Filters köttartikel

Jag väntade med spänning på det nya nummret av det excellenta magasinet Filter. Speciellt på artikeln "Den sista biffen", redaktören Mattias Göranssons story om kött. I artikeln reser han bland annat till San Francisco där det för tillfället pågår något av en köttrevolution, vegetarianer har blivit omvända och folk har börjat intressera sig för var köttet kommer ifrån vilket är otroligt bra. Han pratar även med Christel Cederberg from Swedish Institute for Food and Biotechnology som punkterar myten om att det går åt 100,000 liter vatten för att framställa ett kilo kött. Hon kommer istället fram till siffan 20,000 och påpekar att boskapsuppfödning på naturligt torra ställen tar anspråk på mycket vatten men att det bara är en bråkdel och att "hur som helst äts de flesta av dem av nordamerikaner som konsumerar stora mängder av nästan allt". Vattenåtgången tas även upp i dagens GP som rapporterar om toppmötet för att bestämma en standard för fotavtryck för vattenanvändning, Water Footprint, i Lausanne. GP-artikeln sätter siffran till 15,455 liter vatten för ett kilo nötkött. Det påpekas att Sverige är perfekt för boskapsuppfödsel, jordarna lämpar sig bättre för bete än för odling och vi har gott om vatten som faller från himlen.

Vidare intervjuas styckaren Håkan Fällman och bonden Jan Karlsson som båda kämpar för bättre förhållanden för djuren och ett förändrat beteende hos köttätare. Jag hålller med i nästan allting de säger. De anser att djur ska få gå ute och beta, ha ett lungt och normallångt liv innan de slaktas på gården snarare än att de transporteras långt till ett slakteri. Sedan säljs köttet lokalt och priset ska återspegla kostnaderna för det lilla och tidskrävande jordbruket. Det håller jag fullständigt med om. Den andra sidan i artikeln, de som inte äter kött får inte komma till tals och de beskrivs enbart under det kollektiva begreppet "veganerna". De tillskrivs åsikter i stil med att allt boskapshållande ska bort och att människorna borde äta djurens mat i stället.

Peter Nilsson skriver om samma ämne här. Jag tror att den grupp som brukar beskrivas som veganer som vill stoppa all köttkonsumption är extremt liten och inte alls talande för den större massan som väljer bort kött. Jag tror många tycker som mig att jordbruk är ett måste, boskap är bra för öppna landskap och att en värld full av vegetarianer är ett fullständigt omöjligt mål. Jag anser att människor gott kan fortsätta äta kött men att det ska vara ett medvetet val och att personen i fråga ska vara helt införstådd med vad det innebär att ta ett liv och ska helst kunna vara förmögen att göra det själv (det är inte jag, därför är jag vegetarian), hela djuret ska ätas (varför är hjärtat på en gris äckligt men inte rumpan?). Kött borde bara vara tillgängligt från lokala helst ekologiska gårdar som Jan Karlssons där djuren haft det bra och betat utomhus. Och det ska kosta. Kött ska inte vara en basvara utan en lyxvara. Det är inget fel på den lilla traditionella djurhållningen, det är bara fel på den industriella internationella köttmarknaden där djur och natur far illa.

Om det här dock är framtiden, att vi bara ska äta det "bra" köttet kommer det kräva att alla antingen äter väldigt små mängder kött eller att en stor andel är vegetarianer och veganer. En god köttproduktion där vi i Sverige bara äter kött från bra svenska gårdar innebär att människor inte längre kan slentrianäta och få sin skinkmacka på morgonen, kycklingsallad till lunch och fläskfilé till middag. Det funkar inte.

Den här idén att veganer vill "förbjuda" kött som även sipprar in lite i Filterartikeln verkar fullständigt ogrundad. Svenssons blogg förespråkar samma djurhållning i det lilla formatet men hävdar att vi måste äta mer kött hålla fler djur i framtiden. Med anledning av att vi kommer behöva mer gödsel då oljebristen gör att vi kommer behöva ersätta konstgödsel. Trots att gödselet för tillfället tar sig ut  i vattnet och orsaker epidemier och algblomning så ska vi alltså ha mer koskit. Även fast vi har enorma resurser att använda biologiskt material som kompost och alger som gödsel.

