Max och den försvunna falafelburgaren

Nästan ett år sedan den o-roliga historien med Pressbyrån som skämtade om sin avsaknad av vegetarisk korv kommer nästa vegetariska snabbmatsbesvikelse. Hamburgerkedjan Max som för mig är något av en guilty pleasure jobbar hårt på sin miljövänliga image vilket skiljer dem från övriga snabbmatskedjor. Oavsett intentioner så säljer de massproducerat kött och tillsatsmat i engångsförpackning och det kan aldrig någonsin bli miljövänligt. 


Trots detta hade de två vegetariska burgare. Fast inte längre, av någon outgrundlig anledning har de slutat sälja sin falafelburgare och protester har börjat strömma in. Frågan är om det kommer göra någon skillnad?

Svante Tidholm

På många HAMBURGER-restauranger i USA - burgarens heliga land - finns det många olika sorters vego-burgare att välja bland. De smakar ofta tusen gånger bättre än de svenska. Nu är inte MAXs vegoburgare så äcklig som den skulle kunna vara, men definitivt inte så god som den skulle kunna var heller! MAX är det enda vettiga alternativet för oss som inte äter kött och inte vill stödja de amerikanska kedjorna. Om ni bryr er om ert rykte som svenska, moderna och miljömedvetna måste ni lägga lite energi på att ha ett hyfsat vegetariskt utbud! Kom igen nu!

Plus sluta se oss vegetarianer som hälsofreaks! Många av oss äter vegetariskt av andra skäl. Dessutom skulle jag ärligt talat aldrig gå till MAX om jag var ute efter hälsoriktigt mat... Ge oss bara GOD vegetarisk mat, hur svårt ska det va?

Foragering, experiment och gratis mat

Den här veckan har jag varit ute i naturen med en bok i hand, Food For Free av Richard Mabey. Jag har vänt på blad, sniffat, slagit och upp och jämfört. Främst har jag insett hur väldigt lite jag vet om naturen och vad man kan äta i den. När man tänker på hur mycket som kan gå fel, som verkligen är farligt och på faktumet att människor har överlevt genom alla tider så blir man otvivelaktigt ödmjuk.

Tänk vilken fantastisk oral tradition som generation efter generation har lärt människor se skillnad på uppenbarligen identiska plantor och svampar, den ena gör dig mätt och den andra dödar dig på ett plågsamt sätt. Skicka ut vilken nutidsmänniska som helst i skogen och den kommer inte överleva särskilt länge.

Därför kan man vara glad över att det numera finns manualer att läsa sig till vad som kan ätas och inte och inse att mycket faktiskt kan ätas. Jag börjar långsamt se skogen som ett skafferi och det är en knepig omställning då man är på ett undermedvetet plan inställd på att skog promenerar man i ibland och mat köper man i en mataffär, de två har ytterst lite med varandra att göra. Det kanske låter idiotiskt men därför är det fantastiskt när man inser att man kan plocka ett almskott och inse att, mm - det är sött och gott. Där är en viol, den kan jag stoppa i munnen.

Jag har fortfarande en inbyggd skepsis till att plocka min egen mat, tänk om en hund har varit här och kissat samtidigt som de grönsaker man köper i en affär då ekologiska inte finns att tillgå har fått mycket värre saker sprutade över sig.

Här är vad jag hittade på min första forageringsrunda:

Nässlor. De är väldigt lätta att hitta men lite vanskliga att plocka. Jag rekommenderar tjocka gummihandskar snarare än de tygträdgårdshandskar jag använde. Aj.

De blev en nässelrisotto. Tyvärr inte alls särskilt god. Vet inte om detta berodde på råvarorna eller tillagningen. En kock skyller tydligen aldrig på sina råvaror. Får kanske testa att göra en soppa istället. Bra tips mottages tacksamt.

Fläderblom. Finns också massor om man ser efter ordentligt. De verkar vara på topp just nu. Såg flera träd som såg alldeles nertyngda ut. Gäller att skörda medans skördetid är.

De fick bli flädersaft som just nu är under tillagning. Kan smaka lite hur som helst. Receptet krävde obscena mängder socker så sött kommer det nog bli iallafall.

