Listan på saker som gjort världen sämre 2010 skulle bli alldeles för lång så jag struntar helt enkelt i den och koncentrerar mig på positiva saker.
Eyjafjallajökull
Den isländska vulkanens utbrott släppte ut 150,000 ton CO2 om dagen men hjälpte ändå till att minska det totala utsläppen eftersom den enahändigt gjorde det inga protestgrupper, politiska påtryckare eller terrorister lyckats med - totalt stänga ner den Europeiska flygtrafiken i sex dagar. För de som var strandade på olika platser som vi vant oss vid att enkelt resa till på några timmar blev jorden plötsligt väldigt stor. Om det förändrade någons sätt att resa vet vi inte men man kan hoppas att ett tankefrö såddes.
Uttern
2010 var FNs år för biologisk mångfald. Samtidigt var fler djurarter än någonsin utrotningshotade. En positiv förändring dock är att djuren i våra vattendrag verkar må bra. Både i Storbritannien och Sverige har fler uttrar, vattensorkar och bävrar i vattendragen rapporterats. Man kan dra direkta paralleller till deras välstånd och vattenkvalitén.
Italien vs. plast
Italienarna använder 20 miljarder plastkassar om året. Kassar som används en gång och sedan lever kvar i många hundra år eller förgiftar jord och vatten. Nu har Italien infört plastpåseförbud. Från 1 januari kommer man bara erbjuda biologiskt nedbrytbara kassar eller tygkassar.
Double Rainbow Guy
Den 8 januari 2010 vaknade Paul Vasquez och såg ut över landskapet i Yosemite National Park där han bor. Den morgonen bjöd på en dubbel regnbåge och Paul tog sin videokamera för att föreviga ögonblicket. Han lade upp det på Youtube och där låg det ostört ända till sommaren då talk showvärden Jimmy Kimmel hittade det och tipsade sina twitterföljare om det. Väldigt snabbt blev det en internet-meme och videon har nu setts nästan 23 miljoner gånger. Ja, han är troligtvis en gammal hippe som stoppar lite allt möjligt i sin pipa men jag kan inte låta bli att tycka det är fantastiskt att någon kan bli berörd in i själen av ett vackert naturfenomen. De flesta stannar till kanske en sekund när de ser en regnbåge men få uppskattar naturens under så som han. Jag vill tro att om 1800-talets naturromantiker hade transporterats till idag så hade de använt en videokamera istället för penslar och noter för att uttrycka sin kärlek för naturen. Om Double Rainbow Guy har lärt oss något så borde det vara det.
Gott nytt år!
Läs även andra bloggares åsikter om Jimmy Kimmel, Double Rainbow, 2010, miljö, uttrar,
fredag 31 december 2010
tisdag 14 december 2010
"Människor ska inte döda oskyldiga djur"
Jag tycker att människor inte ska ha rätt att döda oskyldiga djur för att man är rädd för dem eller vill ta deras tänder för att tjäna pengar. Jag blir arg på det. Om människor inte är i vägen för djuren och är på deras områden så är det inga problem.
Vi ska låta djuren vara i fred. Det är bra att forska, det är helt okej för mig. Men inte att döda dem. Det är inte snällt.
Man ska inte ha djur till att göra halsband till exempel. Jag vet att människor gör det för att de ibland är fattiga och sånt, men det är ändå inte okej. Djuren ska inte behandlas illa bara för att människor inte kan hjälpas åt så att alla har det bra.
Emanuel Karlsson
7 år, som går på Lundbyskolan
Det här är en insändare från Eskilstuna-kuriren. Emanuel, du är inte bara dagens skönaste 7-årig utan dagens skönaste människa alla kategorier.
Vi ska låta djuren vara i fred. Det är bra att forska, det är helt okej för mig. Men inte att döda dem. Det är inte snällt.
Man ska inte ha djur till att göra halsband till exempel. Jag vet att människor gör det för att de ibland är fattiga och sånt, men det är ändå inte okej. Djuren ska inte behandlas illa bara för att människor inte kan hjälpas åt så att alla har det bra.
Emanuel Karlsson
7 år, som går på Lundbyskolan
Det här är en insändare från Eskilstuna-kuriren. Emanuel, du är inte bara dagens skönaste 7-årig utan dagens skönaste människa alla kategorier.
måndag 13 december 2010
Lernfeltgate
Dagens ledare i GP gjorde mig fundersam. Rubriken lyder: Dags för SJ börja twittra och beskriver hur Malin Lernfelt fastnade i London då Gatwick var stängt på grund av snöfall. Hon fick då uppdaterad information från flygplatsen om vad som skedde. Hon konkluderade ledaren med följande:
Eftersom vi lever i en twittervärld har det sedan tidningens publikation i morse skapats ett internetfenomen som så klart kallas Lernfeltgate. Hashtaggen #lernfelt har gått varm hela dagen, tillika bloggar. Malin Lernefelt har försvarat sig i Resumé och i Ledarbloggen samt uppdaterat ledaren. Ingen av de här aktionerna har egentligen gjort saken bättre.
"Jag har jobbat som ledarskribent i ganska många år nu. Jag är van att ta kritik. Jag tycker mest det är patetiskt att man inte tar sig tid att läsa krönikan ordentligt." säger hon till Resumé.
Vi har läst den ordentligt. Den säger att SJ borde börja twittra.
Vidare säger hon: "Jag kanske drog för snabba slutsatser men jag hävdar fortfarande att de måste vara bättre på att kommunicera att de har den här twittern".
Ibland ligger det en stor twitterbanner på första sidan, om inte tar det två klick att hitta all information man behöver.
Ledaren har uppdaterats och hon ber om ursäkt men fortsätter att kritisera faktumet att SJs twittergäng bara arbetar på kontorstid. Vidare tillägger hon i bloggen att "twitter är en sandlåda". Till saken hör att Lernfelt inte ägde ett twitterkonto förrän idag. Detta besvarar hon även i bloggen:
"Förhoppningsvis leder den nya översiktsplanen till att husbyggen och vägbyggen i fortsättningen går hand i hand."
"Att bara försöka tänka bort biltrafiken i en stad som Göteborg är naivt. Så vad göra? En bra idé vore faktiskt att damma av de gamla planerna på ett parkeringsgarage under Kungstorget. Visst är det dyrt med parkering under jord, men nu måste man tänka långsiktigt."
"Politikerna hävdar att dubbdäck är farliga för hälsan. Det stämmer inte. Det finns hittills ingen forskning som visat att det sparar människoliv eller miljö att förbjuda dubbdäck."
Hela den här ledaren som går ut på att: "Jag älskar min bil!"
Även ledarskribenter är felbara och ja man kan missa att göra den mest grundläggande och enkla googlesökning innan man publicerar något i en av Sveriges största dagstidningar men om SJ har twitter eller inte är inte den stora frågan. SJs problem har delvis med det hårda vädret att göra men också av år av nedrustningar, avregleringar och totalt ointresse av att satsa på tågtrafik. Det handlar om politiska beslut. Det finns pengar för miljardvägbyggen runt Göteborg och Stockholm i en tid då vi måste ställa om hur vi lever vare sig vi vill eller inte. Men det finns inte pengar för att rusta upp järnvägen eller utöka kollektivtrafiken, eller göra den gratis. Om vi vill ha förändring måste vi jobba tillsammans och tala om vad vi vill.
Läs även andra bloggares åsikter om Malin Lernfelt, SJ, Twitter, tåg, trafik,
Idag är många människor ständigt uppkopplade via mobiler, Iphones och laptops. Hur svårt skulle det egentligen vara för SJ eller Västtrafik att anställa ett Twitterteam som på heltid ägnade sig åt att sprida information om eventuella störningar och svara på tweets från resenärer? Inte särskilt svårt alls. Det är 2010 nu.SJ har ett twitterkonto under namnet @SJ_AB där de meddelar att deras ”Twitterteam” heter Tommy, Marcus, Margareta, Katarina, Marie, Johanna och L-B. De har twittrar sedan 26 oktober 2009. Jag har aldrig använt tjänsten själv men ser ofta tweets om hur snabbt och proffsigt man får hjälp av SJs twitter.
Eftersom vi lever i en twittervärld har det sedan tidningens publikation i morse skapats ett internetfenomen som så klart kallas Lernfeltgate. Hashtaggen #lernfelt har gått varm hela dagen, tillika bloggar. Malin Lernefelt har försvarat sig i Resumé och i Ledarbloggen samt uppdaterat ledaren. Ingen av de här aktionerna har egentligen gjort saken bättre.
"Jag har jobbat som ledarskribent i ganska många år nu. Jag är van att ta kritik. Jag tycker mest det är patetiskt att man inte tar sig tid att läsa krönikan ordentligt." säger hon till Resumé.
Vi har läst den ordentligt. Den säger att SJ borde börja twittra.
Vidare säger hon: "Jag kanske drog för snabba slutsatser men jag hävdar fortfarande att de måste vara bättre på att kommunicera att de har den här twittern".
Ibland ligger det en stor twitterbanner på första sidan, om inte tar det två klick att hitta all information man behöver.
Ledaren har uppdaterats och hon ber om ursäkt men fortsätter att kritisera faktumet att SJs twittergäng bara arbetar på kontorstid. Vidare tillägger hon i bloggen att "twitter är en sandlåda". Till saken hör att Lernfelt inte ägde ett twitterkonto förrän idag. Detta besvarar hon även i bloggen:
Ps. En del har twittrat om hur underligt det är att jag kunde följa Gatwicks twitter utan att ha ett eget konto. Nu är det så att man behöver inget eget konto för att läsa på twitter. Det hade ni vetat om ni gjort lite bättre research Typ googla.Malin Lernfelt har varit ledarskribent på GP sedan 2003 och skriver bland annat mycket om Göteborgs stadsbyggnad:
"Förhoppningsvis leder den nya översiktsplanen till att husbyggen och vägbyggen i fortsättningen går hand i hand."
"Att bara försöka tänka bort biltrafiken i en stad som Göteborg är naivt. Så vad göra? En bra idé vore faktiskt att damma av de gamla planerna på ett parkeringsgarage under Kungstorget. Visst är det dyrt med parkering under jord, men nu måste man tänka långsiktigt."
"Politikerna hävdar att dubbdäck är farliga för hälsan. Det stämmer inte. Det finns hittills ingen forskning som visat att det sparar människoliv eller miljö att förbjuda dubbdäck."
Hela den här ledaren som går ut på att: "Jag älskar min bil!"
Även ledarskribenter är felbara och ja man kan missa att göra den mest grundläggande och enkla googlesökning innan man publicerar något i en av Sveriges största dagstidningar men om SJ har twitter eller inte är inte den stora frågan. SJs problem har delvis med det hårda vädret att göra men också av år av nedrustningar, avregleringar och totalt ointresse av att satsa på tågtrafik. Det handlar om politiska beslut. Det finns pengar för miljardvägbyggen runt Göteborg och Stockholm i en tid då vi måste ställa om hur vi lever vare sig vi vill eller inte. Men det finns inte pengar för att rusta upp järnvägen eller utöka kollektivtrafiken, eller göra den gratis. Om vi vill ha förändring måste vi jobba tillsammans och tala om vad vi vill.