I Filterartikeln nuddas endast vid ämnet soja, det nämns knappt att de mängder soja som importeras går till att föda upp svenska djur och att enbart en bråkdel äts direkt av människor. Sanningen är att om den möjliga framtid som beskrivs i artikeln ska bli verklig skulle inte Göransson kunna hugga in i den ryggbiff som han gör i öppningsparagrafen. Åtminstone inte dagligen, huvuddelen av hans kost skulle behöva vara vegetarisk.

Ytterligare intressant läsning, Pelle Strindlunds debattartikel "Djuren är vår tids slavar".

Läs även andra bloggares åsikter om kött, Filter, vegetarianism, vegan, hållbart jordbruk, jordbruk, olja,

Tofuklänningen

Jag var i egenskap av musikskribent på P3 Guldgalan i lördags. Efter ett antal ombyten till olika 80-talsblåsor kommer programledaren Kitty Jutbring ut på scenen i något som ser ut som gulnade plastpåsar. Det visar sig vara ett direkt svar på Lady Gagas köttklänning som hon bar på MTV VMAs förra året. Efteråt fick hon mycket kritik och påtalade till och med själv att nästa gång kanske hon bär en tofuklänning istället:

“What’s everyone’s big problem with my meat dress? Haven’t they seen me wear leather? Next time, I’ll wear a tofu dress and the soy milk police will come after me.”

Kittys budskap var: "Lady, tofu är ett väldigt bra alternativ till kött". Det visade sig sedan att klänningen faktiskt var gjord av tofu. Kanske inte det mest hållbara materialet för ett klädesplagg. Sömmerskan Charlotte Svinevit fick uppdraget att tillverka klänningen och beskriver materialet som tunt och skört.

– Jag använder mig av tre kvadratmeter tofu-skin, som det heter. Dessa ark delar jag sedan upp och syr fast för hand på ett ganska tjockt snöre. Sedan ska klänningen förvaras fuktigt i ett kylskåp fram tills den ska användas, så att den inte torkar och smular sönder.


De snören som fästs fast på tofu-skinnet är sedan tänkta att användas för att knyta fast kreationen på kroppen som ska bära den. Charlotte poängterar än en gång att materialet är väldigt opålitligt, vilket väcker frågan:
Vad ska man tänka på när man väl bär klänningen?
– Att försöka vara så stilla som möjligt så att den inte går sönder. Å andra sidan har jag redan varnat Kitty om det så hon vet vad hon ger sig in på. Sedan ska man se till att ta en dusch efteråt eftersom tofu-skinnet luktar fiskmat.

Läs även andra bloggares åsikter om Kitty Jutbring, kött, Lady Gaga, musik, P3 Guld, tofu, vegetarianism

Kissa på maten

Innan det fanns petroleum använde jordbruket, hör och häpna, exkrementer från människor och djur för att gödsla åkrarna. Hultabygdens kretsloppsförening har tagit på vara på denna hållbara idé.

En uträkning visade att den näring som fördes bort från gården Hulta Norrgård när deras livsmedels såldes motsvarade avföringen från ungefär lika många människor som bor i byn. Ett tjugotal hushåll fick urinseparerande toaletter och med hjälp av slam och urin från trakten behövde man plötsligt inte längre köpa in någon gödsel utifrån.


Sverige har, ska sägas, arbetat för att det ska bli mer av detta. Men nu sätter EU stopp, skriver ATL. Från 2012 kommer inte längre Hulta Norrgård eller någon annan Kravodlare att få använda källsorterat urin som gödsel.

Orsaken? Det kan uppfattas som äckligt av konsumenterna, menar EU.

Från Effekt.

Ett antal bloggare har reagerat på detta och Cornucopia skriver ett intressant inlägg där han bland annat uppmanar allmänheten att gå ut och kissa på åkrar.

Ser fram emot att någon aktivist organiserar ngt jippo, typ Pisstock 2012 eller Pissathon 2012, sponsrat av ngn ekologisk ölbryggare. Hundratals människor kan i protest samlas vid någon EU-politikers odlingar, dricka öl och pissa på åkrarna. Helfestligt.

