Klimatkrock - ockupation av Slussen

På Världsmiljödagen, 5 juni, arrangerar Klimax klimatkrock vid Slussen i Stockholm, ett av Sveriges mest omdebatterade och trafiktätaste områden. Spontant känns det väldigt modigt att försöka blockera Slussen och som gjort för kaos, upprörda människor och poliser.


Så här säger Klimax: 

Varför är vi mitt i gatan då? Klimax arrangerar och deltar ofta i klimatkrockar. Att ta plats på gatan är inte bara ett uttryck för missnöje med massbilismens miljö- och hälsofarliga avgasutsläpp. Det handlar precis lika mycket om rättvisa, att alla ska få finnas på gatan på lika villkor. Många människor har inte råd att åka bil, utan måste färdas med kollektivtrafik, cykel eller till fots. Att dessa transportsätt innebär stora miljö- och hälsomässiga fördelar behöver väl knappast upprepas, men vi tycker att det är viktigt att understryka att de också är jämlika sätt att färdas på.

Genom att ha klimatkrocken i form av picknick, som innebär allt från kaffe, te och kakor till sång, jam och dans eller andra kreativa uttryck, eller kanske bara ett sätt att prata och umgås med gamla och nya vänner på en filt i solen, visar vi hur gatan borde se ut egentligen.

För några timmar blockerar vi gatan för bilisterna, precis som de varje dag blockerar gatan för oss. Ta med banderoller, fika, filtar, gitarrer, mormor, munspel, frukt, brorsan, kritor, megafoner eller vad som helst ... Tillsammans skapar vi en frizon från bilismen, och stoppar ockupationen av våra gator!

Alltså:
5 juni
Samling på Södermalmstorg kl. 14.30 (ni kommer att känna igen oss på de snygga banderollerna)
Genom att ha klimatkrocken i form av picknick, som innebär allt från kaffe, te och kakor till sång, jam och dans eller andra kreativa uttryck, eller kanske bara ett sätt att prata och umgås med gamla och nya vänner på en filt i solen, visar vi hur gatan borde se ut egentligen. 
För några timmar blockerar vi gatan för bilisterna, precis som de varje dag blockerar gatan för oss. Ta med banderoller, fika, filtar, gitarrer, mormor, munspel, frukt, brorsan, kritor, megafoner eller vad som helst ... Tillsammans skapar vi en frizon från bilismen, och stoppar ockupationen av våra gator!
Alltså: 5 juniSamling på Södermalmstorg kl. 14.30 (ni kommer att känna igen oss på de snygga banderollerna)Klimatkrocken startar kl. 15, kom kom kom!

Kolla in facebooksidan här.  

Årets Greenwashpris

Återigen dags för en tävlingen som ingen borde vara stolt över att vinna. Som vanligt finns det många kandidater till årets Greenwashpris som delas ut av Jordens Vänner. Gå in och kolla kandidaterna och rösta här. Personligen känns det som att IKEA ligger bra till i år för sitt miljöarbete som låter bra på papper men inte har någon koppling i verkligheten. Egentligen borde SAS ha nominerats också efter sin sanslösa kampanj förra veckan.

Foragering, experiment och gratis mat

Den här veckan har jag varit ute i naturen med en bok i hand, Food For Free av Richard Mabey. Jag har vänt på blad, sniffat, slagit och upp och jämfört. Främst har jag insett hur väldigt lite jag vet om naturen och vad man kan äta i den. När man tänker på hur mycket som kan gå fel, som verkligen är farligt och på faktumet att människor har överlevt genom alla tider så blir man otvivelaktigt ödmjuk.

Tänk vilken fantastisk oral tradition som generation efter generation har lärt människor se skillnad på uppenbarligen identiska plantor och svampar, den ena gör dig mätt och den andra dödar dig på ett plågsamt sätt. Skicka ut vilken nutidsmänniska som helst i skogen och den kommer inte överleva särskilt länge.

Därför kan man vara glad över att det numera finns manualer att läsa sig till vad som kan ätas och inte och inse att mycket faktiskt kan ätas. Jag börjar långsamt se skogen som ett skafferi och det är en knepig omställning då man är på ett undermedvetet plan inställd på att skog promenerar man i ibland och mat köper man i en mataffär, de två har ytterst lite med varandra att göra. Det kanske låter idiotiskt men därför är det fantastiskt när man inser att man kan plocka ett almskott och inse att, mm - det är sött och gott. Där är en viol, den kan jag stoppa i munnen.