Läs även andra bloggares åsikter om Malin Lernfelt, SJ, Twitter, tåg, trafik,
torsdag 2 december 2010
Dag Hammarskjöldsleden kan bli boulevard
Det här är så goda nyheter så man undrar om det är sant. Miljöpartisten Emmali Jansson lade fram ett yrkande till Byggnadsnämnden att göra om Hammarskjöldsleden till en boulevard. Det som nu är en motorväg ändå in till stan och därmed blockerar all framkomlighet kan alltså bli en levande Boulevardgata ändå fram till Frölunda.
Jag blir alltid nedstämd när jag kommer i kontakt med Dag Hammarskjöldsleden, den hindrar en att komma från Slottskogen till Botaniska, den hindrar en att komma från Högsbo till Änggården, den är högljudd, smutsig, avgasfylld (otrevligt när man måste cykla bredvid den). Det är tråkigt att se de fina sekelskiftesvillorna precis vid motorvägen, bakom bullerplank.
Yrkandet lyder:
Det finns även planer på att återuppta Säröbanan. Säröbanan började ungefär där psykologen är nu och tog stadsborna ut till Särö men lades ner när bilen skulle fram. Stationshuset syns längst bort i bilden. Det revs 1960.
Det här var Karlsrogatan, en gata som inte finns längre. Allt jämnades med marken för att ge plats åt det här:
Förhoppningsvis blir det här verklighet, underbart att det börjar hända saker.
Jag blir alltid nedstämd när jag kommer i kontakt med Dag Hammarskjöldsleden, den hindrar en att komma från Slottskogen till Botaniska, den hindrar en att komma från Högsbo till Änggården, den är högljudd, smutsig, avgasfylld (otrevligt när man måste cykla bredvid den). Det är tråkigt att se de fina sekelskiftesvillorna precis vid motorvägen, bakom bullerplank.
Yrkandet lyder:
Ända sedan översiktsplanen 1993 har norra Högsbo industriområde pekats ut som möjligt utvecklingsområde till blandstad. De strategier vi har för utbyggnaden av staden är att framför allt bebygga redan anspråkstagen mark i centrala och halvcentrala lägen. Då Högsbo industriområde genomgår en förändring där det blir färre och färre störande industrier ser vi att det finns en god potential till att påbörja ett stadsutvecklingsprojekt här.Otroligt nog har samtliga partier gått med på detta även om Moderaterna dröjde med sitt svar. Enligt Emmali: "de borgerliga partierna antecknade till protokollet att det är viktigt att se över trafikfrågan i ärendet. Jag vet inte hur de tänkte, i och med att förslaget i sig själv går ut på att just se över trafikfrågan..."
För att knyta ihop stadens delar med varandra, menar vi att även Dag Hammarskjölsleden bör inkorporeras i detta arbete. Det har redan tidigare funnits en förstudie från 2001 om hur Högsbo industriområde kan införlivas i staden samt om att göra om Dag Hammarskjöldsleden till en stadsboulevard med breda trottoarer, allé och ett urbant stadsliv. Genom utbyggd kollektivtrafik och pendelparkeringar i närheten av Järnbrottsmotet, ligger denna stadsutveckling i linje med planerna för K2020. Genom en omvandling av Dag Hammarskjöldsleden kan kanske även ny bebyggelse uppföras precis väster om leden.
Vi yrkar
Att byggnadsnämnden ger Stadsbyggnadskontoret i uppdrag att sammanställa planeringsförutsättningar för hur Dag Hammarskjöldsleden kan göras om till en stadsboulevard samt hur områden på bägge sidor, främst den östra, kan utvecklas till blandstad.
Det finns även planer på att återuppta Säröbanan. Säröbanan började ungefär där psykologen är nu och tog stadsborna ut till Särö men lades ner när bilen skulle fram. Stationshuset syns längst bort i bilden. Det revs 1960.
Det här var Karlsrogatan, en gata som inte finns längre. Allt jämnades med marken för att ge plats åt det här:
Förhoppningsvis blir det här verklighet, underbart att det börjar hända saker.
tisdag 30 november 2010
Ljusmanifestation för klimatet
Samtidigt som världens ledare landar i Mexico samlades ett 50-tal huttrande själar på Götaplatsen i Göteborg. Vi frös, vi höll i facklor och hoppades att någon skulle notera att vi var där. Ljusmanifestationen var ordnad av FN:s Göteborgsgrupp och Greenpeace. Det ordnades även en i Stockholm där det verkligen gör skillnad, utanför Rosenbad. Enligt Klimataktion dök ett hundratal personer upp där för att tända ljus och överlämna en kravlista till miljöministerns stabschef Tomas Udin.
I Göteborg hölls ett tal av Grön Ungdom som påpekade hur Sveriges makthavare måste ta sitt avsvar på hemmaplan och att sluta skjuta upp eller slippa ifrån ansvaret. COP16 har börjat och ingen verkar hoppfull för att någon ska uträttas. Även fast resultatet av kvällen var stelfrusna tår kändes det bra att göra klart var man står. Ingenting är omöjligt.
Läs även andra bloggares åsikter om COP16, Mexico, klimatförändringar, klimat, greenpeace, Tomas Udin, ljusmanifestation
I Göteborg hölls ett tal av Grön Ungdom som påpekade hur Sveriges makthavare måste ta sitt avsvar på hemmaplan och att sluta skjuta upp eller slippa ifrån ansvaret. COP16 har börjat och ingen verkar hoppfull för att någon ska uträttas. Även fast resultatet av kvällen var stelfrusna tår kändes det bra att göra klart var man står. Ingenting är omöjligt.
Läs även andra bloggares åsikter om COP16, Mexico, klimatförändringar, klimat, greenpeace, Tomas Udin, ljusmanifestation
söndag 28 november 2010
Russell simmons vegan
I avdelningen offentliga veganer har turen kommit till Russell Simmons. Kanske något otippat men hiphopproducenten och skivbolagsägaren är en dedikerad vegan och profeterar gärna om dietens fördelar. Tänk om han kunde få sina artister att sjunga om hur grymt tofu är?
torsdag 25 november 2010
En Köpfri Dag och alternativa julklappstips
En köpfri dag har sakta men säkert blivit en tradition. I år blir traditionen myndig, startades 1992, och förhoppningsvis starkare än någonsin. Jag tror absolut inte att köpcentrana kommer stå tomma på lördag men jag tycker mig märka tendenser att folk tänker alternativt på jul. Julklappshysteri verkar vara en svår cirkel att bryta. Det är samma historia varje år, man hör vänner och bekanta beklaga sig över hur svårt det är att hitta julklappar, vad ska man köpa till de som redan har allt? Och hur stressade de är för att hinna köpa allting. Efter jul går klagandet istället över till att handla om hur lite pengar de har kvar efter jul. Den köpfria dagen, 27 November, är strategiskt placerad den här helgen då julhandeln officiellt startar. Måste vi ha årets julklapp?
Det borde vara ganska enkelt att bara unisont inom familjen bestämma att nu lägger vi ner det här, vi slutar köpa julklappar, eller köper bara en var. Tar det lungt, lägger ner tid på att laga god mat och umgås istället. Det gick lätt i min familj när vi gjorde det för några år sedan men jag förstår att det är väldigt svårt för många. Många använder barn som argument; barnen måste få julklappar, för att de ska bli glada och för att de inte ska bli utanför på dagis eller skolan. Jag har sett barn bli översköljda med presenter och de hinner inte uppskatta en sak innan de öppnar nästa sak, presenten i sig blir mindre viktig än själva öppnandet och mindre barn är mer intresserade av pappret än presenten. Jag tror inte barn kräver det här, jag tror det är att underskatta dem. Barn är begåvade med fantastisk fantasi som lätt dövas av för mycket saker och intryck.
Vi köper i snitt julklappar för 6500 kronor var. Betydligt fler då för vissa eftersom andra köper inget eller litet. Varje barn har i snitt 500 leksaker. Varannan svensk har inget emot att få något begagnat i julklapp. Ett tips då om du ändå vill ha nya saker den här helgen är att gå på en leksaksbytardag. De hålls på bibliotek runt om i Göteborg imorgon lördag. Det är en del i ett projektet Europa minskar avfallet. Det finns en hel lista på aktiviteter runt om i landet.
Så vad gör man? Julklappstips för en alternativ, trevligare mer hållbar och rättvis jul:
1. Skänk pengar till välgörenhet
Vad ger man till den som har allt? Man ger något till någon annan. Istället för att köpa plastprylar tillverkade av barn i låglöneländer, skänk pengar till en organisation som hjälper dem till ett bättre liv. Eftersom jag volonterar för Ett klick för skogen måste jag även göra reklam för dem, rädda oersättbar gammelskog i Sverige, en gåva som alla kan ta del av i form av naturreservat.
2. Förbrukningsvaror
Ge bort en god flaska vin, en korg med lyxiga rättvisevaror, en ekologisk chokladask.
3. Gör något själv
Snäppet bättre, tillverka egna chokladtryfflar, det är snorenkelt men ser lyxigt ut. Lägg dem i fin ask eller burk och bob's your uncle. Om man är händig eller pysslig finns det ingen gräns för vad man kan skapa.
4. Upplevelse
Presentkort på något eller bjud någon på middag eller gör dem en tjänst, måla vägg eller barnpassning eller vad det nu kan vara. Tid är pengar och och att ge av sin tid är att ge omtanke.
5. Köp begagnat
Använd blocket, eller bloppis eller någon av alla andra sidor där folk säljer eller ger bort varor.
Läs även andra bloggares åsikter om buy nothing day, en köpfri dag, okonsumtion, hållbarhet, shopping, jul
Det borde vara ganska enkelt att bara unisont inom familjen bestämma att nu lägger vi ner det här, vi slutar köpa julklappar, eller köper bara en var. Tar det lungt, lägger ner tid på att laga god mat och umgås istället. Det gick lätt i min familj när vi gjorde det för några år sedan men jag förstår att det är väldigt svårt för många. Många använder barn som argument; barnen måste få julklappar, för att de ska bli glada och för att de inte ska bli utanför på dagis eller skolan. Jag har sett barn bli översköljda med presenter och de hinner inte uppskatta en sak innan de öppnar nästa sak, presenten i sig blir mindre viktig än själva öppnandet och mindre barn är mer intresserade av pappret än presenten. Jag tror inte barn kräver det här, jag tror det är att underskatta dem. Barn är begåvade med fantastisk fantasi som lätt dövas av för mycket saker och intryck.
Vi köper i snitt julklappar för 6500 kronor var. Betydligt fler då för vissa eftersom andra köper inget eller litet. Varje barn har i snitt 500 leksaker. Varannan svensk har inget emot att få något begagnat i julklapp. Ett tips då om du ändå vill ha nya saker den här helgen är att gå på en leksaksbytardag. De hålls på bibliotek runt om i Göteborg imorgon lördag. Det är en del i ett projektet Europa minskar avfallet. Det finns en hel lista på aktiviteter runt om i landet.
