Hur man besegrar laxen

http://streetsblog.net/

Folk som inte gillar cyklister brukar argumentera att de inte betalar vägskatt och därför inte borde använda vägarna (vi betalar visst skatt som går till vägbyggen och vi sliter dessutom mycket mindre på vägar och behöver en bråkdel av ytan för att parkera). Dessutom påstås det att vi är farliga, vi kör mot rött, vi kör för snabbt, kör på gångare och kör in i bilar.

En artikel i The Grist berättar om hur en titt på trafiken i New York konstaterar att de flesta överträdelser beror på andra faktorer, i 741 av de 1,700 fallen gick eller stod människor på cykelbanorna, i 353 fall var banan helt blockerad av ett fordon, i 77 fall öppnade en bilförare dörren mot en cykelbana utan att titta efter först.

Sedan är det de fall där cyklister faktiskt gör fel. Elly Blue på The Grist skriver:

There's a tendency to talk about people who ride bikes as though they're a lawless bunch of yahoos. This study is a breath of fresh air in showing that no, they are simply, like all other people, responding to an environment that doesn't always serve their needs. When you're driving, the extra space a bike lane offers is a matter of mobility and convenience; if you're riding a bike, it's a matter of being seen and staying alive.

People run red lights on bikes not out of wanton disrespect for the world's moral order, but because when you're riding in a sea of cars occupied by people who probably don't notice or care about your existence, you're much safer getting as far ahead as possible.

Det är helt sant. Ofta när jag gjort en överträdelse så har det antingen varit en livsviktig manöver eller en förebyggande livsviktig manöver. Sedan finns det så klart idioter. De kanske är allmänna idioter men när de sätter sig på en cykel blir de cyklande idioter som ofta ger alla cyklister dåligt rykte. Enligt undersökningen var 242 av fallen folk som cyklade åt fel håll på en enkelriktad cykelbana. Bloggen Bike Snob NYC brukar kalla dem Bike Salmon, alltså laxar som cyklar mot strömmen. Ibland kan jag förstå att man måste vara på fel sida, man kanske hamnat fel eller ska till ett ställe på den sidan vägen men i de flesta fall är det bara idioti. Där man märker det mest i Göteborg är Göta Älvbron och Linnégatan. På bron brukar det vara rent farligt då man har ganska hög fart på slutet, jag har ingen aning om statistik men det känns som att fler än en olyckor måste ha hänt här.

På Linnégatan har man bara en smal enkelriktad cykelremsa. Här borde cyklarna ha mer plats men det förlåter inte att cykla på fel sida. Såvida det inte är så att de här laxarna gör det i protest mot dåliga cykelbanor. Jag brukar i min enfald hantera laxarna genom att hålla mig rakt i cykelbanan och vägra flytta på mig, de får köra om på sidan och jag får en sekunds futtig lycka i att veta att jag minsann har rätt. Hur brukar ni hantera laxar?


Videos Wanted: Make Your Own Bike Etiquette PSA from Streetfilms on Vimeo.

Läs även andra bloggares åsikter om cykel, bike salmon, göteborg, trafik,

Håkan Sjöströms skräpkonst

Jag intervjuade Håkan Sjöström förra året om hans spännande projekt där han plockar upp skräp utmed motorvägar och gör konst av dem. Nu har han dessutom fått pris på International Exhibition for Digital and Photographic Art på Museo D’Arte Chianciano Terme i Italien.


I konkurrens med fotografer från 35 länder och 1300 bilder tilldelades han tredje pris i kategorin ”Digital Art”.

Jag vandrar utefter motorvägar och plockar sådant som folk kastat ut genom fönstret, som lossnat från bilar och... Idén är att hitta grafiska former och skönhet i sådant som i allmänhet betraktas som avfall och skräp. Att hitta ett värde i saker som inte har något, säger Håkan Sjöström.

Bildserien ”Utsläpp” består för närvarande av ca 35 bilder men växer ständigt. Med på utställningen hade Håkan två bilder ”Hawk” och ”Fabric”. Skräpet på dessa kommer från motorvägarna kring Detroit där Håkan var och jobbade i våras.