Det var lite av ett hallelujamoment när jag efter mycket sökande fick syn på en perfekt ansamling ramslök som stod upplysta i ett skogsbryn och bara väntade på mig. Ramslök är tydligen det nya svarta på gourmetrestauranger och det är inte underligt. Efter man plockat luktar fingrarna som en vitlökshimmel. När man väl hittat dem är de väldigt lätta att plocka.

De har sedan använts som allmän krydda och i sallader och här i en ramslök och valnötspesto. Mycket gott.

Släng inte maten

Matslöseriet har diskuterats ganska länge men det verkar inte hända så mycket, kanske måste människor sakta ändra sina vanor. Konsumentverket Konsumentföreningen Stockholm har nu en kampanj som kallas Släng inte maten, den använder sig bland annat av små filmer där gammal mat får gå till psykolog Appelqvist och klaga på att ingen vill ha den.

Jag tycker det är konstigt att många inte har insett den finansiella aspekten - sparade pengar brukar ju annars vara en motivation för folk att ändra beteende. Enligt konsumentverket går var fjärde matkasse rakt ner i soporna (eller förhoppningsvis komposten). Man betalar och släpar hem mat som man sedan slänger. Det är också så att sex av tio uppger att de inte vet skillnaden mellan bäst före-dag och sista förbrukningsdag. Rädslan för att äta dålig mat och oförmågad av avgöra själv matens kvalité är något som folk behöver lära om.

Kissa på maten

Innan det fanns petroleum använde jordbruket, hör och häpna, exkrementer från människor och djur för att gödsla åkrarna. Hultabygdens kretsloppsförening har tagit på vara på denna hållbara idé.

En uträkning visade att den näring som fördes bort från gården Hulta Norrgård när deras livsmedels såldes motsvarade avföringen från ungefär lika många människor som bor i byn. Ett tjugotal hushåll fick urinseparerande toaletter och med hjälp av slam och urin från trakten behövde man plötsligt inte längre köpa in någon gödsel utifrån.


Sverige har, ska sägas, arbetat för att det ska bli mer av detta. Men nu sätter EU stopp, skriver ATL. Från 2012 kommer inte längre Hulta Norrgård eller någon annan Kravodlare att få använda källsorterat urin som gödsel.

Orsaken? Det kan uppfattas som äckligt av konsumenterna, menar EU.

Från Effekt.

Ett antal bloggare har reagerat på detta och Cornucopia skriver ett intressant inlägg där han bland annat uppmanar allmänheten att gå ut och kissa på åkrar.

Ser fram emot att någon aktivist organiserar ngt jippo, typ Pisstock 2012 eller Pissathon 2012, sponsrat av ngn ekologisk ölbryggare. Hundratals människor kan i protest samlas vid någon EU-politikers odlingar, dricka öl och pissa på åkrarna. Helfestligt.

Jag återknyter genast till en idé från tidigare i veckan, Mattias Hagbergs bok Herredjuret (som jag fortfarande inte läst). Djuren är lika fjärran från oss som maten är. Mat ligger plastförpackad och ser så där kliniskt ren ut. Idén att den har gödslat med kiss eller bajs är så klart en helt oaptitlig tanke för människor. Det är lätt att glömma att allting inklusive oss själva ingår i ett kretslopp, du och allt du äter är beståndsdelar som gått igenom många människor, djur, jord och hav många gånger om. Vi står inte utanför eller över jordens kretslopp på något sätt. Vad kan vara en bra ögonöppnare för att få folk att släppa oljeberoendet och vanföreställningen att våra resurser är oändliga?

Burgaren

I helgen var jag på en lunchrestaurang och beställde en vegetarisk burgare. Vegetariska burgare brukar komma in en av två former, antingen grönsakburgare som har bland annat ärtor, morötter och mosad potatis. Eller så är det vad jag kallar fejkkött. En burgare som till färg, form och konsistens ser ut som en köttburgare. De är goda men jag som är lite paranoid med att råka äta kött blir alltid skeptisk när något ser ut som kött, det är inte omöjligt med förväxlingar i ett kök.