Så vad gör man? Julklappstips för en alternativ, trevligare mer hållbar och rättvis jul:
1. Skänk pengar till välgörenhet
Vad ger man till den som har allt? Man ger något till någon annan. Istället för att köpa plastprylar tillverkade av barn i låglöneländer, skänk pengar till en organisation som hjälper dem till ett bättre liv. Eftersom jag volonterar för Ett klick för skogen måste jag även göra reklam för dem, rädda oersättbar gammelskog i Sverige, en gåva som alla kan ta del av i form av naturreservat.
2. Förbrukningsvaror
Ge bort en god flaska vin, en korg med lyxiga rättvisevaror, en ekologisk chokladask.
3. Gör något själv
Snäppet bättre, tillverka egna chokladtryfflar, det är snorenkelt men ser lyxigt ut. Lägg dem i fin ask eller burk och bob's your uncle. Om man är händig eller pysslig finns det ingen gräns för vad man kan skapa.
4. Upplevelse
Presentkort på något eller bjud någon på middag eller gör dem en tjänst, måla vägg eller barnpassning eller vad det nu kan vara. Tid är pengar och och att ge av sin tid är att ge omtanke.
5. Köp begagnat
Använd blocket, eller bloppis eller någon av alla andra sidor där folk säljer eller ger bort varor.
Läs även andra bloggares åsikter om buy nothing day, en köpfri dag, okonsumtion, hållbarhet, shopping, jul
tisdag 23 november 2010
Hur ska man kommunicera miljöfrågan?
De här aporna har ingenting med innehållet i inlägget att göra men en apunge har fötts på Universeum och jag missar sällan ett tillfälle att lägga in apbilder. |
Han svarade främst att man inte behöver nå alla, bara 20-25% för att det ska bli en kritisk massa. Sedan hade han ett tillvägagångsätt i fyra delar, lånat från tankesmedjan Futerra och deras rapport Sell The Sizzle, när det gällde att kommunicera klimatfrågan.
- Ge en positiv vision om hur samhället och världen skulle kunna vara.
- Lite hot, hur ser alternativet ut om vi inte gör någonting?
- Vad är lösningen? Ge tre viktiga punkter som vi kan genomföra inom en snar framtid (om man pratar om 50 år framåt blir det för abstrakt)
- Vad kan du göra? Här ger man konkreta råd som individen kan göra.
Senare pratade journalisten Mattias Hagberg har bland annat skrivit boken Skräp och talade om att det saknades en enad journalistkår under valet. Ingen ställde några bestvärliga frågor till politkerna och miljöfrågan sopades undan totalt till förmån för ett plånboksval. Journalist berättar i sak inte att det är en stor politisk fråga vi måste lösa tillsammans utan ger listor på vad man kan göra själv, som att byta glödlampor.
Han påpekade också att man inte måste ha lösningar hela tiden när man skriver om miljö, man kan bara beskriva hur det ser ut. Han fick till exempel mycket kritik för Skräp eftersom han inte gav lösningar medans någon som skriver om till exempel maffian inte måste ge färdiga lösningar till problemet.
Till slut påpekade någon ur gruppen att Universeum som har naturtrogna regnskogar skulle kunna installera rum där man får känna på exakt hur jorden känns och ser ut under en temperaturförhöjning från två till sex grader.
söndag 21 november 2010
Leva livet
Det här mötte mig i tvättstugan häromdagen. Jag är nyfiken på vad som egentligen hände. Någon som inte ville leva livet rev ner och knöcklade ihop postern och en bestämd själ tejpade upp den igen med varnande ord?
Leva livet är ett projekt som Göteborgs stad utför under ett år. Elva familjer ingår i projektet där man varje månad ges en utmaning för att förändra hur man lever varje dag. Det började i oktober med mat. På webbsidan ges några tips:
Nu i november handlar det om avfall. Även här ges en lista med väldigt vettiga tips som att återanvända, inte köpa mer än man behöver och så vidare. Jag slängde en soppåse idag och kan faktiskt inte minnas när jag gjorde det sist, mellan två och tre veckor sedan tror jag. Det är otroligt hur mycket man kan spara in på att kompostera och återvinna. Sedan är soppåsen mest fylld med vadderade kuvert. De där plasten sitter fast på insidan. Jag antar att man kan riva ut plasten och sortera dem separat men jag brukar vara lat och slänga dem. Någon som vet vad det korrekta sättet är?
De följande månadernas utmaningar är:
#Julfirande/Konsumtion? - Kan en vit jul vara grön? (dec 2010)
#Energi - Energismart hemma (jan/feb 2011)
#Kemikalier - Giftfri vardag (feb/mars 2011)
#Resor - Nya Vägvanor (april 2010)
#Fritid - Ut och njut (maj/juni 2011)
Det här är ju jättebra men det handlar om 11 familjer, hela Göteborg (och resten av Sverige) borde ju göra det här. Förhoppningsvis är det ett startskott. Här är lite mer fakta från Leva livet:
Läs även andra bloggares åsikter om leva livet, utmaning, göteborg, återvinning, okonsumtion,
Leva livet är ett projekt som Göteborgs stad utför under ett år. Elva familjer ingår i projektet där man varje månad ges en utmaning för att förändra hur man lever varje dag. Det började i oktober med mat. På webbsidan ges några tips:
* Handla inte mer mat än som går åt.Låter ju alldeles logiskt.
* Ögna igenom kylskåpet en gång om dagen på jakt efter rester och matvaror som närmar sig bäst före-datum. Lägg dem i frysen i stället för i soporna.
* Har datumet på mjölken precis gått ut? Lukta och smaka. Lita på dina sinnen!
Nu i november handlar det om avfall. Även här ges en lista med väldigt vettiga tips som att återanvända, inte köpa mer än man behöver och så vidare. Jag slängde en soppåse idag och kan faktiskt inte minnas när jag gjorde det sist, mellan två och tre veckor sedan tror jag. Det är otroligt hur mycket man kan spara in på att kompostera och återvinna. Sedan är soppåsen mest fylld med vadderade kuvert. De där plasten sitter fast på insidan. Jag antar att man kan riva ut plasten och sortera dem separat men jag brukar vara lat och slänga dem. Någon som vet vad det korrekta sättet är?
De följande månadernas utmaningar är:
#Julfirande/Konsumtion? - Kan en vit jul vara grön? (dec 2010)
#Energi - Energismart hemma (jan/feb 2011)
#Kemikalier - Giftfri vardag (feb/mars 2011)
#Resor - Nya Vägvanor (april 2010)
#Fritid - Ut och njut (maj/juni 2011)
Det här är ju jättebra men det handlar om 11 familjer, hela Göteborg (och resten av Sverige) borde ju göra det här. Förhoppningsvis är det ett startskott. Här är lite mer fakta från Leva livet:
En färsk opinionsundersökning gjord av Leva Livet visar att 53 procent av göteborgarna är beredda att minska sin konsumtion av prylar och kläder och 53 procent är beredda att förändra sina konsumtionsvanor och köpa tjänster istället för prylar för att minska sin miljöbelastning. Knappt hälften, eller 45 procent kan tänka sig att köpa fler second handkläder. Fler, eller 66 procent, kan tänka sig att köpa fler prylar på begagnat-marknaden för att leva mer miljöanpassat.Detta bygger dock på 484 intervjusvar. Det visar att det finns ett intresse och därmed hopp för förbättringar.
Läs även andra bloggares åsikter om leva livet, utmaning, göteborg, återvinning, okonsumtion,
fredag 19 november 2010
Resursernas gränser
Det var temat på en föreläsning av Ekocentrum på Västra Frölundas kulturhus för ett tag sedan. Det var oväntat nog en väldigt positiv föreläsning, helt öppen inför de problem vi står inför men väldigt hoppfull inför vad vi faktiskt kan göra. Mycket av tekniken finns redan, vi behöver egentligen bara satsa på det ordentligt. En del intressanta fakta dök upp, en del som var nytt för mig.
Läs även andra bloggares åsikter om resurser, peak oil, hållbarhet, ekosystemtjänster, alger, glutamat, avfall,
- För ungefär ett år sedan hölls en konferens under vatten på Maldiverna för att pålysa att landet håller på att försvinna under vattenytan.
- Begreppet ekosystemtjänster, de tjänster vi får gratis av naturen till exempel pollinering av bin, vattenrening av gruslager och välmående från naturområden.
- Natriumglutamat, ökänt i till exempel Kinamat är giftigt, finns dessutom i alla buljonger som inte är ekologiska.
- Varje svensk slänger varje år 500 kilo sopor varav 100 kilo är mat.
- Algodlingar på Hawaii skapar biobränsle och boskapsmat.
- Sinlist listar de kemikalier som är eller på väg att bli förbjudna.
- Linköpings kommun satsar på LEDlampor och har sparat 70% energi.
Läs även andra bloggares åsikter om resurser, peak oil, hållbarhet, ekosystemtjänster, alger, glutamat, avfall,
torsdag 18 november 2010
Stora klimatmailardagen
Klimatmötet i Mexico närmar sig allt mer och det är dags att få upp tempot på frågan på alla sätt som är möjliga. Medveten Konsumtion och Min Planet har tillsammans styrt upp den stora klimatmailardagen och den inträffar imorgon den 20 november. Tanken är att du ska registrera alla produkter du använder, frukostflingor, dator, lunchrestaurang osv, under dagen och sedan maila till företagan och fråga vad deras klimatmål är. Så här föreslår de att man skriver:
Hej!
Som kund till er är jag väldigt nyfiken på era klimatmål.
Var kan jag läsa mer om dem?
Vänliga hälsningar
Det visar att vi bryr oss och att vi är beredda att ändra våra konsumptionsvanor.
Läs även andra bloggares åsikter om klimatmailardagen, medveten konsumption, min planet, klimatmål
Hej!
Som kund till er är jag väldigt nyfiken på era klimatmål.
Var kan jag läsa mer om dem?
Vänliga hälsningar
Det visar att vi bryr oss och att vi är beredda att ändra våra konsumptionsvanor.
Läs även andra bloggares åsikter om klimatmailardagen, medveten konsumption, min planet, klimatmål
onsdag 17 november 2010
Vad du kan lära av din mormor
Reduce, Reuse, Recyle är en slogan som satt sig och som de flesta har hört. Det är tre viktiga kodord för att leva ett bättre, mer hållbart liv. Återvinning verkar vara något som verkar ganska så lätt att få folk att göra. Det kräver ingen större uppoffring och det är ett enkelt sätt att få folk att känna att de gör något bra. Långt mycket viktigare är dock att reducera och återanvända. Produktion kräver råvaror, transport och energi och återvinning kräver energi och transport. Om du reducerar och återanvänder tar du bort båda de två stadierna och skapar en hållbar livscykel.
Den nya vågen av vintagebloggare tar vara på återanvändningsaspekten med gamla kläder och accessoarer vilket självklart är bra ur miljösynpunkt. Dssutom är det positivt att något vi idag annars ser som en kortvarig förbrukningsvara kan användas, älskas och återanvändas i 50-60 år. Tiden de kläder vi idag kallar vintage kom från var dock en radikalt annan tid. En tid allting sparades och användes in i minsta molekyl. Det är ingen tid vi vill gå tillbaka till, det var fattigt, kvinnor var mer eller mindre livegna och tvungna att ransonera.
