Stoppa tunneln, stoppa den

I GP idag hittar man ett debattinlägg från Naturskyddsföreningen. De förespråkar en nedläggning av tunnelbygget i Marieholm i Göteborg. Istället vill de införa trängselskatt i staden. Hur bakåtsträvande är kommunledningen? Det finns tydliga miljömåls som ska uppnås, i dem ingår inte att utöka biltraffiken. Lösningen på trafikproblemen är inte att bygga ut vägar. Jag förstår att folk jobbar och bor på ställen varemellan det inte är särskilt lätt att ta sig men det går inte att bara stoppa huvudet i sanden. Alla måste ta ansvar. Ju fler som åker kommunalt, desto mer kan man bygga ut det kommunala nätet. Busstrafiken skulle dessutom gå så mycket smidigare om man tog bort femtio bilar från vägarna och satte 50 människor i en buss istället. Trängselpengarna skulle kunna gå till att finansiera Västtrafik. Den här artikeln har självklart fått mycket kommentarer av blandad natur, bland annat flera som ansåg att gångtrafikanter och cyklister också skulle skattas. Tyvärr har inte förstått att fordonsskatten inte är ensam finansör av vägbyggen. Vi betalar alla för att vissa ska kunna åka bil. Vissa betalar även med sin hälsa och sitt liv.

Bevis på att det finns goda nyheter

Jag är en anhängare av goda nyheter. Nyhetsrapportering borde definitivt slå ett slag för mer goda nyheter. Grameen Shakti är en kvinna från Bangladesh som startade ett projekt för att installera solenergi runt om i landet, många områden har tidigare varit strömlösa och har nu tillgång till förnybar engeri. Hon erbjuder billig energi och ger människor vettiga lån samt utbildar dem i miljövänlig energi.

Att ta från de rika och förgifta de fattiga del II

Jag blev tacksamt underrättad om att livsmedelsbutiker enligt lag inte kan skänka bort mat efter förbrukningsdatumet gått ut. Jag förstår varför: lagar, byråkrati och stadgar osv. men kom igen. Vi vet att massor av bruklig mat slängs ut och man måste ändå kunna tillämpa vett och sans. Om du får en rå köttbit som har börjat mögla så vet du att det inte är någon bra ide att äta den. Med allt annat får man bara använda sin logik. Så mycket mat slängs ut ur våra hem för att folk inte känner till mat och hur den reagerar. Livsmedelsaffärer sätter extremt korta datum bara för att gardera sig men t.ex. mjölk som har stått kallt kan klara sig minst en vecka efter utgånget datum. Luktar det okej så är det okej. Har osten fått lite mögel på kanten så kan man skära bort det.

Jag skickade följande mail till livsmedelsverket:

Hejsan, I och med att mataffärer måste kassera livsmedel efter datummärkningen har utgått undrar jag följande: Ert regelverk säger att: "Matvaror som är särskilt känsliga ska märkas med sista förbrukningsdag. Dessa varor får inte säljas eller skänkas bort efter att det datumet passerats." Vi vet att oerhörda mänger mat slängs då datumet gått ut även fast maten ännu är ätbar. Jag förstår att det finns lagliga skäl för att inte skänka bort mat men kan det inte arbetas fram ett sätt att ta tillvara på den här maten? Maten skulle bli mycket väl emottagen av tillexempel soppkök och andra instanser för fattiga och hemlösa. Jag vet att det finns affärer som skulle vilja skänka bort maten. Vad är möjligheten för ett kontrakt där mottager intygar att de är medvetna om att maten kanske inte är av 100% kvalite? Jag skulle bli mycket tacksam för ett svar.

Jag fick följande svar:

Orsaken till att man inte får skänka bort livsmedel med passerad sista förbrukningsdag är att det finns påtagliga risker för att sådana livsmedel kan förorsaka matförgiftningar. Ett kriterium för märkning med sista förbrukningsdag är att det ska göras på livsmedel som inom en kort tidsperiod kan bli otjänliga. Det gäller t.ex. färsk fisk, färsk kyckling, inälvsmat och råkorvar. Om en butik vill skänka bort sådant måste det slltså ske innan sista förbrukningsdag har passerats. Livsmedel som är märkta med bäst före-dag får skänkas bort, men bara under förutsättning att de fortfarandel håller en god kvalitet.