Så länge det finns skräp utefter motorvägar kommer jag att hålla på, så det finns fortfarande att göra. Och får man ett sådant här erkännande sporrar det givetvis ytterligare, säger Håkan.

Läs även andra bloggares åsikter om skräp, konst, Håkan Sjöström, återvinning, pris,

Miljövänlig, rättvis, lokal, god och hälsosam snabbmat

Fem sätt att äta mat – miljövänlig, rättvis, lokal, god och hälsosam snabbmat var temat för en seminariekväll ordnad av Camino i Göteborg. Fem olika infallsvinklar om vårt förhållande till mat och hur det kan bli bättre. Först ut var Anna Orell från Dyrare Mat Nu. Hon har en översittarattityd som var otroligt befriande och absolut korrekt i sitt sammanhang. Hon jobbar som skolkock, påstår att hon alltid har rätt och har därigenom gjort skolmaten bättre, billigare och nyttigare genom att bara ha en köttdag i veckan, blanda ut bönor i rätter (utan att barnen märker det), använda ekologiska och närproducerade varor och låta barnen vara delaktiga och förklara för dem var mat kommer ifrån och varför viss mat faktiskt är bättre än annan.


Dyrare Mat Nus teori är att mat som är ohållbart producerad ska bära sina egna kostnader, alltså bra ekologisk närproducerad mat ska vara billig och tillgänglig och mat som tillexempel kräver skövlad regnskog och långa transporter ska kosta det den verkligen kostar. Teorin är provocerande för vissa som hävdar att de inte har råd. Anna tog som exempel folk som inte har råd med Fair Trade-kaffe men som dricker tio koppar kaffe om dagen. Byt till Fair Trade och drick sju koppar istället. Eller folk som inte kan betala de extra kronorna den ekologiska mjölken kostar men har pengar för att köpa litervis coca cola. Hon påstår att det handlar om att prioritera, vilket jag kan skriva under på som låginkomsttagare och välätare.

Jonathan Naraine är en inspirerande ung man från Youth Food Movement som pratade om god ren och rättvis mat. Miljöaktivister brukar inte prata så mycket om matens smak men njutningen är även en viktig del i vårt förhållande till mat. Han fick frågan om det inte är lite snobbigt. Frågan vändes snabbt och han sa att det kanske är bra att vara matsnobb om det innebär ekologisk rättvis vällagad mat. Slutligen uppmanade han alla att googla permakultur. Det kommer bli lösningen och kom ihåg att njuta av livet, det är det viktigaste.

Elinor Askmar har blivit Omställningsrörelsens talesperson i Göteborg och en mycket bra sådan. Sedan i våras har de tagit över en stor odlingsareal i Mölndal och odlar där ekologiskt. Hon pratade om ett saknat mellanting mellan att individen gör val som att köpa ekologiskt i affären och att maila för att påverka politiker. Däremellan skulle människor kunna ta aktion i grupp och göra verkliga förändringar. Målsättningen är att skapa ett självförsörjande, få folk att återanknyta till sin miljö och skapa en social plats för alla generationer. Hon konstaterade att vi är något historielösa, människan har odlat sin egen mat fram tills två tre generationer tillbaka, hon tror att vi fortfarande har det i oss.

Ivan från Cykelidag var där för att prata om hur han ändrat sitt liv bland annat med gruppen Timeshifters som jobbar med hur man använder sin tid och får ett rikare liv. Han har ett väldigt sunt och logiskt sätt att se, han sa bland annat att man inte ska ställa så himla mycket krav på sig själv, maten ska vara snabb, billig och lagad av bra råvaror. Om man planerar lite så går allting enklare. Goda råvaror behöver inte så mycket kryddning eller tillagning, godare och snabbare. Han rekommenderade en grönsak i säsong – pumpan. Istället för att skära ut en halloweenfigur så gör man en god soppa på den.

Slutligen visades en kort film som följer med Carl Åkesson ner i en sopcontainer. Han hittade en hel veckas mat, felfria grönsaker och kött och påpekade att hösten är bra för dumpsterdiving då allt hålls kylskåpskallt. Inget brott begås eftersom containern inte var låst och det är lagligt att ta sopor. Vidare påpekade han att affärsägaren inte slänger mat för att han tycker det är kul, mycket av felet ligger hos konsumenten som inte köper en paprika som har en liten fläck på sig.