Mina föräldrar, vars föräldrar växte upp under krigstiden hade det där med sig. I vårt hem fick inte minsta kokta potatis slängas, fryspåsar var dyrbara så de fick man diska ur och kläder användes tills de nästan gick sönder och då gjorde man skurtrasor av dem. När jag flyttade hemifrån ville jag så klart protestera mot allt det där och slängde frikostigt bort överbliven mat men inte särskilt länge. Det kändes fel helt enkelt.
I och med att inget fattas oss så kanske det uppstår ett tomrum där något ändå saknas. Även om det var hårda tider så var folk hälsosammare än någonsin och hade troligtvis bättre relationer eftersom man tillbringade mycket tid tillsammans och var tvungna att hjälpas åt i grannskapet.
Att leva i ohållbart överflöd gör att vi dels kanske inte uppskattar sakers värde och dels att vi glömmer bort dunderknep som våra mormödrar kunde.
Mer intressant:
En familj lever på krigsransoner.
En kvinna testar att leva som en 50-talshemmafru med humoristiska följder.
Läs även andra bloggares åsikter om okonsumtion, Recyle, Reduce, Reuse, vintage, mormor, ransonering,
Den nya vågen av vintagebloggare tar vara på återanvändningsaspekten med gamla kläder och accessoarer vilket självklart är bra ur miljösynpunkt. Dssutom är det positivt att något vi idag annars ser som en kortvarig förbrukningsvara kan användas, älskas och återanvändas i 50-60 år. Tiden de kläder vi idag kallar vintage kom från var dock en radikalt annan tid. En tid allting sparades och användes in i minsta molekyl. Det är ingen tid vi vill gå tillbaka till, det var fattigt, kvinnor var mer eller mindre livegna och tvungna att ransonera.
Mina föräldrar, vars föräldrar växte upp under krigstiden hade det där med sig. I vårt hem fick inte minsta kokta potatis slängas, fryspåsar var dyrbara så de fick man diska ur och kläder användes tills de nästan gick sönder och då gjorde man skurtrasor av dem. När jag flyttade hemifrån ville jag så klart protestera mot allt det där och slängde frikostigt bort överbliven mat men inte särskilt länge. Det kändes fel helt enkelt.
I och med att inget fattas oss så kanske det uppstår ett tomrum där något ändå saknas. Även om det var hårda tider så var folk hälsosammare än någonsin och hade troligtvis bättre relationer eftersom man tillbringade mycket tid tillsammans och var tvungna att hjälpas åt i grannskapet.
Att leva i ohållbart överflöd gör att vi dels kanske inte uppskattar sakers värde och dels att vi glömmer bort dunderknep som våra mormödrar kunde.
Mer intressant:
En familj lever på krigsransoner.
En kvinna testar att leva som en 50-talshemmafru med humoristiska följder.
Läs även andra bloggares åsikter om okonsumtion, Recyle, Reduce, Reuse, vintage, mormor, ransonering,
onsdag 10 november 2010
Walls of Glass
Gick inte närmare än så här. Jag är redan övertygad. |
Fotografen Erik Lindegren ville ta reda på detta och fick efter mycket övertalning tillstånd att fotografera ett slakteri i Brålanda. Bilderna har väckt mycket uppmärksamhet både i Sverige och utomlands. Överallt där bilderna visats har de fått människor att tänka efter vad de lägger på tallrikarna. Bilderna är viktiga för att vi ska förstå att det är en gång levande djur vi äter och hur förhållandena ser ut när de dör. Sådant vi helst blundar för. Utställningen tvingar oss att se och ta ställning.Utställningens namn anspelar på ett citat av Linda McCartney: "If slaughterhouses had walls of glass, the whole world would be vegetarian". (Om slakterier hade glasväggar, skulle alla människor vara vegetarianer.)
Ikväll onsdag kl 19 håller Johan Erlandssson från Ecoprofile en workshop om varför köttkonsumption är en viktigare miljöfråga än ekologiskt och närproducerat.
tisdag 26 oktober 2010
Hur man besegrar laxen
http://streetsblog.net/ |
En artikel i The Grist berättar om hur en titt på trafiken i New York konstaterar att de flesta överträdelser beror på andra faktorer, i 741 av de 1,700 fallen gick eller stod människor på cykelbanorna, i 353 fall var banan helt blockerad av ett fordon, i 77 fall öppnade en bilförare dörren mot en cykelbana utan att titta efter först.
Sedan är det de fall där cyklister faktiskt gör fel. Elly Blue på The Grist skriver:
There's a tendency to talk about people who ride bikes as though they're a lawless bunch of yahoos. This study is a breath of fresh air in showing that no, they are simply, like all other people, responding to an environment that doesn't always serve their needs. When you're driving, the extra space a bike lane offers is a matter of mobility and convenience; if you're riding a bike, it's a matter of being seen and staying alive.Det är helt sant. Ofta när jag gjort en överträdelse så har det antingen varit en livsviktig manöver eller en förebyggande livsviktig manöver. Sedan finns det så klart idioter. De kanske är allmänna idioter men när de sätter sig på en cykel blir de cyklande idioter som ofta ger alla cyklister dåligt rykte. Enligt undersökningen var 242 av fallen folk som cyklade åt fel håll på en enkelriktad cykelbana. Bloggen Bike Snob NYC brukar kalla dem Bike Salmon, alltså laxar som cyklar mot strömmen. Ibland kan jag förstå att man måste vara på fel sida, man kanske hamnat fel eller ska till ett ställe på den sidan vägen men i de flesta fall är det bara idioti. Där man märker det mest i Göteborg är Göta Älvbron och Linnégatan. På bron brukar det vara rent farligt då man har ganska hög fart på slutet, jag har ingen aning om statistik men det känns som att fler än en olyckor måste ha hänt här.
People run red lights on bikes not out of wanton disrespect for the world's moral order, but because when you're riding in a sea of cars occupied by people who probably don't notice or care about your existence, you're much safer getting as far ahead as possible.
På Linnégatan har man bara en smal enkelriktad cykelremsa. Här borde cyklarna ha mer plats men det förlåter inte att cykla på fel sida. Såvida det inte är så att de här laxarna gör det i protest mot dåliga cykelbanor. Jag brukar i min enfald hantera laxarna genom att hålla mig rakt i cykelbanan och vägra flytta på mig, de får köra om på sidan och jag får en sekunds futtig lycka i att veta att jag minsann har rätt. Hur brukar ni hantera laxar?
Videos Wanted: Make Your Own Bike Etiquette PSA from Streetfilms on Vimeo.
Läs även andra bloggares åsikter om cykel, bike salmon, göteborg, trafik,
lördag 23 oktober 2010
Håkan Sjöströms skräpkonst
Jag intervjuade Håkan Sjöström förra året om hans spännande projekt där han plockar upp skräp utmed motorvägar och gör konst av dem. Nu har han dessutom fått pris på International Exhibition for Digital and Photographic Art på Museo D’Arte Chianciano Terme i Italien.
I konkurrens med fotografer från 35 länder och 1300 bilder tilldelades han tredje pris i kategorin ”Digital Art”.
Bildserien ”Utsläpp” består för närvarande av ca 35 bilder men växer ständigt. Med på utställningen hade Håkan två bilder ”Hawk” och ”Fabric”. Skräpet på dessa kommer från motorvägarna kring Detroit där Håkan var och jobbade i våras.
Läs även andra bloggares åsikter om skräp, konst, Håkan Sjöström, återvinning, pris,
I konkurrens med fotografer från 35 länder och 1300 bilder tilldelades han tredje pris i kategorin ”Digital Art”.
Jag vandrar utefter motorvägar och plockar sådant som folk kastat ut genom fönstret, som lossnat från bilar och... Idén är att hitta grafiska former och skönhet i sådant som i allmänhet betraktas som avfall och skräp. Att hitta ett värde i saker som inte har något, säger Håkan Sjöström.
Bildserien ”Utsläpp” består för närvarande av ca 35 bilder men växer ständigt. Med på utställningen hade Håkan två bilder ”Hawk” och ”Fabric”. Skräpet på dessa kommer från motorvägarna kring Detroit där Håkan var och jobbade i våras.
Så länge det finns skräp utefter motorvägar kommer jag att hålla på, så det finns fortfarande att göra. Och får man ett sådant här erkännande sporrar det givetvis ytterligare, säger Håkan.
Läs även andra bloggares åsikter om skräp, konst, Håkan Sjöström, återvinning, pris,
fredag 22 oktober 2010
Miljövänlig, rättvis, lokal, god och hälsosam snabbmat
Fem sätt att äta mat – miljövänlig, rättvis, lokal, god och hälsosam snabbmat var temat för en seminariekväll ordnad av Camino i Göteborg. Fem olika infallsvinklar om vårt förhållande till mat och hur det kan bli bättre. Först ut var Anna Orell från Dyrare Mat Nu. Hon har en översittarattityd som var otroligt befriande och absolut korrekt i sitt sammanhang. Hon jobbar som skolkock, påstår att hon alltid har rätt och har därigenom gjort skolmaten bättre, billigare och nyttigare genom att bara ha en köttdag i veckan, blanda ut bönor i rätter (utan att barnen märker det), använda ekologiska och närproducerade varor och låta barnen vara delaktiga och förklara för dem var mat kommer ifrån och varför viss mat faktiskt är bättre än annan.
Dyrare Mat Nus teori är att mat som är ohållbart producerad ska bära sina egna kostnader, alltså bra ekologisk närproducerad mat ska vara billig och tillgänglig och mat som tillexempel kräver skövlad regnskog och långa transporter ska kosta det den verkligen kostar. Teorin är provocerande för vissa som hävdar att de inte har råd. Anna tog som exempel folk som inte har råd med Fair Trade-kaffe men som dricker tio koppar kaffe om dagen. Byt till Fair Trade och drick sju koppar istället. Eller folk som inte kan betala de extra kronorna den ekologiska mjölken kostar men har pengar för att köpa litervis coca cola. Hon påstår att det handlar om att prioritera, vilket jag kan skriva under på som låginkomsttagare och välätare.
Jonathan Naraine är en inspirerande ung man från Youth Food Movement som pratade om god ren och rättvis mat. Miljöaktivister brukar inte prata så mycket om matens smak men njutningen är även en viktig del i vårt förhållande till mat. Han fick frågan om det inte är lite snobbigt. Frågan vändes snabbt och han sa att det kanske är bra att vara matsnobb om det innebär ekologisk rättvis vällagad mat. Slutligen uppmanade han alla att googla permakultur. Det kommer bli lösningen och kom ihåg att njuta av livet, det är det viktigaste.
Elinor Askmar har blivit Omställningsrörelsens talesperson i Göteborg och en mycket bra sådan. Sedan i våras har de tagit över en stor odlingsareal i Mölndal och odlar där ekologiskt. Hon pratade om ett saknat mellanting mellan att individen gör val som att köpa ekologiskt i affären och att maila för att påverka politiker. Däremellan skulle människor kunna ta aktion i grupp och göra verkliga förändringar. Målsättningen är att skapa ett självförsörjande, få folk att återanknyta till sin miljö och skapa en social plats för alla generationer. Hon konstaterade att vi är något historielösa, människan har odlat sin egen mat fram tills två tre generationer tillbaka, hon tror att vi fortfarande har det i oss.