Jag har fortfarande en inbyggd skepsis till att plocka min egen mat, tänk om en hund har varit här och kissat samtidigt som de grönsaker man köper i en affär då ekologiska inte finns att tillgå har fått mycket värre saker sprutade över sig.

Här är vad jag hittade på min första forageringsrunda:

Nässlor. De är väldigt lätta att hitta men lite vanskliga att plocka. Jag rekommenderar tjocka gummihandskar snarare än de tygträdgårdshandskar jag använde. Aj.

De blev en nässelrisotto. Tyvärr inte alls särskilt god. Vet inte om detta berodde på råvarorna eller tillagningen. En kock skyller tydligen aldrig på sina råvaror. Får kanske testa att göra en soppa istället. Bra tips mottages tacksamt.

Fläderblom. Finns också massor om man ser efter ordentligt. De verkar vara på topp just nu. Såg flera träd som såg alldeles nertyngda ut. Gäller att skörda medans skördetid är.

De fick bli flädersaft som just nu är under tillagning. Kan smaka lite hur som helst. Receptet krävde obscena mängder socker så sött kommer det nog bli iallafall.

Det var lite av ett hallelujamoment när jag efter mycket sökande fick syn på en perfekt ansamling ramslök som stod upplysta i ett skogsbryn och bara väntade på mig. Ramslök är tydligen det nya svarta på gourmetrestauranger och det är inte underligt. Efter man plockat luktar fingrarna som en vitlökshimmel. När man väl hittat dem är de väldigt lätta att plocka.

De har sedan använts som allmän krydda och i sallader och här i en ramslök och valnötspesto. Mycket gott.

Vegomässan och avsaknad av kändiskockar

Malmö är tapetserat med affischer som annonserar Vegomässan i juni. Fantastiskt initiativ som kanske förhoppningsvis lockar även de som ännu inte är övertygade vegetarianer. Allt som kan få människor att få lite mer kunskap om vegetarisk mat är bra. Därför känns det tragiskt att mässan marknadsför arrangemanget med "kändiskockar som Riku Koponen från Fenomen (Kanal5)". Jag var tvungen att kolla upp vem han är och fann att han är en "mentalist och mystiker, en showman". Däremot verkar han inte ha rönt berömmelse för sina matlagningskunskaper.

Jag har inga betänkligheter om Rikus matlagningsskills, han är säkert en utmärkt vegokock. Däremot belyser hans epitet "kändiskock" ett enormt tomrum där det skulle kunna ha stått en hel hög fantastiska kockar som är kända för sin vegomatlagning. Det lagas oerhörda mängder mat i tv men om någonting är vegetariskt är det mer ett sammanträffande, eller en efterrätt som slipper undan köttingredienser. Ett intressant möte uppstod när Per Morberg fick kommentera Jonathan Safran Foers bok "Äta Djur" i Babel i SVT. Han reagerade med avsky, som om köttfabrikens verklighet var nyheter för honom. Han upprepade sin ståndpunkt att vilt kött är mer fördelaktigt. Samtidigt borde han vara medveten om att de som köper hans kokböcker som dryper av välgrillade djurdelar inte får sitt kött från skogen, utan från Ica, via köttfabriken, och antagligen via Sydamerika. Han verkar inte heller ha några problem med att ordna lyxiga troféjakter i Afrika.


När vågar en TV-kanal satsa på en kock som, om inte är exklusivt vegetarian iallafall lagar märkbara mängder vegetarisk mat? En kock som kommenterar allt matsvinn, som visar alternativ till jätteräkor och Nyazeeländskt lammkött. En kock som visar att det inte behöver vara tråkigt eller jobbigt att välja annan mat än den totalt ohållbara mat vi äter nu och som visas i samtliga TV-kockars program.


Här är ett extraklipp ur Babels intervju med Jonathan Safran Foer där han pratar om ett fenomen alla vegetarianer ofelbart har stött på, den extrema ståndpunkt folk ofta tar då man säger att man är vegetarian, "dödar du flugor, har du läderbälte?". Varför diskuterar vi inte istället den riktiga, viktiga frågan, den om det massproducerade köttet?

Vårt grisiga hav

Gårdagens söndagspromenad tog mig genom en vacker park och fram till en idyllisk damm full av fisk och fåglar med sina nykläckta ungar, grodor och insekter. De simmade alla omkring i en gulgrön sörja, ytan var täckt av algblomning. Samma sak - i groteskt större skala händer i våra hav, speciellt Östersjön. Försurningen beror till stor del på den moderna djurhållningen och köttproduktionen. Dokumentärern "Vårt grisiga hav" behandlar detta och går fortfarande att se på SVT.