torsdag 16 juni 2011

När saker faktiskt växer

För första gången i livet så odlar jag på riktigt och det är barnsligt spännande. Det är så mycket att lära sig, speciellt när det gäller ogräs och hur man egentligen ska göra med ogräs. Enligt permakultur ska man ju låta allting vara för det mesta. Jag gillar att ha ordning och ha bort precis allting som inte ska vara där. Samtidigt ska man kanske inte kriga mot ogräs för det känns som att ogräset alltid kommer att vinna. Det är svårt. På min odlingslott är det värsta tistlarna, de sticks och har löjligt långa rötter som är svåra att få upp. På Slottsträdgården där jag också är med och odlar är problemet snarare brännässlor. 
Jag har lagt ner hur mycket tid som helst och tvivlar på att egenodling kommer att löna sig ekonomiskt, snarare tvärt om. Däremot ger det en oslagbara lyckorus som när den första tomaten kom och små skott man gett upp hoppet om dök upp.
Jordgubbarna blev så fort de tittade fram uppätna av fåglar. De har nu fått nät på sig och de som jag trots allt fick smaka var himmelskt goda. 
Potatisblommor.
Squash.
Någon sorts ärta.

 Majs.
 Pepparrot.
 Tiny tim tomat.
Morot.
De få vinbär och jordgubbar som jag fått hittills kände jag mig tvungen att göra efterrätt av.

2 kommentarer:

Mor Grön sa...

Ogräs får man när man har öppen jord. Dessutom förlorar jorden mycket fukt om den får stå öppen och maskar mm trivs inte lika bra. Du ska täcka jorden runt grönsakerna med något (tex gräsklipp). Då slipper du rensa ogräs.

Marie sa...

Hej Tove, tack så mycket för tipset. Funkar uppdraget ogräs om man inte har gräsklipp? Kalas.