Ivan från Cykelidag var där för att prata om hur han ändrat sitt liv bland annat med gruppen Timeshifters som jobbar med hur man använder sin tid och får ett rikare liv. Han har ett väldigt sunt och logiskt sätt att se, han sa bland annat att man inte ska ställa så himla mycket krav på sig själv, maten ska vara snabb, billig och lagad av bra råvaror. Om man planerar lite så går allting enklare. Goda råvaror behöver inte så mycket kryddning eller tillagning, godare och snabbare. Han rekommenderade en grönsak i säsong – pumpan. Istället för att skära ut en halloweenfigur så gör man en god soppa på den.
Slutligen visades en kort film som följer med Carl Åkesson ner i en sopcontainer. Han hittade en hel veckas mat, felfria grönsaker och kött och påpekade att hösten är bra för dumpsterdiving då allt hålls kylskåpskallt. Inget brott begås eftersom containern inte var låst och det är lagligt att ta sopor. Vidare påpekade han att affärsägaren inte slänger mat för att han tycker det är kul, mycket av felet ligger hos konsumenten som inte köper en paprika som har en liten fläck på sig.
Läs även andra bloggares åsikter om permakultur, youth food movement, dyrare mat nu, omställning, timeshifters, mat,
Dyrare Mat Nus teori är att mat som är ohållbart producerad ska bära sina egna kostnader, alltså bra ekologisk närproducerad mat ska vara billig och tillgänglig och mat som tillexempel kräver skövlad regnskog och långa transporter ska kosta det den verkligen kostar. Teorin är provocerande för vissa som hävdar att de inte har råd. Anna tog som exempel folk som inte har råd med Fair Trade-kaffe men som dricker tio koppar kaffe om dagen. Byt till Fair Trade och drick sju koppar istället. Eller folk som inte kan betala de extra kronorna den ekologiska mjölken kostar men har pengar för att köpa litervis coca cola. Hon påstår att det handlar om att prioritera, vilket jag kan skriva under på som låginkomsttagare och välätare.
Jonathan Naraine är en inspirerande ung man från Youth Food Movement som pratade om god ren och rättvis mat. Miljöaktivister brukar inte prata så mycket om matens smak men njutningen är även en viktig del i vårt förhållande till mat. Han fick frågan om det inte är lite snobbigt. Frågan vändes snabbt och han sa att det kanske är bra att vara matsnobb om det innebär ekologisk rättvis vällagad mat. Slutligen uppmanade han alla att googla permakultur. Det kommer bli lösningen och kom ihåg att njuta av livet, det är det viktigaste.
Elinor Askmar har blivit Omställningsrörelsens talesperson i Göteborg och en mycket bra sådan. Sedan i våras har de tagit över en stor odlingsareal i Mölndal och odlar där ekologiskt. Hon pratade om ett saknat mellanting mellan att individen gör val som att köpa ekologiskt i affären och att maila för att påverka politiker. Däremellan skulle människor kunna ta aktion i grupp och göra verkliga förändringar. Målsättningen är att skapa ett självförsörjande, få folk att återanknyta till sin miljö och skapa en social plats för alla generationer. Hon konstaterade att vi är något historielösa, människan har odlat sin egen mat fram tills två tre generationer tillbaka, hon tror att vi fortfarande har det i oss.
Ivan från Cykelidag var där för att prata om hur han ändrat sitt liv bland annat med gruppen Timeshifters som jobbar med hur man använder sin tid och får ett rikare liv. Han har ett väldigt sunt och logiskt sätt att se, han sa bland annat att man inte ska ställa så himla mycket krav på sig själv, maten ska vara snabb, billig och lagad av bra råvaror. Om man planerar lite så går allting enklare. Goda råvaror behöver inte så mycket kryddning eller tillagning, godare och snabbare. Han rekommenderade en grönsak i säsong – pumpan. Istället för att skära ut en halloweenfigur så gör man en god soppa på den.
Slutligen visades en kort film som följer med Carl Åkesson ner i en sopcontainer. Han hittade en hel veckas mat, felfria grönsaker och kött och påpekade att hösten är bra för dumpsterdiving då allt hålls kylskåpskallt. Inget brott begås eftersom containern inte var låst och det är lagligt att ta sopor. Vidare påpekade han att affärsägaren inte slänger mat för att han tycker det är kul, mycket av felet ligger hos konsumenten som inte köper en paprika som har en liten fläck på sig.
Läs även andra bloggares åsikter om permakultur, youth food movement, dyrare mat nu, omställning, timeshifters, mat,
torsdag 21 oktober 2010
Skövlingen kostar 30.000 miljarder om året
Just nu pågår FNs biodiversitetskonvention i Japan, COP 10 och kommer göra så tills 29 oktober. 2010 är världsåret för biologisk mångfald och det är en ganska deprimerande bild som ges om läget för världens djur. Andelen ryggradsdjur har minskat med 30% sedan 1970 och 20% av de som är kvar är allvarligt hotade, 40% av jordens skogar har blivit skövlade och 50% av våtmarkerna förstörda.
Att sätta en ekonomisk siffra på vad förstörelsen kostar har varit en av målsättningarna för forskningsgruppen The Economics of Ecosystems and Biodiversity (TEEB) ledd av Pavan Sukhdev.
Företag utnyttjar naturresurser men betalar inte för dem, kostnaden för förlusten av dem förs över på samhället. Enligt Sukhdev är det inte effektivt att försöka upplysa gemene man, man måste slå där det gör ont, i plånboken.
Rapporten kommer förhoppningsvis skaka lite liv i debatten, vågar man hoppas på aktion snarare än tomma ord?
Att sätta en ekonomisk siffra på vad förstörelsen kostar har varit en av målsättningarna för forskningsgruppen The Economics of Ecosystems and Biodiversity (TEEB) ledd av Pavan Sukhdev.
"Not a single bee has ever sent you an invoice. And that is part of the problem, because most of what comes to us from nature is free, because it is not invoiced, because it is not priced, because it is not traded in markets, we tend to ignore it."Via NY Times.
Företag utnyttjar naturresurser men betalar inte för dem, kostnaden för förlusten av dem förs över på samhället. Enligt Sukhdev är det inte effektivt att försöka upplysa gemene man, man måste slå där det gör ont, i plånboken.
"To slow the alarming rates of biodiversity loss, environmentalists need not pull on the public's heart strings with images of cute baby polar bears, the study said. They need to lay out the cold, hard impacts on the bottom line."Andrew Simms från New Economic Foundation tror dock inte på att prissätta naturen.
"By putting a price on nature, hopefully it makes it less likely that we will treat the world, and its natural resources, as if it were a business in liquidation. Yet there is a point when it becomes meaningless to treat the ecosystems upon which we depend as mere commodities with a price for trading. For example, what price would you put on the additional tonne of carbon which, when burned, triggers irreversible, catastrophic climate change?"Via The Guardian
Rapporten kommer förhoppningsvis skaka lite liv i debatten, vågar man hoppas på aktion snarare än tomma ord?
"Det behövs en räddningsplan för ekosystemen. Dagens utveckling där den biologiska mångfalden minskar riskerar att ödelägga naturens möjlighet att ge oss alla de värden som skogar, sötvatten, jordarna och korallreven gör idag. Därmed raseras också förutsättningarna för en hållbar ekonomisk utveckling."Miljöminister Andreas Carlgren
onsdag 20 oktober 2010
Minimalistiska kändisar
Pete Campbell är en kallhjärtad beräknande karriärist i den fantastiska TV-serien Mad Men. Han skulle inte tveka att sälja cigaretter till barn eller neurosedyn till gravida kvinnor om han fick bra betalt. Karaktärens skådespelare Vincent Kartheiser dock är en okonsumerande excentriker.
I en intervju med The Guardian berättar han om hur han reser kollektivt och gör sig av med ägodelar:
Därefter trillade jag över en bloggpost om andra kända människor som lever minimalistiskt, Michael Bloomberg äger till exempel bara sex par skor (något jag trodde var ganska normalt), Robert Pattinson har inget att lägga sina miljoner på eftersom han inte gillar att ha massa grejer och Steve Jobs liv är lika stilrent som designen på hans produkter, han har nästan inga möbler.
Läs även andra bloggares åsikter om Michael Bloomberg, Robert Pattinson, Steve Jobs, Vincent Kartheiser, Mad Men,
I en intervju med The Guardian berättar han om hur han reser kollektivt och gör sig av med ägodelar:
"I go on the bus, I walk. A friend left his car recently at my house and I took it out one day just for 15 minutes and it was terrible. You know why? I felt like I was back in LA again. Four or five years ago, when I had a car and I had been out of the city I wouldn't feel I was back until I got in the car, you know. But now I feel off the grid. I feel that I am not part of the culture. And because I don't have a car I don't really go anywhere to buy things. In fact, I have been in a slow process of selling and giving away everything I own."Jag har läst flera intervjuer med honom där det pekas ut hur skumt det är att någon som har råd med en flashig bil väljer att åka buss istället. Många offentliga personer väljer att använda sin position för att uppmärksamma kampanjer för miljön eller mot pälsanvändande. Vilket är jättebra men de flesta uppehåller ändå sin konsumerande livsstil. Tänk om kända människor var en förebild för människor att shoppa mindre istället för mer, om de förespråkade minimalism istället för diamanter och stora bilar.
Därefter trillade jag över en bloggpost om andra kända människor som lever minimalistiskt, Michael Bloomberg äger till exempel bara sex par skor (något jag trodde var ganska normalt), Robert Pattinson har inget att lägga sina miljoner på eftersom han inte gillar att ha massa grejer och Steve Jobs liv är lika stilrent som designen på hans produkter, han har nästan inga möbler.
Läs även andra bloggares åsikter om Michael Bloomberg, Robert Pattinson, Steve Jobs, Vincent Kartheiser, Mad Men,
Guldgruvan
En oktobersöndag gick jag ut i skogen. Jag är absolut ingen van svampplockare så jag lierade mig med mina föräldrar för att hitta kantareller. Först hittade jag absolut ingenting. De hade nästan hela burkar fulla, sedan gick vi vidare för att kanske hitta mer, då trillar vi över ett område som var, utan att ta i, täckt av svamp. Och stora svampar. Det är sådana små stunder på jorden då man fylls av lycka. Jag kan tänka mig att det är samma sort lycka som börshajar får när deras aktier går upp med 500%.
Vi hittade så mycket att jag var tvungen att stoppa svamp i min mössa.
Läs även andra bloggares åsikter om svamp, skogen, naturen, söndag
Vi hittade så mycket att jag var tvungen att stoppa svamp i min mössa.
Läs även andra bloggares åsikter om svamp, skogen, naturen, söndag
söndag 17 oktober 2010
Nytt ansikte i Göteborg
Moderatledaren Jan "Göteborg är en bilstad" har avgått och lämnat sin post till en ny förmåga som man kunde läsa om i GP i veckan, Jonas Ransgård. Två saker är direkt positiva; han poserar på en cykel och en av hans hjärtefrågor är att sänka skatten på öl från små bryggerier.