Jag återknyter genast till en idé från tidigare i veckan, Mattias Hagbergs bok Herredjuret (som jag fortfarande inte läst). Djuren är lika fjärran från oss som maten är. Mat ligger plastförpackad och ser så där kliniskt ren ut. Idén att den har gödslat med kiss eller bajs är så klart en helt oaptitlig tanke för människor. Det är lätt att glömma att allting inklusive oss själva ingår i ett kretslopp, du och allt du äter är beståndsdelar som gått igenom många människor, djur, jord och hav många gånger om. Vi står inte utanför eller över jordens kretslopp på något sätt. Vad kan vara en bra ögonöppnare för att få folk att släppa oljeberoendet och vanföreställningen att våra resurser är oändliga?

Folk som jobbar för mycket med inget

Här är två intressanta artiklar:

En undersökning i USA, Tyskland och Singapore visar att tjänstemän i snitt använder 1,5–3,0 timmar av sin arbetstid varje dag för privata ärenden. Allt talar för att situationen är likadan i Sverige.


Roland Paulsen, doktorand i sociologi vid Uppsala universitet, har forskat om hur svenskarna använder sin arbetstid. I augusti kom hans bok Arbetssamhället ut, och bilden av den idogt arbetande svensken med lutheransk jobbmoral lär ritas om. Roland Paulsen har intervjuat ett fyrtiotal svenska tjänstemän om hur mycket de jobbar – eller rättare sagt hur lite.

– Han som hade rekordet var en banktjänsteman som var anställd på heltid men bara arbetade en kvart om dagen.

"Det meningslösa arbetet" från UNT.

Många skulle vilja gå ner i arbetstid. Men törs inte av rädsla för att karriären ska bli lidande. Samtidigt får vi allt svårare att koppla av på den begränsade fritid vi har. Det konstaterar sociologen Paul Fuehrer i en aktuell doktorsavhandling.
Fuehrer disputerade i höstas vid Stockholms universitet med avhandlingen ”Om tidens värde”.


Han tycker att begreppet välfärd inte bara ska spegla materiella värden, utan också inbegripa tiden som en tillgång. Han beklagar att inget politiskt parti längre på allvar verkar för en allmän arbetstidsförkortning. Luther sitter alltjämt stadigt på de flesta svenskars axlar, och en slutsats Paul Fuehrer drar är att förvärvsarbetet fortfarande tjänar som absolut måttstock för värdet av våra övriga aktiviteter.

"Svenskar drömmer om mer fritid" från DN.

Burgaren

I helgen var jag på en lunchrestaurang och beställde en vegetarisk burgare. Vegetariska burgare brukar komma in en av två former, antingen grönsakburgare som har bland annat ärtor, morötter och mosad potatis. Eller så är det vad jag kallar fejkkött. En burgare som till färg, form och konsistens ser ut som en köttburgare. De är goda men jag som är lite paranoid med att råka äta kött blir alltid skeptisk när något ser ut som kött, det är inte omöjligt med förväxlingar i ett kök.

Jag har inte ätit kött på tolv år och har inga som helst minnen kvar av vad en köttburgare smakar, därför brukar jag be någon annan smaka som säkerhetsåtgärd. Mitt sällskap i helgen är också vegetarian men bara sedan några år tillbaka och brukar alltid ha koll på kött vs. fejkkött men nu var han osäker. Jag gick tillbaka till kassan bara för att dubbelkolla, de svarade jakande att det är absolut en vegoburgare, den innehåller svampprotein, och "andra saker".

Jag vet inte vad restaurangburgare innehåller men de liknar typen Hälsans kök som man kan köpa frysta i affären. Deras innehållsförteckning är som följer:
Rehydrerat sojaprotein (60%), rehydrerat veteprotein (17%), lök, vegetabilisk olja, äggvitepulver, salt (1,8%), jäst, maltodextrin, ärtfiber, stärkelse, aromer, maltextrakt (korn), stabiliseringsmedel (natriumalginat, guarkärnmjöl), lökpulver, vitlökspulver, kryddor, dextrose. Kan innehålla spår av sesam. Kraftigt saltat

Jag vet att folk älskar sina koburgare men om man knappt kan se eller smaka skillnad, finns det någon mening med att äta dem?

