"Tänk på en fiskare som är övertygad om att dagens effektiva fiske leder till överfiskning och stora svårigheter att i längden försörja sig. Det klokaste vore att både hans yrkesbröder och han själv drastiskt skär ner på fiskandet för att på sikt ha kvar ett bärkraftigt fiske. Men om vår fiskare beslutar sig för att låta båten ligga vid kaj och de andra fiskarna fortsätter som om ingenting hänt – vad leder det till? Han missar både dagens inkomst och sin framtida försörjning! Om å andra sidan, de andra fiskarna drar ner på fiskandet kan vår fiskare tänka: nu går jag ut. Den fisk som jag får upp tar inte kål på det framtida fisket."
Ett lysnade exempel på människans psyke illustrerat i Stellan Tengroths bok Tillväxt till döds. Det är också här den fundamentala frågan landar. Är vi villiga att göra det som behövs göras? Det är hoppingivande att fler och fler verkar inse att vi omöjligt kan fortsätta som vi gör och självmant väljer att växla ner konsumtionstakten och förhoppningsvis upplever ett rikare liv till följd men än så länge är det antalet försvinnande få. Det måste till lagstiftning.
Vi behöver också ändra vårt språkbruk som Tengroth påpekar i boken. Begreppet tillväxt är så hårt rotat att vi använder det utan att reflektera över vad det egentligen innebär. En tillbakagång är inte en naturlig skeelse där något som går upp måste komma ned utan det är ”negativ tillväxt” som genast måste åtgärdas med mer konsumtion. Boken är lättäst och välskriven där många tankeväckande frågor ställs och läsaren själv får fundera över svaren. Man kan önska att det fanns en fullständig manual för hur vi ska lösa frågan men det synes omöjligt om man inte vill införa diktatur och tvinga folk till förändring. Så länge vi lever i en demokrati kommer politikers främsta mål vara att klara sig igenom nästa fyraårsperiod, de längre perspektiven får vara sekundära, för ingen parti som vill sänka välfärden och minska vårt pengaflöde kommer få röster.
För övrigt lärde jag mig att det i filmer populära tillvägagångssättet för självmord - leda in avgaserna i en bil inte längre är vetenskapligt korrekt. Gaserna i dagens bilbränsle är inte direkt dödliga.
Läs Stellan Tengroths blogg.
3 kommentarer:
Du skrev: "Begreppet tillväxt är så hårt rotat att vi använder det utan att reflektera över vad det egentligen innebär."
Personligen tror jag inte det är en slump. Först får man titta på motkrafterna. Varje producerande företag eller koncern är i regel en juridisk person vars affärsplan handlar om att skapa nya marknader och /eller öka sin marknadsandel. Det spelar ingen roll hur angelägna dess personal och delägare är om att nå ett hållbart samhälle. Miljö- och hållbarhetsansvaret formuleras inom affärsplanens tillväxtmål - så fungerar helt enkelt vårt ekonomiska system. Politiker och ekonomer vill ha ihop nästa budget - de kan de inte om de börjar peta på ytan ett sjukt system. De förändringar som krävs måste förmodligen komma uppifrån (överstatliga beslut t ex FN) och en bredare opinionsbildning från gräsrotsnivå)
Leif Engström
http://arbetstidsforkort.ning.com
Du har helt rätt. Politiker och företagare vill båda ha mer monetära tillgångar och löntagarna vill inte bli av med sina jobb/uppehålla sin levnadsstandard. Jag har faktiskt ingen aning om hur man kan motivera den stora massan att som de ser det - få ett fattigare liv.
Att FN eller nåt annat överstatligt korrupt organ ska bestämma vad som ska göras är vansinnigt. Däremot kan ett land t.ex. vårt Sverige gå i bräschen och starta statliga projekt som betalas med statlig utgiven valuta och sanktionerad lokal produktion så långt det är möjligt och naturligtvis satsning på billig energi och därmed möjlighet till konkurrenskraftig industri för bl.a export, byteshandel och skuldåterbetalning av utlandsskulden. Då skulle fler o fler länder få drivkraften att göra detsamma.
Skicka en kommentar