Med vänlig hälsning

Anders Larsson

Upplysningen

Jag fick tyvärr inte svar på min fråga. Jag vet att många företag ängnar sig åt CSR (corporate social responsibility) och skulle vilja lösa matslöserifrågan. Däremot tycker jag inte det ställs tillräckligt med krav på affärerna och producenterna. Måste vi verkligen flyga in jordgubbar från Peru i December? Måste det säljas plastpåsar? Varför säljs överhuvudtaget jätteräkor? Varför flygs det in kyckling från Thailand när det finns närproducenter? Jag vet att efterfrågan styr men gemensamma beslut skulle också kunna tas mellan affärerna.

Livsmedelsbutiker vill framförallt sälja. Köttfärsmärkning i all ära men butiker i Sverige är inte lika illa som de i Storbritannien. T.ex. den största matvarukedjen Tesco som gjort det till sin policy att köpa upp så mycket land som möjligt och har under de senaste tio åren växt oerhört mycket. Deras taktik är att köpa upp stora mängder land precis utanför städer. Där lägger de sedan en stormarknad som är bäst åtkomlig med bil och som säljer allt. Sedan plockar de upp gathörn i staden där de håller närbutiker. Resultatet är att flertalet småstäder har totalt urarmats på lokala handlare. De kan inte konkurrera med priserna.

Att leva med Oprah Winfrey

Jag har en svag punkt och det är Oprah. Jag kan inte låta bli att gilla henne. Även fast hon är inkonsekvent. Det är inte så ofta jag ser hennes show men häromdagen slog jag på och programmet i fråga handlade om minskad konsumtion och hur slösaktiga människor är. Detta illusterades av ett antal familjer som var (EXTREMT) slösaktiga både med energi och pengar. Bland annat lagade de fyra olika middagar varje dag (kräsna barn) som sedan fick slängas ut de och hade fyra stora TV-apparater på samtidigt.

Oprah gav den som brukligt en utmaning att leva energisnålt i en vecka. De fick bara se på TV en timme om dagen och dricka filtrerat kranvatten (för alla dricker bara plastflaskevatten). I början var det ett jäkla klagande men efter några dagar hade de vant sig och öppnat ögonen för ett lite firare och konsumtionsfritt liv, de läste sagor för sina barn och alla var glada.

Skitbra att Oprah upplyser om grejer som borde vara självklara men som inte är det och hennes ord är lag i många amerikanska hem. Saken är den att nästa dag kommer hon rekommendera en speciell skönhetsbehandling, en grillvante och en bikini. Robyn Okrant i Chicago har ett bloggprojekt det här året och det är att leva ett år på Oprahs rekommendationer. Hittils har hon pungat ut tusentals dollar för produktier, gått igenom dieter och behandlingar. Hon har rensat ut sitt hem på Oprahs rekommendation och sedan fyllt det igen.

Kanske bäst att bara följa Oprahs goda råd och strunta i hennes shoppingtips.

Att ta från de rika och förgifta de fattiga

Det finns två sorts människor som tar mat ut soptunnor, de som inte har råd att köpa mat och de som motsätter sig det oerhörda slöseri i att slänga fullt ätbar mat.
Mataffären har vädrat luft om freeganismen och reagerat. Självklart är det dålig publicitet för dem dels att de slänger oerhörda mängder mat bara för att bäst före datumet (som alltid är överdrivet kort för att undvika stämningar osv.) är nära att gå ut. Dels att allmänheten får reda på att det finns gratis mat att hämta bakom affären.

De skulle kunna reagera på ett kreativt och till exempel sälja maten i en andra hands outlet (det här kanske låter konstigt men sådana varianter existerar, till exempel bagerikedjan Greggs i Storbritannien har "andradagsbutiker" där gårdagens bröd säljs billigare). De skulle kunna skänka maten till soppkök eller andra projekt för hemlösa. De skulle kunna anordna en återvinningsstation, alltså en stor kompostsamling. Som det är idag går maten till förbränning eller sopberget.