Pressbyrån svarar på korvfrågor

Banan/korvgate har nu fått en möjlig upplösning då Pressbyrån gett svar på facebook. De säger så här:

Vi har läst era kommentarer noggrant och vill till en början beklaga och berätta hur ledsna vi är över att några av er har tagit illa vid er av vår pågående kampanj. Vi vill marknadsföra vår korv och samtidigt visa att vårt sortiment är bredare än så, tanken var såklart aldrig att lura eller förolämpa någon. Det stämmer att vi inte har någon vegetarisk korv i vårt utbud men då vi idag fått erfara att det finns efterfrågan kommer vi att utvärdera om vi kan/ska ta in det i sortimentet. Det finns dock redan idag flera andra vegetariska alternativ på Pressbyrån som till exempel en Gooh pastarätt, sallader och smörgåsar.

Jag påminns av en sen natt på Hultsfredsfestivalen för många år sedan då en ung man uppenbarligen tröttnat på den långa kön till grillen börjar desperat ropa KORV! gång på gång som om det genom magi skulle uppstå en korv i hans hand. Kanske borde vegetarianer på samma sätt stå utanför Pressbyrån och ropa VEGOKORV! tills de ändrar sig.

Jag är tveksam till om jag någonsin skulle handla en korv på Pressbyrån men det är intressant hur varje gång det i den offentliga debatten föreslås att vi kanske ska ändra våra matvanor aningen, att man kanske ska fundera på att köpa ekologiskt kött där djuret inte haft ett vidrigt liv eller välja vegetariskt en dag i veckan - möts av kommentarer i stil med "det är min personliga rättighet att äta kött, jag tänker äta hur mycket kött jag vill". När ett stort företag som borde vilja utöka sin kundkrets istället gör en reklam som på skoj annonserar att de tillhandahåller vegetarisk korv (jag har fortfarande inte fattat vari det roliga ligger - om man inte äter kött får man ingen korv? att vegetarianer är apor? bananen är korvformad och därför en korv?) får de frågor om huruvida de kanske borde sälja vegokorv som god service. På facebooksidan möttes det av kommentarer som denna: "Man ska inte lyssna på rabiata veganer/terianer, det var väl ingen som klagade när ni föreslog fisk till mellanmål? ;)" och "Fjantigt folk, reklamen är ju skitkul. :) Förstår man inte poängen har man nog lite allvarligare problem."

Jan Guillou säger något vettigt

Jägaren och styrkemannen Jan Guillou skriver ett väldigt intressant debattinlägg på Aftonbladet idag. Oväntat nog går han till attack mot vargjägarna och miljöminister Andreas Carlgren. Eller kanske egentligen inte oväntat för som han säger är långt ifrån alla jägare positiva inför vargjakten, tvärtemot är det en liten men väldigt stark grupp som har lobbat regeringen och fått igenom vargjaktslagen som nu resulterat i att Sverige kommer bli anmälda för brott mot EU:s miljölagstiftning.

Vad den mötessaboterande vänstern skapade för Sverigedemokraterna – ökade sympatier och vänsterhat – håller nu extrema djurvänner på att åstadkomma för varghatarna. Bilden på en mördad vargjägare omgiven av djurvänner med terroristmasker och påkar passar som hand i handske till jägarorganisationernas propaganda att alla "vargkramare" är galningar.

Vegetarianer lyckas inte få ett twittersvar från Pressbyrån men en mindre grupp individer lyckas få riksdagen att lagstifta om ett djurs utrotning utan hållbara argument.

Även Guillou har svårt att lokalisera vad exakt det är med vargen som gör dessa jägare så blodslystna men erbjuder denna förklaring:

Varghatets kärna är svår att lokalisera. År ut och år in har jag läst hatiska tirader i jägarpressen utan att riktigt förstå vad det handlar om. Att jägare skulle vara rädda för vargen, som de hävdar, tvivlar jag starkt på. Eller ens att de skulle vara rädda för att vargen skulle ta deras barn på väg till skolbussen (i Rumänien, med tjugo gånger så mycket varg som i Sverige, är det barn som vaktar fåren). Att vargen tar en och annan jakthund är förstås sant. Och en tragedi i varje enskilt fall. Men jakthundens liv är sunt, hårt och kort. Risken att bli skjuten av jaktkamrat är lika stor som att bli vargdödad. Vildsvinen dödar tio gånger så många jakthundar, trafiken kanske uppåt hundra gånger.