Läs även andra bloggares åsikter om permakultur, youth food movement, dyrare mat nu, omställning, timeshifters, mat,

Skövlingen kostar 30.000 miljarder om året

Just nu pågår FNs biodiversitetskonvention i Japan, COP 10 och kommer göra så tills 29 oktober. 2010 är världsåret för biologisk mångfald och det är en ganska deprimerande bild som ges om läget för världens djur. Andelen ryggradsdjur har minskat med 30% sedan 1970 och 20% av de som är kvar är allvarligt hotade, 40% av jordens skogar har blivit skövlade och 50% av våtmarkerna förstörda.

Att sätta en ekonomisk siffra på vad förstörelsen kostar har varit en av målsättningarna för forskningsgruppen The Economics of Ecosystems and Biodiversity (TEEB) ledd av Pavan Sukhdev.

"Not a single bee has ever sent you an invoice. And that is part of the problem, because most of what comes to us from nature is free, because it is not invoiced, because it is not priced, because it is not traded in markets, we tend to ignore it."

Via NY Times.

Företag utnyttjar naturresurser men betalar inte för dem, kostnaden för förlusten av dem förs över på samhället. Enligt Sukhdev är det inte effektivt att försöka upplysa gemene man, man måste slå där det gör ont, i plånboken.

"To slow the alarming rates of biodiversity loss, environmentalists need not pull on the public's heart strings with images of cute baby polar bears, the study said. They need to lay out the cold, hard impacts on the bottom line."

Andrew Simms från New Economic Foundation tror dock inte på att prissätta naturen.

"By putting a price on nature, hopefully it makes it less likely that we will treat the world, and its natural resources, as if it were a business in liquidation. Yet there is a point when it becomes meaningless to treat the ecosystems upon which we depend as mere commodities with a price for trading. For example, what price would you put on the additional tonne of carbon which, when burned, triggers irreversible, catastrophic climate change?"

Via The Guardian

Rapporten kommer förhoppningsvis skaka lite liv i debatten, vågar man hoppas på aktion snarare än tomma ord?

"Det behövs en räddningsplan för ekosystemen. Dagens utveckling där den biologiska mångfalden minskar riskerar att ödelägga naturens  möjlighet att ge oss alla de värden som skogar, sötvatten, jordarna och korallreven gör idag. Därmed raseras också förutsättningarna för en hållbar ekonomisk utveckling."

Miljöminister Andreas Carlgren 

Minimalistiska kändisar

Pete Campbell är en kallhjärtad beräknande karriärist i den fantastiska TV-serien Mad Men. Han skulle inte tveka att sälja cigaretter till barn eller neurosedyn till gravida kvinnor om han fick bra betalt. Karaktärens skådespelare Vincent Kartheiser dock är en okonsumerande excentriker.

I en intervju med The Guardian berättar han om hur han reser kollektivt och gör sig av med ägodelar:

"I go on the bus, I walk. A friend left his car recently at my house and I took it out one day just for 15 minutes and it was terrible. You know why? I felt like I was back in LA again. Four or five years ago, when I had a car and I had been out of the city I wouldn't feel I was back until I got in the car, you know. But now I feel off the grid. I feel that I am not part of the culture. And because I don't have a car I don't really go anywhere to buy things. In fact, I have been in a slow process of selling and giving away everything I own."

Jag har läst flera intervjuer med honom där det pekas ut hur skumt det är att någon som har råd med en flashig bil väljer att åka buss istället. Många offentliga personer väljer att använda sin position för att uppmärksamma kampanjer för miljön eller mot pälsanvändande. Vilket är jättebra men de flesta uppehåller ändå sin konsumerande livsstil. Tänk om kända människor var en förebild för människor att shoppa mindre istället för mer, om de förespråkade minimalism istället för diamanter och stora bilar.

Därefter trillade jag över en bloggpost om andra kända människor som lever minimalistiskt, Michael Bloomberg äger till exempel bara sex par skor (något jag trodde var ganska normalt), Robert Pattinson har inget att lägga sina miljoner på eftersom han inte gillar att ha massa grejer och Steve Jobs liv är lika stilrent som designen på hans produkter, han har nästan inga möbler.


