Vad den mötessaboterande vänstern skapade för Sverigedemokraterna – ökade sympatier och vänsterhat – håller nu extrema djurvänner på att åstadkomma för varghatarna. Bilden på en mördad vargjägare omgiven av djurvänner med terroristmasker och påkar passar som hand i handske till jägarorganisationernas propaganda att alla "vargkramare" är galningar.Vegetarianer lyckas inte få ett twittersvar från Pressbyrån men en mindre grupp individer lyckas få riksdagen att lagstifta om ett djurs utrotning utan hållbara argument.
Även Guillou har svårt att lokalisera vad exakt det är med vargen som gör dessa jägare så blodslystna men erbjuder denna förklaring:
Varghatets kärna är svår att lokalisera. År ut och år in har jag läst hatiska tirader i jägarpressen utan att riktigt förstå vad det handlar om. Att jägare skulle vara rädda för vargen, som de hävdar, tvivlar jag starkt på. Eller ens att de skulle vara rädda för att vargen skulle ta deras barn på väg till skolbussen (i Rumänien, med tjugo gånger så mycket varg som i Sverige, är det barn som vaktar fåren). Att vargen tar en och annan jakthund är förstås sant. Och en tragedi i varje enskilt fall. Men jakthundens liv är sunt, hårt och kort. Risken att bli skjuten av jaktkamrat är lika stor som att bli vargdödad. Vildsvinen dödar tio gånger så många jakthundar, trafiken kanske uppåt hundra gånger.
Det glödande hatet handlar om någonting annat än vargar. Det gäller Stockholmsdjävlarna, byråkratdjävlarna och andra storstadsbor. Vargen har blivit en ställföreträdande symbol för denna motsättning stad/landsbygd. Och det är detta som skrämt vettet ur centerpolitiker som Andreas Carlgren
3 kommentarer:
Om det är sant så är det ännu sorgligare än om de var rädda.
Min syn på Jägare är / har varit att de är ansvarsfulla/vårdar naturen/ dödar djur men på ett hållbart sätt. Om de skjuter utrotningshotade rovdjur för att utrota dem, sen till råga på allt för att det är ett trots mot 08or stockholmare så är det ju tecken på en stor omogenhet och snudd på barnslig trots. (på vargens bekostnad) Inför mognadskrafv för vapeninneav.
Jag tror att det säkert finns någon primal instinkt att överbemästra "farliga" djur. Att skjuta en varg är säkert lika eggande och tillfredsställande som safarijägare som lyckas skjuta ett lejon eller en elefant. Dessutom är väl vargen ett problem för jägarna i det att den "tar" jägarnas andra jaktbyten, älg och rådjur.
Tycker inte att Jan Guillou säger något vettigt, där har du en man som åkt land och rike runt (för inte säga hela världen) för att skjuta sina trofféer och hänga dom på väggen. han har t o m skjutit varg!! Dom flesta andra jägare vill bara ha möjlighet att viltvårda och jaga på sin egna mark.
Pratar säkerligen inte för hela jägarkåren, men jag tror inte att det är många som vill jaga varg eller lodjur för den delen. Utan det är nog så att i vissa delar av Sverige har koncentrationen blivit så stor av dito rovdjur att jägarnas uttag av överskottet i naturen (vildvården) kommit att bli till ett minimum. I vissa delar inget alls. Många av oss jägare bor och lever på landsbyggden för att ha möjlighet till jakt och närhet till natur.
När detta då blir spolierat på grund av rovdjuren så blir det givetvis starka reaktioner.
Ovan på det sitter det några miljö/rodjursmuppar och bestämmer hur mycket rodjur det skall finnas utan att dom personer som blir berörda kan göra något åt saken...
Tacka fan för att det blir starka reaktioner.
Att det är så många som har registrerat sig som varg eller lodjurs jägare tror jag bara är ett sätt att visa den frustration som råder ang den förda rovdjuspolitiken.
mvh Andreas Mårtensson
Skicka en kommentar