Så vad har hänt? Vissa affärskedjor har börjat sätta lås på soptunnorna och andra har hällt giftiga och frätande ämnen över maten i sopptunnorna för att på så sätt stoppa dessa oerhört jobbiga människor som i sin nöd tar tillvara på maten.

Greyhound love

Härligt att höra att USAs Greyhoundbussar börjar bli allt mer populära. Bussarna är så klart legendariska men då Swebuss används av var man har Greyhound blivit ett transportmedel för riktigt skumma människor. Om man inte har en bil är man skum och är man skum åker man med Greyhound.

I och med de stigande bensinpriserna har fler och fler tagit tillflykt till Greyhound vilket är fantastiskt. Inte bara för den uppenbart positiva inverkan det här har på miljön då man får bort lite fler bilar från vägarna. Det är också ett utmärkt sett att möta människor. På min enda USAresa för många år sedan träffade jag en filosofisk råätare.

Greyhoundmötet ledde till en råätarfestival i Malibu. Något som definitivt inte hänt under en bilresa.

Att resa eller turista

Det är svårt att vara pionjär nu för tiden. De vita fläckar som tidigare täckte delar av världen vi inte visste något om är nu befläckade och inhyser antagligen en McDonalds.
Vi har blivit vana vid att man kan resa till var som helst på jordens yta på 24 timmar, att man kan prata engelska var man än kommer och antagligen få svenskt kaffe på hotellet.

När Isabella Bird packade sin resväska var världen en outforskad, oförstörd fantastisk och skrämmande plats. Att resa tog tid och det var säkerligen extremt obekvämt att resa i full viktoriansk mundering.

Resande har blivit turism. Det har gått från upptäcktsfärd och unika möten till upptrampade spår och paketlösningar. Det stör mig alltid lite när folk säger att de ska resa och "göra Asien". Det låter ju onekligen fantastiskt att se världen och lära sig saker men för de allra flesta är dessa resor en guidad tur mellan fylleslag så som nyligen rapporterades i SVTs Korrespondenterna.

Hela turismbranchen är i ett slags Moment 22, det annonseras alltid orörda stränder och smultronställen brevid de redan upptrampade stigarna. Och hur man än gör går det inte att komma ifrån att du genom att sätta dig på ett plan bidrar till att förstöra de fantastiska platser du åkt för att se.

The Guardian publicerade nyligen en härligt bitter krönika om hur allt färre brittiska ungdomar åker på "gap year". Alltså ett ledigt år mellan universitetsstuderandet då många åker på fylleresor i Asien och Australien eller volontärarbetar i Afrika. Krönikören menade att dessa kids endast åker och vältrar sig i misär för att det ser bra ut på facebook.

Tidigare i år skrevs en annan krönika på The Guardian av en 19åring som var på väg ut på en "gap year" resa. Han beskrev hur han längtade efter de dyngslånga festerna men också reste för att uppleva kulturen. Kommentarerna lät inte vänta på sig. Ungefär 500 oerhört bittra och underhållande åsikter om hur pastichartat och skitnödigt detta var. Ungdomar har inte längre lyxen att upptäcka något nytt. Människor kommer inte sluta resa men resandet måste förändrats och att resandet kanske tar längre tid då man inte kan flyga överallt kanske bara är av godo. Då börjar upptäckandet på nytt.

Worldometer

Ett säkert sätt att absolut förlora vettet är att sitta några timmar framför Worldometern. Här kan man i realtid se hur många som föds, dör, hur mycket fisk som fångas, hur många som blir överviktiga och den snabbast snurrande siffran; hur mycket koldioxid som släpps ut i luften.

Att okonsumera

Årets köpfria dag närmar sig och det känns som att den blir mer och mer uppmärksammad för varje år. Fantastiskt. Ännu bättre är så klart om folk konsumerar mindre i helhet men den fyller fortfarande sin funktion som en påminnelse om att stanna upp och lukta på rosorna och tänka.