Jag har inte ätit kött på tolv år och har inga som helst minnen kvar av vad en köttburgare smakar, därför brukar jag be någon annan smaka som säkerhetsåtgärd. Mitt sällskap i helgen är också vegetarian men bara sedan några år tillbaka och brukar alltid ha koll på kött vs. fejkkött men nu var han osäker. Jag gick tillbaka till kassan bara för att dubbelkolla, de svarade jakande att det är absolut en vegoburgare, den innehåller svampprotein, och "andra saker".

Jag vet inte vad restaurangburgare innehåller men de liknar typen Hälsans kök som man kan köpa frysta i affären. Deras innehållsförteckning är som följer:
Rehydrerat sojaprotein (60%), rehydrerat veteprotein (17%), lök, vegetabilisk olja, äggvitepulver, salt (1,8%), jäst, maltodextrin, ärtfiber, stärkelse, aromer, maltextrakt (korn), stabiliseringsmedel (natriumalginat, guarkärnmjöl), lökpulver, vitlökspulver, kryddor, dextrose. Kan innehålla spår av sesam. Kraftigt saltat

Jag vet att folk älskar sina koburgare men om man knappt kan se eller smaka skillnad, finns det någon mening med att äta dem?

Korv är en form

Jag såg den här affischen häromdagen och fann den underlig. I går började en diskussion på twitter som utlöstes av att Pressbyrån twittrade ut ovanstående bild och meddelandet "Snabb Snabbmat! (Och Vegetarisk korv)"

Sedan uppdagades det snabbt att det inte alls var så att Pressbyrån tänkt börja sälja vegokorv utan att de skojade genom att lägga en banan i ett korvbröd och kalla det vegetarisk korv. Ungefär lika roligt som en annan aktuell reklam där ketchup läggs på glass och återigen - banan.

Att det utbröt en twitterstorm vore verkligen att överdriva men idel twittrade ilsknade till med kommentarer som: @tilletill "Vissa anser vegetariska alternativ vara kundservice. Pressbyrån föredrar hån." och @christianvalues "Fixa vegansk kompensationschorizo annars gör vi kaos med er."

Det här kanske är talande för hur liten den vegetariska opinionen är i Sverige. För några år sedan bestämde sig Masterfoods för att byta ut en ingrediens i chokladen Mars och ersätta den med animaliskt löpe. Inom en vecka hade 6000 arga vegetarianer, inklusive 40 riksdagsledamöter, mailat och bett dem ändra sig. Det gjorde de ganska direkt. Vet inte om något liknande hänt i Sverige där vegetariananpassningen är så mycket sämre, till exempel är det nästintill omöjligt att hitta ost med vegetabiliskt löpe. Är den svenska andelen vegetarianer så liten att det inte ens är värt att erbjuda alternativ för den?

På Stigbergstorget i Göteborg låg förut den korvmoj, den har nu bytt skepnad och blivit en helvegetarisk grill. Caminobloggen var där och besökte dem och fann att folk vände i dörren.

Det intressanta var att se folks reaktioner när det fick reda på att det inte längre gick att få "två tjocka med mos" eller en "stor special". Meningar som " vegetariskt, nej fy fan" och "Har det blivit vegetariskt, men oj då", haglade ur munnen på de som ramlade in i butiken. Det säger något om korvkulturen i Sverige. De flesta vände om direkt, det var ingen som valde att stanna och prova något nytt, under tiden jag satt där.

Jag skulle vilja lägga en vild gissning på att det stora antalet som fnyser åt en vegokorv aldrig faktiskt provat en.

@robertlindblom
@pressbyran "Ni vet att det finns vegetarisk korv på riktigt va? Och att korv inte är ett djur, det är en form."

Pressbyrån har inte svarat på någon av kommentarerna förutom att skicka en smiley till en twittrare som kommenterade "Haha, sjukt bra" angående reklamkampanjen. Kommer vi få se en intensiv bojkott eller bara en lojt utsinande hashtag?



Läs även andra bloggares åsikter om vegetarianism, mat, hållbarhet, pressbyrån, köttnorm

Walls of Glass

Gick inte närmare än så här. Jag är redan övertygad.

För de som bor i Göteborg kan jag ge följande tips. Den här veckan hålls olika evenemang för "inspiration för etisk och hållbar utveckling" på Frölunda Kulturhus. Bland dem är en fotoutställning. Hur ser verkligheten ut inne på ett slakteri?

