I en intervju med The Guardian berättar han om hur han reser kollektivt och gör sig av med ägodelar:
"I go on the bus, I walk. A friend left his car recently at my house and I took it out one day just for 15 minutes and it was terrible. You know why? I felt like I was back in LA again. Four or five years ago, when I had a car and I had been out of the city I wouldn't feel I was back until I got in the car, you know. But now I feel off the grid. I feel that I am not part of the culture. And because I don't have a car I don't really go anywhere to buy things. In fact, I have been in a slow process of selling and giving away everything I own."Jag har läst flera intervjuer med honom där det pekas ut hur skumt det är att någon som har råd med en flashig bil väljer att åka buss istället. Många offentliga personer väljer att använda sin position för att uppmärksamma kampanjer för miljön eller mot pälsanvändande. Vilket är jättebra men de flesta uppehåller ändå sin konsumerande livsstil. Tänk om kända människor var en förebild för människor att shoppa mindre istället för mer, om de förespråkade minimalism istället för diamanter och stora bilar.
Därefter trillade jag över en bloggpost om andra kända människor som lever minimalistiskt, Michael Bloomberg äger till exempel bara sex par skor (något jag trodde var ganska normalt), Robert Pattinson har inget att lägga sina miljoner på eftersom han inte gillar att ha massa grejer och Steve Jobs liv är lika stilrent som designen på hans produkter, han har nästan inga möbler.
Läs även andra bloggares åsikter om Michael Bloomberg, Robert Pattinson, Steve Jobs, Vincent Kartheiser, Mad Men,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar