett väl genomarbetat genomgående av de planetariska gränserna, de som redan har passerats och de där vi ännu har chans att agera. Det som är uppseendeväckande är Lynas åsiktsomsvängning. Han har de senaste åren blivit en förespråkare av kärnkraft, genmodifiering och en kritiker mot ekologisk mat.

Han lägger fram väl utforskade argument för kärnkraften och genmodifieringen, dock ger han inte riktigt tillfredsställande svar på frågan hur man ska skydda sig när kärnkraften går fel (han tar upp Fukushima men mest i ett beklagande syfte att rädslan för olyckor fick många länder att strypa sin kärnkraft och använda kolkraft istället) eller hur slutförvaringen ska lösas. Genmodifieringen har gett oss mer tåliga plantor vilket betyder bättre effektivitet och därmed energisparande men de potentiella mer långtgående konsekvenserna sopas undan.

Den 9 mars skrev Johan Ehrenberg om hur han som liten gillade kärnkraft och allt vad den lovade av gratis energi men att det nu är underligt att förnybar energi har så lite stöd. ”...I Sverige stödjer regeringen diesel med 24 miljarder i skattesubvention. Ändå påstår några att förnybar energi inte är 'lönsam'.” Förnybar energi handlar bara om antal, att tusen vinsnurror inte löser några problem men att en miljon gör det. Hans konklusion är att kärnkraftsanhängare ofta är medelålders män och att de kanske drömde om atombilar när de var små och aldrig växte upp.