För de som har tänkt på sin konsumtion har kanske intresserat sig för etisk konsumtion. På pappret ser det väldigt bra ut, -jag kan fortsätta konsumera och samtidigt göra en god gärning, till exempel genom (RED) som skänker pengar från produktintäkterna till välgörenhet.

Det är såklart bra men även lukrativt för företagen som får en släng av goodwill. Det är också lite farligt att vaggas in i tron att fortsatt konsumtion i samma grad inte gör någon skada. Endast en liten del av dessa pengar går till välgörenhet. Varför inte ge pengarna direkt till välgörenheten. Webbsidan Buy Less Crap sticker hål på RED kampanjen och hänvisar till hur man donerar direkt.

Längtan till vildmarken

Jag är ofta nostalgisk till tider som jag inte ens upplevt. Speciellt till de tider då industrialiseringen inte hade slukat allt och för alltid ändrat hur vi lever våra liv. Jag tänker på hur vackra städerna måste ha varit innan delar revs och motorvägar drogs rätt igenom stadskärnorna.
Och ja det var säkert vackert men någon påminner mig alltid att folk levde i slum, de eldade med kol och städerna var inhöljda i smog. Kanske inte så romantiskt.
Ja, det var kanske inte bekvämt, det var till och med ett mycket hårt liv men idag är de allra flesta omgivna av saker som faktiskt är lyx. SVD publicerade idag en story i serien Backa Världen där en ung man berättar om hur han otrivs i sitt bekväma storstadsliv och drömmer om att leva i skogen. Han sa bland annat: "Om man alltid är varm, torr och mätt slutar man uppskatta att vara just torr, mätt och varm".

Det sticker i ögonen på många att det finns människor som inte vill ha solresor och nya kök, många kritiker av alternativa levnadssätt ser det som ett löjligt ideal. Någon kommenterade på SVD-artikeln: "Det är säkert nyttigt att leva någon vecka i skogen då och då, men låt det stanna där. Jag tror det handlar om ansvarsflykt och bekräftelsebehov. Civilisationen skall drivas framåt, inte bakåt."

Civilisationen ska absolut gå framåt men framåt behöver inte behöva framåt på ett gammalt recept. Lyssnar just nu på P3s dokumentär om bankkrisen på 90-talet. Och återigen visar det sig att människor aldrig lär sig av historien. Så länge vi fortsätter att leva i samma ekonomiska samhälle där det endast handlar om ekonomisk tillväxt med lite eller inget framförhållande och ingen tanke på hållbarhet så kommer det alltid komma större och större krascher.

Vi kan fortsätta att leva som vi gör men vi lever på lånad tid. Vi har länge levt över våra tillgångar. Ja, det kanske låter naivt att vilja leva i skogen och det är inte hållbart att alla skulle göra det men låt oss prisa dem som vågar tänka annorlunda, som vill bryta sig ut ur de invanda mönstren.

Sterling går i graven.

Sterling har gått i konkurs och lämnat tusentals människor strandade i olika länder. Tydligen hade de tagit emot bokningar över internet bara timmar innan konkursen kungjordes. Pengar som kunderna inte kommer få tillbaka. Igår kunde man läsa i GP att:

Det är trista besked för västsvenskar som vant sig vid att resa utomlands en långhelg för en billig peng. Men konkurserna är också allvarliga bakslag i regionens strävan att locka turister och affärsfolk från övriga Europa till Göteborg.

Är jag den enda som utropar ett stilla hurra? Att lågprisflygen sakta försvinner är fantastiska nyheter för miljön och vår fortsatta framtid. Ja, självklart suger det att om man vant sig att kunna flyga vart man vill i Europa för 1 krona, helt plötsligt inte kunna göra det längre men hela idén var en katastrof från början. Det hade aldrig kunnat hålla. För tillfället ger det här endast mer trafik år Ryanair men jag tvivlar starkt på att de kommer fortsätta med ökad tillväxt år efter år. En turbulent ekonomi och ökade oljepriser kommer antagligen göra sitt.