Fotografen Erik Lindegren ville ta reda på detta och fick efter mycket övertalning tillstånd att fotografera ett slakteri i Brålanda. Bilderna har väckt mycket uppmärksamhet både i Sverige och utomlands. Överallt där bilderna visats har de fått människor att tänka efter vad de lägger på tallrikarna. Bilderna är viktiga för att vi ska förstå att det är en gång levande djur vi äter och hur förhållandena ser ut när de dör. Sådant vi helst blundar för. Utställningen tvingar oss att se och ta ställning.

Utställningens namn anspelar på ett citat av Linda McCartney: "If slaughterhouses had walls of glass, the whole world would be vegetarian". (Om slakterier hade glasväggar, skulle alla människor vara vegetarianer.)

Ikväll onsdag kl 19 håller Johan Erlandssson från Ecoprofile en workshop om varför köttkonsumption är en viktigare miljöfråga än ekologiskt och närproducerat.

Miljövänlig, rättvis, lokal, god och hälsosam snabbmat

Fem sätt att äta mat – miljövänlig, rättvis, lokal, god och hälsosam snabbmat var temat för en seminariekväll ordnad av Camino i Göteborg. Fem olika infallsvinklar om vårt förhållande till mat och hur det kan bli bättre. Först ut var Anna Orell från Dyrare Mat Nu. Hon har en översittarattityd som var otroligt befriande och absolut korrekt i sitt sammanhang. Hon jobbar som skolkock, påstår att hon alltid har rätt och har därigenom gjort skolmaten bättre, billigare och nyttigare genom att bara ha en köttdag i veckan, blanda ut bönor i rätter (utan att barnen märker det), använda ekologiska och närproducerade varor och låta barnen vara delaktiga och förklara för dem var mat kommer ifrån och varför viss mat faktiskt är bättre än annan.


Dyrare Mat Nus teori är att mat som är ohållbart producerad ska bära sina egna kostnader, alltså bra ekologisk närproducerad mat ska vara billig och tillgänglig och mat som tillexempel kräver skövlad regnskog och långa transporter ska kosta det den verkligen kostar. Teorin är provocerande för vissa som hävdar att de inte har råd. Anna tog som exempel folk som inte har råd med Fair Trade-kaffe men som dricker tio koppar kaffe om dagen. Byt till Fair Trade och drick sju koppar istället. Eller folk som inte kan betala de extra kronorna den ekologiska mjölken kostar men har pengar för att köpa litervis coca cola. Hon påstår att det handlar om att prioritera, vilket jag kan skriva under på som låginkomsttagare och välätare.

Jonathan Naraine är en inspirerande ung man från Youth Food Movement som pratade om god ren och rättvis mat. Miljöaktivister brukar inte prata så mycket om matens smak men njutningen är även en viktig del i vårt förhållande till mat. Han fick frågan om det inte är lite snobbigt. Frågan vändes snabbt och han sa att det kanske är bra att vara matsnobb om det innebär ekologisk rättvis vällagad mat. Slutligen uppmanade han alla att googla permakultur. Det kommer bli lösningen och kom ihåg att njuta av livet, det är det viktigaste.

Elinor Askmar har blivit Omställningsrörelsens talesperson i Göteborg och en mycket bra sådan. Sedan i våras har de tagit över en stor odlingsareal i Mölndal och odlar där ekologiskt. Hon pratade om ett saknat mellanting mellan att individen gör val som att köpa ekologiskt i affären och att maila för att påverka politiker. Däremellan skulle människor kunna ta aktion i grupp och göra verkliga förändringar. Målsättningen är att skapa ett självförsörjande, få folk att återanknyta till sin miljö och skapa en social plats för alla generationer. Hon konstaterade att vi är något historielösa, människan har odlat sin egen mat fram tills två tre generationer tillbaka, hon tror att vi fortfarande har det i oss.

Ivan från Cykelidag var där för att prata om hur han ändrat sitt liv bland annat med gruppen Timeshifters som jobbar med hur man använder sin tid och får ett rikare liv. Han har ett väldigt sunt och logiskt sätt att se, han sa bland annat att man inte ska ställa så himla mycket krav på sig själv, maten ska vara snabb, billig och lagad av bra råvaror. Om man planerar lite så går allting enklare. Goda råvaror behöver inte så mycket kryddning eller tillagning, godare och snabbare. Han rekommenderade en grönsak i säsong – pumpan. Istället för att skära ut en halloweenfigur så gör man en god soppa på den.