Läs även andra bloggares åsikter om Michael Bloomberg, Robert Pattinson, Steve Jobs, Vincent Kartheiser, Mad Men,

Guldgruvan

En oktobersöndag gick jag ut i skogen. Jag är absolut ingen van svampplockare så jag lierade mig med mina föräldrar för att hitta kantareller. Först hittade jag absolut ingenting. De hade nästan hela burkar fulla, sedan gick vi vidare för att kanske hitta mer, då trillar vi över ett område som var, utan att ta i, täckt av svamp. Och stora svampar. Det är sådana små stunder på jorden då man fylls av lycka. Jag kan tänka mig att det är samma sort lycka som börshajar får när deras aktier går upp med 500%.
Vi hittade så mycket att jag var tvungen att stoppa svamp i min mössa.

Läs även andra bloggares åsikter om svamp, skogen, naturen, söndag

Nytt ansikte i Göteborg

Moderatledaren Jan "Göteborg är en bilstad" har avgått och lämnat sin post till en ny förmåga som man kunde läsa om i GP i veckan, Jonas Ransgård. Två saker är direkt positiva; han poserar på en cykel och en av hans hjärtefrågor är att sänka skatten på öl från små bryggerier.

Det här är en fråga som kanske inte är den mest viktiga i klimatdebatten men jag tror att alla små steg är viktiga och det kan hjälpa dels små företagare och få tillbaka en hälsosam ölkultur. Göteborg som alla andra svenska städer hade en gång i tiden mångt fler bryggerier än det har nu. Göteborg hade en gång i tiden över 20 bryggerier. Sedan blev allt Pripps. Nu de senaste åren har en positiv ölrevolution infallit men bland andra Ocean och Dugges som nu nästan vuxit ur sina microbryggerikläder. Här har vi riktigt högkvalitativa öl som produceras lokalt men de är ofta svåra att få tag på. Det är inte alls ovanligt att gå in på ett Systembolag i Göteborg och hitta 10 amerikanska ölsorter som har buteljerats i USA och skeppats hit men inte ett enda lokalproducerat.

Närke Kaggen Stormaktsporter, bryggt utanför Örebro, har i flera år röstats fram som världens bästa öl på diverse ölsiter men Systembolaget tar inte in den. Däremot har många i utlandet lyckats prova på den. När jag läste om Jonas Ransgårds förslag tänkte jag genast på Storbritannien. Även där har ölkulturen kraftigt urholkats. Det är samma historia med ett flertal små lokala bryggerier som blir ett stort, importerad öl fyller barerna och det är oftast lättare att få tag på en simmig flaska Stella än en lokal pint men det finns i stort sett alltid ett lokalt alternativ. Och det finns en lag. Progressiv ölbeskattning finns och fungerar både i Tyskland och Storbritannien.

Alkoholskatten är enligt regeringen till för att avskräcka människor från att dricka för mycket och för att förbättra folkhälsan. Jag har absolut ingenting emot att skatten på Carlsberg och annat svagt massproducerat och importerat höjs rejält. För en gång skull får jag hålla med en moderat:

Mikrobryggeriernas lite dyrare produkter är inget som man köper om man vill ”supa”, utan något man dricker om man vill njuta av en god lokalbryggd öl, oftast i ett socialt sammanhang. Mikrobryggerierna är inget hot mot folkhälsan, däremot är den höjda alkoholskatten ett hot mot vår lokala dryckeskultur som jag tycker vi ska värna om.

Hans Rothenberg.  


Läs även andra bloggares åsikter om cykel, göteborg, Jonas Ransgård, öl

New York blir grönt

Det är nästan så man undrar om det här är ett skämt. Ledningen för en storstad bestämmer sig för att bygga om innerstaden, marginalisera bilarna, bygga mil efter mil av cykelbanor och ge massor av yta till gående, omvandla tidigare trafikleder till ställen där man kan hänga och fika. New York har gjort det på bara tre år. Det finns hopp för resten av världen.