Det här är en fråga som kanske inte är den mest viktiga i klimatdebatten men jag tror att alla små steg är viktiga och det kan hjälpa dels små företagare och få tillbaka en hälsosam ölkultur. Göteborg som alla andra svenska städer hade en gång i tiden mångt fler bryggerier än det har nu. Göteborg hade en gång i tiden över 20 bryggerier. Sedan blev allt Pripps. Nu de senaste åren har en positiv ölrevolution infallit men bland andra Ocean och Dugges som nu nästan vuxit ur sina microbryggerikläder. Här har vi riktigt högkvalitativa öl som produceras lokalt men de är ofta svåra att få tag på. Det är inte alls ovanligt att gå in på ett Systembolag i Göteborg och hitta 10 amerikanska ölsorter som har buteljerats i USA och skeppats hit men inte ett enda lokalproducerat.
Närke Kaggen Stormaktsporter, bryggt utanför Örebro, har i flera år röstats fram som världens bästa öl på diverse ölsiter men Systembolaget tar inte in den. Däremot har många i utlandet lyckats prova på den. När jag läste om Jonas Ransgårds förslag tänkte jag genast på Storbritannien. Även där har ölkulturen kraftigt urholkats. Det är samma historia med ett flertal små lokala bryggerier som blir ett stort, importerad öl fyller barerna och det är oftast lättare att få tag på en simmig flaska Stella än en lokal pint men det finns i stort sett alltid ett lokalt alternativ. Och det finns en lag. Progressiv ölbeskattning finns och fungerar både i Tyskland och Storbritannien.
Alkoholskatten är enligt regeringen till för att avskräcka människor från att dricka för mycket och för att förbättra folkhälsan. Jag har absolut ingenting emot att skatten på Carlsberg och annat svagt massproducerat och importerat höjs rejält. För en gång skull får jag hålla med en moderat:
Läs även andra bloggares åsikter om cykel, göteborg, Jonas Ransgård, öl
Det här är en fråga som kanske inte är den mest viktiga i klimatdebatten men jag tror att alla små steg är viktiga och det kan hjälpa dels små företagare och få tillbaka en hälsosam ölkultur. Göteborg som alla andra svenska städer hade en gång i tiden mångt fler bryggerier än det har nu. Göteborg hade en gång i tiden över 20 bryggerier. Sedan blev allt Pripps. Nu de senaste åren har en positiv ölrevolution infallit men bland andra Ocean och Dugges som nu nästan vuxit ur sina microbryggerikläder. Här har vi riktigt högkvalitativa öl som produceras lokalt men de är ofta svåra att få tag på. Det är inte alls ovanligt att gå in på ett Systembolag i Göteborg och hitta 10 amerikanska ölsorter som har buteljerats i USA och skeppats hit men inte ett enda lokalproducerat.
Närke Kaggen Stormaktsporter, bryggt utanför Örebro, har i flera år röstats fram som världens bästa öl på diverse ölsiter men Systembolaget tar inte in den. Däremot har många i utlandet lyckats prova på den. När jag läste om Jonas Ransgårds förslag tänkte jag genast på Storbritannien. Även där har ölkulturen kraftigt urholkats. Det är samma historia med ett flertal små lokala bryggerier som blir ett stort, importerad öl fyller barerna och det är oftast lättare att få tag på en simmig flaska Stella än en lokal pint men det finns i stort sett alltid ett lokalt alternativ. Och det finns en lag. Progressiv ölbeskattning finns och fungerar både i Tyskland och Storbritannien.
Alkoholskatten är enligt regeringen till för att avskräcka människor från att dricka för mycket och för att förbättra folkhälsan. Jag har absolut ingenting emot att skatten på Carlsberg och annat svagt massproducerat och importerat höjs rejält. För en gång skull får jag hålla med en moderat:
Mikrobryggeriernas lite dyrare produkter är inget som man köper om man vill ”supa”, utan något man dricker om man vill njuta av en god lokalbryggd öl, oftast i ett socialt sammanhang. Mikrobryggerierna är inget hot mot folkhälsan, däremot är den höjda alkoholskatten ett hot mot vår lokala dryckeskultur som jag tycker vi ska värna om.Hans Rothenberg.
Läs även andra bloggares åsikter om cykel, göteborg, Jonas Ransgård, öl
torsdag 14 oktober 2010
New York blir grönt
Det är nästan så man undrar om det här är ett skämt. Ledningen för en storstad bestämmer sig för att bygga om innerstaden, marginalisera bilarna, bygga mil efter mil av cykelbanor och ge massor av yta till gående, omvandla tidigare trafikleder till ställen där man kan hänga och fika. New York har gjort det på bara tre år. Det finns hopp för resten av världen.
torsdag 7 oktober 2010
Att cykla i motvind
Ursäkta den klyshiga rubriken men samhället känns så bakåtsträvande ibland. Regeringar pratar om miljömål men gör samtidigt inget konkret för att vända folk i rätt riktning.
Ökad cykling leder till bättre luftkvalité, minskade utsläpp, bättre hälsa, mindre slitage på vägar. Trots investeringar i cykelvägar ses cykeln ändå som en hobby, inte som ett seriöst transportmedel. Det märks tydligt i fallet Andreas Grass som nyligen fick böta för att ha blivit påkörd av en bil. Han cykelpendlade i Lund och eftersom han har en racercykel valde han att köra på vägbanan istället för cykelbanan vilket låter helt logiskt. Racercyklar är gjorda för att köra i hög hastighet på släta vägbanor. Cykelbanor i anslutning till gångbanor som befolkas av gående, långsamma cyklar, mopeder, rullstolar, skateboards, barnvagnar är inte ett alternativ om man vill ta sig någonstans snabbt.
Det tas för givet att bilar ska ha framfart och att de används för att transportera sig snabbt (även om mängden av dem gör att man fastnar i stillastående bilköer) men detsamma gäller inte för cyklar. Enligt domen i tingsrätten ska man enligt lag cykla på cykelbana när sådan finns. Om inte är det ens eget fel om man blir påkörd av otåliga bilister. Vilket även är vad politikern Rob Ford i Toronto tycker:
Mopeder som går upp till 25km/h ska köras på cykelbana men de som går snabbare ska köras på vägen. Vad innebär det för cykeltrafiken? Ska inte cyklar som kör snabbare än 25km/h köras på väg eller är det förbjudet att köra snabbt?
Läs även andra bloggares åsikter om cykel, bilar, trafik, Lund,
Ökad cykling leder till bättre luftkvalité, minskade utsläpp, bättre hälsa, mindre slitage på vägar. Trots investeringar i cykelvägar ses cykeln ändå som en hobby, inte som ett seriöst transportmedel. Det märks tydligt i fallet Andreas Grass som nyligen fick böta för att ha blivit påkörd av en bil. Han cykelpendlade i Lund och eftersom han har en racercykel valde han att köra på vägbanan istället för cykelbanan vilket låter helt logiskt. Racercyklar är gjorda för att köra i hög hastighet på släta vägbanor. Cykelbanor i anslutning till gångbanor som befolkas av gående, långsamma cyklar, mopeder, rullstolar, skateboards, barnvagnar är inte ett alternativ om man vill ta sig någonstans snabbt.
Det tas för givet att bilar ska ha framfart och att de används för att transportera sig snabbt (även om mängden av dem gör att man fastnar i stillastående bilköer) men detsamma gäller inte för cyklar. Enligt domen i tingsrätten ska man enligt lag cykla på cykelbana när sådan finns. Om inte är det ens eget fel om man blir påkörd av otåliga bilister. Vilket även är vad politikern Rob Ford i Toronto tycker:
Mopeder som går upp till 25km/h ska köras på cykelbana men de som går snabbare ska köras på vägen. Vad innebär det för cykeltrafiken? Ska inte cyklar som kör snabbare än 25km/h köras på väg eller är det förbjudet att köra snabbt?
Läs även andra bloggares åsikter om cykel, bilar, trafik, Lund,
tisdag 5 oktober 2010
Europakorridoren och hur bra tåg egentligen skulle kunna funka
I fredags 1 oktober avreglerades sveriges tågnät ytterligare. En fantastisk artikel i senaste Filter - och detta blogginlägg är egentligen en stor uppmaning att läsa senaste Filter - handlar om historien om SJ och hur det har blivit hur det blivit och...hur det skulle kunna vara.
Det finns en organisation vid namn Europakorridoren som de senaste 20 åren har arbetat för att knyta ihop södra Sverige och vidare ut i Europa. Vårt rälssystem har inte uppdaterats sedan det byggdes på 1850-talet och istället för att, som andra länder med mycket sämre ekonomi än oss, lägga ner ordentliga resurser och energi på tågnätet ger vi pengar till nya vägbyggen.
I artikeln rörs det vid att Anders Borg har en personlig vendetta mot tåget och helt enkelt inte känner för att satsa på det. Det känns otroligt bakåtsträvande, som om vi fortfarande är fast i 60-talets tänkande att bilen är framtiden även fast vi nu har facit i hand. Satsa på tåget och var säker på att folk kommer att ändra sina resvanor.
Läs även andra bloggares åsikter om tåg, trafik, turism, europakorridoren
Det finns en organisation vid namn Europakorridoren som de senaste 20 åren har arbetat för att knyta ihop södra Sverige och vidare ut i Europa. Vårt rälssystem har inte uppdaterats sedan det byggdes på 1850-talet och istället för att, som andra länder med mycket sämre ekonomi än oss, lägga ner ordentliga resurser och energi på tågnätet ger vi pengar till nya vägbyggen.
I artikeln rörs det vid att Anders Borg har en personlig vendetta mot tåget och helt enkelt inte känner för att satsa på det. Det känns otroligt bakåtsträvande, som om vi fortfarande är fast i 60-talets tänkande att bilen är framtiden även fast vi nu har facit i hand. Satsa på tåget och var säker på att folk kommer att ändra sina resvanor.
Läs även andra bloggares åsikter om tåg, trafik, turism, europakorridoren
fredag 1 oktober 2010
Vegetariska Världsdagen
Idag är det Vegetariska Världsdagen. Varje dag är en vegetarisk dag för mig men det är värt att fira lite extra. Djurens Rätt föreslår en trerätters middag och ger lite menyförslag.
Lite historia:
Läs även andra bloggares åsikter om Vegetariska Världsdagen, vegetarianism, mat, musik
Lite historia:
Det var i slutet av femtiotalet som Sverige på en internationell vegetarisk kongress i Hannover, arrangerad av International Vegetarian Union (IVU) väckte frågan om att man borde ha en vegetarisk världsdag.Dagen till ära har jag gjort en vegetarisk spotifylista.
Mötet beslutade därför att länder runtom i världen skulle fira den vegetariska världsdagen den första söndagen i september. I slutet av åttiotalet beslutade IVU att den 1 oktober skulle göras till vegetariska världsdagen. I dag är firandet mycket varierande.
De senaste åren råder dock en splittring bland länderna inom IVU. England har sedan några år tillbaka en vegetarisk kampanjvecka i slutet av maj. Schweiz har valt att göra något större den 4 okt, som är djurens dag. I Sverige fortsätter vi framgångsrikt att uppmärksamma den 1 oktober.
