I det konceptet hör inte jätten Semper som, innan de drog tillbaka den, sålde "närproducerad" ekologisk barnmat över hela Sverige även fast den är tillverkad i Eslöv (visste för övrigt inte att det växer mango i Skåne). Kanske inte helt oväntat att det är något som företag direkt dyker på eftersom fler och fler har börjat bry sig om var deras mat kommer ifrån och vilken klimatpåverkan den har. Det luktar greenwash.
Olika aktörer säger olika i frågan var gränsen för närproducerat går. Vissa säger 25 mil, vissa säger att så länge något är producerat i Sverige så är det "nära" även fast en vara tillverkad i Ystad har lika långt till Haparanda som till Rom. Det finns för tillfället ingen fast definition och inga klara certificieringar. Som vanligt får kunden vara uppmärksam själv.
Onsalakorven har hamnat i blåsväder eftersom köttet kommer från Finland och Danmark. Om man nu oroar sig för klimatet är det ganska likgiltigt om korven kommer från Onsala eller Finland, köttproduktionen är en större bov än transporten i det här fallet. I allmänhet är det ett bra säljknep att få in ett ortsnamn i produkter, speciellt om det är ett namn som ger pittoreska associationer som Björnekulla, Mjällom, Dala Järna, Lammhult och Frödinge. Det funkar också alltid bra att slänga in en gård och en mor eller en tant. Undrar varför man inte kan köpa Tensta hallonsylt eller Kusin Mustafas äppelmos?
Den massproducerade maten har väldigt lite med den gammeldagsa hållbara bondekulturen att göra och mer med fabriker och storjordbruk. Det kanske inte är någon som tror att familjen Dafgård står i sitt kök och rullar köttbullar som de sedan lägger i plastförpackningar men namnet låter bra och tryggt och det är en så fin bild av gården på förpackningen.
Saxat från GP:
Längst i vår granskning har Hovagårdens kallrökta hjortinnanlår färdats. De hjortarna har inte betat på någon äng utanför Landskrona, där företaget ligger, utan framlevt sina dagar på Nya Zeeland.