Slutligen visades en kort film som följer med Carl Åkesson ner i en sopcontainer. Han hittade en hel veckas mat, felfria grönsaker och kött och påpekade att hösten är bra för dumpsterdiving då allt hålls kylskåpskallt. Inget brott begås eftersom containern inte var låst och det är lagligt att ta sopor. Vidare påpekade han att affärsägaren inte slänger mat för att han tycker det är kul, mycket av felet ligger hos konsumenten som inte köper en paprika som har en liten fläck på sig.


Läs även andra bloggares åsikter om permakultur, youth food movement, dyrare mat nu, omställning, timeshifters, mat,

Vegetariska Världsdagen

Idag är det Vegetariska Världsdagen. Varje dag är en vegetarisk dag för mig men det är värt att fira lite extra. Djurens Rätt föreslår en trerätters middag och ger lite menyförslag.

Lite historia:

Det var i slutet av femtiotalet som Sverige på en internationell vegetarisk kongress i Hannover, arrangerad av International Vegetarian Union (IVU) väckte frågan om att man borde ha en vegetarisk världsdag.

Mötet beslutade därför att länder runtom i världen skulle fira den vegetariska världsdagen den första söndagen i september. I slutet av åttiotalet beslutade IVU att den 1 oktober skulle göras till vegetariska världsdagen. I dag är firandet mycket varierande.

De senaste åren råder dock en splittring bland länderna inom IVU. England har sedan några år tillbaka en vegetarisk kampanjvecka i slutet av maj. Schweiz har valt att göra något större den 4 okt, som är djurens dag. I Sverige fortsätter vi framgångsrikt att uppmärksamma den 1 oktober.
Hälsorörelsen, dvs. Svenska Vegetariska Föreningen, Riksförbundet Hälsofrämjandet och Veganföreningen i Sverige arrangerar varje år sedan 1995 den Vegetariska Världsdagen.

Dagen till ära har jag gjort en vegetarisk spotifylista.


Läs även andra bloggares åsikter om Vegetariska Världsdagen, vegetarianism, mat, musik

Smarta små människor

En av de bästa sakerna med internet är TED. Det är dessutom roligt att folk ordnar sina egna tillställningar, TEDx. Ett sådant hölls i Asheville, North Carolina i augusti. Där talade Birke Baehr väldigt initierat och tydligt och vettigt om dagens matkultur, speciellt i amerika. Om hur företag marknadsför sina helfabricerade produkter direkt till barn, om att människor inte vet om var deras mat kommer ifrån och hur människor som håller på med ekologisk odling anses konstiga.

Birke jobbar extra på ett ekologisk lantbruk för att se med egna ögon var hans mat kommer ifrån och lära sig odla själv. Han har dessutom studerat ekonomin och kommit fram till att den ekologiska maten inte alls är dyrare. Under talets gång kommer skratt på helt opassande ställen. Något som Birke tar med ro, hans framställande är moget och självsäkert. Anledningen till att de skrattar är troligtvis att de här åsikterna låter aningen märkliga när de kommer ut ur en 11-årig mun.

Vilken kille. Det är sådant som ger en hopp för framtiden.
Det står även i stark kontrast till den bild av amerikanska barn som visas i Jamie Olivers senaste projekt, att revolutionera den amerikanska matkulturen, framförallt i skolan:

14 år gammal hamburgare

Såg fram emot en god bit blåbärskaka (med egenplockade blåbär som innebar flera timmars jobb, myggbett och skrapsår från att halka i skogen) som jag bakade för några dagar sedan. Bara för att upptäcka att den gått och blivit möglig. Trots att det var störande så känns det ändå betryggande att det man äter är naturligt och faktiskt påbörjar sin bana mot att bli jord igen så fort man lagat det.