Det glödande hatet handlar om någonting annat än vargar. Det gäller Stockholmsdjävlarna, byråkratdjävlarna och andra storstadsbor. Vargen har blivit en ställföreträdande symbol för denna motsättning stad/landsbygd. Och det är detta som skrämt vettet ur centerpolitiker som Andreas Carlgren

Korv är en form

Jag såg den här affischen häromdagen och fann den underlig. I går började en diskussion på twitter som utlöstes av att Pressbyrån twittrade ut ovanstående bild och meddelandet "Snabb Snabbmat! (Och Vegetarisk korv)"

Sedan uppdagades det snabbt att det inte alls var så att Pressbyrån tänkt börja sälja vegokorv utan att de skojade genom att lägga en banan i ett korvbröd och kalla det vegetarisk korv. Ungefär lika roligt som en annan aktuell reklam där ketchup läggs på glass och återigen - banan.

Att det utbröt en twitterstorm vore verkligen att överdriva men idel twittrade ilsknade till med kommentarer som: @tilletill "Vissa anser vegetariska alternativ vara kundservice. Pressbyrån föredrar hån." och @christianvalues "Fixa vegansk kompensationschorizo annars gör vi kaos med er."

Det här kanske är talande för hur liten den vegetariska opinionen är i Sverige. För några år sedan bestämde sig Masterfoods för att byta ut en ingrediens i chokladen Mars och ersätta den med animaliskt löpe. Inom en vecka hade 6000 arga vegetarianer, inklusive 40 riksdagsledamöter, mailat och bett dem ändra sig. Det gjorde de ganska direkt. Vet inte om något liknande hänt i Sverige där vegetariananpassningen är så mycket sämre, till exempel är det nästintill omöjligt att hitta ost med vegetabiliskt löpe. Är den svenska andelen vegetarianer så liten att det inte ens är värt att erbjuda alternativ för den?

På Stigbergstorget i Göteborg låg förut den korvmoj, den har nu bytt skepnad och blivit en helvegetarisk grill. Caminobloggen var där och besökte dem och fann att folk vände i dörren.

Det intressanta var att se folks reaktioner när det fick reda på att det inte längre gick att få "två tjocka med mos" eller en "stor special". Meningar som " vegetariskt, nej fy fan" och "Har det blivit vegetariskt, men oj då", haglade ur munnen på de som ramlade in i butiken. Det säger något om korvkulturen i Sverige. De flesta vände om direkt, det var ingen som valde att stanna och prova något nytt, under tiden jag satt där.

Jag skulle vilja lägga en vild gissning på att det stora antalet som fnyser åt en vegokorv aldrig faktiskt provat en.

@robertlindblom
@pressbyran "Ni vet att det finns vegetarisk korv på riktigt va? Och att korv inte är ett djur, det är en form."

Pressbyrån har inte svarat på någon av kommentarerna förutom att skicka en smiley till en twittrare som kommenterade "Haha, sjukt bra" angående reklamkampanjen. Kommer vi få se en intensiv bojkott eller bara en lojt utsinande hashtag?



Läs även andra bloggares åsikter om vegetarianism, mat, hållbarhet, pressbyrån, köttnorm

Herredjuret

På Naturhistoriska muséet i Göteborg i den stora salen på centralplats står en enorm elefant. Den har varit en fachination för besökare sedan 50-talet. Jag har många gånger suttit där och tittat och tänkt "wow". Det har Mattias Hagberg också. Skillnaden var att han började tänka på större frågor som nu har utmynnat i en bok - Herredjuret.

Jag såg Mattias Hagberg prata på en miljödebatt i november och greps av allt vettigt som han sade. Hans senaste projekt är boken Herredjuret som utgår från konservatorn, naturfilmaren och äventyraren David Sjölander som sköt elefanten som nu står på muséet.

Vad kände David Sjölander i dödsögonblicket? Skam, lycka? Hur såg han på infödingarna han mötte under sina resor? Texten ställer flera sådana frågor och är skriven i en du-form som till en början känns otymplig, eftersom den verkar vilja skapa en falsk intimitet med en man som annars framställs som blodtörstig jägare och tidstypisk rasist.
Men efterhand som historien utvecklas förstår jag greppet. Berättelsen växlar mellan nutid, där författaren gör intervjuer, vandrar runt i museisalar och reflekterar över det moderna naturkontraktet, och David Sjölanders 1900-tal, som belyses genom utvikningar om kolonialismens människosyn och naturvetenskapens världsbild. Det egentliga ämnet är inte så mycket en svensk storviltjägare som vad han symboliserar. I konservatorns paradoxala naturintresse och rovlystnad skymtar vi vårt eget naturumgänge, som omfattar både vildmarksromantik och miljöförstöring, både disneyfierad djurkärlek och industrialiserat djurplågeri.

