Jag skickade följande mail till livsmedelsverket:
Hejsan, I och med att mataffärer måste kassera livsmedel efter datummärkningen har utgått undrar jag följande: Ert regelverk säger att: "Matvaror som är särskilt känsliga ska märkas med sista förbrukningsdag. Dessa varor får inte säljas eller skänkas bort efter att det datumet passerats." Vi vet att oerhörda mänger mat slängs då datumet gått ut även fast maten ännu är ätbar. Jag förstår att det finns lagliga skäl för att inte skänka bort mat men kan det inte arbetas fram ett sätt att ta tillvara på den här maten? Maten skulle bli mycket väl emottagen av tillexempel soppkök och andra instanser för fattiga och hemlösa. Jag vet att det finns affärer som skulle vilja skänka bort maten. Vad är möjligheten för ett kontrakt där mottager intygar att de är medvetna om att maten kanske inte är av 100% kvalite? Jag skulle bli mycket tacksam för ett svar.Jag fick följande svar:
Orsaken till att man inte får skänka bort livsmedel med passerad sista förbrukningsdag är att det finns påtagliga risker för att sådana livsmedel kan förorsaka matförgiftningar. Ett kriterium för märkning med sista förbrukningsdag är att det ska göras på livsmedel som inom en kort tidsperiod kan bli otjänliga. Det gäller t.ex. färsk fisk, färsk kyckling, inälvsmat och råkorvar. Om en butik vill skänka bort sådant måste det slltså ske innan sista förbrukningsdag har passerats. Livsmedel som är märkta med bäst före-dag får skänkas bort, men bara under förutsättning att de fortfarandel håller en god kvalitet.Med vänlig hälsningAnders LarssonUpplysningen
Jag fick tyvärr inte svar på min fråga. Jag vet att många företag ängnar sig åt CSR (corporate social responsibility) och skulle vilja lösa matslöserifrågan. Däremot tycker jag inte det ställs tillräckligt med krav på affärerna och producenterna. Måste vi verkligen flyga in jordgubbar från Peru i December? Måste det säljas plastpåsar? Varför säljs överhuvudtaget jätteräkor? Varför flygs det in kyckling från Thailand när det finns närproducenter? Jag vet att efterfrågan styr men gemensamma beslut skulle också kunna tas mellan affärerna.
Livsmedelsbutiker vill framförallt sälja. Köttfärsmärkning i all ära men butiker i Sverige är inte lika illa som de i Storbritannien. T.ex. den största matvarukedjen Tesco som gjort det till sin policy att köpa upp så mycket land som möjligt och har under de senaste tio åren växt oerhört mycket. Deras taktik är att köpa upp stora mängder land precis utanför städer. Där lägger de sedan en stormarknad som är bäst åtkomlig med bil och som säljer allt. Sedan plockar de upp gathörn i staden där de håller närbutiker. Resultatet är att flertalet småstäder har totalt urarmats på lokala handlare. De kan inte konkurrera med priserna.