 Ingenting försvinner, allt finns kvar är en devis som även gäller hamburgare. Nonna Joann köpte ett Happy Meal på McDonalds för över ett år sedan och vad som hände sedan visade sig bli ett utmärkt publicitetsknep för hennes bok om att få barn att äta nyttigt och ekologiskt. Hon sparade maten i ett år och tog foton för att jämföra. Absolut ingenting har hänt. Burgaren ser ut som att den har stannat i tiden och ser lika aptitretande, om det nu är ett användbart ord i det här sammanhanget, som den gjorde dagen den såldes. Uppenbarligen gör den kemiska process maten har gått igenom att den inte bryts ner, inte en fläck mögel.

Om inte ett år känns långt nog finns den en annan burgare som har sparats sedan 1996. Den har inte heller åldrats. Det gör det nästan ännu mer tragiskt att burgare som legat osålda mer än 3 minuter på McDonalds slängs i soptunnan.


Läs även andra bloggares åsikter om hamburgare, McDonalds, mat, ekologiskt, blåbär

Sommarskörd

Eftersom jag inte begåvats med en egen trädgård har jag tagit över en del av mina föräldrars trädgård. Och med det menar jag att jag sådde ett gäng frön i början på sommaren och har sedan lämnat ansandet och omskötandet till trädgårdens ägare för att nu själviskt komma och skörda. Igår kväll gick jag ut för att se vad som var moget. Det här måste vara en av de bästa sakerna med sommaren, att kunna gå ut och plocka sin smakfyllda ekologiska mat några meter utanför huset. Det blir inte mer närproducerat än så.

Vegetarisk special

Tidningen Observer har en gång i månaden en matbilaga som oftast innehåller pornografiska bilder på diverse tillagade djurdelar men den här gången är det en vegetarisk special. Som dragplåster har de använt en av världens mest kända vegetarianfamiljer, McCartney.

De har varit vegetarianer sedan 70-talet och mamma McCartney startade ett eget märke med vegetarisk mat (bland annat världens godaste korvar). I specialen kan man bland annat läsa om hur Mary McCartney tänker runt att uppfostra barn som vegetarianer. Man kan dessutom läsa toppkockarnas vegetariska recept, bland annat ett från Heston Blumenthal som kräver att man lagar oliver i fem timmar, gör egen majonäs samt kokar ett ägg i exakt 1 minut och 45 sekunder.

Man kan även läsa tio skäl till varför man borde bli vegetarian för miljöns skull.

Restaurangdilemmat

Djurens Rätt har skrivit en liten broschyr som de distribuerar till Sveriges restauranger. Syftet är att uppmärksamma kockar på hur de kan öka sin kundkrets och laga bättre vegomat.

– Det finns väldigt många restauranger som kan laga fantastiskt god mat men inte skyltar med det. Det tycker vi är synd. De borde kunna locka ännu fler gäster om de vore stolta över sin vegomat, säger Gabriella Terneborg, Djurens Rätts konsumentansvariga, som författat häftet.


– Samtidigt finns det många uteställen som bara serverar vegetariska rätter utan vare sig finess eller känsla. Vi hoppas att det här häftet uppmuntrar fler att ersätta köttet och fisken med bönor eller vegokött som tzay och tofu. Kanske också att de vågar prova nya ingredienser i sina vegorätter.

Det är sällan det är problem att få vegomat, däremot kan det vara ganska tråkigt. Bilden föreställer min huvudrätt när jag var på finkrog för ett tag sedan. Det var en representationsmiddag (lyckligtvis inte betalad av mig) på en stadens bästa restauranger. Man märkte kockarnas gedigna kunskaper i förätten som var en gudomligt god soppa. När sedan huvudrätten kom in så ser det i första ögonkastet intressant ut men det visade sig vara en tråkig risotto men grönsaker helt i osäsong och quornfiléer. Risotto med quorn är något jag kan laga själv en tisdagskväll, men inte vad jag förväntar mig på en fin restaurang. Det visar på att vegetarisk mat inte tas på allvar, det visar på okunskap och ointresse. Det är dock inte lika illa som andra ställen där man ibland får samma rätt som köttätarna men med köttet bortplockat och ingenting tillsatt. 

Det verkar finnas gott om vegetariska restauranger som gör bra värmande mat som lasagne och pajer men sällan av det exlusivare slaget. Det finns en jättebra restaurang i Edinburgh som heter David Bann som är helvegetarisk men av det lyxigare slaget. Det är fullt allt som oftast, har även sett liknande i andra större städer. Mer sånt är att önska i Sverige.