En uträkning visade att den näring som fördes bort från gården Hulta Norrgård när deras livsmedels såldes motsvarade avföringen från ungefär lika många människor som bor i byn. Ett tjugotal hushåll fick urinseparerande toaletter och med hjälp av slam och urin från trakten behövde man plötsligt inte längre köpa in någon gödsel utifrån.Från Effekt.
Sverige har, ska sägas, arbetat för att det ska bli mer av detta. Men nu sätter EU stopp, skriver ATL. Från 2012 kommer inte längre Hulta Norrgård eller någon annan Kravodlare att få använda källsorterat urin som gödsel.
Orsaken? Det kan uppfattas som äckligt av konsumenterna, menar EU.
Ett antal bloggare har reagerat på detta och Cornucopia skriver ett intressant inlägg där han bland annat uppmanar allmänheten att gå ut och kissa på åkrar.
Ser fram emot att någon aktivist organiserar ngt jippo, typ Pisstock 2012 eller Pissathon 2012, sponsrat av ngn ekologisk ölbryggare. Hundratals människor kan i protest samlas vid någon EU-politikers odlingar, dricka öl och pissa på åkrarna. Helfestligt.Jag återknyter genast till en idé från tidigare i veckan, Mattias Hagbergs bok Herredjuret (som jag fortfarande inte läst). Djuren är lika fjärran från oss som maten är. Mat ligger plastförpackad och ser så där kliniskt ren ut. Idén att den har gödslat med kiss eller bajs är så klart en helt oaptitlig tanke för människor. Det är lätt att glömma att allting inklusive oss själva ingår i ett kretslopp, du och allt du äter är beståndsdelar som gått igenom många människor, djur, jord och hav många gånger om. Vi står inte utanför eller över jordens kretslopp på något sätt. Vad kan vara en bra ögonöppnare för att få folk att släppa oljeberoendet och vanföreställningen att våra resurser är oändliga?
2 kommentarer:
Tycker inte alls tanken är främmande.
Även så kallat gråvatten är näringsrikt.
Jordbrukstekniska institutet har gjort ett flertal försök, med en del lovande resultat.
Jag ställer mig skeptisk med tanke på hur mycket läkemedel och tungmetaller som kommer ackumuleras i våra åkermarker. Men jag tror nog att man forskar på detta också. Bland annat mikroorganismer som kan bryta ned tungmetaller till ofarliga biprodukter.
Har man möjligheterna så tycker jag verkligen att man ska ta hand om sitt egna bajs och kiss. Med rätt kunskap utgör det ingen hälsorisk. I liten skala har man dessutom en annan kontroll över eventuell antibiotika, hormoner eller vad det nu är man stoppar i sig.
Hej Johan, tack för din kommentar. Jag tror absolut att du har rätt i att detta går att göra i liten skala. Det är riktigt deprimerande när man tänker på hur mycket gift våra kroppar innehåller och att vi inte på ett säkert sätt kan bidra till kretsloppet.
Skicka en kommentar