Egentligen tar de här två problemen ut varandra. Om människor inte kan flyga utomlands för en långhelg så kan de istället resa inom Sverige. Det låter absurt men det finns fler människor som väl känner till Tailands geografi bättre än Sveriges. Håll pengarna i Sverige och hjälp ekonomin och turismnäringen. En weekend i Sveg kanske inte låter så upphetsande men det finns så mycket att upptäcka. Och dessutom slipper man hudcancer.

Vattenfall

Vattenfall är ganska högt upp på Greenpeace fiendelista. På deras webbsida skriver de: "Nästan 80 procent av bolagets investeringar går till kol- och kärnkraft, trots att en stor majoritet av svenska folket, som ju faktiskt äger Vattenfall, helst vill investera i miljövänlig energi."

Jag tänker på en av sommarpratarna från i Somras, Åsa Borgström som bor i Umeå och pratade om att folk vill ha grön el men inte inser att stora naturområden förstörs när energibolagen snörper till de naturliga vattenvägarna för att bygga vattenkraftverk. Hon menar på att de på så vis dödar naturliga marker.

Enligt Vattenfall själva så är miljön i stort sett deras viktigaste fråga och de lägger ner stora summor på projekt med CCS (Carbon Capture and Storage), då man tar kolutsläppen och skiljer koldioxiden och begraver den under jord. Den här metoden funkar dock inte ännu och gör ingenting för Vattenfalls utsläppsmängder. Metoden är fortfarande under utveckling och kommer inte fulländas inom de ungefär tio år vi har på oss att vända utvecklingen innan vi går över den kritiska svängningspunkten för uppvärmningen.

Greenwash

Häromveckan fälldes en bilreklam eftersom den påstått att bilen var miljövänlig. Man är inne på väldigt farliga marker när man lägger beslag på ordet "miljövänligt" för att sälja en produkt. De senaste åren har det blivit trendigt för företag att påstå att deras produkter är miljövänliga eftersom de öppnat ögonen för att detta är något konsumenter bryr sig om.

Det säger sig själv att en bil som släpper ut avgaser från en bensinmotor, oavsett hur stor mängd bensin som släpps ut inte är miljövänlig. Den är bara något mindre miljöförstörande i jämförelse med andra högförbrukande bilar. Det är dock väldigt lätt att missledas i alla dessa påståenden och ganska svårt att ta reda på exakt vad som gäller. Till exempel kan en biltillverkare påstå att de släpper ut 37% mindre avgaser än en annan biltillverkare men de redovisar inte vad de baserar påståendet på och i förhållande till vad.

Lush är ett företag som jag trodde var någorlunda pålitliga då de påstår sig endast använda naturliga ingredienser. I ett test i GP idag framgick det att deras hudkräm innehåller både miljöfarliga och potentiellt allergiframkallande substanser.

Den brittiska tidningen The Guardian har påbörjat ett projekt kallat Greenwash där de analyserar och avslöjar företag som på falska grunder påstår sig vara miljövänliga. Om du har några tips kan du skicka in det till dem och de undersöker saken.

Framtiden är passiv

För tillfället är jag lyckligt lottad nog att bo i ett hus med bergvärme men innan dess bodde jag i en lägenhet som var ett blåshål och krävde ständig uppvärmning. Att uppdatera och miljöeffektivisera alla existerande hus är så klart ett massivt och väldigt kostsamt jobb.

Det är inte så förvånande men upprörande att det ännu inte finns någon bygglag som försäkrar att nybyggen är så miljöeffektiva som möjligt. Hur är det möjligt att det fortfarande byggs hus som totalt saknar all tillgänglig miljöteknik. Jag antar att problemet är att saker kostar och att byggföretagen vill bygga så billigt som möjligt. Miljöhus borde dock bli mer och mer attraktiva. Jag tror att många i husköpartagen skulle lägga extra pengar på ett ekohus. Speciellt när man inser att pengar kommer sparas i långa loppet. Om man från börjar installerar bergvärme, solpaneler, vindkraft och ordentlig isolering är man långsiktigt skyddad mot de energikriser som framtiden definitivt har i sin linda.

Läste idag att Boverket använder sig av SMHI för att analysera hur vädret förändras och hur husbyggen ska anpassas efter det, till ex. färstärkta tak för häftigt regn och snöfall, uppvärmning av fuktiga rum osv. Det nämndes också att man måste planera mer var man bygger med tanke på stigande havsnivåer och allmänt oroligt klimat.

