Längtan till vildmarken

Jag är ofta nostalgisk till tider som jag inte ens upplevt. Speciellt till de tider då industrialiseringen inte hade slukat allt och för alltid ändrat hur vi lever våra liv. Jag tänker på hur vackra städerna måste ha varit innan delar revs och motorvägar drogs rätt igenom stadskärnorna.
Och ja det var säkert vackert men någon påminner mig alltid att folk levde i slum, de eldade med kol och städerna var inhöljda i smog. Kanske inte så romantiskt.
Ja, det var kanske inte bekvämt, det var till och med ett mycket hårt liv men idag är de allra flesta omgivna av saker som faktiskt är lyx. SVD publicerade idag en story i serien Backa Världen där en ung man berättar om hur han otrivs i sitt bekväma storstadsliv och drömmer om att leva i skogen. Han sa bland annat: "Om man alltid är varm, torr och mätt slutar man uppskatta att vara just torr, mätt och varm".

Det sticker i ögonen på många att det finns människor som inte vill ha solresor och nya kök, många kritiker av alternativa levnadssätt ser det som ett löjligt ideal. Någon kommenterade på SVD-artikeln: "Det är säkert nyttigt att leva någon vecka i skogen då och då, men låt det stanna där. Jag tror det handlar om ansvarsflykt och bekräftelsebehov. Civilisationen skall drivas framåt, inte bakåt."

Civilisationen ska absolut gå framåt men framåt behöver inte behöva framåt på ett gammalt recept. Lyssnar just nu på P3s dokumentär om bankkrisen på 90-talet. Och återigen visar det sig att människor aldrig lär sig av historien. Så länge vi fortsätter att leva i samma ekonomiska samhälle där det endast handlar om ekonomisk tillväxt med lite eller inget framförhållande och ingen tanke på hållbarhet så kommer det alltid komma större och större krascher.

Vi kan fortsätta att leva som vi gör men vi lever på lånad tid. Vi har länge levt över våra tillgångar. Ja, det kanske låter naivt att vilja leva i skogen och det är inte hållbart att alla skulle göra det men låt oss prisa dem som vågar tänka annorlunda, som vill bryta sig ut ur de invanda mönstren.