Vi slaktar inte färre djur i dag. Vi har bara delegerat våldet.

Ur DNs recension av boken.

Darwins arbete är ett av världens mest feltolkade, hävdar Mattias. Vi tolkar det som att det är ett bevis för att den starkare överlever och att det är något som är naturligt och därför också ett berättigat synsätt för oss människor. Men inget kunde vara mer fel. I själva verket visar Darwin att utvecklingen beror på slump. Ja, det går egentligen inte ens att prata om en utveckling, utan mer ett slumpartat kaos. Mattias säger dock att Darwin förutspådde att vår moral kommer att utvecklas allt mer, så att den till att börja med omfattar fler människor än våra närmaste och senare också andra levande varelser. Någon mer än jag som tänker Avatar? Dags för mig att läsa Darwin tror jag...

Ur Johan Erlandssons inlägg på Ecoprofile.

Jag har inte läst boken men hoppas kunna göra det så snart som möjligt. Samma dag som jag läste om boken såg jag den här gamla skolaffischen på Stockholms stadsmuséeum. En kanske talade bild för vår moderna relation till naturen.

Läs även andra bloggares åsikter om Mattias Hagberg, djur, djurplågeri, litteratur, David Sjölander, Naturhistoriska muséet, Herredjuret,

Skogsåret 2011

Förra året var FNs år för biologisk mångfald. Tyvärr minskade mångfalden snarare än ökade. I år kommer fokus ligga på skogen. Hoppas verkligen att något mer konkret kommer ur diskussionerna om skogen.

Här kan du se kalendarium för det som händer i Sverige under året.

Jag som volonterar för Ett klick för skogen tycker så klart det här är grymt. Dessutom lägligt då vi är i slutskedena att skriva på kontrakt för en tredje skog. Förhoppningsvis går det vägen de närmaste dagarna.

Sju miljarder

2011 är alldeles nyfött men så är även i skrivande stund cirka 259,000 små människor. National Geographic kommer att återkomma till befolkningstemat under året och enligt dem föds fem nya människor i sekunden jorden över. Två dör i sekunden så vi har en konstant ökning. Vi passerade sexmiljarders-strecket 1999 och vi kommer passera sju miljarder under 2011.

Det finns nästintill sju miljarder åsikter om befolkningsproblem, huruvida det ens är ett problem eller om problemet är att vi är för få. Länder som Italien och Japan befolkning minskar i antal. Sverige genomgår en babyboom - kanske säger Statistiska centralbyrån. Jo, säger Göteborg där BB är överbokat och dagisköerna är långa. Faktum kvarstår att jordens befolkning har mer än dubblats på 50 år.

Från slösa till spara

Det finns ett antal bloggar som handlar om att bli ekonomiskt oberoende, de är till största del skrivna av män runt trettioårsåldern som har högavlönade jobb och aktieportföljer. Några av dessa intervjuas i SVD om sitt sparande.

Markus som skriver Ut Ur Ekorrhjulet säger bland annat att han tidigare var en slösa men har blivit en spara.

– Jag har tänkt igenom mitt liv, och kollat alla utgifter. Vad måste jag ha, och vad kan jag avvara? Enbart små onödiga kostnader kan uppgå till 3 000 kronor i månaden.


Självklart är det myckna sparandet en uppoffring. Markus får exempelvis avstå Thailandsresan med sambon och nästan alla elektroniska prylar som han kan bli sugen på. Ibland kan han tänka att han missar något i livet. Men målet som hägrar ger lindring och inspiration.

Även miljön mår väldigt mycket bättre av insparade Thailandsresor och elektroniska prylar och tankesättet är logiskt även på det planet, investera i framtiden. Istället för att slösa nu så bygger vi upp en framtid. Såvida de här människorna inte i framtiden använder sina pengar för att köpa privatjet och SUV:ar.

Läs även andra bloggares åsikter om konsumtion, okonsumtion, pengar, rik, tillgångar, tillväxt

Tänkvärt i Malmö

Såg den här klottrade reklamaffischen i Malmö mitt i julruschen.