Förvånande nog byggd det fortfarande väldigt mycket precis vid havskanten, som till ex. Eriksberg i Göteborg. I Edinburgh byggs för tillfället en helt ny stadsdel med 1000-tals bostäder precis vid havet, havsytan är mindre än en meter från gatanivå. Det känns otroligt kortsiktigt.

Att bygga ekovänligt behöver inte vara särskilt svårt, passivhus är redan förverkligade sedan länge. Huset på bilden står på ön Unst utanför Skottlands kust. Detta väldigt karga och kalla klimat bidrar till att värma upp huset som är totalt självförsörjande. Det har studerats av folk världen över och är bland annat inspiration för en stor ekostad som ska byggas i Kina.

De hårda klimatet på de skotska öarna har börjat användas till sin egen fördel, det finns många exempel där till ex. vindkraften uttnyttjas för att självförsörja hus eller hela öar. I varmare klimat är det ännu enklare. När Michael Reynolds började bygga hus av återvunnet material som plastflaskor stötte han genast på motstånd, men har stretat på. Det finns en film om projektet kallad Garbage Warrior som är värd att rekommendera.

Reinfeldt i Kina

Reinfeldt har varit i Kina och i nyheterna kan man läsa att han vill påverka Kina att grundlägga hårdare aktioner för att bromsa klimatförändringarna.

"De har attityden att de som utvecklingsland skulle vara undantagna, att de inte skulle behöva göra bindande åtaganden som många andra OECD-länder har gjort. Det kan inte vara en rimlig slutsats för det land som har mest utsläpp och en produktion som för decennier framåt är helt inriktad på fossila bränslen" sade Reinfeldt.

Jag åminner mig om Almedalsveckan 2006, Reinfeldt fick frågan om klimathotet och påvisades om den för tillfället extrema algblommingen runt Gotland. Han svarade dock avfärdande att Sverige som är ett så litet land behöver inte göra någonting åt sin energiförbrukning för att det inte spelar någon roll i ett världssammanhang. Under sina två år i makten har han inte heller gjort någonting åt problemet, förutom att prata om det. Han lyckades vinna valet utan att ha någon som helst miljöpolitik i sitt partiprogram men tiderna har ändrats och människor har blivit mer medvetna.

Han har så klart helt rätt att kritisera Kina men tror han uppriktigt sagt att de lyssnar? Eller är det bara en uppvisning i trendkänslighet?

Grön stad

Jag har bott många år i Edinburgh och det är en fantastisk stad men särskilt miljövänlig har den aldrig varit. Trots att den bara ligger snett till vänster om Sverige känns det ibland som att resa 40 år tillbaka i tiden.

Dubbelglas är ett väldigt nytt påfund och en återvinningsplan för hushåll började det satsas ordentligt på för bara två år sedan. Det har helt enkelt inte varit en prioriteringsfråga i denna vackra stad.

Nu har Edinburghs kommun skrivit under ett kontrakt som lovar att ta klimathotet på allvar och minska utsläpp. Webbsidan erkar dock inte specifiera vad exakt det är som ska göras. Det låter ganska mycket som het luft och inte så mycket verkstad.

Kommunen har tidigare inte visat upp sig från sin bästa sida med en rad beslut som gått tvärt emot lokala grupper och som luktat suspekt mycket korrumption. De senaste tio åren har staden fått en avsevärt förbättrad ekonomi då den finansiella sektorn lagt många av sina huvudkontor i staden. Många delar av denna gamla stad har bytts upp och gjorts om. För tillfället är det stora delar av det gamla området Fountainbridge som gått från delvis nedgångna men charmiga kvarter till enorma glas och stål byggnader. Sedan ett par år pågår en ombyggnad av ett centralt område mitt i det anrika gamla stan med många k-märkta byggnader där ett byggnadsbolag har fått ett lukrativt kontrakt att bygga femstjärniga hotell trots tusentals röster emot byggnaden. Om allt det här och mycket annat går att läsa här.