Att cykla i motvind

Ursäkta den klyshiga rubriken men samhället känns så bakåtsträvande ibland. Regeringar pratar om miljömål men gör samtidigt inget konkret för att vända folk i rätt riktning.
Ökad cykling leder till bättre luftkvalité, minskade utsläpp, bättre hälsa, mindre slitage på vägar. Trots investeringar i cykelvägar ses cykeln ändå som en hobby, inte som ett seriöst transportmedel. Det märks tydligt i fallet Andreas Grass som nyligen fick böta för att ha blivit påkörd av en bil. Han cykelpendlade i Lund och eftersom han har en racercykel valde han att köra på vägbanan istället för cykelbanan vilket låter helt logiskt. Racercyklar är gjorda för att köra i hög hastighet på släta vägbanor. Cykelbanor i anslutning till gångbanor som befolkas av gående, långsamma cyklar, mopeder, rullstolar, skateboards, barnvagnar är inte ett alternativ om man vill ta sig någonstans snabbt.

Det tas för givet att bilar ska ha framfart och att de används för att transportera sig snabbt (även om mängden av dem gör att man fastnar i stillastående bilköer) men detsamma gäller inte för cyklar. Enligt domen i tingsrätten ska man enligt lag cykla på cykelbana när sådan finns. Om inte är det ens eget fel om man blir påkörd av otåliga bilister. Vilket även är vad politikern Rob Ford i Toronto tycker:



Mopeder som går upp till 25km/h ska köras på cykelbana men de som går snabbare ska köras på vägen. Vad innebär det för cykeltrafiken? Ska inte cyklar som kör snabbare än 25km/h köras på väg eller är det förbjudet att köra snabbt?

Läs även andra bloggares åsikter om cykel, bilar, trafik, Lund,

Europakorridoren och hur bra tåg egentligen skulle kunna funka

I fredags 1 oktober avreglerades sveriges tågnät ytterligare. En fantastisk artikel i senaste Filter - och detta blogginlägg är egentligen en stor uppmaning att läsa senaste Filter - handlar om historien om SJ och hur det har blivit hur det blivit och...hur det skulle kunna vara.

Det finns en organisation vid namn Europakorridoren som de senaste 20 åren har arbetat för att knyta ihop södra Sverige och vidare ut i Europa. Vårt rälssystem har inte uppdaterats sedan det byggdes på 1850-talet och istället för att, som andra länder med mycket sämre ekonomi än oss, lägga ner ordentliga resurser och energi på tågnätet ger vi pengar till nya vägbyggen.

I artikeln rörs det vid att Anders Borg har en personlig vendetta mot tåget och helt enkelt inte känner för att satsa på det. Det känns otroligt bakåtsträvande, som om vi fortfarande är fast i 60-talets tänkande att bilen är framtiden även fast vi nu har facit i hand. Satsa på tåget och var säker på att folk kommer att ändra sina resvanor.


Läs även andra bloggares åsikter om tåg, trafik, turism, europakorridoren

Vegetariska Världsdagen

Idag är det Vegetariska Världsdagen. Varje dag är en vegetarisk dag för mig men det är värt att fira lite extra. Djurens Rätt föreslår en trerätters middag och ger lite menyförslag.

Lite historia:

Det var i slutet av femtiotalet som Sverige på en internationell vegetarisk kongress i Hannover, arrangerad av International Vegetarian Union (IVU) väckte frågan om att man borde ha en vegetarisk världsdag.

Mötet beslutade därför att länder runtom i världen skulle fira den vegetariska världsdagen den första söndagen i september. I slutet av åttiotalet beslutade IVU att den 1 oktober skulle göras till vegetariska världsdagen. I dag är firandet mycket varierande.

De senaste åren råder dock en splittring bland länderna inom IVU. England har sedan några år tillbaka en vegetarisk kampanjvecka i slutet av maj. Schweiz har valt att göra något större den 4 okt, som är djurens dag. I Sverige fortsätter vi framgångsrikt att uppmärksamma den 1 oktober.
Hälsorörelsen, dvs. Svenska Vegetariska Föreningen, Riksförbundet Hälsofrämjandet och Veganföreningen i Sverige arrangerar varje år sedan 1995 den Vegetariska Världsdagen.

Dagen till ära har jag gjort en vegetarisk spotifylista.


Läs även andra bloggares åsikter om Vegetariska Världsdagen, vegetarianism, mat, musik