Hälsorörelsen, dvs. Svenska Vegetariska Föreningen, Riksförbundet Hälsofrämjandet och Veganföreningen i Sverige arrangerar varje år sedan 1995 den Vegetariska Världsdagen.
Läs även andra bloggares åsikter om Vegetariska Världsdagen, vegetarianism, mat, musik
torsdag 30 september 2010
Kolonilott eller parkeringsplats?
Inklämd mellan stora motorvägar i Solna ligger Västra skogens koloniförening. Den har funnits där sedan 1907 och anlades till SJ:s personal för odling, Järnvägsmännens koloniområde. Det fanns då 478 lotter. Idag finns 16 kolonilotter kvar. Dessa är dock hotade.
"Vi medlemmar i Västra skogens koloniförening vill inte att detta område ska rivas! Vi vill fortsätta ta hand om våra kolonilotter med alla blommor, buskar, träd och odlingar. De flesta av stugorna är från tidigt 1900-tal, och det vore så sorgligt och ovettigt om sådana kulturminnen skulle jämnas med marken. Det danska företaget som vi arrenderar marken av har inga klara byggplaner för området men kommer eventuellt anlägga parkeringsplatser där. Den sista april 2011 skall vi vara borta. Vi har försökt få förlängt kontrakt men utan att lyckats."
I en tid då folk äntligen börjar inse att vi måste ställa om från oljesamhället och att odla egen mat är både hälsosamt, nyttigt, socialt och mentalt berikande samt i framtiden en nödvändighet - så känns det här så sjukt...omodernt. Och idiotiskt. Jag vet inte riktigt vad man kan göra åt det här men ett första steg är att gå med i deras facebooksida.
"Vi medlemmar i Västra skogens koloniförening vill inte att detta område ska rivas! Vi vill fortsätta ta hand om våra kolonilotter med alla blommor, buskar, träd och odlingar. De flesta av stugorna är från tidigt 1900-tal, och det vore så sorgligt och ovettigt om sådana kulturminnen skulle jämnas med marken. Det danska företaget som vi arrenderar marken av har inga klara byggplaner för området men kommer eventuellt anlägga parkeringsplatser där. Den sista april 2011 skall vi vara borta. Vi har försökt få förlängt kontrakt men utan att lyckats."
I en tid då folk äntligen börjar inse att vi måste ställa om från oljesamhället och att odla egen mat är både hälsosamt, nyttigt, socialt och mentalt berikande samt i framtiden en nödvändighet - så känns det här så sjukt...omodernt. Och idiotiskt. Jag vet inte riktigt vad man kan göra åt det här men ett första steg är att gå med i deras facebooksida.
Smarta små människor
En av de bästa sakerna med internet är TED. Det är dessutom roligt att folk ordnar sina egna tillställningar, TEDx. Ett sådant hölls i Asheville, North Carolina i augusti. Där talade Birke Baehr väldigt initierat och tydligt och vettigt om dagens matkultur, speciellt i amerika. Om hur företag marknadsför sina helfabricerade produkter direkt till barn, om att människor inte vet om var deras mat kommer ifrån och hur människor som håller på med ekologisk odling anses konstiga.
Birke jobbar extra på ett ekologisk lantbruk för att se med egna ögon var hans mat kommer ifrån och lära sig odla själv. Han har dessutom studerat ekonomin och kommit fram till att den ekologiska maten inte alls är dyrare. Under talets gång kommer skratt på helt opassande ställen. Något som Birke tar med ro, hans framställande är moget och självsäkert. Anledningen till att de skrattar är troligtvis att de här åsikterna låter aningen märkliga när de kommer ut ur en 11-årig mun.
Vilken kille. Det är sådant som ger en hopp för framtiden.
Det står även i stark kontrast till den bild av amerikanska barn som visas i Jamie Olivers senaste projekt, att revolutionera den amerikanska matkulturen, framförallt i skolan:
Birke jobbar extra på ett ekologisk lantbruk för att se med egna ögon var hans mat kommer ifrån och lära sig odla själv. Han har dessutom studerat ekonomin och kommit fram till att den ekologiska maten inte alls är dyrare. Under talets gång kommer skratt på helt opassande ställen. Något som Birke tar med ro, hans framställande är moget och självsäkert. Anledningen till att de skrattar är troligtvis att de här åsikterna låter aningen märkliga när de kommer ut ur en 11-årig mun.
Vilken kille. Det är sådant som ger en hopp för framtiden.
Det står även i stark kontrast till den bild av amerikanska barn som visas i Jamie Olivers senaste projekt, att revolutionera den amerikanska matkulturen, framförallt i skolan:
fredag 24 september 2010
Att cykla i Amsterdam
Änglaklockor ringde och jag flöt fram över vackra broar, över kanaler och breda avenyer och var för en sekund säker på att jag avlidit och hamnat i cykelhimlen. Blev glatt överraskad av att finna fötterna på jorden, höra cykelklockorna ringa och inse att jag var i Amsterdam, en av de få städer som insett hur trafiken i en storstad bör fungera.
Amsterdams förhållande till cykling går långt tillbaka och även fast det verkar som att staden hade några mörka år under 60-talet då vissa historiska byggnader revs och bilen skulle fram så har de hållt kvar sin cykelkultur. Det gör att cykeln har blivit norm. Alla cyklar. Unga, gamla, tjocka, tunna. Man ser gamla gubbar med ölmage, kvinnor i slöja, treåringar, modebrudar med höga klackar och korta kjolar. Alla cyklar. Enligt wikipedia finns det cirka 700,000 cyklar i staden och cirka 40% av alla resor görs på cykel och det märks.
Man får en tydlig känsla av att cykeln är i majoritet och infrastrukturen är på cykelns villkor. Det finns ingenstans i staden där man måste göra konstiga svängar, hamnar i en bilhuvudled eller där cykelbanan tar slut, vägarna är anpassade för cyklister. Oftast har cykeltrafiken en separat fil i anslutning till bilvägen:
De ställen där cykelbanan är lagd bredvid gångbanan på trottoarer så är trafiken så tät att gångare omöjligtvis kan hamna på fel sida. Till skillnad mot exempelvis Göteborg där fotgängare oftast inte ens vet att de går på cykelbanan eftersom den inte är tydligt nog markerad. Ibland är cykelfilen lika bred som bilfilen:
Jag tillbringade tre dagar i Amsterdam så det här är mina första intryck men ingen fulländad observation (här är en bloggpost från en Amsterdambo som dock verkar ha kommit till samma slutsats). Det finns så klart fortfarande biltrafik men den stör aldrig, det verkar vara fullt framkomligt att köra bil, man ser inga trafikstockningar men trafiken verkar också inställd på cykelns majoritet. Man hör aldrig biltutor eller ser irritation mellan cyklist - bilist. Dessutom - ingen har hjälm.
Cykeln är en fullkomligt normal del i vardagen så folk anpassar den till sina liv.
Unga skoltjejer cyklar så klart till skolan och lägger sina böcker och grejer i cykelväskor:
Man använder cykeln som transportmedel. De flesta har åtminstone en korg i fram, många har också en plastlåda i fram eller bak. Man ser folk transportera allsköns otympliga föremål. Det här var en av de mindre ovanliga:
Mycket små barn får sitta på ett säte bakom styret med en vindskyddande skärm framför sig:
Cykelstölder är ett stort problem men de flesta använder hjullås och ett tjockt metallås. Det finns gott om cykelställ överallt av den höga varianten där man kan låsa fast ramen. Det mest påtagliga är att man befinner sig i en storstad där mycket saker händer men det är...tyst. Öronen blir inte konstant utsatta för motorbrus, lugnorna snörps inte till av avgaser. Det är skönt. Så här skulle alla städer kunna se ut, en stad där man kan röra sig fritt, snabbt ta sig fram och göra det utan stressande buller och dålig luft. Jag tror det skulle vara tämligen lätt att få en liknande cykelkultur i svenska städer och det togs politiska beslut och det satsades på infrastruktur för cyklar, om politiker såg cykeln som ett seriöst och fördelaktigt transportmedel.
Amsterdams förhållande till cykling går långt tillbaka och även fast det verkar som att staden hade några mörka år under 60-talet då vissa historiska byggnader revs och bilen skulle fram så har de hållt kvar sin cykelkultur. Det gör att cykeln har blivit norm. Alla cyklar. Unga, gamla, tjocka, tunna. Man ser gamla gubbar med ölmage, kvinnor i slöja, treåringar, modebrudar med höga klackar och korta kjolar. Alla cyklar. Enligt wikipedia finns det cirka 700,000 cyklar i staden och cirka 40% av alla resor görs på cykel och det märks.
Man får en tydlig känsla av att cykeln är i majoritet och infrastrukturen är på cykelns villkor. Det finns ingenstans i staden där man måste göra konstiga svängar, hamnar i en bilhuvudled eller där cykelbanan tar slut, vägarna är anpassade för cyklister. Oftast har cykeltrafiken en separat fil i anslutning till bilvägen:
De ställen där cykelbanan är lagd bredvid gångbanan på trottoarer så är trafiken så tät att gångare omöjligtvis kan hamna på fel sida. Till skillnad mot exempelvis Göteborg där fotgängare oftast inte ens vet att de går på cykelbanan eftersom den inte är tydligt nog markerad. Ibland är cykelfilen lika bred som bilfilen:
Jag tillbringade tre dagar i Amsterdam så det här är mina första intryck men ingen fulländad observation (här är en bloggpost från en Amsterdambo som dock verkar ha kommit till samma slutsats). Det finns så klart fortfarande biltrafik men den stör aldrig, det verkar vara fullt framkomligt att köra bil, man ser inga trafikstockningar men trafiken verkar också inställd på cykelns majoritet. Man hör aldrig biltutor eller ser irritation mellan cyklist - bilist. Dessutom - ingen har hjälm.
Cykeln är en fullkomligt normal del i vardagen så folk anpassar den till sina liv.
Unga skoltjejer cyklar så klart till skolan och lägger sina böcker och grejer i cykelväskor:
Man använder cykeln som transportmedel. De flesta har åtminstone en korg i fram, många har också en plastlåda i fram eller bak. Man ser folk transportera allsköns otympliga föremål. Det här var en av de mindre ovanliga:
Många har lastcyklar. Folk plockar upp shoppingen på väg från jobbet som de lägger i lastlådan tillsammans med 1-3 barn. Det är inte ovanligt att se 2-3 barn i lastlådan och ett barn på ett barnsäte i bak. Dessutom cyklar många ganska så små barn, något man nästan aldrig ser i svenska städer. Intressant som kontrast till ett aktuellt fall i England där skolan hotade anmäla ett föräldrapar till myndigheterna eftersom de lät sina barn cykla en kilometer till skolan i ett lugnt Londonområde.