Nu ska tydligen Edinburgh sträva efter att bli "The most sustainable city in Northern Europe". Det här bland annat genom design och fair trade projekt. Detta projekt ska uppfyllas innan 2015. Det ska bli mycket intressant att se hur det här fortgår eftersom de idag har en väldigt lång väg att gå.

Hållbar design med wiskeysmak

Jag läste nyligen om ett projekt IKEA i Holland har där kunder kan ta med sig sina gamla möbler och byta dem mot andras gamla möbler.
I bakgrunden ligger såklart en drive att få fler kunder, men ändock - fantastiskt!

Det vore underbart om fler IKEA runt om i världen kunde göra något liknande, eller om överhuvudtaget fler marknader för byteshandel uppstod. Folk använder ju redan flitigt blocket för att få ny inredning i hemmet. Jag har alltid undrat var möbler och inredning från alla dessa hem som homestylas vartannat år tar vägen. Hur bra vore det om de bara kunde bytas?

Det här fick mig att tänka på David Trujillo-Farley. Han är en designer från USA, verksam i Skottland som bland annat skapar möbler med hållbara tekniker. Det finns en intressant historia bakom stolen på bilden: David fick reda på att det finns en lag i Skottland mot att förstöra gamla wiskeytunnor. Eftersom det producerat enorma mängder wiskey så det här är ett växande problem, för tillfället finns det en enorm tunnkyrkogård utanför Glasgow.

Han kontaktade ett destilleri och frågade om han fick använda några av deras tunnor. Resultatet är stolen ovan, en del av tunnans karaktär har lämnats kvar i stolen så att den åminner om sin historia. Han använder enbart ekologiskt möbellim för att minska alla miljöpåfrestningar. Hans idé var att sätta en stolproduktion i verk på en destilleriort, produktionen skulle kunna använda ung arbetskraft och sätta arbetslösa i lärlingspositioner. Det skulle onekligen finnas intresse för dessa stolar, dels hos miljömedvetna konsumenter och hos wiskeyälskare. Senast jag hörde något om detta var det problem att få en deal med ett destilleri.

Jag intervjuade David för några år sedan och han pratade passionerat om att tillverka biologiskt nedbrytbara och återvunna möbler i massproduktion. Hans mål var att få ett samarbete med ett företag som IKEA, att det skulle gå att billigt framställa dessa möbler i storproduktion istället för de billiga slit och slängvaror i plast som för tillfället säljs där. Han hade också en framtidsvision om att möbler skulle få en innehållsförteckning som mat har, där skulle det stå hur mycket miljögifter som släppts ut i mark och vatten vid tillverkningen av möbeln.

Freeconomy

"Follow the money" brukar det heta, vill du veta vad drivkraften är, vad beslutsmekanismen är, följ pengarna. Du måste tjäna pengar för att kunna äta och bo och täcka dina grundläggande behov och du måste jobba för att tjäna pengar. Varor och tjänster betalas med pengar. Men vad händer om man tar ut pengarna ur ekvationen och människor bara byter tjänster med varandra?

En rörelse som har slagit ett slag för ett nytt samhälle byggt på byteshandel är The Freeconomy Community och det här är en idé som säkert tilltalar många. Här kombineras en uråldrig idé, så som samhället såg ut innan man började använda metallbitar som ett symboliskt värde för att betala för varor men en hypermodern idé; internet.

Sidan fungerar lite som ett socialt nätverk. Du skapar en profilsida som anknyter dig geografiskt och där du kan lista egenskaper eller material du har så som land eller verktyg. Tanken är att en tjänst ska bytas mot en annan. Om du behöver en rörmokare för att laga ett trasigt rör så ska du i din tur göra något för rörmokaren, till exempel laga en middag åt honom eller kanske städa ur hans garage.

Alltså ska det fungera på två håll, både att få bort den monetära delen och även att stärka samhället då människor som bor i närheten av varandra får ett tillfälle att träffas och hjälpa varandra. Jag antar att den här idén tilltalar dels människor som har begränsade tillgångar och människor som faktiskt har råd att betala för tjänster men som har ett idealistiskt tillvägagångssätt.