Cykelstölder är ett stort problem men de flesta använder hjullås och ett tjockt metallås. Det finns gott om cykelställ överallt av den höga varianten där man kan låsa fast ramen. Det mest påtagliga är att man befinner sig i en storstad där mycket saker händer men det är...tyst. Öronen blir inte konstant utsatta för motorbrus, lugnorna snörps inte till av avgaser. Det är skönt. Så här skulle alla städer kunna se ut, en stad där man kan röra sig fritt, snabbt ta sig fram och göra det utan stressande buller och dålig luft. Jag tror det skulle vara tämligen lätt att få en liknande cykelkultur i svenska städer och det togs politiska beslut och det satsades på infrastruktur för cyklar, om politiker såg cykeln som ett seriöst och fördelaktigt transportmedel.
onsdag 22 september 2010
tisdag 21 september 2010
Val och nya vägvanor
Mitt blogguppehåll berodde på en semester som jag alldeles lycklig kom tillbaka från - bara för att finna ett Sverige som tydligen blivit officiellt främlingsfientligt. Med tanke på vissa väljares logik (för många invandrare i Sverige så bli en själv istället) blir man allvarligt oroad för allmänhetens mentala hälsa.
Förutom SD har även Vägvalet lyckats komma in i Göteborgs fullmäktige. Ett parti vars enda åsikt är att de ska kunna åka bil obehindrat. Det känns tragiskt att över 5% av Göteborgs väljare tycker att det största problemet vi står inför i framtiden är att det kommer kosta lite mer att åka bil.
Samtidigt har Göteborgs stad en kampanj för att ändra folks vägvanor. Deras förslag är väldigt blygsamt, de vill att du ska "lova att inte köra bil till och från jobbet minst en dag den 20 september till 3 oktober". De som "omställer" flera andra bilpendlare blir premierade på webbsidan.
Förutom SD har även Vägvalet lyckats komma in i Göteborgs fullmäktige. Ett parti vars enda åsikt är att de ska kunna åka bil obehindrat. Det känns tragiskt att över 5% av Göteborgs väljare tycker att det största problemet vi står inför i framtiden är att det kommer kosta lite mer att åka bil.
Samtidigt har Göteborgs stad en kampanj för att ändra folks vägvanor. Deras förslag är väldigt blygsamt, de vill att du ska "lova att inte köra bil till och från jobbet minst en dag den 20 september till 3 oktober". De som "omställer" flera andra bilpendlare blir premierade på webbsidan.
onsdag 25 augusti 2010
Recension: Styr & Ställ
Göteborgs nya hyrcykelsystem Styr & Ställ invigdes 10 augusti och några dagar senare försökte jag Cykelidag på oss att testa det. För närvarande finns det 20 hyrstationer, vi valde den vid Olof Palmes Plats där minst hälften av cyklarna var lediga. Överhuvudtaget verkar det finnas god tillgång till cyklar. Enligt Styr & Ställ en medianresa 20 minuter lång, därför ges 30 minuter för att hyra och lämna tillbaka en cykel. Alltså måste den som hyr cykeln göra en kort resa inom centrum eftersom hyrstationerna är tätt belägna i centrum.
Målgruppen
Barnfamiljer?
Cyklarna har 14-årsgräns och saknar pakethållare eller barnsitsar.
Turister?
Bara om de vet exakt vart de ska, eftersom cyklarna är tänkta att lånas kort tid och det finns än så länge bara stationer i centrala stan.
Vem då?
Just nu antagligen bäst för pendlare från kranskommunerna. Enligt Styr & Ställ ”erbjuds stadsbor ett alternativ till användningen av bil vid korta resor, som är starkt skadliga för miljön.”
Det är nödvändigt att kunna ställa av cykeln på en station eftersom tiden och pengarna annars tickar iväg. För en turist som vill cykla en halv dag (4 tim) skulle det kosta 230 kr (plus 10 för abonnemanget) och för en heldag (8 tim) 550 kr. För den som behåller cykeln i 24 timmar skulle det kosta 1830 kr i hyra och sedan 2500 kr i depositionsavgift alltså 4330 kr totalt
Att hyra en cykel
Det är väldigt många moment man ska igenom, och en del krångel med tekniken som kanske bara är barnsjukdomar. När man plockar ut cykeln så står det lämna tillbaka på skärmen. Man måste lösa ett abonnemang som kostar 10 kronor för tre dagar eller 100 för en säsong. När man köper abonnemanget går man automatiskt med på att en depositionssumma på 2500 reserveras på sitt kort. Den dras om man inte lämnar tillbaka cykeln inom 24 timmar.
När man valt en cykel måste man hämta den inom 60 sekunder, det gäller att vara snabb så det är enklast att ta cykeln som står närmast. Det tog oss säkert en kvart innan vi lyckats få loss cyklarna första gången inklusive mycket fippel med kontokort, depositioner och missvisande instruktioner.
Cyklarna
Det bästa med systemet. Robusta cyklar som verkar vara av hög kvalitet. T.ex. fina däck. Lättcyklade, kanske lite vingligare än en vanlig cykel då framdelen är lite tyngre.
Praktiska lås och ställ. Lysena är konstant på och framljuset har ett blinkande sken som fick en äldre dam att utbryta "usch vilket hemskt ljus".
Att lämna tillbaka
Ganska enkelt. Ställ in cykeln och vänta på dubbelpip och grön signal.
Övrigt
Tveksamt uppmana att ha cykelhjälm, eftersom inga hjälmar är tillgängliga såvida man inte har med sig en egen. Lagen kräver inte cykelhjälm för vuxna.
Sammanfattning
Cyklarna är fina och kommer väl till pass för alla vuxna som rör sig utan barn. Uthyrningssystemet känns alltför komplicerat, måste man krångla till det så. I Köpenhamn stoppar man i en 20-krona direkt i cykeln och far iväg.
Läs gärna Cykelidags mer utförliga inlägg här.
Läs även andra bloggares åsikter om cykel, Styr och Ställ, göteborg, miljö, klimat, trafik,
Uppdatering: Styr & Ställ är en succé.
Målgruppen
Barnfamiljer?
Cyklarna har 14-årsgräns och saknar pakethållare eller barnsitsar.
Turister?
Bara om de vet exakt vart de ska, eftersom cyklarna är tänkta att lånas kort tid och det finns än så länge bara stationer i centrala stan.
Vem då?
Just nu antagligen bäst för pendlare från kranskommunerna. Enligt Styr & Ställ ”erbjuds stadsbor ett alternativ till användningen av bil vid korta resor, som är starkt skadliga för miljön.”
Det är nödvändigt att kunna ställa av cykeln på en station eftersom tiden och pengarna annars tickar iväg. För en turist som vill cykla en halv dag (4 tim) skulle det kosta 230 kr (plus 10 för abonnemanget) och för en heldag (8 tim) 550 kr. För den som behåller cykeln i 24 timmar skulle det kosta 1830 kr i hyra och sedan 2500 kr i depositionsavgift alltså 4330 kr totalt
Att hyra en cykel
Det är väldigt många moment man ska igenom, och en del krångel med tekniken som kanske bara är barnsjukdomar. När man plockar ut cykeln så står det lämna tillbaka på skärmen. Man måste lösa ett abonnemang som kostar 10 kronor för tre dagar eller 100 för en säsong. När man köper abonnemanget går man automatiskt med på att en depositionssumma på 2500 reserveras på sitt kort. Den dras om man inte lämnar tillbaka cykeln inom 24 timmar.
När man valt en cykel måste man hämta den inom 60 sekunder, det gäller att vara snabb så det är enklast att ta cykeln som står närmast. Det tog oss säkert en kvart innan vi lyckats få loss cyklarna första gången inklusive mycket fippel med kontokort, depositioner och missvisande instruktioner.
Cyklarna
Det bästa med systemet. Robusta cyklar som verkar vara av hög kvalitet. T.ex. fina däck. Lättcyklade, kanske lite vingligare än en vanlig cykel då framdelen är lite tyngre.
Praktiska lås och ställ. Lysena är konstant på och framljuset har ett blinkande sken som fick en äldre dam att utbryta "usch vilket hemskt ljus".
Att lämna tillbaka
Ganska enkelt. Ställ in cykeln och vänta på dubbelpip och grön signal.
Övrigt
Tveksamt uppmana att ha cykelhjälm, eftersom inga hjälmar är tillgängliga såvida man inte har med sig en egen. Lagen kräver inte cykelhjälm för vuxna.
Sammanfattning
Cyklarna är fina och kommer väl till pass för alla vuxna som rör sig utan barn. Uthyrningssystemet känns alltför komplicerat, måste man krångla till det så. I Köpenhamn stoppar man i en 20-krona direkt i cykeln och far iväg.
Läs gärna Cykelidags mer utförliga inlägg här.
Läs även andra bloggares åsikter om cykel, Styr och Ställ, göteborg, miljö, klimat, trafik,
Uppdatering: Styr & Ställ är en succé.
fredag 20 augusti 2010
Söndagslunch på Gunnebo slott
I Söndags cyklade jag till Gunnebo.
Jag har varit där alla andra årstider men inte lyckats pricka in skördetid förut. En buffé serveras i huset som tidigare var tjänstefolksbyggnaden och maten kommer cirka 7 meter därifrån, från köksträdgården.
Det som är färskt för dagen hamnar i buffén.
Har faktiskt aldrig sett sparris växa förrut, så här ser de ut på slutet av sommaren när de producerar bär.
Läs även andra bloggares åsikter om Gunnebo, ekologiskt, närproducerat, hållbart jordbruk, sparris, vegetarianism,
Jag har varit där alla andra årstider men inte lyckats pricka in skördetid förut. En buffé serveras i huset som tidigare var tjänstefolksbyggnaden och maten kommer cirka 7 meter därifrån, från köksträdgården.
Det som är färskt för dagen hamnar i buffén.
Läs även andra bloggares åsikter om Gunnebo, ekologiskt, närproducerat, hållbart jordbruk, sparris, vegetarianism,
onsdag 18 augusti 2010
Kvällen före dagen efter
Så här såg det ut vid Linnéplatsen när jag lämnade Way out Westområdet nu i Lördags kväll.
Och då tänker man genast - men fanns det inga soptunnor där för att slänga sitt skräp? Jo, det fanns massvis med soptunnor samt flera stora återvinningsstationer klart synbara och lättillgängliga.
Läs även andra bloggares åsikter om Way out West, festival, skräp, avfall, göteborg, miljöförstöring, klimat,
Och då tänker man genast - men fanns det inga soptunnor där för att slänga sitt skräp? Jo, det fanns massvis med soptunnor samt flera stora återvinningsstationer klart synbara och lättillgängliga.
Läs även andra bloggares åsikter om Way out West, festival, skräp, avfall, göteborg, miljöförstöring, klimat,
tisdag 17 augusti 2010
Unik fröbank hotad
Världens första och en av de största, fröbank är hotad. Pavlovsk utanför St Petersburg i Rysslad startades 1926 av botanisten Nikolai Vavilov som introducerade konceptet att lagra fröer och plantor för framtiden. Banken innehåller cirka 5000 olika arter av frukt och bär och 90% av dem finns ingen annanstans i världen. Under andra världskriget hamnade fröbanken mitt i den 900 dagar långa belägringen av Leningrad. Tolv forskare skyddade Pavlovsk och dog till slut av svält då de vägrade äta av bankens innehåll för att överleva.
Läs även andra bloggares åsikter om fröbank, Pavlovsk, Ryssland, hållbar utveckling, The Global Crop Diversity Trust, Dmitry Medvedev
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)